Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘posten’

Ett paketerat inlägg.


 

Idag har det inte varit nån riktig höjdardag. Jag har känt en oro i magen hela dan, en oro som jag inte blir kvitt. Vad värre är har två personer som jag följde på Twitter varit tydliga med att de tycker att rasism är OK. Det går inte an i min värld, så jag avföljde. Good riddance! Tyvärr kan ju dessa personers barn, barnbarn och barnbarnsbarn inte avfölja dem. Jag blir rädd när jag tänker på vilka åsikter de för vidare till yngre generationer. Vi var några stycken som avföljde dem, men det räcker inte. Alla borde sätta ner en fot, för vissa saker är inte OK att heja på. Tycker jag.

Det var bestämt att Fästmön skulle promenera hem från jobbet. Det tyckte jag lät tråkigt. Därför möttes vi halvvägs, jag med bilen, dårå. Vi passade på att handla lite förnödenheter på ICA Heidan – däribland var sin glass. Sötsaker tröstar onekligen, i alla fall mig. Och så smutsade jag ner ett fräscht linne utan hål med choklad från glassen. Bra gjort. (<== ironi)

Bokuspaket

Levererades vid min dörr av brevbäraren från Bring.

Vi kom hem och slängde oss i soffa och fåtölj. Jag satt och bläddrade i Antiktidningen som kom igår när det plötsligt plingade hårt på dörren. Utanför stod en söt brevbärarpojke med ett stort, orange paket från Bokus till mig. Det var för stort för min postbox, så den vänlige brevbäraren hade traskat uppför trappan och plingade på för att se om han kunde leverera det vid dörren. Tack för den servicen, Bring! Den var som ett brev på posten – fast hem, dårå.

För övrigt var det märkligt att paketet var så stort som det var. Det innehöll nämligen inte några mängder med böcker, utan endast fem pocketböcker. Fem stycken härliga pocketböcker för runt femtiolappen styck, det tyckte jag att jag kunna köpa mig trots att jag borde ha köpstopp för böcker. Men jag kan inte låta bli… Och jag tror att jag fick mycket för pengarna, om än i pocketform. Bara en deckare, dessutom. Du ser, jag försöker mig på nån sorts självutveckling av min litteratursmak…

De här böckerna låg i paketet:

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jätteinlägg.


 

Den här dagen kan bara sammanfattas med ett ord: jätte. Först var det jätteroligt att A kom hit och pratade en stund och lånade ut en bok. Det var också jätteskönt att höra att maken hade mat på gång när A kom hem i stället för att han lämnat en tjuga till korvkiosken. Detta eftersom A hade glömt att berätta att hon skulle ta vägen om mig efter jobbet…

Min mormor hälsar och säger förlåt

Nä, jag tog ingen bild på A. Kanske nästa gång..?

 

A och Fästmön möttes på cykelbanan, men det kom de inte på förrän efteråt. Jättedumt! Anna och jag tog i alla fall bilen ut till Förorten. Där var det jättelång kö på ”posten”…

Posten

Det var jättelång kö på ”posten”, men jag vågade inte fota alla människor.


Anna hämtade ut
ett jättestort paket. Det fick nätt och jämnt plats i hennes knä  när hon skulle öppna och kika på innehållet…

 Jättestort paket

Ett jättestort paket, kort och gott.


Sen brakade ovädret loss.
Det regnade jättemycket och blixtrade. Medan Anna levererade paketet väntade jag i bilen.

 Regn på bilrutan

Jag väntade i bilen med regnet som sällskap.


Vi for tillbaka in till stan igen.
Middag intogs på ChopChop för att Anna också skulle få smaka deras jättegoda wokmat. Idag tog jag peanut chicken och chicken spicy lime med nudlar.

Peanut chicken och chicken spicy lime

Peanut chicken och chicken spicy lime – min middag idag.


Det enda som kändes sisådär
var väl lyckokakans text. För dagens hinder har bestått av a-kassan IGEN och två nej på sökta tjänster, varav en på ett jobb jag verkligen jättegärna ville ha. Men hinder är till för att övervinnas, har jag hört… Bara att bita ihop, torka tårarna av besvikelse och på’t igen!

Förvånansvärt lätt övervinna hinder fortune cookie

Lätt? Nja…


Det jättebästa idag
var nog att mamma fick tag i den städtjej hon ville. Och att Anna fick med sig en bit av mormors sin jättesnälla mammas jättesmaskiga kaka hem. Den ska vi goffa NU!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt grinigt inlägg.


 

Partyglajor

Jag hade inte några partyglajor på mig igår.

Idag är det såväl EU-valdag som Mors dag. Kanske var det därför jag vaknade redan klockan 7.14 i morse..? Nja, mer troligt är väl värmen. I natt var det första gången för säsongen som vi sov med takfläkten på. Det gick nämligen inte att ha balledörren* öppen eftersom grannarna under partajade.

Serial bitch

Serial Bitch är mitt namn…

Partajet började ordentligt vid 19.30-tiden. Då gav jag mig iväg för att tanka och för att hämta Fästmön från jobbet. När vi kom hem höll vuxna män på att skrika till varandra (för att överrösta den entoniga musiken), grilla med två kolgrillar samt flyga nån sorts radiostyrd leksak som lät illa. Och som grädde på moset bubblade och bolmades det på två gigantiska vattenpipor vars skumma dofter svepte in oss på ballen**. Anna är mer tolerant än jag, men det var faktiskt hon som började prata om ett eget hus där bara vi kan vara. Jag längtar mer än nånsin! Jag orkar inte med folk, jag blir trött av ljud, hatar när det luktar illa och får svårt att andas av rök. Den här gången tänker jag inte ens försöka prata med Vuxna Människor heller. Vis av erfarenheten vet jag hur det kan bli. Så jag fortsätter min vana trogen att gnälla av mig i min egen blogg.

Det gick inte att sitta där ute, för vi hade heller ingen lust att skrika åt varandra. Efter att ha delat en påse prästostbågar och tagit var sin svalkade öl gick vi in. Jag stängde dörrar och fönster mot baksidan och sen tittade vi på kvällens avsnitt av Mr Selfridge som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Hade ljudet på via vardagsrumsstereon för att stänga ute andras oljud. Det funkade hyfsat. Det gick också bra att sova, men med stängda dörrar, förstås. Det var väl, som sagt, värmen och brist på luft trots takfläkt som gjorde att jag vaknade så tidigt.

Envisa-Lisa traskade iväg till sitt arbete tidigt i morse utan att låta mig skjutsa sig. Gissar att hon var svettig och go när hon kom fram. Men jag hade erbjudit mig! Jag har ju haft två sovmorgnar den här veckan – i fredags och igår – så jag kunde mycket väl ha klivit upp.

Jag har rivit ur sängarna, för jag ska bädda rent och jag har faktiskt startat en maskin lakanstvätt redan. Kan grannarna låta illa, så kan jag. Det vill säga min tvättmaskin. Och jag skiter högaktningsfullt i att

De har sena vanor,

som en annan granne uttryckte det. Bor man i ett flerfamiljshus borde man fatta att man ska man visa hänsyn. Vill man inte fatta det får man ta konsekvenserna. Vill man ha fest här, finns en förnämlig festlokal med tillhörande utegrill att hyra för en billig penning! Om man vill visa hänsyn.

En märklig, men bra grej, är att Gaphalsarna tycks ha lugnat ner sig lite grann. Det är inte alls lika mycket vuxenskrik på barnen längre, även om Anna hörde hur en av de vuxna hånade (!) ett av de små barnen häromdan. Man undrar vad det är för slags människor…

Röstkort EU-valet

Hur kunde jag nästan glömma bort EU-valet?!

Igår insåg jag att jag minsann inte kan ta en slapparedag idag. Förutom tvätt och renbäddning måste jag ju gå och rösta! Hur kunde jag nästan glömma bort det?! Men vallokalen ligger nära och det får bli en skön liten promenad sen när tvätten är färdig och hängd och jag själv ren och klädd.

Jag har fått dispens av Mor själv att ringa idag före klockan 14, eftersom jag ju vid den tiden ska åka och hämta Anna. Min mamma har fått ett rosa kuvert med posten och ska, som sagt, få ett telefonsamtal. Annas snälla mamma ska få ett besök på Slottet av Anna och mig. Det är liksom lite närmare till Slottet än till Metropolen Byhålan. Och jag kände att jag inte var riktigt välkommen till min egen mamma. Det känns så ibland. Och inte mig emot. Min rygg slipper gärna långkörning och med två spruckna framdäck tror jag att Clark Kent*** också gör det. Men mamma har skickat ett grönt kuvert till mig. Det var utan frimärke, men kom fram ändå. Dessutom var det nästan öppnat! Men det låg ett kort inuti… Hon kom ihåg att jag har namnsdag nästa vecka! Det gjorde knappt jag själv…

Ska du partaja, rösta och fira Mor idag? Eller vad händer hos dig? Skriv gärna några rader och berätta om du har orkat läsa det här inlägget ända till slutet!


*balledörren = balkongdörren

**ballen = balkongen
***Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett dystert inlägg som ändå är glatt.


 

Solstrålar genom molnen

Solstrålar genom molnen. Du ser väl? Ansträng dig!

Den här dagen började med att Klump-Maja, du vet, Flodhästen Tofflan, hängde med all sin tyngd på tvättkorgen när hon skulle ta på sig strumporna. Har bara väntat på att det som skedde skulle ske, i morse var det dags: Toffelfoten brakade genom locket och gjorde en stor spricka i plasten. NEJ, DU FÅR INTE SE NÅN BILD PÅ DETTA PINSAMMA! Håll till godo med en mörk bild där solens strålar tränger genom molnen. Med lite fantasi kan du se det. Om inte, kontakta din optiker.

Vid lunchtid började det regna. Det har varit så kvavt ändå hela dan. En ganska dyster dag. Humöret påverkades helt klart av det uteblivna ljuset. Och att det var måndag. Men dagen på Kexfabriken/i Besticklådan försvann ändå relativt snabbt. Inte för att det går undan när det är roligt utan för att jag hade fullt upp. Roligast idag var en telefonintervju jag gjorde på eftermiddagen med en av Sveriges mäktiga!

Eva

Eva letar bilder på sina hundar på mobilen.

Men höjdpunkten idag var ”återträffen” med vännen Eva! Vi har nästan inte setts alls på sju år och, som jag har nämnt förut, felet är mitt. Först jobbade jag för mycket, sen blev jag kär och sen kom några förfärliga år när jag inte ville träffa nån för att jag mådde så uselt.

Det var så roligt att ses idag och det kändes inte alls som om det var sju år sen. Med en del människor är det ju lätt att ta upp tråden. Eva är en sån. Spännande att uppdatera varandra om vad som hänt sen sist, även om det mesta väl inte var så där jättebra för nån av oss. Men nu tänker jag inte vänta i sju år innan vi ses igen. Hoppas också att Eva fick klarhet i var hennes körkort har hamnat. Det körkort hon skulle hämta ut på posten på Stormarknaden – som ju la ner häromdan… Smart drag, Posten-som-inte-finns!..

Nu är det dags för mig att åka och hämta hem Fästmön. Vi har gjort vårt för idag. Men i morgon är vi tillbaka i Grottekvarnen igen…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite frustrerat inlägg.


Nä den här dan,
som ju är en tisdag, går inte till världshistorien i mina böcker. Hela dan har känts som en parentes. Eller en lång väntan. En väntan förgäves på en dialog. Denna dialog är nu flyttad från måndag, via tisdag (idag) till i morgon bitti (onsdag). Den som lever får se/höra. Jag blir bara irriterad på mig själv med tanke på vad jag har lovat mig själv – att inte hamna i den här situationen igen.

Känner mig inte riktigt på topp, med en krånglande mage och ett tungt och lite värkigt huvud. Det är väl

hela alltet

som trillar över mig ibland, trots mina försök till positivt tänkande.

Presentkort

Presentkort att använda till böcker!

Men hur som helst, en positiv sak låg och väntade på mig i postboxen: ett presentkort! För ett tag sen värvade jag en kollega till mitt fack. Vi skulle båda få var sitt presentkort som tack för detta. Nu var det så länge sen att jag inte minns hur mycket presentkortet är på, men jag tror att det är 300 spänn. Och presentkortet gäller inte bara på min icke-favoritaffär Coop, utan på bland annat Akademibokhandeln. För 300 pix får man nog en rätt bra och ny bok, tror jag bestämt.

Tuggat kuvert

Tuggat kuvert. Och ett oläsligt ärendenummer.

Sen låg det också tre räkningar i postboxen och då åkte förstås mungiporna ner. Fast de åkte upp ganska raskt i ett ironiskt leende när blicken föll på ett kuvert. Kuvertet låg inplastat tillsammans med ett brev från Posten. Det, kuvertet, alltså, såg ut som om nån hade tagit två rejäla tuggor av det. Brevet inleddes med ett oläsligt ärendenummer (se pilen på bilden!). Inte var det konstigt att jag skrattade när jag i brevet bland annat läste:

[…] Varje vardag hanterar Posten 20 miljoner försändelser […]

Jag menar, finns Posten? Ja, brevbärare finns ju uppenbarligen. Men troligen underbetalda och utsvultna, så att de måste tugga på det de ska dela ut… Men jag får väl vara glad att jag överhuvudtaget fick det här brevet. Min vän Klara lyckades de ju försnilla post för för ett tag sen.

Varken hackat eller malet idag, men väl nånting tuggat. Det är min sammanfattning av tisdagen. Så här långt. Och snart är den slut.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min tisdag. Tristdag, säger en del.


Vart den här dan tog vägen
när den väl hade kommit igång vet jag inte. Bilköerna var som före jul i morse, mörkret kompakt, men jag nådde mitt mål. Det blev en del småplock på morgonen. Därefter hamnade jag i ett möte om nästan två timmar. Och sen var det lunch. Eftermiddagen svischade också förbi. Plötsligt befann jag mig på Tokerian för att köpa TV-tidningen och yoghurt.

Hemma i New Village hade Fästmön tänt stjärnor och stakar och lampor. Tänk så mycket mysigare det är att komma hem då!

Postboxen var full idag, men tack och lov hade brevbäraren inte proppat den så full så att den inte gick att öppna igen. Jag hoppas att mitt klagomål har nåt fram. Kan inte minnas att jag fick nåt svar från Posten… Ett paket med DVD-filmer fick jag sms om att det landat på ICA Heidan, men jag är för trött för att hämta det i kväll. Tar det nog i morgon kväll, på väg till Annas jobb när jag ska hämta hem henne klockan 21. I postboxen låg i alla fall ett paket från Apotea. Som vanligt både korrekt och snabb leverans! Och fraktfri!

Varor från Apotea

Mina varor som jag beställde i helgen från Apotea – som vanligt rätt och snabb leverans.


Jag kan verkligen rekommendera Apotea
– och det här skriver jag inte för att jag får betalt för det utan för att jag är en nöjd kund, helt enkelt! Nu har jag beställt apoteksvaror därifrån flera gånger. Det har aldrig blivit fel och varorna levereras snabbt (ibland till och med dan därpå!). Dessutom är det fraktfritt och priserna ligger då och då under dem apoteken har. Tror jag ska testa receptbelagda varor nån gång och se hur det funkar. Tydligen blir man, efter inloggning med e-legitimation, uppringd av en farmaceut. Det är ju lite bökigt för mig just nu såsom min arbetsplats är ”utformad”. Men jag kanske testar ändå.

I övrigt lyckades Posten leverera ett kuvert med värdefullt innehåll i form av presentkort på 150 kronor på Boxholmsost! Jag älskar verkligen deras ostar och hade sån tur att jag blev lycklig vinnare hos KlaraTACK!

Presentkort fr Boxholmsost

Jag hade turen att vinna presentkort från Boxholmsost hos Klara!


Anna och jag lagade mat tillsammans
i afton. Det vill säga hon bredde mackor och jag skivade ost, var och en la på makrill från var sin burk. Magarna blev väldigt fulla.

Nu är jag så jäkla trött efter den dåliga sömnen i natt att jag undrar om jag kan hålla mig vaken till klockan 21. Då visar TV4 nämligen det första av två nya Maria Wern-avsnitt… Min TV-tidning har bara gett programmet två insekter. Vi får se hur många tofflor det blir. Om jag orkar skriva nåt om det senare. Mitt brunmärkta finger sitter dock kvar och går att skriva med. Det är inte ondare, bara brunare. Helt klart en ytlig propp, precis som jag har haft mången gång tidigare, dock inte på fingrarna utan på fötterna och smalbenen. Aj still ölajv, alltså.

Ha en go kväll!


Livet är kort.

Read Full Post »

En bloggpost om post.


I morse vaknade jag klockan 4.15.
Det var stört omöjligt att somna om. Var uppe en sväng på toa och försökte sen sova lite till, men sömnen ville inte infinna sig. Mitt alarm står på 6.30 när jag jobbar. Vanligen brukar jag vakna 6.15. Så två timmar tidigare än vanligt, alltså. Jag lär vara en zombie i kväll.

trött

En Toffelzombie.


Smarta brevbäraren
hade ju tryckt in alldeles för mycket post och paket i min postbox igår. Det är ju lätt för brevbäraren att göra eftersom h*n öppnar hela fronten på postboxskåpet. Själv kunde jag inte vrida om min nyckel eftersom det låg ett paket i vägen och blockerade låset från att snurra runt i min box. Vilken tur att ordföranden i bostadsrättsföreningen är hjälpsam! Nån gång sent igår kväll var han hit, öppnade skåpet och hängde min post i en påse på ytterdörren. Snacka om service! Brevbäraren, däremot, har jag lust att ta ett rejält snack med… Du skulle ha sett den arga lappen jag skrev igår som jag tänkte tejpa upp idag… (Jag kastade den nyss, men det är väldigt lätt att skriva en ny. Man ska inte reta upp mig just nu.)

Nåja, eftersom jag vaknade så tidigt fick jag i alla fall tid att betala en räkning. Det stora paketet som blockerade låset i min postbox har jag öppnat och innehållet har jag gömt – det var ju julklappar!

Efter allt strul hittills den här veckan har jag inte lyckats få iväg ett födelsedagspaket till en synnerligen god vän som fyller år på söndag. Jag får försöka i kväll, men chansen att det kommer fram till mottagaren via snigelpost på fredag är ju minimal. Fast då har vännen möjligen nånting att slita upp i nästa vecka, i alla fall. Om vännen nu får upp sin brevlåda – brevbäraren kanske har TRYCKT ner alltför mycket i den också. Vad vet jag, vad vet jag. Brevlådor vid hus är för övrigt större än postboxar, så där kan man ju trycka ner riktigt mycket. (Och det där var lite ironi igen.)

Paket fr Posten

Posten, posten… (Jag kan ju inte lägga ut nån bild på paketet i min postbox eftersom det innehåller julklappar.)


Inte ett pip
har jag hört om klockan heller. Ska det vara så svårt att ringa och lämna besked så att jag vet om den är klar för avhämtning eller om den kanske måste skickas iväg för byte av del??? Nu är det ju definitivt inte början av veckan längre utan slutet…

Nej, nån bra vecka har denna inte varit – hittills. Som grädde på moset fick jag häromdan ett surt mejl från en läsare. Uppenbarligen tror vissa människor att jag sitter och bloggar dagarna i ända. Det kanske jag kunde göra förut när jag inte jobbade, men inte nu. Att få höra att jag är halvtaskig (!) kändes faktiskt heltaskigt! Jag besvarade mejlet härom kvällen och förklarade hur jag tror att saker och ting ligger till. Nåt svar har jag inte fått. Det är så lätt att lägga sten på andras bördor, men tydligen väldigt svårt att säga

Förlåt för min förhastade slutsats!

Det är mejl som ovan som ger mig ytterligare skäl till att sluta blogga. Jag tror att det blir så snart. Eller möjligen att jag gör bloggen helt privat. Det är så många som snokar omkring här som bara vill mig illa.

Har knappt lyckats trycka i mig morgonens frukost – yoghurt med müsli. Stressen sitter som ett lock i svalget. Eller som ett paket som blockerar möjligheten att öppna låset…


Livet är kort. I morgon är det fredag. TACK och lov!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »