Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Povel Ramel’

Ett inlägg om en bok.


Sara Lövestam är inte bara SFI-lärare.
Hon är författare också. Dessutom en väldigt duktig sådan. Och även om jag tyckte att hennes senaste bok, Hjärta av jazz, började lite trevande, slutade den desto mer i… crescendo, för att låna en term från musiken. Tack till Fästmön, som gav mig boken i julklapp förra året!

Hjärta av jazz

En bok med musikaliska förtecken. Och om mobbning, förr som nu.


Steffi går i nian
och är mobbad. Men i musiken finner hon tröst och sin egen väg. Hon finner också Alvar genom musiken. Alvar, som spelade Povel Ramel just när Steffi gick förbi utanför hans öppna fönster på hemmet. Genom boken får vi följa Alvars berättelse om hur han kom till Stockholm för att lira jazz parallellt med Steffis berättelse. De två lite udda existenserna blir vänner, nånting som förändrar bådas liv.

Först undrar jag om jag läser en ungdomsbok. Men det gör jag inte. Mobbning har förekommit i alla tider och i alla åldrar. Allra mest kanske jag ryser när Sveas historia uppdagas.

Steffi förgyller Alvars sista tid i livet och han räddar henne från att gå under och bli offer för mobbarna. (Kanske är det hans katharsis eller rening från skulden den gången, för länge sen, när han inte ingrep och räddade en liten flicka?) Alvar får inte många besök, men Steffi blir en återkommande gäst på Alvars rum på hemmet. Hemmet, som bebos av gamla, snurriga tanter och farbröder som sköts av änglar. Eller vad sägs om denna fina beskrivning av personalen:

[…] Hon har mycket att göra, det vet han och kan se i den bultande ådran på hennes hals. Men han tvingar henne att lyssna tills hon säger ja. Han vet nämligen vilka som söker sig till äldrevården. Änglarna. […]

Om jag skulle anmärka på nånting blir det möjligen texten till Alvars ”bit”. Det är inkorrekt engelska att säga

[…] feel the smell […]

One doesn’t feel a smell, one smells. Feel är nåt taktilt, vilket skulle göra the smell, doften, i det här fallet till en… otäck fis, kanske…

Det här är ytterligare en fantastisk bok, signerad Sara Lövestam. Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta – trots att HBTQ-temat denna gång är ytterst litet. 😉

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Läs vad jag tycker om Sara Lövestams andra böcker:

Udda

I havet finns så många stora fiskar

Tillbaka till henne


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


De flesta i min generation
– och kanske de något äldre – har nån sorts relation till Monica Zetterlund. I mitt bardomshem gillades hon inte av de vuxna. Nu när jag har sett filmen Monica Z. kan jag förstå det på sätt och vis. Monica var ovanlig. Hon var kvinna, ensamstående mamma, skådespelare, revyartist och en väldigt begåvad jazzsångerska. Inte nån vanlig kombination i 1960-talets Sverige.

Monica Z

Edda Magnason var en väldigt porträttlik Monica Z.


Den här filmen är en dramatisering
av en del av Monica Zetterlunds liv. Om den är biografisk eller ej kan man diskutera, men mitt intryck är att den ger ett rättvist porträtt av Monica Zetterlund själv liksom av en del personer som omgav henne. Filmen skildrar tiden strax innan hon slår igenom, när hon bor med dottern Eva-Lena hemma hos föräldrarna i Hagfors och sjunger jazz i Stockholm med Arne Domnérus band, samt ungefär tio år framåt i tiden.

Men när Monica har slagit igenom köper hon en villa på Lidingö och flyttar dit med Eva-Lena och Vilgot Sjöman, som hon är ihop med då. Det ges storslagna fester med många av dåtidens kändisar, såsom Beppe Wolgers, Povel Ramel och Hasse & Tage – samtliga ganska porträttlika originalen. Men mest porträttlik av alla är Edda Magnason som spelar Monica…

Genom hela filmen får vi bilder av Monica som den firade stjärnan, men också som dottern som söker sin pappas välsignelse – eller åtminstone godkännande. Filmen väjer inte för skildringarna av Monicas aptit på män eller förkärlek för alkohol. Scenskräcken vidrörs endast något, ryggproblemen inte alls. Man skulle kunna göra en riktigt lång film om Monica Zetterlunds karriär och liv, men man har valt att stanna vid en period på 1960-talet. En period som komprimerats ner till två timmar på bioduken.

Monica Z biljett

Filmen var värd pengarna!


Är det här en bra film, då?
Dum fråga! Jag hade inte tråkigt en enda stund under de dryga två timmarna. Filmen var väl värd de totalt 220 kronorna inklusive reservationsavgift för Fästmön och mig.

Den som betalade var emellertid min förra arbetsplats, från vilken jag fick ett presentkort på bio för ganska precis ett år sen samt delar av ett presentkort som återstod av alla dem jag fick till min 50-årsdag. Tack ET och tack Lena HaO!

Det kändes väldigt rätt att använda de sista presentkorten för just den här filmen. På sätt och vis en tribute till Monica, som skulle ha fyllt 76 år nu på fredag. Hon blev bara 68 år. Jag befann mig endast några kvarter ifrån hennes bostad när hennes liv ändades i en fruktansvärt onödig, förödande brand.

Om jag kunde, skulle jag ge femtusen Tofflor. Det blir bara fem, för det är maxantalet här.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Många fina föremål, bland annat ett par Zornverk, värderades i gårdagskvällens Antikrunda från Grängesberg. Eftersom jag tillbringade torsdagskvällen på kalas såg jag programmet på DVDn i afton.

Bland höjdpunkterna var en Nusnäshäst (värderad till 5 000 – 6 000 kronor), ett Zornporträtt (värderat till 5 000 – 7 000 kronor), fajanstallrikar från 1700-talet (värderade till mellan 1 000 0ch 3 000 kronor styck), en fjärdeupplaga av en Cajsa Warg-kokbok (värderad till mellan 6 000 och 10 000 kronor, ett vackert skrivbord (värderat till 100 000 kronor) samt en Zornfigur i brons föreställande Gustav Vasa (värderad till hela 200 000 kronor).

Vidare gjordes ett besök hos en samlare av proggaffischer. Idag betingar affischerna troligen höga värden.


En proggaffisch kan ha ett högt värde idag.

                                                                                                                                                                  I antikskolan fick tittarna tips på hur man sköter om sina tennföremål. De (tennföremålen alltså, inte tittarna…) ska helst rengöras torrt, inte förvaras under 13 grader och man ska absolut inte ha frukt på dem.

Anne Lundberg besökte konstnären Lennart Jirlow i Paris. Jirlow är känd för sina glada och färgrika tavlor. Bland annat har han målat Povel Ramel som i gengäld skrev en sång om honom.

Nästa gång visas Antikrundan från Borås, men det blir tyvärr inte förrän den 4 mars.

Read Full Post »

Tegelstenen Tusen svenska klassiker av Jan Gradvall, Björn Nordström, Ulf Nordström och Annina Rabe är egentligen en bok man bläddrar i. Jag läste den från pärm till pärm. Och äntligen höll jag i en tjock bok som dessutom var rolig och lärorik!


Liten bild på en stor bok!

                                                                                                                                                       Den här boken innehåller svenska klassiker från kulturvärlden. Boken börjar 1956 och avslutas med en enda klassiker 2009. (Skälet till det låga antalet klassiker det sista året är säkerligen för att boken kom ut då!) Böcker, filmer, musik och TV-program liksom, naturligtvis, artisterna, journalisterna, underhållarna, författarna med flera bakom verken, presenteras. Varje klassiker får minst en spalt i boken, som för övrigt inte är paginerad.

Jag läste Tusen svenska klassiker med penna i hand och kryssade för de klassiker jag kände till/hade läst/hört/sett etc. Före läsningen trodde jag att jag var ganska kulturellt allmänbildad, men nu inser jag att det saknas kryss lite här och var…

Roligast är en del små faktauppgifter, till exempel att Stig i ICA-reklamen är den som vrålar

Lägg av!

i början på Nationalteaterns låt med samma namn…

Exempel på några klassiker i boken är Sudda Sudda (Gullan Bornemark), Kung Liljekonvalje av dungen (Maria Lang), Drop in (TV-program), Ta av dej skorna (Povel Ramel), Kullamannen (TV-serie för unga), Den närsynte bofinken Knut (Eva Rydberg), Martina (dokumentär av Tom Alandh), Mannen på taket (film), Jack (Ulf Lundell), Sommaren är kort (Tomas Ledin), ABC (Anna Book), Diggi loo (Herreys), Antikrundan (TV-program), Änglagård (film), Aprilhäxan (Majgull Axelsson), Sommartorpet (TV-serie)… Och många, många, många fler!!!

Läs den här boken! Den är skitbra!

Read Full Post »