Det är inte kul. Att ha ont i ryggen och springa omkring med dammsugaren. Själva springandet är väl OK, men att böja sig och suga under möbler… suger, så att säga. Aj, aj!
I eftermiddags kämpade jag med startsida två för forskartexterna. Det är ganska mycket pilljobb, men allt gick bra. Till och med Photoshop var villigt idag.
Titta så kul Photoshop kan vara!
Fastnade i en bilkö på hemvägen. Den var så lång, så lång att jag undrade om jag skulle komma hem idag överhuvud taget. Det gjorde jag.
Väl hemma satte jag igång att städa. Ingen idé att sätta sig och slappa en stund, då blir man bara trött. Jag började med badrummet och sen duschrummet och toan. När det blev dags för en paus tänkte jag sätta mig vid datorn en stund. Det gjorde jag – men bara för att ladda ner en uppgradering av mitt anti-virus-program och för att betala en räkning. Jag är verkligen nöjd och stolt att jag har kunnat snåla så att månadens bensinräkning var hälften så hög jämfört med i vanliga fall. Men det är ju på bekostnad av uteblivna besök i Himlen. Jag är rädd att det ska tära på Fästmöns och mitt förhållande, men samtidigt är ju läget som det är. Har jag inte pengar så har jag inte. Och jag har inte fått nån ersättning för september från Försäkringskassan än heller. Undras hur länge den dröjer…
Efter ”rasten” blev det en runda med dammvippan, men sen blev jag bara tvungen att sätta mig ner och äta nåt. Hällde upp de sista smulorna cornflakes och skvätte på de sista mjölkdropparna och rostade två mackor till. I morgon bitti är det sista gången jag äter av det där uräckliga kartongbrödet – sen åker det i sopen. (Det är flera dar gammal, för övrigt, men det har inte gjort varken till eller från för smaken.) Och naturligtvis ska jag handla i morgon efter ”jobbet” – Anna kommer ju! 😛 Gott bröd ska jag köpa, några goda ostar, mjölk… Men vänta nu!.. Hon försöker ju hålla igen lite. Vad ska jag hitta på till middag, egentligen? Inte en blekaste! Men på lördag tänkte jag göra pasta med tonfisksås. Gott och nyttigt.
Man ska inte leka plockepinn med maten! Skäms!
På lördag ska vi ut till Morgonen för att uppvakta en 17-åring. Tänk så åren går! När jag träffade Frida första gången var hon 13… Barnen blir allt äldre. Det är bara jag och Anna och barnens pappa (får slinka med) som är evigt unga…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 