Läser i Dagens Nyheter att det är hundra år sen förlaget B Wahlström började ge ut ungdomsböcker. Du vet de där med röda och gröna ryggar. De röda var förstås flickböcker, de gröna för pojkar. Totalt handlade det om 3 000 titlar… Och några av dem finns i min barn- och ungdomsbokhylla i förrådet.
En hylla gröna, en hylla röda.
Som vuxen kan jag titta tillbaka och tänka att det inte bara var böckernas ryggar som var stereotypa och framför allt tidstypiska. Den där synen om att flickor skulle läsa en viss sorts böcker som ofta handlade om kärlek eller sjuksystrar, medan pojkar läste spännande deckare och äventyr.
I dagens artikel i DN lyfter krönikören Lotta (!) Olsson fram bland andra Lotta-böckerna och Kitty-böckerna bland de rödryggade, Biggles och Tvilling-deckarna bland de grönryggade.
Flickböckerna är enligt Lotta Olsson
[…] muntert lättsinniga i tonen. Inom vissa gränser, förstås. Flickorna blir ytterst sällan arga, i stället är de artiga, väluppfostrade, pigga och engagerade i sina studier. […] Flickorna söker sällan äventyret själva. […] Ofta handlar böckerna om hotande vardagsförtreligheter […]
Om Kitty skriver Lotta Olsson
[…] Kitty ser mycket vuxen ut, men i senare böcker blir hon yngre. Det blir nästan alla på barnboksomslag vioöket är en intressant förändring i synen på barn. […]
Kitty var en av mina favoriter – just därför att hon faktiskt inte bara råkade ut för
vardagsförtretligheter
utan löste mysterier. Fast jag minns att jag tyckte att hennes två kompisar, Bess och George, verkade ganska töntiga…
Bland de gröna böckerna skriver Lotta Olsson så här om Biggles
[…] Han är redan en ärrad hjälte som ser alla kommande faror före alla andra. Men rör han en min? Nejdå! En riktig hjälte visar inte känslor. […]
Biggles var kanske inte en av mina favoriter bland de gröna, men en och annan bok om honom finns nog i min hylla. Däremot var jag mycket förtjust i Tvillingdeckarna. Deras äventyr bestod också av att lösa deckargåtor, men med lite mer humor än Kittys. Och så var de ju svenska!
Lotta Olsson skriver:
Tvillingarna Klas och Göran kommer och stör i huvudstaden, där de bor hos sin intellektuelle kusin Hubert. […] Snabba bilar, ruskiga skurkar och en bedårande tidskänsla med den då högst moderna tunnelbanan.
Böckerna om Tvillingdeckarna var för övrigt skrivna av pseudonymen Sivar Ahlrud. Bakom namnet dolde sig två herrar. Jag kan inte låta bli att undra VARFÖR de skrev under påhittat namn.
Ja, tidskänslan sitter onekligen i de röda och grön B Wahlströmsböckerna. Böckerna, som inte ansågs som riktigt fin barn- och ungdomslitteratur, men som ändå låg snäppet intill Enid Blytons Fem- och Mysterietböcker, en något högra skattad ungdomslitteratur. (Inte för jag förstår varför, för de hade hela tiden utflykter och matsäcksorgier i Fem-böckerna. Vad var så litterärt högstående med det?) Biblioteket i Metropolen Byhålan förde INTE B Wahlströms-böcker, men jag och min kompis FEM hade snälla föräldrar som försåg oss. Och sen lånade vi av varandra.
Men säga vad man vill om B Wahlströms-böckerna – jag formligen slukade dem! (Jag slukade även Enid Blytons böcker, så ingen skugga över dem!) Så även om de inte ansågs som fin och bra barn- och ungdomslitteratur var böckerna mycket populära och älskade av andra ungar än jag också…
Vilka var DINA favoriter i den röda och den gröna B Wahlströms-serien???
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 