Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pinnar’

Ett gastronomiskt inlägg.


 

Man skulle kunna tro att rubriken är en alternativ stavning av ordet

Partajat

Phad Thai Chicken ask

Phad Thai Chicken för 9:90 kronor asken på Tokerian.

Men det är det ju inte. Jag har verkligen Phad Thai:at! I förra veckan köpte först Fästmön en, sen jag. För jag är ju lite feg och låter helst andra pröva först, innan jag själv vågar. Fast 9:90 kr var ju ett pris svårt att motstå, så även jag inhandlade en förpackning på Tokerian.

Den lilla förpackningen med mat hittade jag i frysskåpen på Tokerian. När jag skulle köpa hade det gått några dagar sen Anna köpte sin. Det fanns bara fem förpackningar var kvar…

Det var hur enkelt som helst att värma laga mat idag! Det enda jag behövde göra var att ta av plasten som draperade förpackningen innan jag ställde in den i micron på högsta watt i cirka fem minuter.

Förpackningen blev väldigt varm, så jag tog ut den försiktigt och ställde den på bänken. Därefter hällde jag upp, först det ena lagret, därefter det andra. Eftersom förpackningen var märkt

Not spicy

förstärkte jag smaken med en tre, fyra teskedar sambal oelek som jag hittade i kylen. Slutligen var det bara att ställa fram och äta – med pinnar, förstås, mjölk i glaset och en bok som sällskap.

Phad Thai Chicken bok mjölk o ätpinnar

Jag har Phad Thaiat med pinnar, förstås!


Portionen var visserligen inte jättestor,
men som lunchportion helt OK. Nu åt jag den till middag, så jag får väl ta en macka lite senare, kanske. Smaken, med förstärkning, var helt OK. Och priset, det var bäst!

Det samlade Toffelomdömet blev högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min dag. Och kväll.


I kväll är det sista kvällen
mamma är här, så jag ska inte sitta alltför mycket och länge vid datorn. Men när hon ser på TV, passar jag på en stund. För det är inte ett smack jag vill se i kväll. Jag är bara skittrött och skulle mycket väl kunna gå och lägga mig. Fast det gör man ju inte när man har en gäst, eller hur?

Jobbet gick bra idag, även om jag tyckte att det var lite segt. Det händer för lite och jag har inte möjlighet att planera min dag så mycket själv. Jag blir ju mer tilldelad jobb, de jobb som behövs göras. Det kräver inte så stor tankeverksamhet och det är tur, för jag känner fortfarande ledigheten i kroppen och snurr i knoppen. På tisdag räknar jag med att det kör igång med full fart igen. Nu väntar tre dagars ledighet – på riktigt. Och när mamma har blivit hämtad i morgon tänker jag gå in i väggen och stanna där. En liten stund…

Kvinna i väggen

Kvinna i väggen – upphittad på mitt jobb.


Det kan låta som om jag gnäller
på mitt nuvarande jobb. Det gör jag inte. Tvärtom är jag tacksam att jag fick den här möjligheten till några månaders inkomst. Men hade jag vetat vad jobbet innebar såsom det är upplagt idag, då hade jag kanske inte tagit det. Grejen är att jag är van att bestämma själv, att lägga upp min arbetsdag och min planering på egen hand – utefter de önskemål som finns på mina tjänster, förstås. Som läget är nu blir jag tilldelad jobb i andra hand, ungefär. Det passar inte mig riktigt, jag är van att styra saker och ting. Nu vet jag att det ska utlysas en tjänst och jag försöker väl hänga mig kvar så länge det går. Men efter februari är jag tillgänglig för nya uppdrag igen – vad jag vet.

Idag traskade jag iväg med trevliga M och åt japansk lunch. Ja, inte sushi, bevare sig väl, men nån sorts spinkiga kycklingspett med grönsaker och lite, lite ris till. Självklart avåts lunchen med pinnar! Tiden gick snabbt liksom våra käftar. Det är så där med vissa människor, det känns som om man har känt dem länge fast man nyss har lärt känna dem.

I kväll ville mamma också äta asiatiskt, så jag tog bilen till Restaurang Java och köpte stekta räkor i het sås. Det vill säga scampi szechuan. Gott, men det blev en hel matlåda över, kanske till söndagmiddag.

Räkor szechuan

Räkor, eller scampi, dårå, szechuan.


Har haft lite sms-kontakt
med Fästmön och hoppas förstås att hon vill komma hit i morgon efter jobbet. Nu jobbar hon både lördag dag och söndag eftermiddag och kväll, men vi skulle få hela måndagen ledig tillsammans bara vi två.

Riksfärdtjänstbilen kommer och hämtar mamma klockan elva i morgon förmiddag. Sen tänker jag vara här och ”röja”. Granen kanske till och med åker ut, för den barrar förskräckligt mycket.

Kör en maskin tvätt nu och har varit ute i soprummet en tur. Dags att vattna krukväxterna. Ja, som du hör är min dag spännande och händelserik. (<= ironi). En spännande och händelserik tid framöver blir det emellertid för en synnerligen god vän till mig som har fått nytt jobb, vi telefonerade i afton! Stort GRATTIS till dig – du vet själv vem du är (och jag vet att du vill ligga lågt med ”nyheten”)!

Nu en tur med vattenkannan, dock inte i datorn utan i mina krukor. Fredagsölen är snart urdrucken och lugnet börjar lägga sig över mina axlar.

Ha en fin helg!


Livet är kort.

Read Full Post »

För 15 år sen fick jag en hibiskus i födelsedagspresent av ett gäng före detta vänner. Fem år senare blev denna då ständigt blommande växt utsatt för ett brutalt angrepp av min dåvarande sambo. Galna X har vi väl lite till mans/kvinns, men det här X:et slaktade min fina hibiskus helt genom att klippa ner den så där bara återstod ett par pinnar med enstaka blad på.

Och så idag… Nyss. När jag skulle dra upp persiennerna i köket… Då ser jag detta… underverk! Detta bevis på att tiden läker sår, i alla fall en del sår…

Hibiskusknopp som vill opp!


Dags för mig
att tillåta mina sår att läka så att jag kan blomma igen, eller? Knappast, det är lite försent för det nu. Men ändå. Hopp!


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och dags för veckans höjning (Påsk) respektive sänkning (Pisk). Så här fördelar sig dessa tu:

Påsk


Pisk

Read Full Post »

Alla har vi väl minnen förknippade med glass..? Själv tänker jag på min bardoms somrar i Varamon, Nordens största insjöbad, den finkorniga sanden där som kröp in överallt (till och med i öronen), doften av solvarmt trä – och så smaken av glass på tungan. I år fyller GB Glace 70 bast… Nu snackar vi varumärke!..

GB-gubben Clovve har funnits med länge. Han gifte sig 2010 med Clovina. Kanske är det dags att de får smått snart?


GB-gubben Clovve
har varit en symbol för GB Glace länge. Men faktum är att han egentligen bara skulle marknadsföra glassen Pajaspinne, som kom i mitten av 1960-talet. Clovve överlevde emellertid Pajaspinne och idag är han en stark symbol för glass. Det finns nog ingen svensk idag som inte vet vad Clovve marknadsför..?

GB Glace bolag startade 1942. Det stora genombrottet kom en sommar i mitten av 1950-talet. Då hade det blivit vanligare och tekniskt möjligt för gemene man att förvara glass hemma. Och populariteten håller i sig. Idag är Sverige ett av de länder i världen där man äter mest glass.

De här glassarna fanns år 1962 när jag föddes! Kolla priserna… Puckstång ser ovanligt stor ut. Jag kan meddela att den snabbt krympte – både i storlek och pris.


Det här är ett starkt varumärke
och det är ofta förknippat med nostalgi, precis som jag inledde det här inlägget. Glass för mig är barndom och en tid när ”allt var bra och tryggt”. Men det var också en tid när mamma och pappa inte hade råd att alltid köpa glass till sin tjatande dotter. Blev det nån glass kunde man ge sig på att det blev Puckstång jordgubb eller vanilj, för den var minst och nästan billigast. När isglassen gjorde sitt intåg blev Igloo cola eller apelsin favoriten. Hade man en kompis som åt glass samtidigt kunde man köpa var sin smak. Sen delade man på de två pinnarna som satt ihop och så gav man varandra en. På så vis fick man smaka båda!

Idag har många nya glassar kommit till och många har försvunnit. Min absoluta favorit, när jag blev lite äldre och kunde lägga veckopengen på en glass, var Storstrut… Idag gillar jag mest Tip Top, men även Päronsplitt kan slinka in i gapet. Päronsplitt kom 1970 och då fanns det samlarbilder med i pappret. Jag minns att det var afrikanska djur. Numera står det gåtor på pinnarna.

Och nu måste jag ju bara fråga: Vilken är din favoritglass????

Read Full Post »

Det är så sällan Fästmön och jag kan göra saker på egen hand. När Anna inte har barnen jobbar hon väldigt mycket och alltid helg. Och själv jobbar jag ju mer än heltid* just nu. Därför blir våra dejter extra speciella!

Igår kunde vi ha en liten lördagsdejt, för Anna slutade jobba redan klockan 14. Jag åkte och hämtade hem henne och på vägen stannade vi till och inhandlade lördagsgodis. Men vi smockade inte i oss alltför mycket, för filmen började klockan 18.30 och vi ville köpa biljetter och äta innan.

När jag hade kollat i förväg på dan fanns det över 150 lediga platser kvar i salongen. Vid 17-tiden var antalet betydligt lägre, men vi lyckades få var sin biljett. Jag är emellertid fortfarande sur över det så kallade 3D-tillägget på 30 kronor. SF ska inte lansera sina presentkort på biobiljetter genom att ange att ett presentkort ska täcka kostnaden för en biobiljett när det inte gör det!

Vi styrde kosan mot Fugu, en av stans äldre kinakrogar, på Drottninggatan. Jag gick ofta hit för att luncha när jag jobbade i närheten. Nu blir det betydligt mer sällan – jag har ingen större lust att träffa på folk som inte vågar möta min blick eller som knappt hälsar. (Men så gör väl folk när de skäms..?)

Ingen av oss är stadd vid kassa, men buffén såg fräsch ut och var mycket prisvärd: 90 kronor, endast, för mat, måltidsdryck (alkoholfri), kaffe/te och friterade bananer med glass. På buffébordet fanns även sushi och det var inte anslaget nånstans att sushi skulle kosta mer, vilket det gör på andra ställen.

Restaurangen verkade vara ganska nyrenoverad. Så nyrenoverad att Anna noterade att det inte fanns nåt golv på betonggolvet under vårt bord… Men de äckligt dammiga kinalamporna över borden var sen länge borttagna. Stället var nästan kalt, men det ska väl vara modernt? De flesta växterna/blommorna var konstgjorda, vilket förstärkte kalheten.

Men maten!.. Suveränt god – fast inte riktigt varm, konstaterade vi. Ajsan bajsan!


Mycket friterat, men också en het och god kycklinggryta hamnade på min tallrik.

                                                                                                                                                            Buffén bestod av mycket friterat, men för mig, som inte äter annat kött än kyckling och kalkon, fanns grönsaker och en het och god kycklinggryta. Vi lyxade med var sin starköl till maten, jag hade ju lämnat bilen hemma. Jag käkade förstås med pinnar. Vi vet inte, men det kom en kvartett asiater och slog sig ner vid bordet bredvid oss och i alla fall mannen eyeballade oss på ett nästan fräckt sätt. Var det på grund av pinnarna eller för att Anna är så söt? Eller för att han var jävligt nyfiken?


Anna åt med god aptit, men tyckte också att maten kunde vara varmare.

                                                                                                                                                              Vi avslutade förstås med bananer och glass och det var två tanter med stinna magar som traskade ut från Fugu. Fugu, som faktiskt ska få lite betyg av mig. Fyra tofflor av fem möjliga – det missade toppbetyget för att maten inte var riktigt varm!

Vi gick en sväng ner mot floden för att få lite frisk luft och ta några bilder på de häftiga ljusslingorna i träden, bilder som aldrig blir bra vilken inställning man än testar på sin tejpade mobilkamera. 😦 Därför får man photoshoppa lite i efterhand…


Anna tittar ut över ån. I träden glittrar det vackert av kommunens nyligen uppsatta ljusslingor.

                                                                                                                                                                   Så blev det dags att gå till bion och vad som hände där och vad jag tyckte om filmen kunde du läsa här redan igår. Vi köpte inget biogodis…

                                                                                                                                                                  *Det blir det långa vardagar på mitt vikariat. En del kvällar har det blivit kvällsjobb där också, men också kvälls- och helgjobb för min andra arbetsgivare Blogvertiser.

Read Full Post »

Varning för lite snusk, dårå, i bokform!

Alltså vi skulle träffas på stan efter klockan 14 när Fästmön slutade jobbet idag. Bara det att hon fick jobba över i ett par timmar. Jag hade i och för sig trevligt sällskap av en vän som ringde mig medan h*n bilade upp till norra Sverige och sen en stund med pusslet, men det var ju Anna jag hade tänkt umgås med (forgive me, friend!). Nåja, hon ska vara glad att hon har jobb – och det är hon!

Vid 16.30-tiden sammanstrålade vi och gick då till en klädaffär med bra priser och rabatter. Anna gjorde en del inköp medan jag blev snudd på hysterisk av musiken som dundrade ut genom högtalarna. Det var mässingsblås, sambatakter, Pata pata och f*n vet vad! Jag sa till Anna att snart dansar jag loss, kände hur galenskapen kom krypande. Anna blev vit i ansiktet av rädsla och släpade med mig till provhytterna. Hon klev in med ett tiotal plagg, jag satt utanför och försökte undvika mig själv – vilket var svårt. Det var en ENORM spegel där jag satt. Och jag kunde se vilka likaledes ENORMT TJOCKA lår jag hade. Inte kul.

Mitt enda önskemål var att besöka Celsiusbokhandeln, som nu dessvärre konkar och snart lägger ner. Eftersom jag överlevde besöket i klädaffären blev detta därför nästa anhalt. Anna skulle dessutom leta efter en reseguide. Tyvärr hittade hon ingen, men jag gjorde ett riktigt fynd för endast 69 kronor:


En söt liten bok med svartvita pin up-bilder från Hollywood.

                                                                                                                                                          Affärerna började göra sig redo för fredagsstängning och varken Anna eller jag hade ätit sen nån gång på förmiddagen. Därför styrde vi kosan mot en kinakrog med bra priser. Och ja, Nurse Rached! Jag hade ju varit förutseende nog att lämna bilen hemma, så det blev två (2) starköl till maten. Ändå kunde jag äta med pinnar… 😆


Två öl och kinamat med pinnar.

                                                                                                                                                                  Anna var så söt och grönklädd och passade in finfint i restaurangens gröna soffor.


Man kan tro att detta är reklam för Rörstrands Grön Anna!.. De tu i bakgrunden råkade bara komma med på bild, men det är de säkert glada för. Jag menar, det är ju inte alla som får synas på Tofflans blogg!

                                                                                                                                                                     Fy faderullan så mycket jag åt… Två rågade tallrikar med mat – och sen färsk melon och konserverad frukt med en klick smält banan- och chokladglass blev det till dessert… Men till mitt försvar ska sägas att desserten svalkade skönt efter den något heta buffén.


Frukt till dessert kändes svalkande efter den heta buffén, men hjälp så mätt jag blev…

                                                                                                                                                                  Det blev nästan för mycket att klämma i sig kakj****n till notan, fast vad gör man inte för att få fram fortune cookie-lappen med sanningar på? Min kändes något kryptisk… (Själv kände jag mig nästan som tjockisen med mintkakan i Monty Python’s The Meaning of Life…)


Stjärnor nära mig på gång???

                                                                                                                                                            Bussresan hem gick bra. Jag överlevde alltså dagens BÅDA bussresor *ritar gigantiskt kors i taket* Vi tog en liten omväg hem och hamnade på Tokerian där vi inhandlade fredagssmaskens. Jag har nog hört att Anna har rafsat i sin påse, men min står orörd tills vidare… Nu ska jag snart kollapsa i TV-fåtöljen och snarka till Tyst vittne på TV4plus.

                                                                                                                                                               To be continued…

Read Full Post »

Older Posts »