Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘porslinskrossning’

Om det är nån som kan få mig att både tänka nyanserat och att skratta när många saker i livet är tuffa, så är det Anna. Anna, den mest älskade fästmön. Igår eftermiddag åkte vi in till stan för att äta tidig thaimiddag. Bra och prisvärda bufféer hittade vi på Thai Village mitt i stan. Däremot lämnade servicen ett och annat att önska…

 Thaimiddag
Maten var supergod. Jag provade sesambollar och dumplings för första gången!


En i personalen var totalt ointresserad
av sina arbetsuppgifter – periodvis. Samtliga gäster som anlände fick BE om att se menyn – alla ville ju inte ha buffé. Sen satt h*n och mobilsurfade mitt i restaurangen vid ett bord. Men hallå! Och när vi skulle gå hann vi knappt resa på oss innan Mobilsurfaren plötsligt fick eld i baken och trängde sig fram till vårt bord för att plocka disk. Vi är ju inte några små damer, så vi gav upp försöket att kränga på oss jackorna och tog med dem för påsättning utanför restaurangen. Ville ju inte riskera nån porslinskrossning.

Dessert
Vaniljglass och konserverad frukt tog jag till dessert, men det fanns också friterade bananer.


Men som sagt, maten var supergod!
Jag var modig och provade två för mig nya saker – sesambollar och dumplings med kyckling och grönsaker. Anna vågade först, sen vågade jag. Anna hade förresten en egen liten show. Hon är en sån… entertainer… Se bara!

Anna showar

Först äter vi lite…

Anna äter
Gott det här, ser du!


Sen äter vi lite till…

Anna äter
Banta? Va?


Och sen kan vi inte hålla oss för skratt
för att fotografen inte vill sluta ta bilder när vi stoppar saker i våra små söta pussmunnar.

Anna skrattar
Ha ha ha!!!


Så anlände vi till biografen.
Det var en lååång promenad på… två minuter. Våra biljetter och biogodiset betalades av vännen Karin, som inte längre finns bland oss, och fru Klon. Tack snälla båda! Jag är för övrigt säker på att Karin sitter på ett moln där uppe och läser varenda rad jag skriver och nickar förnöjt när hon nämns och skakar på huvudet åt stalkern (som hon berättade för mig är ökänd). För nej, vännen, jag glömmer dig aldrig!

Vi var först i den lilla biosalongen och fick de två bästa platserna. Jag hade gott om tid att studera mina jeans.

Jeans
Mina jeans.


Faktum är att vi var först väldigt länge,
så jag trodde att vi skulle förbli ensamma.

Biosalong
Tomt var det här.


Men sen dök det upp två välförberedda brudar
som hade läst in sig (!) på filmen/boken. De var fullastade med popcornbunkar och jag sa till Anna att hon skulle vifta lite med sin vänstra armbåge och välta ut popcornen om de inte slutade vara så förnumstiga prata. Men de slutade prata, tur för dem! Vidare var det en genomförkyld människa som snorade och snöt sig och spred sitt jävla virus så nu blir väl alla tio som såg filmen sjuka lagom till påsk. Sånt där tycker jag är oförskämt! Man stannar hemma när man är smittsam. Basta!

Två som inte heller hade vett att stanna hemma var ett ungt par som skulle ha behövt silvertejp (jag säger inte till vad, initierade människor förstår). Vi såg de redan i lördags och de var liksom redan då limmade vid varandra. MEH! Hångla kan man väl göra hemma likaväl som man kan snora? Dessutom satt killen och fipplade med ena stolen nära min så att det både lät illa och skakade om hela stolsraden. Tjejen tyckte att det var helt OK att sätta upp fötterna – med skorna på – på armstödet i stolen framför. Uppfostran? Nej, inte tillstymmelse till nån.

Om filmen kan du läsa i ett separat inlägg. Jag frös under hela föreställningen, så när vi kom ut var det skönt att få sätta på sig dunjackan. Vi ville båda fota ett upplyst träd, men ibland får en del av oss… stå tillbaka…

Anna renhorn
Anna Ren?


Vi hann hem lagom
till den sjunde delen av danska Brottet på SvT1. Tio delar ska det bli totalt och ärligt talat tycker jag att serien är lite seg. Det händer nästan ingenting som för handlingen framåt. Men så klart jag är nyfiken på att få veta vad som har hänt med den kidnappade lilla flickan och skälet till att hon kidnappades.

I morse var det dags att skutta upp och jobba. Anna har ju haft ryggskott ett tag, så det var nog lite ovant att kliva upp för en arbetsdag. En lång sådan, dessutom. Jag ska försöka plocka upp henne på vägen hem innan jag åker och köper påsköl.

I kväll blir det korv till middag. Mitt kylskåp är ovanligt välförsett – också ett tecken på att jag har en Anna i mitt liv. De veckor hon bor hemma hos sig kan man möjligen skymta en gurkburk, några öl, fil och en ostbit i min kyl.

 Kyl
Välförsett kylskåp.


På onsdag kommer så mamma
för att fira påsk med mig. Jag ska vara ledig på torsdag, nu är det slut med att jobba gratis och extra och svara på mejl på kvällar och helger och publicera hemsidor efter klockan 16. Det ska bli skönt att få vara ledig, men samtidigt vet jag att jag måste tänka klart snart. Tänker ta delar av den här arbetsdagen för att ringa en del samtal, bland annat försöka få lite information från facket, vilket jag vet är i det närmaste omöjligt. Men jag måste försöka i alla fall. Vidare måste jag jaga nån på personal HR och så hoppas jag att jag får nån form av svar på det mejl jag skickade prefekten för en vecka sen där jag krävde ett förtydligande av anbudet, inte mera ludd. Men som sagt, det har gått en vecka och jag räknar inte med att få klara besked nånsin. Detta tär. Det tär så in i helvete.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jodå, alla mammor och pappor, Tofflan HAR ringt doktor Anders. Eller hans syster, rättare sagt. Fick ett antal provsvar varav ett var anmärkningsvärt lågt. När jag dessutom berättade om den förb. yrseln som återkom i fredags och har hängt kvar sen dess tyckte hon att det var bäst med en Anders-dejt. Så nu ska jag dit på onsdag förmiddag. Gissningsvis blir det stick i fingret då också. Jag ska nämligen inte må så här, tyckte doktor Anders syster. Hon menade att jag skulle må rätt bra efter att ha ätit medicin sen slutet av augusti och det var över en månad sen jag tog proverna, så värdena BORDE ha varit bättre nu. Men… To be continued, kan man säga. För övrigt mår jag rätt bra, jag är yr och har ont i huvet, det är allt. Och så är jag arg… (Ovanligt, va´..?)


Arg är jag så jag hoppar för att jag är så snurrig. Bland annat…

                                                                                                                                                             Jahapp! Den här duktiga husmodern startade sin städdag med att fara fram som ett jehu. Och krossa porslin. Först åkte tvålpumpen i porslin i golvet i badrummet, sen tandborsthållaren, också den i porslin, förstås. Det var inte roligt, kan meddelas… Tvål på ett badrumsgolv blir väldigt halt = fara för lårbenshalsar. När tvålen på golvet dessutom är uppblandad med porslinsskärvor, blir det, som du förstår, ännu värre.  Avslutningsvis råkade jag nästan ha sönder grejor på toa också: dasslocket i hårdplast var nära att bli en föredetting. Men bara nära. Ja det var många fula ord som kom ur Tofflans mun på förmiddagen…

Stack iväg en repa till Tokerian för att lämna in Lotto (du tror väl inte att jag vann nåt?!) och införskaffa ett antal förnödenheter och för att muntra upp mig lite allmänt. Det brukar ju vara ganska lätt att få sig ett och annat skratt där. Men i stället blev jag ÄNNU mera snurrig. Eller vad sägs om… julägg???


Men hallå! Ägg ska det väl vara till en ANNAN högtid, inte till jul? Eller???

                                                                                                                                                       Jag dissade förstås juläggen – nu får det baske mig bli ORDNING på traditionerna – först ungdjävlar igår när det INTE var Halloween, sen ägg till jul! Vart ska detta sluta? Jag inhandlade lite förnödenheter. Böckerna var förstås nödvändigast, men kostade bara 25 kronor tillsammans! Blocken var ett fynd för endast tio kronor.


Diverse förnödenheter såsom toapapper, äpplen, två pocketböcker och tre block. De senare hittade jag i en gigantisk fyndhörna till höger efter entrén.

                                                                                                                                                      Tittade också in till Järnia och eftersom jag kände hur jädra synd det var om mig idag – porslinskrossning, yrsel, huvudvärk, mens, traditionsförvirring med mera – så inhandlade jag en svindyr tvålpump och en lika svindyr tandborstmugg – I METALL, för säkerhets skull. Fast lite tur hade jag, för det var 20 procents rabatt på dem…


Visserligen 20 procents rabatt på dessa, men de var svindyra ändå.

                                                                                                                                                     Hann innanför dörren och kallsvettades som en gnu. (Kallsvettas gnuer? Det LÄT bra, men..?) Började må illa, så trevligt så och skallen snurrade ännu värre än tidigare. Då messade Fästmön att hon var så trött att hon mådde illa och jag erbjöd mig då att hämta henne från jobbet när hon slutade (tio minuter senare) och skjutsa hem henne. Det finns ju inget värre än att sitta på en buss och må illa… Då är det bättre att må illa tillsammans i en bil. Så jag skjutsade hem min kära och fick då ett par pussar! 😛

Hemma igen hade mamma ringt. Tanken var att jag skulle lägga mig och vila en stund innan jag dammade och dammsög, men jag ville förstås ringa tillbaka och kolla om det var nåt viktigt. Då svarar hon:

Ja hej Tofflan, det är mamma!

Men… Eh… det var ju JAG som ringde..? Nå, i vart fall var hon på språng med färdtjänsten till apoteket så hon bad att få ringa senare. Eftersom jag ville damma och dammsuga i dagsljus satte jag fart med det. Dammsugarpåsen behövde bytas och det var första gången i den nya sugaren. Det gick bra. Efter typ en kvart och hundra liter svett samt ytterligare fula ord.

Och nu sitter jag här i ett nystädat hem, med en skalle som snurrar och väntar på att mamma ska ringa så att jag får lägga mig ner och vila en stund sen. Ja just det… Mat kanske jag skulle tänka på också… Tja, det finns ett par kalkonwienerkorvar eller thaisoppa att välja på. Nåt kulinariskt ska jag väl lyckas trolla fram…

Read Full Post »