Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘plastarmband’

Sent igår kväll damp Fästmön och jag ner i sofforna i vardagsrummet i Himlen för att se om det fanns nåt att glo på på dumburken. Och det fanns det! På TV3 gick den amerikanska thrillern Bakom stängda dörrar (1996), en riktigt läskig historia om ärelystnad kontra medicinska framsteg, bland annat.


Läskigt om medicinska experiment på människor.

                                                                                                                                                      Den brittiske doktorn Guy Luthan, lysande spelad av Hugh Grant, en av mina favoriter, jobbar på en akutmottagning på ett sjukhus i New York. En dag kommer det in en naken man med mystiska symtom. Han verkar också vettskrämd. Doktor Luthan hittar ett plastarmband från ett annat sjukhus runt mannens handled. En kort stund klarnar mannen till och säger några konstiga saker. Men så dör han. Doktor Luthan vill veta dödsorsaken. Problemet är att mannens lik försvinner. Detta stoppar emellertid inte doktorn från att söka vidare, nåt som för ödesdigra konsekvenser för hans karriär och… hälsa.

Trots att den här filmen är 15 år gammal är den riktigt, riktigt bra. Den handlar om medicinsk forskning på människor – människor som i forskarens ögon har så värdelösa liv (= hemlösa) att de kan användas hur som helst som försökskaniner. Det är mycket bra skådespelare, förutom Hugh Grant också Sarah Jessica Parker, Gene Hackman med flera.

Filmen håller måttet fortfarande. Den är spännande hela tiden och vi somnade INTE, trots den för oss sena timmen. Högsta betyg!

Read Full Post »

Vitkål är en rotfrukt som INTE borde få serveras på sjukhus. I vart fall inte sjukhus där man mest ligger still, där man inte dricker för att man ska ta prover och där det är som en bastu i sjuksalen. Detta leder till svårartade problem som kallas flatulens. Och om du inte begriper ordet får du googla själv, jag orkar inte och lill-datorn är rätt seg.

Jag sov typ mellan klockan ett och två och sen nån timma fram på morgonsidan. Vid halv fyra tiden störtade Tre Trallande Undersköterskor in. Eller trallande… Två var barska och en snäll och trevlig. Den ena barska nynnade dessutom på Blott en dag, min mormors favoritpsalm. Den första barska tog blodtryck, temp, puls och kollade att jag andades. Sen skulle Blott en dag ta en massa blodprover. Envisades med att ta dem… på handen. Så nu har jag TVÅ NYA plåster där, för kärlen sprack. Och jag som just rivit av det gamla plåstret… Jag tål nämligen inte plåster så bra, det börjar klia.


Två SNIGGA plåster! Notera även det supereleganta plastarmbandet till höger i bild.

                                                                                                                                                  Salen delar jag med en tant som är 90. Men jag är fortfarande så trött och orkar knappt vara uppe, så jag tror att jag är 100. Tanten, blind och tämligen hörselskadad*, skuttar upp och ner som ett jehu på toa. Dessutom ville hon ha lampan på hela natten och fönstret stängt. Ljust och varmt – det var därför jag inte sov mer än ett par timmar. Men se en av de Trallande Uskorna, den trevliga, var så vänlig och öppnade fönstret och Blott en dag släckte lampan, så det blev en liten power nap mellan klockan fyra och halv sex också!

Regnet smattrade härligt utanför och jag förekom Jerry genom att skicka instruktioner per sms om vindrutetorkarna. Älsklings-Annan har fått en morgonpuss via sms och jag har fått en tillbaka. Jag längtar efter henne, det erkänner jag villigt.

Och nu… vill jag ha applåder! Jag levererade mitt… avföringprov för en timma sen! Trodde aldrig jag skulle fixa att skita i en plastbytta, men det gjorde jag. Vilken talang!

Annars händer här inte mycket just nu, men jag har egen handsprit, så jag kanske återkommer när jag är sugen på lite raj-raj…


Skål och raj-raj med min egen sprit.

                                                                                                                                                    * Jag kan alltså fjärta utan att hon hör. Men jag vet inte hur hennes luktsinne är – det kanske är skärpt som tusan… Pinsamt för mig…

Read Full Post »