Sista dagen

Ett inlägg om min sista arbetsdag.

Det regnade hela eftermiddagen och kvällen igår. Det blåste också. Jag blev tvungen att stänga fönster och dörrar. Vädret var en perfekt avbild hur det kändes inuti. Men det lättade när jag mobiltelefonerade med Fästmön, för hon får mig alltid på bra humör, hur tufft det än känns eller är.

Sista dagen på femte skrev jag om igår.

Det var en lustig dag igår! Och inte fick jag nån klarhet i saker och ting. Jag har försökt ringa och mejla, men ingen svarar. Folk är ju på semester. Så vart jag ska överlämna saker och ting – som material, nycklar, passerkort, dator, mobil etc – vet jag i skrivande stund inte. Den person prefekt 2 tyckte att jag skulle överlämna till har nämligen semester – även nästa vecka.

Det mest struliga i skrivande stund är datorn som jag hade tänkt deponera på fakulteten idag. ML deklarerade igår att h*n tror att institution 1 har köpt loss den av fakulteten. Det hade ju varit bra om jag blivit informerad om detta, eftersom jag eventuellt ska göra ett jobb för sagda fakultet och har meddelat att jag har en dator… Nu vet jag inte om jag har en dator eller inte… Jag hoppas på svar under dan.

Nu har jag emellertid pratat med personalmänniskan och jag fick hämta mina intyg efter lunch. Hade tänkt luncha ensam med min bok tillsammans med Lena Nyman på Thaistället, men fick sånt trevligt sällskap av varma A idag igen! Vi har bytt mobilnummer! Knäppt, va, sista arbetsdagen…?

Det sista jag gör på jobbet är att mastertömma tjänstemobilen och flytta datorn till femte våningen. Där står den säkrast, tror jag. Troligen lämnar jag resten av mina prylar där också. Nånstans. Jag känner mig ganska frustrerad att det ska bli så här struligt i sista minuten, men när jag har lämnat den här byggnaden är det inte längre mitt problem. Och jag ska inte vända mig om…

Sa hej då till några igår som är i tjänst och det blir väl ytterligare några goodbyes idag. Men jag tänker inte dra ut på eländet utan ge mig iväg så snabbt jag kan. Nån avtackning blir det inte den här gången heller, men det hade jag inte förväntat mig. Jag har ju bara varit visstidsanställd i ett och ett halvt år.

När jag var och hämtade kaffe på förmiddagen föll mina ögon på denna nidbild som nån – inte jag! – hade ritat och lagt på hyllan bredvid kaffemaskinen. På nåt sätt känns det rätt att avsluta med den här, för informationsservicen lär ju bli obefintlig när jag har stängt och låst min dörr.

The preventor of information service – undras vem som avses…

Det är onsdag idag och det är min sista arbetsdag här. För alla andra går livet vidare, för mig tar det stopp. Ett tag. Jag försöker planera in aktiviteter av olika slag – både roliga och användbara, men jag har svårt att upparbeta nåt engagemang just nu. Det går över, jag vet, men jag måste få sörja en stund.

I kväll ska jag fira vår elvaåring, men jag misstänker att födelsedagspresenten från Bokus inte har kommit fram än. Och det är skitdåligt, för den skickades i fredags. Jag hoppas att den är väl värd att vänta på…

Livet är kort. En del liv har knappt börjat, medan andra liv är på väg att ta slut. Så är det bara.

Read Full Post »

Jag blir bara så ledsen…

Ett inlägg som jag kanske borde lösenskydda. Men det handlar om byråkrati och så här kan vi faktiskt inte ha det i Sverige.

Jag blir bara så ledsen på byråkrat-Sverige idag! Trodde att vi hade kommit förbi gråtvånget och vidare, men icke. Lite förvånande, dock, att yngre personer är så otroligt genomsyrade av sjukdomen

byråkrati.

På onsdag i nästa vecka jobbar jag min sista dag. På torsdag måste jag gå till Arbetsförnedringen för att skriva in mig och anmäla mig som arbetssökande. Annars har jag inte ens chans att få a-kassa. A-kassa är inte heller nånting som bara ”ges” till den som skriver in sig hos Arbetsförnedringen. Nej, man måste ansöka om det. Det är ju en försäkring och alla vet vi ju att försäkringar är bra att ha. Men… de kommer ju alltid med förbehåll. Det som också suger en del med a-kassa är att den har karensdagar. Och hela tiden hotas du med att få den indragen. För det förutsätts att du försöker luras och tillskansa dig pengar utan att ha rätt till det. (Alltså, a-kassan idag är så låg att en ensamstående har svårt att klara sig ekonomiskt på den. Det handlar liksom inte om att försöka få miljoner, bara det jag tycker att man har rätt till när man står utan jobb. Man måste till exempel kunna betala sin hyra, för nånstans måste man ju bo.)

Chokladpengar betalar inte hyran.

För att överhuvudtaget kunna ansöka om a-kassa måste du ha ett arbetsgivarintyg. Detta ska skrivas på en särskild blankett från a-kassan, det går inte med ett vanligt intyg från arbetsgivaren. Du ska ha med dig intyget den första arbetslösa dan, den dan du måste anmäla dig hos Arbetsförnedringen för att överhuvudtaget kunna komma ifråga för a-kassa, då.

Men det går inte! Skälet är att personalavdelningen på mitt jobb vägrar skriva ut intyget före den 31 juli, och då först efter arbetsdagens slut. Sen ska det skickas med snigelpost hem till mig. Gissningsvis dyker det upp i min postbox runt onsdag eller torsdag veckan därpå. Det håller inte! Inte nog med att det är karensdagar för a-kassa, ett intyg ska försena en utbetalning ytterligare. Två veckors bortslösad tid. Sen ska man dag för dag pricka i sitt a-kassekort. I fyra veckor, om jag inte minns fel. Tidigast om sex veckor, snarare om två månader, skulle det KANSKE komma nån sorts inkomst till mig. Det håller INTE!

En person, vi kan kalla personen S, på personalavdelningen mejlade mig igår om mitt intyg, det jag bad om för fyra veckor sen, samma dag jag blev varslad. S skrev att h*n inte kan skicka intyget med post förrän tidigast den 1 augusti, alltså samma dag jag behöver ha intyget med mig till Arbetsförnedringen. Jag svarade då, via min tjänstemobil, och förklarade läget. I morse hittar jag ett nytt mejl, där S skriver att det bästa S i dagsläget kan erbjuda är ett arbetsgivarintyg till och med juni månad. Ifall jag sjukskriver mig nu. IFALL JAG SJUKSKRIVER MIG…  Det har jag ingen som helst tanke på! Jag är frisk och min intention är att jobba måndag, tisdag och onsdag nästa vecka, när min semester är slut.

Nej, sjukare än så här tänker jag inte vara mina tre sista arbetsdagar.

Det är ganska omöjligt att föra en vettig diskussion via e-post, särskilt när man som jag använder iPhonens minimala tangentbord. Så jag gjorde som förr i tiden – jag ringde! Och, hör och häpna, S svarade i sin telefon! Samtalet tog tre minuter. Det jag nu har lyckats utverka är att jag får komma och hämta mitt intyg, strax före klockan 16 på onsdag, den sista dan jag jobbar. Detta innebär att jag måste jobba över den dan. Ja, du läste rätt. Jag måste jobba över min sista arbetsdag!!! Varför? Jo, för att jag inte kan lämna ifrån mig mobil och dator innan jag har fått mitt intyg eftersom jag måste kunna nå S om nåt händer. Mitt passerkort måste jag lämna in före dess och då kommer jag inte in nånstans och kan ringa.

Datorn ska jag lämna i ett hus bredvid där S jobbar. Hoppas jag! Det jag hoppas är att det finns nån där som tar emot min dator. Jag har mejlat flera jag känner i huset, men alla är ju på semester. Datorn tillhör en av fakulteterna i huset, jag har alltså fått låna den sen den 1 februari 2012. Eftersom jag kanske, kanske ska jobba för sagda fakultet i framtiden, vill jag inte att nån ska försnilla min dator, som ju är inställd etc efter mina behov, så att säga.

Men igår blev jag riktigt, riktigt ledsen på ett annat mejl som jag läste via min tjänstemobil. (Vad är det för fel med att ringa?) Det var från min chef som undrade var pappret jag skulle skriva på och återsända till honom var. Det papper han skickat mig i ett rekommenderat brev den 24 juni. Jorå, jag fick brevet den 27 juni – jag var och hämtade det på postutlämningsstället direkt. Jag hade med mig ett kuvert, jag köpte frimärken, jag skrev min namnteckning på pappret, stoppade pappret i kuvertet, adresserade det till personalavdelningen (för det var det det stod att man skulle göra på pappret) och postade det. Torsdagen den 27 juni 2013. Kanske kunde chefen ha kollat lite med Personalavdelningen först, innan jag får ett insinuant mejl? Kanske hade samme chef kunnat varsla mig en annan dag än dagen före midsommarafton? Kanske… Nej, empati är en egenskap som inte alla människor har.

Jag blir så ledsen.

Ovanpå detta har jag försökt hjälpa mamma på distans med en blankett från Pensionsmyndigheten. Men det gick inte att öppna blanketten i min webbläsare. Omkring detta pågår nu en mejlväxling mellan myndigheten och mig. Jag tycker att man ska skriva på webbplatsen att den enda webbläsare som funkar för den här sortens blanketter är Explorer – för så är det! Det är det enda jag vill. På myndigheten vill man att jag ska beskriva mitt problem etc etc. Som om jag inte vore datakunnig. Jag, som för höge farao har byggt liknande webbplatser själv!!! Jag, som dessutom har tyckt att just Premiepensionsmyndigheten har en bra och användarvänlig webbplats!.. Nu skickar myndigheten inte bara konstiga frågor, utan varje gång jag svarar kommer ett nytt mejl med ett ärendenummer… Det är så goddag yxskaft att jag kreverar nästintill!

Nej, jag är inte mindre arg idag. Men jag är ledsen också. Alla människor vill nämligen inte luras.

Och allt detta, kära läsare, hamnar på ett eller annat sätt i min kommande bok! Så här kan vi nämligen inte ha det i Sverige. Jag vill för övrigt inte ägna mina dagar åt såna här skitsaker, jag vill arbeta.

Livet är kort.

Read Full Post »

Arg

Ett inlägg om ilska.

Uppdaterat inlägg: Jag glömde skriva att jag också är arg på alla skitdåliga plastkassar som bara går sönder, allra helst när man använder dem för kompostavfall. Avfall, som då rinner i hinkar, på golv och på kläder när man ska byta påshelvete!…

När det hade gått några timmar idag insåg jag att jag är arg. Jag är jättearg. Fullkomligt skitförbannad. På det mesta och de flesta. Fast egentligen inte. Det är väl den allmänna frustrationen över tillvarons jävlighet. Mycket av det/dem jag är arg på kan jag inte åtgärda/förändra. Då gäller det väl bara att gilla läget. Eller?

Jag är skitarg.

Jag är till exempel skitarg på…

• ungar, som hela tiden måste utstöta oljud i affären och på andra offentliga platser. Vad är det för fel med att prata?
• folk, som skriker i sina mobiler. Sänk rösten eller köp en ny mobil! Eller skaffa hörapparat! Sms:a. Jag vill inte höra era privata samtal!
• personalavdelningen, som inte kan posta papper förrän samma dag jag behöver ha dessa papper i min hand. Varför? Jag fattar inte!
• chefen, som mejlade idag och undrade var pappret är som jag skulle skriva på och skicka in. Jag skickade det för farao för nästan fyra veckor sen. Till personalavdelningen, för det var ju det som stod på det!
• människor, som låtsas vara så förstående och som sen kommer och ber om nån sorts jävla undantag för just dem. Som om de skulle vara heligare än andra…
• myndigheter, som inte kan informera ordentligt på sina webbplatser och inte heller ha en vettig kommunikation mejlledes med samhällsmedborgare. Vilken TUR att jag inte är dement, att jag är svensk, att jag inte är förståndshandikappad, att jag inte har dyslexi och att jag har datakunskaper som är liiite högre än vanliga användare.
• iPhone 5, som vägrar skicka bilder direkt från bildalbumet upp till Twitter. Jag har till och med installerat om appen.
• människor, som bara ska anmärka på varenda jäkla ord jag skriver. Sluta läs om det stör dig så mycket!

Så! Nu har jag lättat på trycket och pyst. Rejält. Hur brukar du göra när du är arg??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Två timmar…

När jag skriver det här inlägget har jag rast. Och jag har varit här på jobbet i två timmar. Jag har fått kramar och leenden, folk har frågat hur jag mår och om jag orkar. Andra har kastat sig på mig och börjat prata jobb. Och så har jag träffat min nya jobbarkompis från familjen. Vi ska luncha idag. H*n såg glad och nöjd ut och då blir jag glad och nöjd. Allt känns jättebra just nu. Jag har lite ont just kring ärret eftersom jag ju måste ha vanliga kläder på mig – mjukisbraxen fick stanna hemma idag.

Mjukisbraxen fick stanna hemma idag.

Det är skittrist väder och betydligt roligare att jobba än att sitta hemma och glo på en tunggrå himmel. Det ska komma mer snö. I morse var det skitkallt och blåsigt. Fästmön höll på att blåsa ur bilen när jag hade stannat vid hennes jobb. Nu ska hon vara mamma på heltid i två veckor. Det blir konstigt att vara ensam hemma, men jag tänker inte låta henne vara ensam hemma från mig. Redan på söndag tänkte jag åka ut om vädret är OK (det har varnats för snöstorm och elände) – för det har ryktats om julgransplundring. Och jag vill ju inte missa nån gottpåse!!!

Min egen julgransplundring går av stapeln i morgon. Alla stakar och stjärnor ska bort liksom övriga julsaker. Egentligen är det ju inte Tjugondedag Knut förrän på söndag, men då ska jag ju på julgransplundring i Himlen.

Jag har inlett min arbetsdag med att reda ut mina anställningsförhållanden. Det har visat sig att jag har fått förlängt till den 31 mars, men att det inte har gått igenom i systemet än. Eller på lätt svenska, nån på personalavdelningen har inte lagt in mina nya datum än. Men det är på gång! Och det vore ju lite bra att få åtminstone en halv lön nu i slutet av januari… En trevlig östgötska ringde igår från Försäkringskassan. Jag hade varit för snabb med att skicka in blanketten dit, men jag var tydlig med att jag skulle börja jobba idag. I gengäld skulle hon skicka mina pengar så jag har dem på måndag. Flyt!

Vidare har jag letat efter försvunna papper, ringt några som har sökt mig, börjat snabbläsa medierapporter som kommit in under min sjukskrivning med mera. Det blir väl ungefär vad jag hinner idag. Och nu måste jag fortsätta arbeta, för rasten är slut.

Livet är kort. Jag älskar mitt jobb.

Read Full Post »

”Opp, Amaryllis, vakna min lilla…”

Tio duktighetspoäng till den som vet vem som har skrivit låten i rubriken! Det är lite så att jag går och småsjunger den för mig själv. Dels för att egga på den faktiska Amaryllisen på köksbordet, dels för att peppa mig själv att få lite fart och ork. Men jag kan säga att det mest är en av oss som har kraft – den på köksbordet! Jisses vilken vacker blomma! Två klockor har slagit ut nu och tre är på gång.

Amaryllisen har kraft!

Jag har försökt få fart på förra säsongens Amaryllisar som jag har lyckats få att överleva. Men tyvärr, inget händer. Det beror säkert på att de blommade så mycket och så vackert då… Den ena fick jag av Fästmön och den var planterad i en glasvas, jättevackert! Den andra fick jag av Mammakusinen B och den blommade och blommade och blommade långt in på våren… (Är det nån som inte har fattat att jag älskar blommor..?)

I morse På förmiddagen fick jag mejl från jobbet, från personalavdelningen, tror jag. Det verkar som om min förlängning har gått igenom och jag har nu jobb till och med mars månad ut. Men nåt knas var det, för jag låg visst kvar i nåt system hos min förra avdelning. Denna byråkrati… Glad är jag i alla fall att ha ett jobb ett tag till. Och extra roligt ska det bli att få träffa en familjemedlem som ska vara på samma arbetsplats ett tag! Härligt att det ordnade sig! Nu börjar jag längta tillbaka till jobbet… Ska bara försöka hämta lite fler krafter så kommer jag igen! Fredagen den 11 januari är det jobbstart för min del!

Jag ska ringa min mamma och gratta på namnsdagen. Hoppas att kortet med innehåll har kommit fram! Mamma heter Svea i förstanamn, men hon kallas inte för det. Svea, det var min mormor, det! (Själv heter jag Jeannette i förstanamn, men jag är verkligen inte nån sån!)

Dagens stora händelse är att jag ska gå och få håret klippt hos bästa frisören i stan, M på Salong Frizz. Så, nu har jag avslöjat mitt tillhåll när det gäller huvet! Jag har tid klockan 17 och tänkte ta bussen ner. Efteråt blir det middag nånstans på stan med Anna.

I kväll är det lite bra på TV. Dels börjar ett nytt brittisk kriminaldrama i tre delar på SvT2, Blechley circle, dels är det andra långfilmslånga avsnittet av Fjällbackamorden på SvT1. Blechley circle handlar om fyra kvinnor som hjälper polisen att lösa brott. I det här fallet handlar det om seriemord. Fjällbackamorden har som undertitel Vänner för livet. Jag tycker att den första filmen har fått överdriven negativ kritik. Så jäkla dålig var den inte tycker jag. Då är Mari Jungstedts tyskatillsvenskadubbade filmer tusen gånger värre, riktigt pinsamma! Men som så ofta tycker jag också att böckerna är bättre än filmerna – det är sällan jag tycker tvärtom! Jag har ställt DVD:n på inspelning av både Blechley circle och Fjällbackamorden, men jag tror nog att vi är tillbaka i tid.

Det är också den andra delen av ABBA-dokumentären i kväll. Den går samtidigt som Blechley circle, men också i repris i natt, så även den spelas in. Trots att jag tyckte att den var ganska dålig. Kvällens avsnitt, det andra av två, har undertiteln Vägen till Waterloo. Vi har också tittat lite på Eighties på SvT – ja, vi sitter uppe lite för länge om nätterna – och det är roligt att se idolerna från sin egen ungdom. Åren 1980 – 81 bodde jag ju i England och såg många av dem både på TV och IRL på klubbar. Kul!

I morgon ska jag försöka köra ut oss till Förorten för ett sjukbesök samt för att Anna ska få lämna av lite grejor hemma. Kanske blir det ett besök hos Annas snälla mamma i morgon eller på fredag, det beror lite på vad som passar och hur det är med min ork. Den senare är ju inte precis konstant utan kan dimpa rejält rätt som det är. JA JAG ÄR JÄVLIGT OTÅLIG OCH VILL BLI PIGG NU!!!

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »