Nja, det vore ju att ljuga. Tjock och stor som ett hus har jag blivit! Men inte på grund av den vidriga lunch jag nyss försökte äta utan av allt julgodis jag har stoppat i mig – och stoppar i mig. Senast igår medförde ju L en påse fina chokladpraliner och dessa kunde ju inte förfaras.
Det såg ljusare ut ett tag, men det regnar hela tiden, faktiskt…
Det såg ljusare ut här ett tag, men regnet bara vräker ner. Jag gick till ett av matställena här i hopp om att hitta nån smarrig macka. Det fanns bara två kvar och båda var rostbiffmackor. Fick i stället välja firren för dagen – pollock. Om den kan sägas att… det godaste var såsen, som var en svampsås, konstigt nog. Fisken var läskig och den kokta potatisen var inte kokt, brödet var torrt. Men mjölken var OK och kaffet på maten drickbart. Man får vara nöjd så.
Dessutom satt jag och retade mig på alla som hade lunchsällskap, för det fick mig att känna mig jätteensam. Men å andra sidan är jag inte vindtyrig, har mittbena, pratar med megafonröst eller nåt sånt som folk vid borden runt omkring. Jag är ju bara… Petite Moi. Tjock.
Duktig Kicka!
skrev Fästmön i ett sms vid lunch när jag berättat att jag hade sökt tre jobb på förmiddagen. Eller egentligen sökte jag fyra tjänster, varav två på ett och samma ställe. Känner mig hyfsat nöjd med det och sitter nu och funderar ut hur jag bäst ska lägga upp de dagar jag har kvar här – förutom halva idag har jag nu 16 och en halv arbetsdag kvar om jag tar ut de tre semesterdagar jag har rätt till. På den tiden ska jag hinna ta några forskare i öronen för att klämma ur dem ett
OK!
eller ett
Fy te rackarns!
över några texter som jag vill få ut på webben på svenska och engelska. Vidare ska jag försöka göra nån sammanställning av min lilla översyn av fakultetens webbsidor och dessas brister. Och så är det sedvanligt småplock som väntar. Nästa måndag får jag en sambo på kontoret och det ska bli intressant att se hur det funkar. Det är ju inte särskilt optimalt att trängas två personer vid ett gigantiskt skrivbord i ett normalstort arbetsrum, liksom…