Rockfotografen Henry Diltz – pojken med kameran

Ett inlägg om en dokumentärfilm.

---

 

Jo jag har en och annan vän. En av dem är fotograf och heter Henry Diltz. Äh, jag bara skojar! Min vän heter nånting heeelt annat. Men vännen är fotograf, tar bra bilder och tyckte att jag absolut skulle se en dokumentärfilm om Henry Diltz. Just den kvällen filmen gick var jag… låt oss säga… lite håglös. I kväll är jag… lite mindre håglös och tvingade Fästmön att se Rockfotografen Henry Diltz – pojken med kameran.

Henry Diltz fotad av Henry Diltz. Med en riktig kamera. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

 

Naturliga nätstrumpor. Min bild, Annas ben.

Häromdan sa jag till min vän att jag är så avundsjuk på dem som kan ta bra porträtt. Nån

people person

är jag verkligen inte – vare sig i livet eller med kameran. Den knappa timslånga filmen om Henry Diltz gjorde mig… så glad. Han är nämligen uppenbarligen just en

people person, 

men han gillar också att fota vattenposter, golv och kossor. Henry Diltz bilder är fantastiska i sin enkelhet. Han ser det sköna i det lilla – och när det gäller människor, det oförfalskade, osminkade.

Nu ska jag kolla om det finns några böcker med Henry Diltz-foton som jag kan få tag i (låna, köpa billigt) så att jag kan titta och njuta, för på Play ligger filmen bara kvar till början av oktober. Människor, däremot, kommer jag aldrig att förstå mig på. Det är totalt lönlöst att jag försöker lära mig ta porträtt. Jag får fortsätta plåta blommor, vattendroppar, spindlar, träd, Televinkendockor, bokhyllor, lustiga mönster, möjligen kroppsdelar- ja, sånt som inte kan göra mig illa. Så där som människor kan.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite mer tillfreds

Ett inlägg om livet, typ.

Vissa dagar känner jag en sån stor frustration och maktlöshet. Jag tycker att jag inte kan påverka min tillvaro nästan nånting. Livet bara rullar på och jag med det. Men just i den här stunden känns det som om jag är på väg att nå… inte toppen, men en smärre platå där jag kan stanna en stund.

En smärre platå där jag kan stanna en stund?

Det finns många saker som jag skulle vilja göra om. Dessvärre har jag inte makten att göra om allt. Men jag kan jobba med mig själv och få mig själv att bli ”bättre”. Utvecklas. Våga lite mer. Tro lite mer. På mig själv, framför allt.

Idag på förmiddagen hade jag ett bra samtal med min chef. Det är ofta svårt att få en stund med honom, för som alla chefer har han många järn i elden och hans närvaro är önskad både här och där. Att sitta i möte med honom är lite grann som att sitta på Centralstationen – en strid ström av människor passerar. Men vi fick till det i alla fall.

Min chef och jag är rätt lika, kunde vi konstatera idag. Nu gillar jag långtifrån allt med mig själv, men det jag gillar med chefen är att han, precis som jag, inte ger några falska löften eller förhoppningar. Vi gick igenom läget idag och diskuterade vad som är tänkbart i framtiden. Allting är mycket oklart, beroende på hur ledningen vill organisera saker och ting. Enheten där jag jobbar, till exempel. Men jag har sagt att jag är villig att jobba ytterligare ett tag till dess att rekryteringen  är klar. Vi får se hur och om det går att lösa. Jag söker ju andra jobb och måste börja söka mer intensivt. Det är också ett par, tre arbetsgivare som eventuellt återkommer i februari/mars.

Men hur det nu än är vill jag ha ett jobb jag brinner för. Och vad jag än tror så har jag faktiskt börjat… pyra lite kring detta. Det brinner lite grann. Inte för alla konstigheter som dyker upp utan för det faktum att jag vill göra ett jobb där vanliga människor har nytta av det jag gör. Och liiite så jobbar jag just nu. Därför brinner jag liiite. Eller pyr, då. Det är bara att erkänna att så är fallet.

Vill brinna – och gör det liiite.

Nackdelarna är att resten av livet står på vänt. Fortfarande. Jag vill till exempel kunna gå vidare med mitt förhållande till Fästmön. Ta det till nästa steg. ”Barnen” blir ju äldre och tre av dem är redan vuxna. Kanske börjar de sina egna vuxenliv på riktigt inom en snar framtid. Och kanske, kanske finns det nån arbetsgivare som vill ha mig på mer permanent basis. Det skulle underlätta när man, så att säga, vill erbjuda sin älskade lite mer än bara kärlek och luft. En fast inkomst är en fast inkomst och skapar andra möjligheter för så mycket mer än det som finns idag.

Jag känner att jag plockar ner drömmarna jag hade förra året igen. Plockar ner dem från ovan regnbågen till åtminstone ögonhöjd. Lite mer tillfreds idag än förra veckan och veckan före den…

Livet är kort.

Read Full Post »

My head spins round, round, round…

Ett inlägg om första arbetsdagen på nya jobbet.

Plötsligt blev jag en i gänget igen. Vilken konstig – men skön! – känsla… Hade lite svårt att sova under småtimmarna i natt. Rädd att försova mig. Sånt man inte får göra den första dan på nya jobbet. Men upp kom jag och iväg. Jag var framme före klockan åtta till och med.

Det som mötte mig direkt utanför min nya arbetsplats var… en polisbil. Det var lite halvläskigt, men polisen var på parkeringen för att ta hand om en person som inte borde köra bil.

De vänliga damerna i receptionen ringde efter min chef Johan som kom ner och hämtade mig – jag har ju ingen ”passer-plupp” och kan alltså inte komma in hur som helst.

Under förmiddagen fixades parkeringstillstånd och en dator, men största delen av tiden ägnade jag tillsammans med Per, som jag ska ”efterträda”. Vi fick hålla till i fikarummet, för det borrades under vårt kontor så man blev både hörselskadad och vibrationsskadad i ars… rumpan…

Per går igenom sina strategier och planer för mig.

Per jobbar sina sista dagar den här veckan, så det gäller för mig att försöka få så mycket tid som möjligt med honom för överlämnande. Samtidigt måste Per hitta tid för att avsluta saker, hålla i utbildningar, delta i möten etc. Han börjar direkt på sitt nya jobb på måndag…

Min lånedator beställdes direkt på morgonen, men jag fick klara mig utan under förmiddagen. Jag hade i alla fall en mus…

Skrivbord utan dator, men med mus.

Jag hade knyckt med mig ett block och en penna från min förra arbetsplats, men fick sen lite koll på kontorsmaterialförrådet på nya jobbet. Samtidigt som min lånedator beställdes, gjordes också beställning på e-post, inloggningar etc. Det hände ganska mycket på förmiddagen och plötsligt var det dags för lunch.

Idag blev det avocadosallad med bröd och Ramlösa citrus.

Det finns ett bra litet ställe bara några meter från jobbet där man kan köpa sallader, pajer och lite andra smårätter. Sen kan man naturligtvis ha med sig matlåda och värma i fikarummet. Jag tänker mig att lunchen blir dagens huvudmål, så det kanske var lite klent med bara sallad. Får bli ett par kvällsmackor senare – när jag ser sista delen av Bron! Jag spelade in den igår kväll på DVD-hårddisken eftersom jag ville skjutsa hem Fästmön och Prinskorven, Det hade blivit rätt sent för dem om de skulle ha fått ta bussen. Har haft fullt sjå att hindra folk från att berätta slutet!!! Ibland är framför allt Twitter en lite alltför informativ kanal…

Efter lunch var vi och hämtade min lånedator, en liten, men ganska kvick laptop. Det enda som inte var kvickt på den var intranätet… Fast det har ju inte med datorn att göra. Dessutom var det väldigt förvirrande att nya jobbets intranät har blå dekorfärg och extranätet brun – på mitt förra jobb var det precis tvärtom… Lite bökigt på nya stället är också att intranätet körs på en lägre version av webbverktyget än extranätet. Samtidigt ska ju webben göras om och i slutänden gissar jag att tanken är att ha samma versioner på båda.

Mycket läsning blev det idag…

Per hade en del jobbmöten på eftermiddagen, så jag roade mig själv med att läsa in mig på lite informationsmaterial. Jag hade börjat på förmiddagen redan, eftersom jag inte hade nån dator. När datorn sen kom kunde jag kolla webbplatserna och snoka runt där. Jag kan meddela att det verkligen behövs en omstrukturering av extranätet – och den har ju Per nu lagt grunden för i och med sitt förslag (som också blir upphandlingsunderlag).

Det är väldigt trevliga människor som jag jobbar nära – i alla fall dem jag har träffat idag. Hjälpsamma och vänliga. Chefen är också trevlig, men som alla chefer också väldigt upptagen. Vi hann inte prata så värst mycket idag mer än att han fick mitt personnummer för datorn och inloggningens skull…

Alla utom chefen sitter i en sorts kontorslandskap. Det är väl rätt OK, men jag lär nog behöva några dagars tillvänjningsperiod. Tur att mycket sköts via e-post numera och inte telefon. Men lite jobbigt blir det till exempel när nån av oss får besök.

Just nu snurrar det rejält i skallen. Jag är glad att jag hittade både till jobbet och sen hem igen. Det gick bra att köra, även i rusningstrafik. Nu har jag slängt på en maskin tvätt och beställt en skattsedel som jag måste lämna in snarast.

I morgon är det  krisövning hela dan. Detta till trots ska jag försöka boka in fotografen, som behöver plåta mig för den där veckotidningsartikeln, runt lunchtid. Han skulle ringa mig lite senare i kväll.

Nu behöver jag rensa skallen en stund, men nån gång under kvällen tar jag förstås min surfrunda bland mina Kickor & Pluttar.

Har du haft en snurrig eller rak dag idag??? Du får gärna skriva några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »