Saker till livs – och källor till irritation

Jajaförstodväldetjag! Att jag skulle få skitont i hälen igen! Nåja, en hel morgon, fram till klockan nio, fick jag minnas hur det var att inte ha ont. Att inte känna det som om en kniv körs rakt upp i hälen. SÅURSÄKTAMIGSÅJÄVLAMYCKETOMJAGINTEÄRSPRUDLANDEGLAD OCHUNDERHÅLLANDESOMFAN!!!

Dan har passerat ändå och jag har fått en del gjort idag som jag är nöjd över. Förmiddagens möte var bra och intressant och det är verkligen givande att jobba tillsammans med människor som är både kompetenta och utvecklingsbara. Jag hann också med att ge den snabbaste kursen nånsin i det webbverktyg universitetet använder. Gjorde skäl för mitt efternamn, som så många har SKOJAT om. (Det slutade vara roligt efter tredje gången, typ.)

Eftermiddagen ägnade jag åt att fingranska diverse förslag. Jag hade en del synpunkter, men överlag var arbetet gott utfört.

Därpå inföll Dagens Bästa: jag skulle passera vännen Rippe på jobbet innan jag åkte hem för att hämta det godaste på julbordet – en kålrotslåda. En FINSK kålrotslåda. Äkta. Inget tjafs. Men Rippe påstod att rotfrukterna inte blivit tillräckligt mosade. Kanske Rippe skulle ha hyrt in en ilsken Toffla för detta ändamål? Nåja, denna Toffla tror säkert att lådan är minst lika god som förra årets och dessutom har jag 26 tänder att tugga med.

Rippes kålrotslåda 2012.

Det är snöblandat skit i luften. På vissa ställen som att köra i mjölk. Rätt tunn mjölk, det vill säga blå, men ändå. Gräsmattan börjar bli vit. Temperaturen sjunker. Gissar att jag får vara rädd om lårbenshalsen när jag ska traska ut till garaget för att åka och hämta hem Fästmön i kväll.

Jag har rafsat ihop fyra soppåsar som står i hallen och väntar på att Nån ska bära ut dem i soprummet. Soppåsen med plastförpackningar har jag öppnat och förslutit fyra (4) gånger för att jag bara hittar mer sopor. Krukväxterna har fått vatten och jag överväger att sätta mig vid köksbordet och äta knäckemackor med ost och kalkon på, till det riktig mjölk, det vill säga röd,  och min bok på gång. (En bok som John Sjögren nog skulle klassa som en B-deckare, eftersom han minsann kräver klass på litteraturen han läser. Lille vän, jag har litteraturvetenskap som huvudämne i min examen och jag har fått tämligen gott om Classy Literature mig till livs i min dar…)

Livet är kort.

Read Full Post »

Källsortering – en källa till irritation eller samarbete..?

I eftermiddags har vi påbörjat ett litet projekt kring information om källsortering på jobbet. Källsortering är verkligen nåt som kan leda till irritation. Eller som på min arbetsplats, till samarbete. Så småningom, i alla fall…

Varken elektronisk post eller snigelpost utan kompost.

Privat har jag källsorterat i nästan tio år, tror jag. Jag tycker inte att det är särskilt svårt eller jobbigt, men jag blir förvånad när andra tycker det. Att sen irritera sig på sakfrågan, huruvida det lönar sig eller inte, eller gagnar miljön eller inte, är det ju egentligen ingen idé att ge sig in på. Min bostadsrättsförening bestämde för länge sen att vi ska källsortera. Styrelsens primära syfte var att få ner kostnaderna för sophanteringen. Jag är lite osäker på om det blev så, men jag känner mig i alla fall nöjd med att källsortera.

Hemma sorterar jag massor:

• plastförpackningar
• kompost
• metall
• pappersförpackningar
• tidningar
• färgat glas
• ofärgat glas
• batterier
• glödlampor och lysrör
• elektronikskrot
• brännbart
• grovsopor

På jobbet källsorterar vi inte lika mycket, men ändå

• tidningar
• papper
• kompost
• plastförpackningar
• pappersförpackningar
• brännbart

Det finns gott om plats för alla kärl eller hinkar eller vad vi nu har både hemma och på jobbet. Hemma har jag ett lock till komposthinken. Inte behöver jag gå till soprummet särskilt ofta heller, men när jag går blir det med flera påsar. På jobbet kommer det en snäll farbror och tömmer kärlen. Varken hemma eller på jobbet luktar det illa heller – om man inte har diskat ur vissa förpackningar dåligt. Så i soprummet kan det lukta rätt läbbigt.

Nej, för min del är det inget problem att källsortera. Jag är en sån som kan gå i taket som när det i morse låg ett bananskal i kärlet för plastförpackningar på jobbet. För det var väl ändå rätt klantigt ”sorterat”, eller hur? Men vi försöker samarbeta i stället för att irritera oss. Många kommer från länder där man inte alls källsorterar och då kan man ju inte bli arg om en sån person gör fel. Då får man samarbeta och informera i stället för att krevera.

Detta hör hemma i komposten och ingen annanstans!

Den information vi ska ta fram nu ska ge massor av exempel i bild. För en del saker – dock inte bananskal – kan vara svåra att avgöra var man ska slänga när man källsorterar. Det handlar om sånt som hushållspapper, diskborstar, tuggummi, för att nämna några saker.

Källsorterar du hemma hos dig och på jobbet? Vad tycker du om det???

Livet är kort.

Read Full Post »