Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘planera’

Ett inlägg om kraften och lusten att leva. Generellt sätt.


 

Amaryllisen från L den 17 januari 2015

Amaryllisen från L fotad den 17 januari 2015. Två stänglar på väg. Jag har nu klippt ner den långa, döda.

Det är nog inte alla som skulle borsta tänderna, stoppa i linserna, duscha och tvätta håret bara för att gå ut med två stinky soppåsar. Men sån är jag! Dessa läbbiga påsar gav mig just den kraft jag behövde för att skjutsa ut mig så jag fick fem minuters frisk luft – och två minuters unken dito i soprummet. Jag till och med växlade några ord med en trevlig granne. Jorå, det finns grannar som inte bara hälsar utan även pratar med mig. Inte som grannen jag tvingades dela rum med i torsdags, det var snudd på outhärdligt. Men allting går ju, som bekant, utom tennsoldater och små barn. Och såna som jag, som bara bor här i evigheters evighet.

Men nog önskar jag att jag hade lite mer kraft och lust. Det är därför jag ser med avund på amaryllisen som Fästmön och jag fick av vännen L. Den har blommat med massor av klockor på två stänglar och tänk – nu är ytterligare två stänglar på väg! Jag klippte därför ner den långa, döda och tog med ut till soprummet så att de två nya ska få ljus och plats. När det gäller amaryllisen kan vi snacka om både livskraft och livslust.

För egen del är det lite si och så med både och. Jag har värderats och fick resultatet igår. Det behåller jag för mig själv och familjen. Fysiskt sätt lever jag rätt ensam för tillfället. Det går bra. Familjen och jag har kontakt varje dag. Vi finns för varandra ändå. Det gäller att jag kommer på banan igen för egen maskin, men med stöd. Valet mellan pest och kolera är som bekant inte nåt roligt val. Valet är emellertid mitt. Ingen kan göra det åt mig.

Soppmiddag en fredag

Fredagsmys med ny bok, tända ljus och tomatsoppa med bröd.

Igår var det fredag. Då myste jag med soppa, bröd, tända ljus (mitt regnbågs-Airwickljus som INTE spökar!) och en ny deckarbekantskap, Stefan Tegenfalk. Jag fick två av hans böcker av Anna i julklapp och jag började förstås läsa den första i serien, Vredens tid. Mycket bra efter cirka 70 sidor, kan jag avslöja!

Idag försöker jag överleva. Det har gått bra hittills. Jag har planerat ända fram till kvällen och tagit fram kyckling ur frysen för att tinas. Pippin ska tillagas i stekpanna och serveras med potatisklyftor och hot béasås. Ett rött, gott och svindyrt vin ska jag korka upp från vinskåpet till maten. Det blir säkert ytterligare ett glas, för jag har köpt goda ostar och fikonmarmelad att smaska på framför Stjärnorna på Slottet. Eller filmen som kommer efter. Om jag nu orkar se den.

Att återfå kraft och lust tar tid. Jag hoppas att jag kan tillåta mig själv att få den tiden. Den som inte har varit här kan aldrig förstå och att försöka gå i mina skor är omöjligt för nån annan. Acceptera eller påverka är upp till mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett provande inlägg.


 

UNT 17 januari 2015I morgon Idag (17 januari) har jag haft lokalblaskan på prov i tre veckor. Jag nappade på ett gratiserbjudande om två veckor. Var man snabb att skicka in lappen skulle man få tre veckor. Jag var inte snabb. Ändå fick jag tre veckor. Kanske var det nån form av ”kompensation” för att det dröjde två och en halv vecka innan prenumerationen kom igång? Å andra sidan tog det knappt en vecka innan den första UNT-säljaren ringde. (Att jämföra med SvD, där jag via Snäll-Anders fick en prov-prenumeration som kom igång efter två dar, om jag inte minns fel… En enda säljare från SvD har ringt hittills och flåsat mig i örat – h*n hörde uppenbarligen inte att jag svarade. Det var efter över två veckors provperiod.)

Vad tycker jag då? Tja… Svenska Dagbladet har ju numera Lisa Irenius. Det säger rätt mycket om vad jag tycker. Men jag tänkte ändå kort gå igenom dagens UNT och visa på vad jag tycker är bra och vad jag tycker är mindre bra.

  • På Ettan har man lyft fram fixaren Berth på Röda korset. Det tror jag är jättesmart, framför allt som många papperstidningsläsare är äldre och äldre är en målgrupp för Röda korsets fixare. Sen kommer själva artikeln inte förrän i B-delen, i anslutning till dödsannonserna…
  • Dagens ledare och debattartikel handlar om Raoul Wallenberg med anledning av att det i morgon är 70 år sen han fördes bort. Om man nu ska lyfta fram såna här årsdagar undrar jag bara varför man inte gör det på själva årsdagen? Tidningen kommer ju liksom ut i morgon…
  • Det är likadant med nästa uppslag som  handlar om Fadime Sahindal. Det är 13 år sen hon mördades – på onsdag. Förra året dog två av hennes syskon. Kanske man borde visa lite… hänsyn?
  • Följande artiklar handlar om en misstänkt barnvåldtäkt och en kvinna som blivit sjuk av sin bostad och som inte får hjälp att hitta en ny. Barnvåldtäkten är en fruktansvärd nyhet och den sjuka kvinnan är en artikel som vädjar till läsarens empati.
  • Annonser, annonser, annonser och sen lite kortare texter om årets ledigheter. Jag fascineras av hur långt framåt andra människor kan tänka. En del har redan planerat in sin semester…
  • Därpå följer en, i mitt tycke, rätt undanskymd artikel i vilken en professor i islamsk teologi och filosofi kommer till tals angående terrordåd och demonstrationer mot islam.
  • Så följer en del kortare texter från Uppland samt en större (i alla fall är bilden stor och ligger över ett uppslag) artikel som åter igen vädjar till läsarnas empati: en fembarnsfamilj som står utan bostad.
  • Kost, ekonomi, motor och Leva bläddrar jag snabbt förbi (inte intresserad). Då hamnar jag på riksnyheterna. Hittar inget där som jag inte redan läste igår på nätet. Världsnyheterna kommer sen och det är samma visa där: intet nytt. Annonser, en läsarbild och vädret avslutar A-delen.
  • Kulturen inleder B-delen. Inget riktigt spännande här. Artiklar som anknyter till Charlie Hebdo och Fadime Sahindal igen liksom diskussionen i sociala medier om Snippan & Snoppen-musikfilmen. Jag gäspar lite. En lång artikel om en ljussättare på Uppsala stadsteater skummar jag.
  • Sen följer åtta sidor sport. Jag bläddrar förbi utan att läsa och kommer till fixar-artikeln samt födde och dödde. Det verkar som om UNT har sparat på de senare, för de fyller ett helt uppslag, en hel sida och lite till. Korsord, TV, insändare och serier avslutar B-delen. Korsordssidan stannar jag länge vid, för jag har tagit upp mitt sudokulösande.

Då är frågan… Vad ska jag svara när prenumerationssäljaren ringer nästa gång? För UNT:s dito kan ju ringa flera gånger och upp till 18 månader efter avslutad prenumeration. Ska jag prenumerera på tidningen igen? Jag har ju trots allt klarat mig i nästan två år utan den. (Jag sa upp den våren 2013 efter att ha varit prenumerant i typ 30 bast.)

Ja… jag försöker förgäves hitta prisuppgifter på olika typer av abonnemang. Ingenting i redaktionsrutan i papperstidningen, ingenting på nätet. Och det avgör ju saken ganska lätt: jag köper inte nånting utan att i förväg veta vad det kostar. 

Så sorry, UNT, ni faller på detta att ni saknar basal prisinformation. I övrigt noterar jag ändå en smärre kvalitetshöjning sen våren 2013. Hade UNT fokuserat ännu mer på det lokala och kulturen skulle jag kanske ha övervägt att prenumerera, men… som sagt… Lisa Irenius finns ju på SvD numera…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fällande inlägg.


 

Flugfälla

Småflugsfälla.

Gårdagen innebar tre uteblivna telefonsamtal och två oväntade besök. Det förra gjorde ont, men jag tränar på att bli tjockhudad. Det ena besöket gjorde mig gott och det andra irriterad. För hur kul är det när en massa småflugor till och med hittar ner i min anabox, en medicindosett av mindre format? Efter en liten utflykt i morse riggade jag därför åter en fälla i köket.

Morgonen hittills har varit lyckad på sitt sätt. Jag har funnit det jag har sökt och mer än mitt bästa kan jag inte göra.

Jag testar lite olika saker inom ett visst område, letar efter nåt nytt och provar mig fram. Men allt tar tid. Och tiden rinner ut. Till dess vi är mer synkade, tiden och jag, begraver jag mig i det tryckta ordet. Och i orden som bara jag kan läsa. Varför ska jag bjuda på livet när folk uppenbarligen tycker att det är OK med krig och att göra allt för att stoppa orden?

Är nästa steg att jag blir skjuten? Det behövs inte! Jag fixar saker och ting själv. Och jag förbereder och planerar och gör en sak klar och tydlig: även när jag inte är här ska jag vara här. Den/de som önskar min frånvaro tror att den/de ska bli nöjd(a) när det blir så. Det tror inte jag. Framför allt slipper man inte undan Orden.

Vilken merit, för övrigt, att sätta upp på sitt CV: jag var med och slog i spikarna genom att jag höll i hammaren alternativt jag gjorde ingenting alls.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett segt inlägg.


 

Varuvagn

Anna hasar runt med en sån här just nu.

Det som passar bäst att göra idag är att ägna sig åt planering. Planering av kommande aktiviteter, helt enkelt. Och så ska jag ut på vift med Clark Kent* till både Förorten och Förortens förort. Fästmön hasar runt på Tokerian. Jag är nyss utsprungen (?!) ur duschen och sitter nedhasad vid datorn. Två tröjor och halsduk på. Tänker att jag är min fars dotter. Pappa hade nämligen sin lilla barnhalsduk virad runt sin gubbhals när han var förkyld. Jag skrattade lite åt det. Nu är jag nästan likadan själv. Pappor och döttrar, du vet… Jag har förstås fått en riktig mans-förkylning.

Orange vantar

Jag hade ingen bild på min halsduk, så du får titta på de fina vantarna jag fick av vännen Irene.

Det blir ingen helg i Himlen för min del. Jag ska, som sagt, ägna mig åt planering. Och tugga lite piller, försöka kurera mig över lördag och söndag. Nästa vecka innebär en del… fart och fläkt. Fart och fläkt ska det visst bli om man får tro väderprognoserna. Bäst att ställa undan lösa prylar som ballemöbler** så de inte blåser omkring när vi har Alexander över oss… (Hur jag nu ska orka det, jag som är så sjuk… <== ironi)

I övrigt har jag uppfunnit en träningspenna. Knappen man trycker av och på med är trasig och varje gång jag använder knappen sprätter jag iväg den. Det innebär att jag måste böja mig ner och kräla runt på köksgolvet för att leta efter eländet. Motion på låg nivå, alltså, men bra övningar mellan mina planeringsstunder.

Vem vet, jag kanske återkommer senare. Eller också inte. Oavsett vilket önskar jag DIG en go helg!


*Clark Kent = min lille bilman

**ballemöbler = balkongmöbler

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hemskt inlägg.


 

tågräls

Inget staket vid spåret.

Alltför många har de senaste åren hoppat framför tåget, på ren svenska. En del har kanske planerat det länge, medan andra gör det av en händelse. Kanske människor ur båda ”kategorierna” gör det bara därför att möjligheten finns där.

Många gånger har jag promenerat i trakterna av Gamla Uppsala och slagits av att vem som helst utan större problem kan ta sig upp på spåret. Det finns inga staket som hindrar eller avskräcker. Bara ett öppet spår. Det borde liksom inte vara så svårt att smälla upp ett staket. Vad är det som hindrar? Hur många ytterliga ska dö?

Igår läste jag att en pappa har anmält Trafikverket för att de inte stoppade tåget när de larmades om att det fanns folk på spåret. Hur hade ens folk kommit upp på spåret? Tja, inte så svårt, alltså. Den anmälande pappan förlorade sin dotter. Hon tog sitt liv där på spåret i maj i år.

I lördags, när jag skulle resa hem på kvällen, var tåget försenat. Det ankommande tåget anlände ungefär 45 minuter senare än tidtabellen. Eftersom jag inte ville vänta ytterligare hoppade jag på det, trots att min biljett egentligen gällde för ett senare tåg – som kanske också var försenat. När tåget hade börjat rulla fick vi passagerare veta att förseningen berodde på att det hade varit folk på spåret. I lördags stannade alltså tåget. Förhoppningsvis fick de som gick på spåret hjälp. Jag noterade ingen passagerare som var arg eller upprörd över förseningen, för jag tror att många tänkte som jag, att nån blivit ”räddad”. Men jag var arg inuti av det skälet att nån ens kan ta sig upp på spåret. Det borde inte gå!

Upp med staket vid tågspåret!!! Christina Moland blev bara 24 år.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Morden i Sandhamn drog igång sin fjärde säsong i kväll. De tre avsnitten är baserade på Viveca Stens bok I natt är du död. Jag sjönk ner i bästefåtöljen och försökte stå ut med TV4:s reklampauser. Det gick rätt bra – det var ju spännande däremellan.

Nora Linde

Nora Linde spelas av Alexandra Rapaport. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


Det är sommar och sol 
på Sandhamn. Nora har separerat från sin man och bor med sina två barn på ön. Hon hyr ut huset hon fick ärva. En annan mamma kommer dit för att hälsa på sin pluggande son. I stället för kaffe och bullar hittar hon sonen hängande från en krok i taket. Självmord. Eller? Polisen Thomas Andreasson blir misstänksam eftersom den unge killen bland annat hade planerat en resa. Dessutom hittar Thomas ett öppet fönster. Och nedanför, i gräset, syns tydliga skoavtryck… Vad var det egentligen som Marcus gjorde sitt projektarbete om? De personer han skulle ha träffat råkar nämligen också illa ut.

Egentligen är det rätt hemskt att det sker så många fruktansvärda saker på Sandhamn. För de vackra bilderna därifrån gör att jag påminns om det där besöket jag vill göra hos Ulla som bor på ön. Men förutom att det är snyggt filmat tycker jag att det är spännande – trots de romantiska inslagen.

Toffelomdömet om den första delen blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ljust inlägg i november.


 

Ett ljusIdag tänder vi ljus för dem som inte längre finns här, men som finns kvar i våra hjärtan. Jag har inte nån grav att gå till här i stan, fast jag tänder ljus ändå framför fotografierna. Min mamma sa en gång att hon suttit vid min pappas föräldrars respektive dödsbäddar, men inte vid sina egna föräldrars. Hon fick i alla fall vara med sin älskade i den stunden han slutade. Även om det gick fort tror jag att pappa kände kärleken och att mamma var där.

Ibland tänker jag på min egen död och hur jag skulle önska att den blev. Men det är ju sånt de flesta av oss inte kan planera. Vi kan måla fan på väggen och tro att döden kommer – såsom jag gjorde hösten 2012. Efter det ser vi livet som en gåva – hur svart den än kan kännas vissa dagar. Livsviljan är en stark kraft, liksom kärleken. Jag är lyckligt lottad med båda. Därför har jag inte tagit klivet ut, trots att jag vissa stunder inte sett nån annan utväg. Jag har varit millimeter ifrån att göra slut på allt. Att bara låta det svarta ta över, att inte bry mig om de konsekvenser det får. Det har hänt oftare än nån tror och vet.

Varje år tar en miljon människor livet av sig. Förra året tog 1 606 personer livet av sig bara i vårt land. I Stockholm tar en människa livet av sig nästan varje dag. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland män i åldrarna 15 till 44 år. Bakom varje självmord finns också självmordsförsök. Det görs ungefär 15 000 självmordsförsök under ett år bara i Sverige. Riskfaktorer kan vara depression och missbruk, men också trauman och förluster, arbetslöshet, sociala problem, ensamhet…

Vi ska tända ett ljus för alla dessa människor idag också. Men framför allt ska vi agera. Vi ska våga bry oss, vi ska våga tränga oss på, vi ska våga sätta oss ner och prata med dem som mår dåligt.

Sen tycker jag att du ska läsa Bosse Lidéns text om hans mörkaste bloggvecka.

Ha en fin helg! Jag tänker pussas och kramas.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett varierat inlägg.


 

Frida selfie

Frida, en selfie. Jaa, som synes är hon en duktig fotograf.

Idag är det min yngsta bonusdotters födelsedag. Tänk att bli 20 år och ha hela livet framför sig… Ibland känner jag mig avundsjuk, ibland är jag glad att jag har en sån stor del av livet bakom mig. Det är mycket i ett liv som man ska vara med om, gå igenom. Både glädje och sorg. Stundtals är den ena sidan övervägande, vid andra tillfällen den andra. I vart fall önskar jag Frida ett gott liv. Vägarna må vara krokiga och svårframkomliga ibland, men det finns mycket spännande att upptäcka.

På min egen snirkliga bana trampar jag vidare med jobbsökeriet. För tillfället finns det många intressanta tjänster att söka och jag söker som en galning – en dag tar säkert alla bra lediga jobb slut. (<== skämt) Jag har också fått tummen ur vad gäller andra saker som har med skrivande att göra. Nu kliar det i fingrarna att gå vidare. Men det får klia ett tag till.

Några bra mejlsvar har jag ännu inte fått. Däremot hittade jag ett mejl från Telia som jag starkt misstänker är ett bluffmejl. Jag har kontaktat Telia via Twitter angående detta, för nåt annat sätt att kontakta Telia angående bluffmejl hittar jag inte på deras webbplats. Vi får se om de vaknar snart och svarar. Detta ser inte riktigt seriöst ut i mina ögon:

Bluffmejl från Telia

Bluffmejl från Telia, eller hur?


Den här veckan är halvvägs. Fästmön
kom hit igår eftermiddag efter att ha tillbringat sista dagen med sin äldsta dotter. Idag är Anna faktiskt ledig och jag låter henne sova, för det behöver hon verkligen. Vi har inga planer för dagen, det är gråväder som igår.

I övrigt den här veckan presenteras årets nominerade till Augustpriset i morgon klockan 13. Jag är förstås inte med i år heller (<== skämt!). För den som vill prova att bo som en hemlös arrangerar Stadsmissionen Hemlöshetens natt här i Uppsala i morgon och till på fredag. Det är bland annat ljusmanifestation från Samaritergränd 2 och konsert i Mikaelskyrkan i morgon klockan 21 respektive 21.45. Mikaelsgården är öppen hela natten. På fredag klockan 11 – 15 kan du visa ditt stöd på Stora torget.

Det händer och fötter en hel del, alltså. Jag tror att det är dags för en fjärde

Önske-/inköpslista

  • fler hem så människor slipper vara hemlösa
  • mindre hjärtesorg här i världen
  • en ny skrivbordsstol som inte knarrar lika mycket som den jag har nu
  • nånting att se fram emot
  • lite sol
  • nya tapeter i hela min lägenhet – eller nej. Hellre ett hus i skogen, långt till närmsta granne
  • en glad mamma
  • mindre godissug

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »