Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘posör’

På lördag I kväll är det så dags för Melodifestivalens tredje deltävling. Denna gång direktsänds den från Linköööööping, vilket borgar för att publiken lär vråla

Gööööööööööööörgött, döh!

om nåt av bidragen är bra, vill säga. (Orden inom citattecknen är östgötska och betyder ungefär: Jättehärligt, du!)

Tills vidare går det att tjuvlyssna här:

Under min egen tjuvlyssning gäspade jag ganska mycket, smackade med tungan åt dåligt engelskuttal, hittade två riktiga favoriter och suckade åt en del posörer…

Min prognos är att Shirley’s Angels, Sebastian, Sara Lumholdt och Eric Saade går vidare. Vilka mina favoriter är? Tja, det säger jag inte nu.

Vi hörs och ses på lördag, Självklart livebloggar jag ikväll om jag kan!

Må bäste man/kvinna vinna!

Och så blev det lördag den här veckan också. Denna kväll tillbringar jag i TV-soffan Himlen i Förorten med delar av familjen. Lena Ph inledde och äntligen fick man höra och se nåt snyggt och bra! Mer av detta, det vill säga musik och artister som har med denna musiktävling att göra och mindre trams, tack! Men tyvärr, sen kom gamla vanliga icke roliga skämt, som att programledarna inte känns igen av en dörrvakt, så att de får smita in. Boooooring… Och BTW, det är bara såna som jag, det vill säga äkta östgötar, som får skämta om östgötska.

  1. Linda Sundblad – Lucky You
    Ja här var det fullt av hjärtor. Lite tuggummipop över det hela. Lite Fjortisvarning, kan jag tycka. Annars har Linda Sundblad en rätt OK röst, men låten är ganska trist.
  2. Simon Forsberg – Tid att andas
    En jätteballad sjungen med en ljus pojkröst. Vi har hört låten förut, typ och det här är ingenting som vinner i Europa. Men en vacker sång och röst och ingen falsksång. Fästmön saknar stake i rösten (jag undrar vad hon menar…)
  3. Sara Lumholdt – Enemy
    Trodde att hon sjöng ”Å ändan me, å ändan me…” Falsksång och ett misslyckat försök at vara sexig. Nej, tyvärr…
  4. The Playtones – The King
    Direkt när låten kör igång blir jag nervös. Den är hoppig och skuttig och, nej… Det här är ingen schlager. Jag lär nog sitta och hoppa upp och ner en timma efter den här lyssningen…
  5. Shirley’s Angels – I Thought It Was Forever
    Ja, lite mycket smink var det ju, ögonlocken var gräääsligt tunga. Men den här låten gillar jag. Lite moll, lite melodi, lite sorgligt och ändå fartigt. Det här är min favorit. Helt klart!! Trots tonartsbytet 😉
  6. Sebastian – No One Else Could
    Nej. Han tar i för mycket i en låt som inte är bra och han rör ju inte på sig.
  7. Sara Varga – Spring för livet
    Lisa Ekdahl
    har blivit mörkhårig och har dessutom  förlorat en del darr på rösten. Nej så tråkigt. Vad är detta? Det rimmar i alla fall, men det är allt. Fast den går säkert vidare.
  8. Eric Saade – Popular
    Han sjunger i näsan, men han har bra röst, den lille. Låten är fartig och den här går säkert vidare. Dansvänlig. Men vad var tramset med glaset??? PS Anna tyckte låten påminde om en Lili & Susie-låt i starten och jag håller med!!!

Mellanspelsdags = möjlighet att gå på toa, fylla på glaset, lösa korsord, ringa en kompis eller nåt. Det här är bara tråkigt. Men sen kom jag tillbaka när Lena Ph sjöng – med lite tunn röst, visserligen.

Och vinnarna i den tredje deltävlingen blev…

  • Eric Saade (direkt till final) (Oh, Mama, can’t you tell…)
  • Sara Varga (gick vidare till Andra chansen)
  • The Playtones (direkt till final)
  • Shirley’s Angels (gick vidare till Andra chansen)

Med detta resultat är det väl bara att konstatera att Sverige nog inte kommer till Tyskland alls. För det ser ju inte så ljust ut efter tre deltävlingar…

Vi ses igen nästa lördag!!!

Read Full Post »

Juldagsmorgon tänker man sig en lång, härlig och tyst sovmorgon. Men den gälla rösten studsar mellan betongväggarna och fortplantar sig ofrånkomligt – ackompanjerad av en manlig tordönstämma från annat håll – så glöm det. Juldagsmorgonen glimmar här, fast ljudmässigt, kan man säga. Äh, jag vet att jag låter som en gnällkärring, men det handlar om att jag är trött. Fästmön och jag pratade alldeles för länge och sent i telefonen i natt och vidare tycker jag inte att mina ”vitaminer” hjälper så särskilt: jag är just trött trött trött hela tiden och yr. Det gick bra att inta lite alkohol igår kväll, i alla fall, för se den lilla snapsen till sillen ville man ju ha. Eller ville jag ju ha. Mamma dricker inte alkohol.


Här är det livat i busken, så att säga…

                                                                                                                                                       Ryggen är mycket bättre och det är jag glad för! Men en krämpa ska väl bytas mot en annan och jag har haft ganska ont i magen. Igår natt så ont att jag blev tvungen att ta en värktablett, nu på morgonen en irriterande, molande värk. Och så lite ont i halsen på det och nysattackar som får mig att fundera om jag verkligen har dammat här de senaste åren eller inte. Men det har jag. Jag har dammat två gånger på en vecka.

Idag står inte mycket på agendan här. Jag skulle helst vilja läsa, jag har så många bra böcker nu, men två som jag har lånat och som jag därför vill läsa först. Det blir julbord idag igen, det finns gott om mat kvar och jag tror att den nog räcker till och med annandagen. Mamma har sagt att hon ska betala för vår mat de veckor hon är här, eftersom jag har köpt all julmat, men samtidigt har hon stuckit till mig pengar då och då så man kan säga att hon har betalat julmaten också.

Till kvällen blir det TV. Stjärnorna på slottet kör igång för säsongen på SvT 1 klockan 20 med Dan Ekborgs dag och klockan 21 i samma kanal hoppas jag på att äntligen få lite spänning den här julhelgen med första delen av två av Den fördömde, som är nån sorst svensk deckare/polisfilm. Stjärnorna på slottet kan också ge en viss spänning, för vid flera tillfällen har det blivit små intressanta utbrott i de olika konstellationerna. Sist fick jag se en sida av Jonas Gardell som jag tyckte betedde sig vidrigt och divigt, så då gjorde jag slut med honom och har inte läst nåt eller sett nåt av honom sen dess. Vill man vara med och leka får man leken tåla. Men Jonas Gardell ville bara leka på sin egen dag, inte på vissa andras och då är man bra… barnslig. Och lite divig, som sagt, tycker jag. För jag minns nämligen en ANNAN Jonas Gardell. En Jonas Gardell som torr i munnen av nervositet hade konstvernissage på RFSL-lokalen en gång i mitten av 1980-talet, strax före hans författardebut. DEN pojken skulle jag vilja ha tillbaka i stället för den store posören som nu har intagit Jonas Gardells kropp.


Årets stjärnor är förhoppningsvis varken diviga eller barnsliga. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                          Nu börjar jag bli rejält kaffesugen, så jag ska väl skutta upp och brassa igång perkolatorn. Det verkar som om mamma sover fortfarande, hur hon nu kan göra det i denna ”kackalorumboning”.

Read Full Post »