Min lördag: tankar, sopkaos och ett rent helvete

Ett lördagsinlägg.

---

 

Solig morgon.

Jag brukar alltid tänka att jag ska dö till Schuberts Ave Maria. Det kan jag naturligtvis varken veta eller bestämma. Men i december, när jag spelar min jul-cd med Peter Jöback i bilen, är jag övertygad om att det blir så. Nu är det en ny månad och snart också en månad sen det var jul. Kanske jag lever ett tag till.

När jag dammar brukar jag fundera över högt och lågt. Idag dammade jag, men var jag mer i nuet – och ändå inte! – när jag drog med dammtrasan över de inramade fotona på min ursprungliga familj: farmor, farfar, mormor, morfar, pappa och mamma. Det finns en enda av dem kvar här på jorden (och henne telefonerade jag med i torsdags kväll). Sen är det jag. Och efter mig… ingen. En känsla av sorg smög sig in och borrade ner sig nånstans i mitt bröst. Det blev lite tungt. Samtidigt vet jag att det finns människor som jublar över det faktum att det tar slut med mig. Men det kan också finnas en och annan som känner annorledes… (Och så blev jag påmind om att ta tag i återhämtningen av våra släktporträtt som är deponerad hos en lurendrejare.)

Anna Jansson, en försvunnen ung man och en mugg kaffe var med mig i sängen i morse.

Min lördag… Först vaknade jag strax före halv sju, men lyckades somna om för det var tyst i huset. Vid åtta-tiden tyckte nån i byggnaden att det var helt OK att starta både en tvättmaskin och gräla. Jag skuttade därför upp och fixade kaffe. Kaffet höll mig varm i sängen medan jag läste ungefär 100 sidor ur min bok på gång. Det är Anna Jansson sextonde Maria Wern-deckare och jag måste säga att titeln är väldigt passande. Men märkligt nog inleds boken med en pojke som försvinner från en färja – precis som Shetland igår… Så sammanträffanden existerar…

Det var otroligt vackert väder idag, men dan började kallt. Jag fick ha en liten syjunta här på morgonen, för jag upptäckte att det drog en aning om vänster stortå. Det fixade jag till snabbt och inte snyggt. Greta-Lischa Schterner*, min gamla schyfröken, jag menar tekschtillärarinna, skulle inte ha godkänt min sömnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Det behövdes uppenbarligen dammsugas här idag…

På dagens agenda stod som sagt städning. Det är inte så världsaroligt längre när en bara har två dar i veckan att städa på. Men det går. Allting går ju – utom tennsoldater och små barn. Jag körde igång ett maraton med klassisk musik – mina fem cd-skivor Classical Collection. Då slapp jag höra vad andra i huset har för sig. Dock noterade jag en avfärd. Jag hoppas att den blir av det längre slaget för jag orkar inte försöka somna till en tvättmaskins entoniga brummande en natt till.

Nu har huset fått lyssna till vacker musik hela dan. Hoppas det får människor att lugna ner sig och dämpa sig ett tag. Min städning är nästan färdig. Dammningen är klar, liksom dammsugningen. Det behövdes, kan jag meddela…

Jag har pausat för att äta frukost, tvätta mig, stoppa in ögona (det vill säga linserna) och rafsa ihop soppåsarna. Jag har ett eget lite sopberg här. Eller sopkaos, som är det senaste kaoset media skriker ut om. (Sopkaos är det alltså i Stockholm.)

Sopkaos i New Village osså.

Jag måste ge mig ut, tyvärr. Det är inte bara sopkaoset jag ska bringa ordning i, jag måste ordna nån middag dessutom. Det blir köpepizza idag har jag bestämt. Eftersom jag är ensam straffas jag och får inte hemkörning av pizza om jag inte betalar (extra) för det. Därför har jag bestämt att jag åker och hämtar hem den själv. Men än så länge är det lite tidigt, så jag får väl ställa mig vid strykbrädan en stund och även dra några tag med en fuktig trasa i badrummet och i duschrummet-toan.

I kväll blir det tänd ljuskrona igen. Fem stearinljus får inte upp värmen, men det var i alla fall mysigt att tända dem igår. Repris i afton, alltså. Och kronan sitter i taket i vardagsrummet, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag inte, som bekant. Förutom pizza och ljuskrona blir det Stjärnorna på Slottet klockan 20. Och ett och annat kapitel i min bok, förstås. Har DU lust att berätta vad DU har haft för dig idag så gör gärna det i en kommentar.

Ljuskronan sitter i taket, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag som som bekant inte.

*Greta-Lischa Schterner = hon hette självklart nånting heeelt annat.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Modus

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Anne Holt är en av mina favoritförfattare. I kväll var det premiär för Modus på TV4. Det är en svensk thrillerserie baserad på en av Anne Holts litterära karaktärer, Inger Johanne Vik. Totalt blir det åtta delar. Jag trodde att jag var alltför trött för att kunna titta och ta in, men icke!

Premiäravsnittet börjar med en bröllopsfest. Inger Johanne Vik och hennes döttrar ska sova på hotell. Mitt i natten håller äldsta dottern Stina på att bli överkörd av en lastbil utanför hotellet. Det mamma inte vet är att den autistiska Stina har sett en man mörda en kvinna. Det är juletid och medan Inger Johanne Vik pyntar sitt hem får tittarna följa med hem till en kvinnlig präst. Ytterligare ett mord sker – av samma mördare. Men varför och vem är han?

Det är inte tu tal om att det här är spännande och riktigt bra! Inte blir serien sämre heller av den fantastiska rollistan. Melinda Kinnaman är lysande som Inger Johanne Vik, men övriga skådisar, som Henrik Norlén, Peter Jöback (!), Krister Henriksson, Cecilia Nilsson med flera gör inte heller bort sig.

Toffelomdömet blir det högsta. Den här serien ska jag definitivt följa!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nyårsafton 2012 del två

Nej, jag mådde inte alls bra igår. Eller bra och bra… Jag var slut, trött, orkeslös. Jag orkar inte vara så här orkeslös, men alla säger till mig att

orken kommer tillbaka, vänta bara! Det är en stor operation du har gått igenom och det tar tid.

Ibland vågar jag inte tro att jag har den tiden. Så stannar jag upp och tänker att jag har fått tiden tillbaka, på sätt och vis. Och nu är det upp till mig att bli frisk!

På eftermiddagen när vi hade varit ute på vår lilla shoppingtur vilade vi med Wordfeud och Quizkampen. Det är så skönt att ha Fästmön här, för hon är lugn och trygg och bryr sig inte om – säger hon! – att jag är trött, trist och tråkig.

Nyårssupén blev väldigt lyckad, men det var alldeles för mycket att äta. Vi drack ett vitt vin från New Zealand. Jag tyckte att det var lätt och gott, Anna tyckte att det var lite sött.

Boulder Bank 2012 blev det till nyårssupén.

Förrätten bestod av Alséns röra på knäckebröd samt laxpaté med romsås. Den slank ner fint. Sen var jag mätt.

Alséns röra på knäcke samt laxpaté med romsås.

Anna hade gjort en Västerbottenpaj och så hade vi kräftor till huvudrätt. Men vi gjorde en paus emellan för att beskåda Grevinnan och betjänten. Jag tyckte att det var ganska skönt att vi inte drack som den där stackars betjänten. Två glas vitt vin var allt jag drack på nyårsafton 2012!

Anna fotar. Hennes iPhone tar mycket bättre bilder än jag, konstigt nog…

Jag hasade ut till soprummet med kräftskalen och sen föll jag ihop i fåtöljen. Vi såg en fransk deckare på TV, den var sisådär.

En syster sökte en syster.

Vi kollade också in Sagan om Marilyn Monroe. Den gick ju samtidigt som den franska deckaren, men jag spelade in Marilyn på min DVD-hårddisk. Idag ska jag försöka ta mig samman och inte vara så teknikrädd så att jag kan bränna ner Sista natten med gänget på en skiva. Vill ju spara min favvo-film!

Vid elvatiden på kvällen åt vi dessert. Det blev Annapannacotta med hallon från Slottet och blåbär från Djurö. Supergott!

Jag har inga efterrättsskålar, så vi intog Annapannacottan i mina Irish coffeeglas. Det gick bra det med!

Strax före tolvslaget zappade vi över till Skansen och lyssnade på Peter Jöback och Carola Häggkvist, bland andra. Jan Malmsjö hörde vi lite svagt senare, men då stod vi redan i köket och kollade in hur folk lät massor av pengar gå upp i rök. Men vackert var det, det ska erkännas!

Fyrverkerier utanför köksfönstret.

Jag orkade inte gå ut – inte Anna heller. Det hade regnat större delen av kvällen, så vår lykta har vi sparat till nåt annat, speciellt tillfälle. Jag ringde mamma efter tolvslaget och hon var ledsen, ensam och förkyld, ingen rolig kombo. De stora barnen och deras pappa samt några goda vänner fick sms en stund före tolvslaget, för man vet ju att det blir stockning annars. Alla hade hyfs att svara, dessutom! 😉 Fast yngsta bonusdottern hade skickat sms till min gamla mobil såg jag idag.

Och när vi skulle gå och lägga oss upptäckte jag att skönheten hade kommit till byn (= New Village). Polkaamaryllis hade slagit ut och den är såå vacker!..

Vacker polkaamaryllis.

Idag är det ovanligt tyst i huset, bara ena grannen som hostar. Min intention är att gå ett varv med dammsugaren. Jag vet inte om jag pallar, men jag ska försöka. Det ska också bli ett varv utomhus också, runt huset, gråvädret till trots. Jag har inte ont nånstans just idag, är bara så förtvivlat trött fortfarande. När ska det bli bättre, tro?

Vad händer hos dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Svensktoppen 50 bast!

Nu firar Svensktoppen 50 år! Svensktoppen var nästan lika viktig som Tio i topp på 1960- och 1974-talet. Fast Tio i topp las ner 1974 och Svensktoppen finns kvar än idag!

Jag minns morgnarna när mamma inte var på sjukhus. Vi satt och lyssnade på hits som Lyckliga gatan med Anna-Lena Löfgren, Maria Therese med Robban Broberg, Jag tror på sommaren med Mats Olin med flera, allt medan vi tuggade i oss rostat bröd med marmelad UNDER osten. (Det är så man ska äta det, annars blir man kladdig om fingrarna! Hör nu!)

Hitsen på Svensktoppen har varit många, långkörarna har också varit en hel del. Den jag minns bäst från barndomen var Omkring tiggarn från Luossa med Hootenanny Singers (vilket namn på ett band!). Men de tre låtar som har röstats fram som de bästa genom åren är:

1. Du är min man med Helen Sjöholm och BAO
2. Håll mitt hjärta med Björn Skifs
3. Guldet blev till sand med Peter Jöback

Den första tycker jag mest är tramsig, men de två andra tycker jag är rätt fina låtar. Har du nån gammal favorit???

Livet är kort.

Read Full Post »

QX-galan – på TV

Vi som inte var inbjudna/nominerade kunde vara där hade i kväll möjligheten att följa QX-galan på TV4.

Här kommer ett referat i punktform – för dig som valde ett annat TV-program…

• Carina Berg sjöng uruselt, men var skitsnygg i håret. Tyvärr var hon tvungen att förevisa sin trista man. (Carina Berg var alltså konferencier.)
• Maria Montazami fick pris som årets TV-personlighet. Jag kunde inte hjälpa det, men jag undrade om hon nånsin har läst en bok. Sen blev jag livrädd att hennes tuttar skulle ramla ut.
• Mona Sahlin grät när hon blev avtackad och tackad för sina insatser för HBTQ-folk. (Men tro inte att Mona Sahlin är nån söderböna, hon är född i Sollefteå.)
• Nämen, Lena Ph igen! Två gånger har jag sett hört ‘na i kväll, det var lika härligt båda gångerna!!!
• Och Sarah Dawn Finer med Annas och min låt… Nu dämpar vi belysningen…
• Ett rörande inslag om It gets better – en kampanj för att minska självmorden bland unga homosexuella. Mr Joel Burns fick QX-galans hederspris för It gets better.
• Tommy Körberg levererade My way med vissa gester. Sången satt fortfarande. Tommy Körberg heter för övrigt Bert i första namn. Det rimmar på Stjärt. På tal om det… På Mona Sahlins högra sida satt Liza Marklund. Liza rimmar på Fisa.
• Ann-Louise Hanson visade hur man gjorde roliga schlagers på svenska av utländska bitar! Skitkul! 😆
• Årets hetero blev Birgitta Ohlsson. Jajamens!
• Sen blev det september… Nej September. Och Mikrofonkåt är hon låten. (Höll på att sätta täljstenen i halsen, stenen, som busan Anna lagt i min läsk…)
• Carina tramsade med Eric Saade och gav honom en våldtäktstuta. För att bjuda honom til QX-galan var som att leverera en pizza till Robinsonön, menade hon.
• Peter Jöback och hans Oscar uppvaktades sen med ett försenat grattis till giftermålet. Oscar fick ett anti friss-medel.
• Petra Mede fick en puss av Carina Berg. Urrrk!
• Babsan fick en spanjor av Carina Berg.
• Malena Ernman fast i Christine Meltzers version delade ut pris till Årets artist – Robyn.
• Björn Ulvaeus gjorde en bejublad entré i snigga glittriga och orange klädedräkt med rosa cape. Mums! Björn Ulvaeus delade ut pris till Årets homo – Elisabeth Ohlson Wallin.

Read Full Post »

Vecka 50: Juligt och Struligt

Dags för veckans höjning (juligt) respektive sänkning (struligt). Det ÄR inte svårare än så här:

Juligt

• Slädfärd en kall vinterkväll när snön gnistrar som diamanter (det är MAGISKT…)
• Fästmön (som bara skriver i sin hemliga, julröda bok…)
• Tomten kommer nästa vecka. Kanske. Om jag har varit snäll.
• En ny mobil till Anna efter tredje inlämningen (fast den har ju inte kommit än och det är över en vecka sen vi fick löftet…)
• Peter Jöback och jag – duetterna i bilen är fantastiska!

                                                                                                                                                       Struligt

• Tjänstemänniskor som är rädda för möten med andra människor
• Snigelpost (vissa ärenden borde klaras av på andra sätt)
• Att få den hjälp man behöver (hjälpbehovet är inte anpassat efter blanketter eller handlingsplaner)
• Frimärken (som jämt tar slut på grund av alla papper man måste skicka via snigelpost)
• Telefonförsäljare (lite lyhördhet för kundens åsikter skulle inte skada)

Read Full Post »

Tomtens stuga

Med piskan i handen stod jag i hallen och gav alla barn som skulle följa med samt Fästmön var sitt rapp som en liten påminnelse om att vi minsann hade en dejt med mormor och Lasse klockan 17.30 borta vid Trekanten. Skämt åsido, jag slåss aldrig, men jädrar – vi var FÖRST på plats! Jag tror detta imponerade djupt på Lasse!

Det var väldigt, väldigt kallt och kvicksilvret kröp neråt. Vi hade packat med oss sittunderlag och filtar till slädfärden, men som synes såg Anna MYCKET tveksam ut kring hela evenemanget. Vad hade vi gett oss in på och skulle barnen palla?

”Det HÄR blir nog bara jobbigt…” ser det ut som om Anna tänker i bilen.

                                                                                                                                                         Vi följde Lasse och mormor på såväl motorväg som slingrande, smala och glashala vägar. Resan tog ungefär 40 – 45 minuter. Vi satt i bilen och försökte hålla värmen tills slädarna skulle gå, men jag var i vart fall ur och hälsade på Uffe och Lilian, Annas bror med sambo, som kommit för att fira storasyster Carina på 50-årsdagen ända från Norge. För syftet med hela besöket i Tomtens stuga var att fira Carina, ifall du missat det.

Slädfärden blev magisk!.. Det var så vackert, så mörkt och så kallt att det var omöjligt att fånga stjärnorna på vinterhimlen eller träden som gnistrade så det såg ut som om det var diamanter i dem. Det var så… magiskt… Och vi fick åka släde med en vätte, se själv!

Vätten höll i tyglarna på släden.

                                                                                                                                                          Efter cirka 20 minuters magisk resa i fasansfull kyla var vi så framme vid en stuga mitt inne i skogen. Där var kolsvart utanför, men stugans fönster lyste inbjudande och immiga. Och snart hade vi bänkat oss och blev serverade underbar julmat.

Anna och Elias lät sig väl smaka.

                                                                                                                                                       Jag hade mormor till vänster och Linn till höger, men det var ganska svårt att konversera. Vid bordet bakom våra ryggar samt nämligen ett tämligen överförfriskat sällskap som hade en ljudnivå som fått Arbetsmiljönämnden att göra en akututryckning om vi larmat den. Men nu gjorde vi ju inte det, förstås.

Födelsedagsbarnet satt vid ett annat bord och jag försökte fota i mörker och trängsel, med dåligt resultat, dessvärre.

Elias närmast kameran, därefter Annas och Carinas bror Uffe, födelsedagsbarnet Carina och kusin Adrian.

                                                                                                                                                        Elias gillade potatisen bäst, själv var jag LYYYRISK över sillen och hade sån tur att jag fick även Elias och Linns. Annars hade man till varmrätt till nästanvegetariska mig gjort en sorts potatiskaka med paprika och nån grön sak. Den var otroligt salt och otroligt mäktig och varken mormor eller jag kunde definiera vilken grön sak som var i den.

Efter input kommer output – och det, kära läsare, fick man halka över till utedasset för att göra. Inne på Tomtemors dass hade nog Ernst* varit och piffat lite…

Toapapper och lyktor och väldoftande grankvistar är väsentligheter på ett utedass.

                                                                                                                                                         Själva dasset i sig var annars tämligen… ordinärt. Elias hade vissa problem, kan meddelas. Själv blundade jag, satte mig snabbt och hastade därifrån med avkyld rumpa.

Dasset i sig var tämligen ordinärt.

                                                                                                                                                        Jag vet inte hur många som var med på VÅRT kalas (det var ett eller två andra sällskap också med, men de tillhörde inte oss), för Carina och Tommy har sju barn, en del med respektive och två med egna barn. Anna hade med sig tre av sina fyra samt mig. Och så var det mormor och Lasse, morfar Bosse, bror Uffe och hans Lilian. Men lille Ville var den klart yngste i sällskapet! En underbart pigg liten kille och son till Carinas och Tommys näst äldsta dotter Hanna.

Lille Ville, mamma Hanna och morbror Björn (bror till Hanna, alltså, morbror till Ville).

                                                                                                                                                                 Vi åt så magarna blev fyrkantiga och Elias orkade inte med nån dans kring granen. I stället njöt vi av levande musik från dragspel, fiol och nyckelharpa. (Vi njöt emellertid INTE av skrålet från fylltrattarna vid bordet bakom…)Anna såg ut som om hon tränade för nåt Lucia-upptåg och Elias skaffade sig en ny hobby: kapsylsamling.

Elias tyckte kapsylerna var roligare än dansen, Anna verkade träna för nåt Lucia-upptåg. Mörkret gjorde bilden oskarp.

                                                                                                                                                          Det var svårt att fånga födelsedagsbarnet på bild, som sagt, men här har jag lyckats få med jubilaren OCH hennes make!

Tommy, Carina och bror Uffe njöt av musiken från dragspel, fiol och nyckelharpa.

                                                                                                                                                        Vid 21.30-tiden var det så dags att gå ut och invänta slädarna för färd tillbaka till bilarna. Som tur var hade temperaturen stigit något. För Annas och min del hade det INGET med alkohol att göra för ingen av oss drack en droppe sådant. Fast det kunde man inte tro såsom vi gjorde bort oss…

Först höll jag på att göra Anna faderlös. Jag hade lovat Frida att gå ut och kolla var Anna och Elias höll hus och sen komma in och berätta. Det var bara det att dörren var så förb. trög när jag skulle in igen. Så jag la hela min tyngd och kraft på att försöka få upp den. Såg hur Björns ögon blev allt större och rundare och när jag försiktigt undrade om nån idiot stod bakom dörren nickade han. När han senare kom ut kunde jag inte låta bli att fråga vem det var som hade stått bakom dörren. Det var Annas pappa, morfar Bosse… Såååå piiiinsamt!!!

Men värsta grejen gjorde nog Anna ute på backen. När hästarna med de tre slädarna och den enda vagnen kom behövde de vända på backen och vi blev tillsagda att backa så att hästarna inte sprang på oss. Anna ryckte tag i Elias med högerhanden och i… en vilt främmande karl i vänsterhanden. Men det fattade hon inte förrän efter en lång stund, för hon trodde att det var jag. Precis som om jag vore lik en liten, vithårig man med tjocka glasögon… (Vi höll på att skratta ihjäl oss i natt i sängen när vi kom på detta FRUKTANSVÄRDA misstag!) Men plötsligt insåg både Anna och karlen att de inte på nåt sätt hörde ihop, så de släppte varandras händer och karlen sprang till skogs och Anna… till höger.

Anna må vara förlåten för sitt misstag, för det var onekligen väldigt, väldigt mörkt ute…

Carina färgglad mössa, dottern Miriam i pappa Tommys knä på släden på väg till bilarna genom mörkret .

                                                                                                                                                 Tillbakafärden blev minst lika magisk, men den stjärnklara himlen hade nu täckts av moln och temperaturen hade stigit något. Vi var inte hemma i Himlen i Förorten förrän nånstans mellan 22.30 och 23 och då blev det sängen direkt. Elias hade somnat redan i bilen och somnat så fort han la sig ner på kudden. Jag underhöll tjejerna i familjen med i-sprikit* och Johan suckade tungt när det åter blev liv i hemma-luckan. Inte nog med att jag hade plågat dem i bilen ut med att gala i kör med Peter Jöback i bitar som O helga natt och Ave Maria… Man skulle enkelt kunna säga att EN av oss kan sjunga…

Efter en massa flams i sängen somnade två trötta kickor och blev väckta vid niotiden av Elias som tog upp beställning på frukost…

Mitt på dan skjutsade jag Anna till ICA Solen och Linn till sin pappa, men innan vi for blev vi översnöade ett antal gånger av en helikopter som cirkulerade ovanför våra huven. Den verkade leta efter nåt eller nån, kanske en landningsplats, men jag var övertygad om att det var övningskörning.  Sjukstugan i Backens helikopter är ju duktigt sponsrad av det lokala näringslivet i Uppsala så då kunde man vara ute lääänge och övningsköra. Eller flyga, kanske man säger när det gäller ”att göra helikoptern”..?”

Vad gjorde helikoptern? Eller gjorde nån helikoptern INNE i helikoptern?

                                                                                                                                                         Anna och Elias skulle julgrejsa med nåt kletigt brunt som ska in i ugnen och limmas ihop och utsmyckas med nonstop-karameller. Men jag gissar att de har satt i sig alla karameller eftersom det nyss kom ett nödrop per sms om att jag MÅSTE köpa en ny påse på vägen ut… För nu ska jag strax åka ut igen till Himlen för att fira lördagskväll. Nåt annat firar jag inte.

*Ernst = Ernst Kirschsteiger, känd piffare från bland annat TV
**i-sprikit = i-språket. Man byter ut alla vokaler mot i och pratar med mycket pipig röst.

Read Full Post »

Hemma (vad nu det är..?)

Åkte hem till mig i afton efter att ha skjutsat över Anna och två tredjedelar av barnen O till sin fader. Därefter stoppade jag nämnde fader i bilen och for hem till stan. Lämpade av honom vid Musikens hus där han hade en dejt med Peter Jöback. Inte ett dugg avundsjuk, nehej då… 😦  Jag berättade väl att jag köpte en CD med PJ sjungandes julsånger till mamma i julklapp förra året. Fast jag behöll den själv. Snällt, va?!.. 

Fina ögon och underbar röst – det är Peter Jöback för mig!

                                                                                                                                                      Har packat upp grejor och städat av i badrummet och på toa. Hade tänkt gå ett varv med dammvippa och dammsugare också, men det är helt enkelt för mörkt för det. Så det blir nåt att pyssla med under morgondagen.

Ska in till stan och hämta Peter Jöbacks dejt runt tio, halv elva gissar jag för vidare färd ut till Förorten. Första stopp blir Himlen där vi plockar upp Lillan och alla hennes prylar innan vi far till andra stoppet, det vill säga Morgonen. Där släpps far och dotter av för att ersättas av min älskling. Snacka om eskortfirma…

I kväll fick jag sms från CL och det var roligt att hon fått liv i sin nya mobil! Då blir det lite lättare att hålla kontakten! 😀

Kyligt är det och jag misstänker att det inte står på förrän vi har snö. I december ska vi fira Annas syster som fyller 50 år på ett stället på landet. Dit åker man med häst och vagn – eller släde. Och tänk att få åka släde… Det har jag aldrig gjort… Så liiite längtar jag efter snön, men bara liiite.

Read Full Post »

Melodifestivalen 2010: Finalen i Globen. Kommenterar och resultat

Äntligen finaldags i Globen i Stockholm! Tio artister kämpade i afton om att bli den som med sin låt ska representera Sverige i Melodifestivalen 2010 – en tävling som hålls i Oslo i maj.

Man vet aldrig vad som dyker upp på TV, men vi får hoppas att du slipper se denna donna på en TV nära dig…

Vad är nu detta? En schlagerbrud? En missanpassad tant? Eller rentav en Toffla?

                                                                                                                                                      Här är låtar, artister, mina kommentarer – och resultatet:

1. You’re out of my life med Darin
   Vita pojken sjöng fint och känslosamt. Rösten är säker. Ett mycket bra framträdande.
2. Jag vill om du vågar med Pernilla Wahlgren
   Lite svag röst idag, men annars piggt intryck och snygga ben. Tonartsbytena satt. Ett proffs.
3. We can work it out med Andreas Johnson
   Hans låtar låter alltid som låtar som redan gjorts. Idag känns hans ballad seg som kola och han själv såg mest kissnödig ut.
4. Kom med Timoteij
   Trallande glada småflickor. Glada amatörer. Som kan sjunga och spela, visserligen, men det räcker inte.
5. Hollow med Peter Jöback
   Rösten lät lite burkig inledningsvis. Men sen sjunger han så fint, så fint… Oj vilken röst när han släpper den fri… Starkt!
6. Unstoppable med Ola
   Svag röst och falsksång! Låten låter som en redan gjord låt. Trist. Ingen vinnare. Byxorna på väg att glida av, dessutom. Nej, nej, nej!
7. I did it for love med Jessica Andersson
   Fantastiskt bra röst. Låten är lite för seg för att vara en vinnare, tyvärr. Tänker på en ung Agnetha Fältskog…
8. Keep on walking med Salem Al Fakir
   Skittråkig låt, intetsägande. Lockar inte fram några som helst känslor, möjligen irritation… Och vad hade Björn Gustafsson där att göra? Blä…
9. This is my life med Anna Bergendahl
   Nej, nej, nej för vibrato och countrystuk på låten! Hon KAN ju för 17 sjunga, varför ingen bra låt här då??? Hon ser dessutom ut som en hoppetossa på scenen. Nej, tyvärr, Anna…
10. Manboy med Eric Saade
    Pojkbandspojke med konstigt efternamn som ingen tycks veta hur det ska uttalas. Fastnig melodi, men det är allt…

Programledarna: Vad hade Sylvester Stallone gjort med läppen? Man undrar. Man undrar också varför han dök upp över huvud taget… Och av tre trallande tomtar/programledare kunde en (1) sjunga rent i Eye of the Tiger. Pinsamt… Inledningen var inte ett dugg

Fantaschtischk!!!

schom Dolph schkulle schäga…  Fast Elisabet Höglunds nya jobb är bara att gratulera till! Äntligen fick jag skratta lite!

Mellanspelet Norge-Sverige var bra och proffsigt både vad gäller låtar och artister – tyvärr var de inte med i kvällens tävling. Bäst var Lars-Anthes jojk, men Pontare borde ha hållit sig borta! Och heja Kikki!

Resultat: När jurygrupperna har röstat ligger Salem al Fakir etta, Anna Bergendahl tvåa och Darin trea. JAG SVÄR! Och hoppas att telefonröstarna har bättre smak…
Anna Bergendahl vann som tippat. Inte mitt val, men vad som helst är bättre än Salem al Fakir. Suck och snyft!

Jag tycker:
Bästa framträdande i kväll: Darin
Bästa låt: Hollow
Bästa programledare: Ingen
Borde ha vunnit: Darin.Eller nej, Peter Jöback.

Jag är arg som ett bi, typisk dålig förlorare!

                                                                                                                                                           Vann rätt låt? Vad tycker du???

                                                                                                                                                            Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen och Melodifestivalen 2010!

Read Full Post »

Lördagsliv

Tidig lördagsmorgon och Fästmön skjutades till arbetet som startade klockan sju. Jag såg en bil, två cyklister och två människor ute denna kyliga marsmorgon. Sex grader kallt är det, men solen stiger och jag gissar att det blir plusgrader fram på dagen.

Det är otroligt svårt att köra bil på vissa ställen. Snön har smält och sen frusit på igen och det är hårda och vassa spår som Clarks små tassar* ska forcera. Värst är det som vanligt här utanför garaget – om man nu lyckas ta sig dit utan att halka och slå ihjäl sig. Vissa delar av gångbanan är rena isgatan. Som vanligt undrar man var den där avlönade gårdskarlen håller på med om dagarna eftersom han varken plogar när det kommer snö eller sandar när det är halt…

Is på garagetaket – och på vägen dit… Snorhalt, på ren svenska!

                                                                                                                                                             Det gick inte att komma till ro igen och sova en stund, men jag har antagligen sovit tillräckligt. Magen har varit besvärlig och jag har ganska ont just nu. Men det brukar gå över. I stället för att krypa ner mellan lakanen igen har jag vikt tvätt och diskat lite. Ska köra igång en tvättmaskin lite senare. Dagens middag ligger på tining på ett fat. I afton serverar köket stekt kycklingbröstfilé, potatisgratäng och grönsallad.

Eventuellt blir det en tur bort till Stormarknaden under dagen. Jag ska kika på ett par saker som jag funderar över, bland annat en väska till min leksaks-dator. Skulle också behöva en bättre musmatta – den jag har är sprucken. Fast det kanske är nåt jag kan önska mig i födelsedagspresent?

I afton bänkar vi oss förstås framför TVn mellan klockan 20 och 22 när det är dags för den svenska finalen i Melodifestivalen 2010. Jag har roat mig med att kolla runt lite och det verkar som om många tror att Anna Bergendahl vinner. Tyvärr, tycker jag, för det finns bättre låtar! Det finns sämre också, till exempel den trista låten Salem al Fakir framför… Nej, mina favoriter är fortfarande Peter Jöback och Pernilla Wahlgren – har inte bestämt mig än för vem av dem jag vill ska vinna. Fast som ”alla andra” misstänker jag att Anna Bergendahl eller Salem al Fakir vinner. Trist, men så är det nog…

Kan Sverige klämma fram nån låt och artiskt som är BRA i år så vore det kul…

                                                                                                                                                            Må bäste man/kvinna vinna i kväll! Jag ska live-blogga, så den som vill kan följa mina kommentarer låt för låt, artist för artist här i afton mellan klockan 20 och 22. Glöm inte bort att uppdatera sidan (F5) då och då, för jag skriver under hela programmet!

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen 2010 och melodifestivalen

                                                                                                                                                         *Clarks små tassar = min lille bils däck

Read Full Post »