Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pool’

Ett inlägg i vilket Tofflan och Fästmön strosar omkring på stan, somliga trosar sig och andra shoppar saker som går att äta.


Idag blev det åter
en liten shoppingtripp, men denna gång nere på stan i finvädret. Jag ville ju prova mina nya skor.

Högklackat
Mina nya blades…


Äh självklart skojar jag, va fan tror du?!
Men mina nya dojor fick stanna hemma medan jag provade att gå i gympadojorna med inläggen från Stockholm i, de dojor jag har på jobbet. Ville se om hälen pallade eller om jag måste flytta över de gjutna inläggen från vinterskorna. Meddelas kan att hälen nog känns av lite och kanske ska de andra inläggen flyttas över. Men jag börjar så här med de Stockholmsköpta får vi se. Anna hade i alla fall sina nya skor och fick inte alls ont.

Eftersom Somliga hittade så billiga nya skor igår fanns det födelsedagspengar över att spendera. Bland annat tittade vi på scarves, men inget mer än denna föll på lilla läppen. Nåt inköp av den blev det emellertid inte, eftersom Vissa vill se vuxliga ut.

Scarf med döskallar
Scarf med döskallar passar kanske inte så bra om man vill vara vuxlig.


Några inköp blev gjorda i alla fall,
nödvändigheter att ha undertill, så att säga. Därpå tarvade vi var sin glass. Vi intog dem i aprilsolens sken på kall sten mitt inne i stan.

Sen ville vi gå och kika på vårflodens förödelse vid Tzatzikis uteservering. Stackars den restaurangens ägare! Det var liksom pool på uteserveringen. Jag undrar, jag, om de får ordning till sista april…

Fyrisån svämmar över
Uteserveringen har blivit pool.


Men en positiv grej
är att det i alla fall finns gott om vatten i floden till forsränningen – ifall nån är intresserad (inte jag, jag är vuxlig).

Fyriån under en bro
Gott om vatten under en av broarna i stan.


Vi kikade lite till i nån affär,
men nu blev det intet mer shoppat än mat. Vi gick ner till China Garden och beställde räkor i olika form för take away.

Kinesisk banderoll
Nån som kan översätta?


Anna lagade så himla god mat igår, kyckling med gorgonzola, paprika, banan etc. Men eftersom det är söndag idag och jag är Mannen i förhållande var det min tur att stå i köket.

Annas kyckling med paprika gorgo o banan
Lördagsmiddagen, tillredd av Anna.


Jag överlät emellertid – mot en kostnad, förstås – jobbet åt katterna kockarna på China Garden.

Vinkande katter
Jag undrar om det är ägarna själva, Fu och Tse, fast i kattform..?


Vad har du ätit/ska du äta idag då???


Livet är kort.

Read Full Post »

Fyra gamla kompisar strålar samman med en femte på Mallorca. Det verkar vara rena paradiset. Först. Brittiska thrillerserien Mad dogs hade premiär på SvT1 igår kväll. Fästmön och jag bänkade oss för trekvarts spänning.


Fyra gamla kompisar återträffar en femte i hans lyxvilla på Mallis.

                                                                                                                                                                                                        De fyra gamla kompisarna, som nu är fyra medelålders män som inte har lyckats så där särskilt bra i livet, blir inbjudna av Alvo. Alvo är stenrik, men vad han har tjänat pengar på är ytterst osäkert. Stämningen är på topp först, men så börjar man ana att allt inte är som det ska. En död get i poolen kan vara ett djur som förvirrat sig ner i vattnet och drunknat. Men Alvo själv är ytterst provocerande och tämligen oförskämd stundtals mot sina gäster. Och värre ska det bli. Den mysiga återträffen i en lyxvilla på Mallis har blivit en mardröm…

Det här är en mycket grabbig brittisk thriller. En enda gång skymtar en kvinna  – och då som sexpartner till en av männen. Det brukar inte bli så bra serier när de är så här grabbiga. Men den första delen av fyra slutade spännande och självklart kan jag inte låta bli att titta nästa söndag. Tills vidare får den medelbetyg.

Read Full Post »

Det har regnat hela kvällen igår och hela natten. När vi vaknade idag framåt förmiddagen var tennisbanan på baksidan mer som en pool. Och det regnade fortfarande. En dag som gjord för den utflykt Fästmön önskade sig på sin sista lediga vuxenhelg – NOT!

Och inte blev dagen bättre när jag med bestörtning grävde fram lokalblaskans kulturbilaga och ser på dess första sida att min extramamma, Gunilla Lindberg, har gått bort.

Uppdaterat: Jag har försökt två gånger att lämna en kommentar hos lokalblaskan, men det verkar som om man censurerar det jag skriver – i princip en länk till det här inlägget.  Tack för det!


”Rosa rorans bonitatem, stella stillans claritatem […]*”

                                                                                                                                                            Jag träffade Gunilla Lindberg första gången vid mitten av 1980-talet på det ställe/företag som sen jag gav 23 år av mitt yrkesliv. Gunilla arbetade som frilansande skribent – och jag var den kanslist, som det hette på den tiden, som skrev ut hennes artiklar till personaltidningarn via en diktafon. (Ja, det var på stenåldern, men googla om du inte förstår terminologin.)

Gunilla Lindberg var hela sitt liv en fri fågel. Men hon tog mig under sina vingar under många år, tillsammans med min första chef Curt Jansson. De båda blev mina extraföräldrar när mina riktiga föräldrar bodde 30 mil härifrån. För även om man är 20nånting behöver man sina föräldrar ibland. Curt tvingade till exempel ut mig att köpa en mössa en vinter när genomsnittstemperaturen var -30 grader dygnet runt. Men det minne som sitter djupast och som betydde mest var den gången jag akut hamnade på sjukhus och mina föräldrar hade sjuhundrafyrtioelva ursäkter för att inte komma till sitt enda barn. Då kom Curt och Gunilla och satt stilla och väntade på mig tills jag orkade möta dem. Personalen sa:

Dina föräldrar sitter i dagrummet och väntar på dig. Orkar du?

Min förvåning – och den kärlek jag kände till dessa två som inte hade behövt göra detta alls – var enorm. Där satt de och vi pratade och allt kändes nästan ”som vanligt”. Men när jag gick och la mig den kvällen gömde jag detta i mitt hjärta för alltid. För mina egna föräldrar kom inte och från jobbet kom bara samtal med rena jobbfrågor, framför allt från en av dem som i dagens lokalblaska uttrycker sin stora sorg och saknad över Gunilla. Det är med stor ledsenhet jag nämner detta, för just denna person har jag känt lika länge som Gunilla Lindberg, men inte ett ord, inte ett pip har jag fått höra sen den dagen i mitten av januari 2009 mitt gamla liv föll samman. Ja, jag har lärt mig den hårda vägen vilka som är vänner och vilka som har falska leenden och tomma baksidor. Som pappfigurer.

Gunilla och jag höll kontakten genom åren trots att våra yrkesvägar tog en del andra svängar. Jag började jobba på ett av ”företagets” ”dotterbolag” och vi sågs inte lika ofta. Men vi skapade oss en egen lite tradition! Och det var att träffas nån av juldagarna i Sankta Birgittas kloster i Stöllestan. Stöllestan ligger nån mil från Metropolen Byhålan dit jag åkte varje jul för att tillbringa helgen med mina föräldrar. Gunilla var under några år ”singel” och valde att gå i kloster under denna familjehögtid. Detta eftersom hon inte längre hade nån familj sedan maken gått bort på 1980-talet och sonen så tragiskt omkom många år före det. Sonen, som var född samma år som jag. Hon pratade inte aldrig om sin sorg. Det var mycket som var hyssj hyssj. Men en dag berättade hon. Och jag förstod att hon behövde låna mig som barn då och då. Det fick hon gärna.

I klostret var det väldigt tyst, men Gunilla och jag var inte så tysta. Hon ordnade kaffe och whisky och så satt vi och smuttade på drycken och smaskade på småkakorna min mamma hade skickat med mig. Sen träffade Gunilla Bengt och han var med till klostret en jul. Efter det blev det inga fler jular i klostret – Gunilla hade fått en familj igen och jag var så glad för hennes skull.

Sista gången jag och Gunilla träffades en längre stund var när min extrapappa Curt gick bort, strax före min egen pappa. I samband med begravningen fick jag då en pusselbit som jag hade saknat. En pusselbit till alla dessa komplicerade relationer vi har i livet – privat som på arbetsplatsen. En pusselbit om svek och kärlek och väl dolda hemligheter.

De senaste åren hade Gunilla och jag ingen kontakt alls. I början av sommaren fick jag genom en före detta kollega veta att hon var svårt sjuk, men inte ville bli kontaktad eller att sjukdomen ens skulle uppmärksammas. Några dar senare hade hon själv skrivit en krönika om sin cancer i lokalblaskan.

Det var så ledsamt att börja den här dan med att läsa att Gunilla Lindberg har gått bort. Jag tror att det är därför Gud och alla änglarna vägrar att sluta gråta de stora regntårar de har gråtit sen igår kväll.

                                                                                                                                                                       *Ur ett vesper ur Birgittaofficiet. Texten betyder: ”Ros, duggande godhet, stjärna droppande klarhet…”

Read Full Post »

Ledig lördag. Vad vi har gjort? Sovit och ätit frukost. Läst lokalblaskan med tillhörande bostadsbilaga (noterade bra priser för lägenheter i området, höga priser för lägenheter i Förorten).

Molnen hänger tunga över oss. Det regnade i natt, delar av tennisbanan ser mera ut som en pool. Tänk om det kunde vara pool där på sommaren i stället för tennisnät och -linjer, basketkorgar och bolldunkande…

Det hade varit skönt med en utflykt typ till Skaris, tyckte Fästmön, men det är inte väder för det. Vi tänker oss i stället att åka och titta på blommor nånstans. Mer vet jag inte i skrivande stund. Vi får se vart Clark Kent* tar oss.


En ros är en ros är en ros är en ros…

                                                                                                                                                                 Det är inte viktigt vad vi gör mer idag. Det viktiga är att vi gör det tillsammans.

Jag har för övrigt fått ett intressant mejl som jag klurar på. Det behövs hittas en lösning och jag vill vara med och hitta den. När människor skräms till tystnad vaknar rovdjuret i mig, nämligen...

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

Anna slutade jobbet klockan 16 igår och jag och Clark Kent* åkte och hämtade henne – utan gnissel, fast onekligen med mindre bra bromsar (eller så är det psykiskt…). Killarna hade tjatat om grillning och vi var måttligt roade i värmen, jag, med mitt tröttande flöde och Anna, som hade jobbat 7 – 16. Men vad göra man inte för sina små älsklingar (nåja…)? Vi köpte grönsaker, potatissallad, tzatziki, bröd, dricka, kött och kalkon samt grillkol på hemvägen. Jag var blond och pekade på

kål

när Anna undrade om jag visste var ICA Heidan hade

kol…

I Himlen snodde Anna ihop en sallad, medan jag försökte plocka ihop lite av Elias prylar. Slaktar-Pojken hade plötsligt ångrat sig och skulle INTE med och grilla, så Anna, Elias och jag åkte till Morgonen. Där väntade en hungrig Storasyster som nästan hade förstört sina naglar på att rengöra grillgallret – OMG! – så vi körd igång direkt. (Jerry och Frida var på väg hem från ett spännande möte i Göteborg.)

Eftersom jag är mannen i huset – SKOJAR! – var det jag som tände grillen. Och eftersom jag inte hade nån grillöl blev glöden omjämn, nåt som somliga påpekade några gånger…


Ja, ja, det tog sig så småningom…

                                                                                                                                                                Elden tog sig, glöden infann sig, jag hostade bara lite och alla våra kläder stank sur rök efteråt. Men ändå. Min mat blev jättegod, Anna var missnöjd med köttet till sig och barnen. Salladen var ljuvlig, tzatzikin underbar och bubbelvattnet med citrussmak otroligt läskande i värmen.


Av herr Kalle Kon blev det delvis kolbitar, men de gick att äta. Somrigt och gott!

                                                                                                                                                         Halloumi, gnisselost, la vi på lite senare och den blev också riktigt god.


Gnisselost är gott!

                                                                                                                                                               Jerry och Frida anlände vid 20-tiden och var vrålhungriga. Tyvärr hade de övriga hungriga barnen ätit upp nästan all mat, men något litet fanns kvar. Anna och jag pussade lillgrabben hej då, tog en tur till Himlen och hämtade våra grejor och for sen in till stan. Vi satt på ballen** en stund och försökte svalka av oss, Anna tog en dusch först, jag läste lokalblaskan. Tidig sänggång medan fulla vuxna roade sig med töntspelet Kubb och herr Smidig höll på att skrämma livet ur oss genom att vippa en pool.

Som vanligt skrek alla i grillsällskapet när jag ville fota dem, så håll till godo med denna vackra pion i stället, NÄSTAN lika vacker som mitt sällskap!


Nästan lika vacker som mitt sällskap!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = han e min BILman!
**ballen = balkongen

Read Full Post »

Roligare än rubriken är vädret inte idag! Det bara regnar och det började redan i natt. Tennisbanan på baksidan påminner mer om en pool än en tennisbana. För övrigt undrar jag hur länge nätet ska sitta uppe, men så inser jag att det nog inte finns nån tennis- och isbaneansvarig här, så det får väl sitta där tills det ruttnar. Eller nåt.


Tennisbana eller pool – bedöm själv! Bilden togs för några minuter sen strax före klockan åtta i morse.

                                                                                                                                                        Fast jag ska inte kasta sten i glashus, jag har matta och prylar på ballen* att plocka in. Men problemet är ju att det regnar så ofta nu för tiden att mattan inte hinner torka mellan varven. Och det blir ju inte så bra om man rullar ihop en blöt matta och stoppar ut i förrådet. Först börjar det lukta och sen när man ska ha mattan finns det inget kvar av den, typ…

Idag händer väl inget speciellt. Jag borde ta tag i lite säkerhetskopiering av filer och lite bildöverföring och så behöver jag tvätta håret som ligger flottigt klistrat mot skalpen. Anna jobbar till 13.30 och vi ska göra ett förnyat försök på OnOff med hennes nyinköpta mobil som krånglar. Vidare blir det ett besök på CityGross, för det ska visst vara nåt i hästväg, enligt Storasyster.

Storasyster, ja, hon har bokat Taxi Tofflan för en ut-på-landet-transport på lördag kväll. Och det går ju bra för jag har ju uppenbarligen blivit helnykterist så jag behöver inte dricka nåt vin till lördagsmiddagen. Jag känner inte ett dugg för alkohol, men aptiten börjar komma tillbaka liksom orken. Anna frågade senaste i morse om jag inte kände mig piggare och det svarade jag jakande på. Jag KÄNNER mig piggare och gladare, framför allt efter gårdagens telefonsamtal, men också rent allmänt. Hoppas verkligen det håller i sig! Magen är emellertid besvärlig, den kör sitt vanliga OnOff den också. För tillfället är den Off sen tre dagar och det är liiite långt.

Tror jag börjar med bäddning och lokalblaska innan jag går över till filkopiering och dusch, i nämnd ordning… Håller också på att jaga referenter. Har hela elva stycken på min lista, men det är bra att ha några olika – några fd chefer, några fd kollegor, några frilansare, några externa samarbetspartners, några interna samarbetspartners… Det gläder mig oerhört att alla jag fått tag i hittills har sagt att de

självklart

och

gärna

och

lätt

lämnar referenser! Sånt värmer!

                                                                                                                                                    *ballen = balkongen

Read Full Post »

Veckans fråga gällde huruvida du är badkruka eller inte. Totalt engagerade sig 24 läsare och så här fördelade sig svaren:

Majoriteten, 42 procent (tio personer) svarade: Jaaaa – i en sjö i /ett hav nära Sverige!

29 procent (sju personer) svarade: Nej, jag är en riktigt badkruka!

13 procent (tre personer) svarade, tack och lov: Ja, i badkaret.

8 procent (två personer) svarade: Jaaa, i sjö eller hav utomlands.

4 procent (en person) svarade: Ja, i en tempererad pool.

4 procent (en person) Ja, i en uppblåsbar pool.

Stort TACK till dig som klickade! 😛

Read Full Post »

Annandag påsk. Och efter ytterligare en jobbig natt med toabesök varannan timma för min del tog vi lite sovmorgon och klev upp vid tiotiden. Bara för att skrika när jag vinklade persiennerna eftersom DET SNÖAR!!! Blir man jätteglad, eller?! NEJ, MAN BLIR SKITSUR! Jag hade tänkt en skön promenad i vårsolen idag innan Anna ska iväg och jobba, men det är ju bara att glömma. Jag tror visserligen inte att snön lägger sig, fast det är ju inte så skönt att promenera i det här skitvädret. Anna har dessutom bara sina gympadojor med sig hit…


Nån som vill bada i vår pool på baksidan???

                                                                                                                                                           Idag är annars en sån där dag som jag BORDE göra en massa, men jag känner mig trött och orkeslös och hostig och sur på snön, så jag sjunger som en viss berömd, jättestark och rödhårig liten brutta:

Tycker du som jag, tycker du som jag, så gör jag det en annan dag!

Jag BORDE städa av i badrummet och i duschrummet-toarummet, eftersom jag inte gjorde det i fredags. Sen BORDE jag åka iväg och handla – vi har till exempel inga grönsaker och ingen frukt hemma mer än ett par ruttna päron och ett par superbehandlade äpplen som visst aldrig ruttnar…

I vart fall har vi mat för dagen hemma. Det finns en korv korv och en korv mos, så att säga. Korvkorven är kycklingkorv och moskorven är rotmos. Och har vi tur kan jag nog gräva fram lite broccoli ur frysen så det blir nåt nyttigt till.

Har kört en maskin tvätt, trots allt, så det får väl räknas som en av de större insatserna idag. Nu ska tvätten hängas också, för det gör den ju inte själv. Har hostat som en galning och nästan kräkts, så all form av kroppslig ansträngning känns mindre lockande.

Anna börjar jobba klockan 16 och kanske slinker jag in på ICA Heidan på hemvägen när jag har kört henne. Mamma skulle ringa vid 17-tiden, så jag hinner väl precis hem till dess.

En ganska vanlig dag, alltså, utan några större storverk eller under. Bara det att vi lever och har nåt ätbart att sätta fram på bordet gör mig faktiskt tacksam. Anna sa nåt allvarligt om detta vid frukosten. Nåt som verkligen fick mig att tänka:

Tack!.. Allting kunde ha varit värre.

Read Full Post »

« Newer Posts