Nominerad till Augustpriset 2014: Popmusik rimmar på politik

Ett inlägg om en musikalisk och politisk bok.

---

 

Visst har jag väl uppfattat att musik ofta hängerihop med politik på nåt sätt. Jag föddes ju liksom under 1960-talet. Även om den musik vi lyssnade på hemma inte var proggmusik, precis, har den genren ju alltid funnits där. Därför öppnades dörren till politiska budskap i musiken betydligt mer under läsningen av Anna Charlotta Gunnarsons Popmusik rimmar på politik. Boken är nominerad till Augustpriset 2014 inom kategorin Årets svenska fackbok.

Enligt baksidestexten förklarar författaren i 37 korta kapitel hur det kommer sig att popmusiken är en sorts barometer över det politiska klimatet. Det stämmer. Men jag hade väntat mig att de flesta kapitlen skulle handla om proggband och protestsångare. I stället inleder Anna Charlotta Gunnarson med Lill-Babs. Lill-Babs, som hade en hel del spännande att berätta i ett TV-program, i vilket författaren var inblandad, om sin karriär i Östtyskland. Hon skriver:

[…] Lill-Babs hade aldrig tidigare berättat om detta offentligt. Helt enkelt därför att ingen hade frågat henne. Kamerorna hade haft siktet inställt på Klas-Göran, Järvsö och släkten. […]

Och sen rullar det igång. Personligen tycker jag att det är roligast att läsa om svenska artister. Visst kan jag så här i efterhand inse att Anna-Lena Löfgren faktiskt framförde ett politiskt budskap när hon sjöng Lyckliga gatan, men jag hade ingen aning om att Anni-Frid Lyngstad och Lasse Berghagen sjöng en duett 1971 om kriget i Vietnam, världsproblem, knark och byråkrati. Inte heller visste jag att Owe Thörnqvists Varm korv boogie var en protestsång. Däremot kände jag till den sorgliga historien om Ulla Billquist, hon som sjöng om Min soldat samtidigt som hon brakade ihop. Det gick nämligen inte att leva särskilt öppet som lesbisk då, och detta drev Ulla Billquist till självmord.

Men när det kommer till lite mer moderna artister tappar jag en del av mitt intresse, tyvärr. Det handlar inte om att boken är dåligt skriven, utan det är jag som helt enkelt inte har tillräckliga kunskaper. Alltså, det är till och med flera artister som jag aldrig har hört talas om. Författaren, å andra sidan, är inte bara författare utan också journalist (bland annat är Pop och politik i P4 hennes program) och låtskrivare.

Rörande enig är jag emellertid med författaren om att Katy Perrys låt I kissed a girl är provocerande eftersom den ger en ganska porrtidningsaktig bild av den omsjungna kyssen.

Det här är en rolig, intressant och annorlunda fackbok som jag mycket väl kan tänka mig som Årets svenska fackbok. Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Händer det nåt där ute?

Ett fundersamt inlägg.

---

 

Vad var det på TV igår, egentligen? Skum figur har dykt upp i rutan…

Igår kväll satt jag … eller nej, jag låg, i bästefåtöljen, och glodde lite på TV. Det känns som om jag inte hinner med det som händer i världen utanför, på nåt sätt. Jag är instängd i min lilla värld på Kexfabriken/i Besticklådan. Där sitter jag dagarna i ända och gör som nån annan säger. Den lilla lediga tid jag har ska räcka till så mycket: hushållsarbete, umgänge med familj och vänner, läsa böcker, äta, sova… Ja, min tillvaro är väl egentligen inte mycket annorlunda än nån annans. Och HEPP! så slår den ju om i sommar och jag får traska till Arbetsförmedlingen igen, säkert, och förnedra mig. Känna mig värdelös och ha hur mycket tid som helst till att söka lediga jobb som inte finns… Nåja, än är jag inte där.

Politikerna strödde tomma ord omkring sig – eller skit på varandra.

I år är det två val. Dels ska vi i slutet av månaden välja representanter till EU, dels ska vi i höst välja vem som ska styra landet, länet och kommunen vi bor i. Jag försökte i ärlighetens namn titta på partiledardebatten på SvT igår. Men det kändes ganska värdelöst. Antingen stod partiledarna och strödde tomma ord omkring sig. När de inte strödde skit på varandra, förstås. Och om det nån gång hettade till lite och blev nästan intressant blev de avbrutna av programledarna. Nej SUCK, i år tycker jag att det är svårare än nånsin att bestämma sig för vilket/vilka parti(er) som ska få mina röster. Så var det inte vid förra valet, då var jag stensäker. Det enda är att det fortfarande finns ett eller två eller kanske till och med tre partier som aldrig skulle få min röst. Sen tar jag mig lite för min panna när jag läser att sociala medier inte avgör som bärare av politiska budskap eller för diskussion – folk vill hellre diskutera katter (!), enligt forskarna…

När jag kikar i tidningar på nätet tycker jag mest att det är hemskheter som lyfts fram. En liten flicka har blivit mördad, en idrottsstjärna har kört bil på fyllan och totalkvaddat fordonet (bara tur att ingen skadades) och vad är det som händer i Ukraina egentligen? I Jönköping demontrerades det den 1 maj – till och med kyrkorna var involverade. Nu anmäls deras klockringning mot nazisterna. Jag har svårt att greppa saker och ting, det blir liksom för mycket av det hemska.

Hur tar du till dig nyheter – TV, webben, papperstidningar? Och klarar du av att ta till dig?  Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sociala medier – kanal för opinion eller demokrati?

Ett inlägg i vilket Tofflan funderar över sociala medier och dessas betydelse i samhället.

Uppdaterat inlägg: Och nätverkande via sociala medier kan vara en väg till ett nytt jobb.

Idag läste jag en text om sociala medier på DN:s webbplats. En forskare i Lund konstaterar nämligen i sin avhandling att sociala medier är en kanal att skapa opinion, men det är ingenting som leder till större demokratisk jämlikhet.

Nils Gustafsson menar att man har lättare att nå fram med sina åsikter om man har resurser och en stark position – även i sociala medier. Och lite grann är det visst så, kan jag hålla med om. Bloggare/twittrar med många läsare/följare når ju odiskutabelt fler personer. Dessutom, om själva skrivandet ses som en resurs, är det ju en fördel om man kan författa bra texter som lockar till läsning.

Så visst är sociala nätverk viktiga även i cyberspace. För om ingen läser det du skriver stannar ju dina åsikter på din blogg, till exempel. Men det Nils Gustafsson menar är att de sociala medierna har förändrat sättet vi till exempel diskuterar politik på.  Detta handlar emellertid mer om form än personer. För det är mer troligt att en van debattartikelskribent också använder sociala medier för att föra ut sina politiska budskap. Men är det inte också så att många har lättare att ha åsikter i sociala medier än i gamm-kommunikationskanalerna???

Samtidigt är sociala medier främst kanaler för de unga, menar Nils Gustafsson:

Enligt mätningar använder nio av tio unga i åldern 15–24 år sociala medier dagligen, medan fyra av tio svenskar totalt inte nyttjar sociala medier över huvud taget.

Jag tänker att det är ganska många människor som inte inser att till exempel Twitter inte enbart är nånting roligt utan väldigt användbart. Där kan du föra ut dina åsikter, utan du kan också bygga nätverk och hålla liv i kontakter på ett annat sätt än tidigare. Och få nyhetsinput snabbt.

Allt som behövs för sociala medier är en dator eller en mobil samt förmågan att skriva – och ett nätverk. Men det senare kan man också skaffa sig via sociala medier.

I mitt jobb försöker jag att få allt fler att använda Twitter för att till exempel föra ut sin forskning, men även knyta kontakter. Eller odla kontakter man har i jobbet lite mer. För just Twitter är ju så himla enkelt att använda! Allt som krävs är ju en mobil eller en dator – och förmågan att utnyttja 140 tecken på ett smart sätt.

Men åter till Nils Gustafsson. Han hävdar att den mest jämlika politiska handlingen fortfarande är att gå och rösta och ingenting annat. Och där får han vara oemotsagd – i alla fall av mig.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ehum… politik i kläderna

Vips har jag klickat iväg ett nytt inlägg om politik – så läser jag om en het politisk fråga (man undrar om nyhetstorkan redan har satt in…) i Svenska Dagbladet: klädkoden i riksdagen. Jamenjagsägerdådet!

I februari i år debatterades vargjakt. Miljöministern Andreas Carlgren (C) debatterade i skinnjacka – nåt som sossarnas pressekreterare Ann Wolgers reagerade på – på Facebook. Skinnpajen var opassande, tyckte för övrigt flera i riksdagen.

Men det finns inga regler för klädsel i riksdagen, mer än att stilen ska vara vårdad. Ändå tycks många inte reflektera över detta utan kommer klädda i allt

[…] från urringat linne till tofflor, säckig kofta, trasiga jeans eller t-shirt med politiska budskap […]

Många politiker tycker att klädstilen i riksdagen har blivit sämre. Ett av minoritetspartiernas gruppledare har förslag på klädregler som h*n har tagit upp på ett gruppledaremöte. För, säger han…

[…] Det finns klara regler för män, men det saknas klädkoder för kvinnor. Man bör strama upp det på något sätt, för i dag är det ganska svårt för kvinnor att veta exakt vad som menas. […]

Svårt för kvinnar att veta exakt vad som menas..? Vänsterpartiet tycker att det är

[…] trams, ärligt talat. Ska kvinnor vara tvungna att ha kjol eller klänning? Ska vi reglera hur lång eller kort den ska vara? Ska de inte få visa armbågarna i kammaren? […]

Andreas Carlgren säger för övrigt om sin skinnjacka:

Jag tycker den är snygg!

Och om vårdad klädseln i riksdagen anser han att

[…] det är OK och jag tycker att jackan passar med det. Mitt favoritplagg – en ylletröja med kåpa – hör dock inte hemma i kammaren, för den är inte kavajliknande.

Viktiga frågor, det här med kläder…

Artikeln i Svenska Dagbladet avslutas för övrigt med en bildsvit av några välklädda riksdagspolitiker. Såna som är välklädda och har råd att köpa märkeskläder, alltså. Inte såna i urringade linnen och tofflor…

Read Full Post »