Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘person’

Ett röjande inlägg.


 

Kylvaror på köksbänken

Potatis, lök, glögg och champagne – vad mer behöver en Toffla ha i sitt kylskåp?

Den stora röjningen av det som har varit fortsätter. Men först fällde jag en tår över nån som tagit tid på sig att fatta ett beslut. Min tolkning är att jag blev bortvald. För den som inte kan stå upp för det som är fel, den tiger och samtycker. Det är så människor gör i krig. När man själv inte drabbas, blundar man. För om man skulle öppna ögonen kan det ju hända att man skulle råka se nåt.

Den smärta detta orsakar är kall och vass och obönhörlig. Därför passade det bra att jag idag grep mig an nästa röjningsobjekt: kylskåpet. Det var faktiskt inte lika vidrigt som jag hade trott, men det behövdes likväl göras. Det blev rent och fräscht och jag skulle gärna välkomna Marie-Louise att ta några baktprover nu. (Hon skulle säkert hitta minst salmonella.)

Frys och kyl utsidor

Bara utsidorna kvar… Lulu, BLUNDA!

Igår kväll hade jag tagit in kylväskan från förrådet. Eftersom den stod i vägen i köket var det bara att sätta igång arbetet efter annat, sedvanligt morgonbestyr. Jag tryckte ner mjölk, fil, ost och smör i väskan och sen fick den stå på ballen* medan jag skurade inomhus. En del kylvaror fick bo på en köksbänk. Det var en märklig blandning matvaror, men potatis, lök, glögg och champagne kommer man rätt långt med. (Champagnen är för övrigt från nyårsafton… 2009 (?), glöggen och det mousserande vinet från 2012. Värst vad jag super…)

Kylen blev klar på nån timme, alla fack och hyllor diskade och avtorkade. Det som återstår nu är utsidorna, som är belamrade med kort, roliga saker, magneter etc. Lulu Carter skulle få ett veritabelt anfall om hon såg detta. Men eftersom det är minimal risk att hon läser min blogg, lägger jag ut en bild. Och skulle det vara så att Lulu tittar in får hon blunda.

Trasig toffla

Nu är högertofflan trasig också.

Jag måste över till Tokerian för att köpa fil och superlim. Det är inte bara personen som är trasig utan toffla nummer två. Nu har sulan på högertofflan lossnat. Den vänstra limmade jag för ett tag sen och den sitter fast ordentligt. Det blir till att leka skomakare. Superlim är dessutom billigare att köpa än nya tofflor.

På seneftermiddagen idag planerar jag att gå på bio. Jag har julklappen från facket 2013 kvar. Det är en biobiljett och den går ut i morgon. Snål som jag är… etc etc. Det blir en prövning att ta sig ut och ner på stan. Det anses säkert som lite konstigt att gå på bio ensam, men jag gör nästan ingenting i sällskap längre, så det är inte konstigt för mig. Fästmön tipsade mig för ett tag sen om filmen Pride. Det är en dramakomedi, vilket ju ligger lite utanför mina prefrenser, men man kan ju bli glatt överraskad om man vågar.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Carin GerhardsensTjockare än vatten böcker i Hammarbyserien har jag alltid gillat sen den gången jag köpte och läste första delen av en ren händelse, Pepparkakshuset. Nu har jag just läst ut den sjunde delen, Tjockare än vatten, en julklapp till mig från mamma.

Den här gången handlar det om nån som tycks gilla att dränka katter. Men när en psykolog hittas dränkt i sitt badkar och dessutom har tungan avskuren blir allvaret än större. En misstänkt man hittas död och spåren pekar bakåt i tiden – trots att polisen Hamads före detta fru Lina är inblandad. Vem som är mördaren uppdagas förstås inte förrän i slutet, inte ens av mig.

Hum nja… Det här är lite för rörigt för mig. Det är alltför många berättelser som pågår samtidigt och det blir svårt att hålla reda på såväl händelser som personer. Det utdragna slutet av avslöjandet av mördaren känns dessutom något krystat. Visst är boken spännande och läskig, men… Stavfelet på sidan 266 irriterar mig också. Jag trodde att Norstedts hade kunniga redaktörer i sitt stall.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

Om tre veckor har vi val igen i Sverige. Då ska vi rösta på partier och personer som ska företräda oss såväl lokalt som riks. Därför undrar Tofflan den här gången om du har bestämt vilket parti som får din röst.

Frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Det är också där du kan kommentera ditt svar eller skriva ett eget svarsalternativ, inte vid det här inlägget.

Stort TACK på förhand för din medverkan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lördagsmorgonsinlägg.


 

Morgonsurf i sovrumsmörkret

Morgonsurf i sovrumsmörkret.

Det är baske mig tji sova när man kan! I morse vaknade vi båda två runt sjutiden – av en skata som levde rövare utanför sovrummet. Ja inne i sovrummet låg ju ursprungligen två skator och sov. Jag lyckades slumra till en stund, men sen gapade en vuxen i huset på ett barn, vilket fick till följd att barnet började gallskrika. Då gav jag upp. Varken fåglar, fän eller mittemellan människor följer några regler i och utanför det här huset, så… Fästmön ligger och morgonsurfar i bädden, jag klev upp till Storebror för där sitter gamla, stela tanter som jag bäst när de ska skriva.

adminskorpion

Administrationsskorpionen i egen hög person. Det är h*n som bestämmer här. Ijenklien.

Administrationsskorpionen har gjort mig uppmärksam på att nån envisas med att försöka lämna kommentarer på min blogg. Envishet och ihärdighet är ju i och för sig bra egenskaper. Men det som gäller för att kommentarer ska bli publicerade här är bland annat att man följer vissa grundregler (och märk alltså att det är jag som är bloggägare, jag bestämmer!):

  • inga homofoba eller rasistiska kommentarer publiceras
  • man får vara anonym utåt sett, men då ska man lämna en fungerande och äkta e-postadress i kontaktformuläret
  • den som kommenterar ska hålla sig till ämnet
  • påhopp på min person gällande annat än de åsikter jag skriver här (till exempel mitt utseende, min sexuella läggning etc) innebär tvärstopp
  • slutligen har Administrationsskorpionen total rätt att vägra publicera kommentarer som är alltför oförskämda, på ren svenska

Annars är det ju lördag idag och den regel som gäller för oss är ledighetsregeln. Vädret är bättre idag än igår, men det ser ut att blåsa som 17. Vi har inga konkreta planer för dagen eller morgondagen, även om det finns vissa tankar om dessa dagars agendor, såsom besök på vår favoritloppis på landet. Det är skönt att inte ha för många måsten och inplanerade saker, tycker jag. Det bästa är att kunna låta dagsformen styra vad man gör. Och ett par veckor till kan jag bestämma själv, sen blir jag livegen. Att vara arbetslös är fan värre än att sitta inne eller ha fotboja, tror jag. För det ser ut som om man är fri – och man kan känna sig fri korta stunder. Men man är, som sagt, i själva verket livegen.

Decilitermått i diskstället

Hade Nån varit uppe och bakat scones till frukost? Nej, inte då!

Nu börjar det dra sig mot frukost. Vi köpte med oss thaimat hem igår, men den har nog passerat genom systemet och påfyllning krävs. Jag trodde Nån hade varit en duktig fästmö och bakat scones på morgonen. Men Nån hade bara använt decilitermåttet som vattenglas till sin medicin… Ja, ja, själv följer jag ju vissa regler och använder andra bägare när jag dricker… Ehum…

 
 
 
 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett argt inlägg.


 

Peter och Vargen

Ganska arg

Det kliar i pannan idag. Det är hornen som vill tränga ut genom huden. Jag är arg. Generellt sett tycker jag att det är bättre att vara arg än att vara ledsen. Ilska kan ge styrka. Men det är inte alltid så konstruktivt det heller.

Tålamodet är kort. Redan i morse blev jag ilsken på tre personer eller företeelser i ganska snabb takt. Först folk som försöker vara roliga (människor som inte försöker vara roliga, däremot, är oftast skitroliga när de råkar vara… roliga, typ).

Sen irriterar jag mig på alla som kommenterar blogginlägg på Twitter. Varje gång jag skriver ett blogginlägg skickar jag en puff till Twitter att det finns nåt nytt att läsa. Ska man kommentera texten ifråga bör man ju göra det här och inte på Twitter, tycker jag. Det är ungefär som om du gör radioreklam för en vara du vill sälja – och så försöker folk beställa vara genom att kontakta radion. Lika dumt, tycker jag. Och ilsknar till varje gång jag tycker att nån gör fel. (Det tycker ju säkert inte de som gör det, men…)

Ovanpå det… turkost Alltså, turkost får mig att se rött! Det är ingen färg och det gör ont i mina ögon att se nåt turkost. Det gjorde extremt ont i morse att i förbifarten råka se att nån har turkosa jävla persienner! URRRRRRRRRRRRK!

Droppen kom på vägen till jobbet. Hur i helvete kan man köra som om man fick sitt körkort på postorder när man åker omkring i en firmabil, väl uppmärkt med firmanamnet? Hört talas om varumärkesbyggande respektive – krossande??? Alltså, som medtrafikant vill man ju aldrig bli/inte fortsätta vara kund där. Hade jag varit riktigt elak så hade jag lagt ut namnet på företaget i fråga här. Men jag är inte elak idag. Bara arg. Eller jävligt förbannad.

För övrigt är jag felfri. (<== ironi)


PS Kom på en sak till!
Folk som pratar lååångsamt… Alltså, jag blir så nervös att jag börjar stamma! Och det spelar ingen roll om vi pratar svenska eller engelska. Jag stammar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

För över 14 månader sen avslutade jag min prenumeration på Upsala Nya Tidning, här på bloggen även kallad lokalblaskan. Som vid de flesta skilsmässor var separationen inte helt smidig, men till största delen. Först. Jag hade kommit fram till mitt beslut om att göra slut efter att ha varit trogen i typ 30 år. Skälen var flera:

  • jag hade vid tillfället tillgång till tidningen på jobbet
  • jag ville spara pengar
  • jag tyckte inte att papperstidningen var så bra
  • jag föredrog tidningen på webben
  • jag hade några år tidigare blivit snodd på mitt guldkort eftersom en före detta arbetsgivare under ett par år betalat prenumerationen eftersom jag använde tidningen i tjänsten

Ja typ, några stycken skäl, alltså… Efter ett par månader kom det första samtalet där en säljare försökte kränga på mig en prenumeration igen. Jag sa då att jag nyligen avslutat en sådan och inte var intresserad. Därefter följde liknande samtal – ungefär varannan månad. Jag blev efter ett tag ganska irriterad.

Redan vid första påringningen bad jag att jag skulle avföras som kund att ringa till. Det har jag därefter upprepat varje gång nån säljare ringer. För samtalen har nämligen inte upphört. Och för varje gång det rings blir jag dessutom mer och mer otrevlig. Numret man ringer från påminner om nummerserien/riktnumret som Arbetsförmedlingen har och därför svarar jag. Annars skulle jag ju kunna strunta i att lyfta luren.

Tofflan i tidningen

Den här gången vill Tofflan ut ur tidningen!!!

I måndags, det vill säga över 14 månader efter att jag sa upp min prenumeration, kom det senaste samtalet. Jag anser att det var mer än tillräckligt länge sen jag var kund/prenumerant hos lokalblaskan. Dessutom har jag NIX på min telefon. Men inget hjälper! Efter alla dessa samtal har jag för övrigt blivit ännu mer negativt inställd till lokalblaskan. Nu vill jag verkligen aldrig mer prenumerera på tidningen. Kan du förstå det..?

Ska det vara så jävla svårt, på ren svenska, att stryka mig ”ur rullorna”? Ska jag behöva anmäla lokalblaskan för att få samtalen att upphöra? Eller vad ska jag göra för att få slut på denna oönskade kontakt??? Nån som har nåt förslag???

Lustigt nog finns det företag/organisationer/personer jag vill ha kontakt med – men som jag inte får kontakt med. Eller vad sägs om min handläggare, som ringde mig igår, tisdags morse, och lovade mejla sina kontaktuppgifter. Nu har det ju snart gått ett och ett halvt dygn sen. Vad är det som är så svårt? Varför kan man inte göra det samtidigt som man har kunden i telefon? H*n läste ju liksom upp min e-postadress… Kanske, kanske, ska jag hänvisa handläggaren till Upsala Nya Tidnings säljkår, för där kan man säkerligen lära ut ett och annat. Eftersom man är så extra bra på att höra av sig… (<== ironi)

Slutligen kan jag bara jämföra med en annan stor mediekoncern dit jag vände mig strax före lunch för att be om ett par pressbilder. Japp, jag har en av mina drömintervjuer på gång och förhoppningsvis kommer den i skriftlig form på en blogg nära dig den här veckan! En (1) timme senare hade jag tre (3) bilder att välja mellan i inboxen till min privata webbmejl. Tänk så lätt det är för somliga att förstå vad en kund/motsvarande vill ha…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en kommande bok.


Igår kunde man läsa
om att det blir en fjärde Millenniumdel. Du vet, böckerna som skrevs av Stieg Larsson, som avled när han påbörjat del fyra. Jag blev förstås jätteglad när jag läste detta, men sen lite fundersam. För det råder fortfarande en konflikt mellan Stieg Larssons närstående om rätten till den där fjärde, ofärdiga delen. Och det är nu inte så att nån skriver färdigt den fjärde delen.

David Lagercrantz är mannen som får i uppdrag av Norstedts förlag (du vet, förlaget där jag ska ge ut min debutbok!) att skriva en ny fjärde och avslutande millenniumdel. David Lagercrantz ska, enligt förlaget, följa upp personerna och de trådar som är utlagda i böckerna. Men dessutom får han friheten att skapa något eget. Överskottet av intäkterna ska gå till stiftelsen Expo, enligt Aftonbladet.

Ärligt talat blev jag liiite besviken. Jag ville ju läsa Stieg Larssons påbörjade fjärde del. Men, men, självklart blev jag också nyfiken. Kan mannen som skrev om den där bolltrillaren verkligen göra nåt bra av detta? Även Stieg Larssons sambo är tveksam. Ja, Eva Gabrielsson är kritisk. Hon menar att Stieg Larsson inte hade velat detta. I Svenska Dagbladet säger hon bland annat:

Jag tycker att det är både opportunistiskt och girigt av Norstedts. Jag vet att Norstedts ligger dåligt till ekonomiskt, jag tror de behöver något sånt här för att rädda förlaget.

Själv är jag kluven. Jag är nyfiken och liiite besviken eftersom jag hade hoppats på en fortsättning av den påbörjade boken. Men jag tror nog att min nyfikenhet tar över och att jag så småningom köper boken.

Vad tror du om detta??? Vill du läsa den nya delen när den kommer och har du läst de tre föregående???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om varför man väljer en viss sittplats.


Sittplatser kan vara diskutabla grejor.
Känsliga saker, till och med! På min förra arbetsplats hörde jag en historia om en person som medvetet snodde en plats i fikarummet som en annan person jämt satt på. Det slutade med att personen, vars plats blev ”stulen”, satte sig så nära ”plats-tjuven” som möjligt. Så där lite… för nära, du vet…

En fin stol

En fin stol hos mamma.


Läste i morse
hos Aftonbladet – tro det eller ej! – en ganska rolig artikel om det här med hur vi sätter oss på veckomötena på jobbet. Du kanske är ledig i helgen och helst vill glömma jobbet. Det skiter jag, som saknar jobbet, i.

Under läsningen nickade jag igenkännande. Valet av sittplats har delvis med att göra hur het eller kall du är, men mycket att göra med dina ambitioner.

Chefens sittplats är vanligen en kortända av bordet. Det signalerar ordförandeskap och därmed auktoritet. Dessutom ger det en bra överblick över bordet och de som sitter där. Så om du också sätter dig på en kortända kan chefen bli störd – din placering signalerar att du har eller borde ha stort inflytande… Och det är, som bekant, inte så populärt hos alla chefer… En chef som sätter sig på en långsida, däremot, signalerar öppenhet och mottaglighet, främjar kreativiteten hos medarbetarna och visar att chefen är trygg i sin roll.

Utsikt från mötesrum

Här kan man ha möte. Men vilken plats skulle man välja här?


En vanlig mötesdeltagare
sätter sig bredvid nån h*n känner. Men om man sätter sig bredvid chefen gör man det i chefens ”radarskugga”. Samtidigt innebär det att man vill vara nära makten och står på tur att få makten.

Man sätter sig mittemot den man vill ha koll på. Eller den man vill smajla för. Och vill man vara aktiv under mötet sätter man sig förstås så att man syns av chefen – samtidigt som man kan läsa av chefens reaktioner.

Är man förändringsbenägen byter man plats från möte till möte. En intressant grej att testa – för den som nu har ett jobb som innebär regelbundna möten…


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om den Tofflianska gångna veckans bra prylar och mindre bra prylar.


Torsdag och jag sover troligtvis
när det här inlägget trycks ut. Men du som är vaken kanske läser vad jag tycker har varit kanonbra (höst) respektive inte fullt så bra (host) under veckan som gått. Det är inte svårare än så här:

Höst 


Host


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om reklam på bloggen och om skrivande och om ett nej.


I morse
fick jag ett meddelande som gjorde mig arg och irriterad: WordPress ska börja med reklam. Min blogg är en av dem (alla?) som ”drabbas” av annonser mellan inläggen.

Till att börja med, ja, tror jag. Snart är det väl reklam överallt,

tänkte hon surt som ättika.

Japanskt lejon

Jag blir arg som ett japanskt lejon.


Syftet är förstås
att tjäna pengar. På min blogg. Jag får inte en spänn emellertid– förutom för de inlägg jag skriver mot betalning. Men då handlar det om recensioner av varor, tjänster eller webbplatser som jag SJÄLV har valt att skriva om. Dessutom är jag dödligt ärlig i det jag skriver. Jag försöker välja varor, tjänster och webbplatser som passar den här bloggens profil.

Det är sällan jag skriver om smink (aldrig) och kläder (bara som ett nödvändigt ont och så gott som alltid i tjockis-svart) och mode (aldrig annat än negativt!), till exempel. Om det kommer såna annonser mellan mina inlägg innebär det att min blogg tappar i trovärdighet. Kommer det annonser om litteratur, TV eller svenska aktuella händelser är det snäppet bättre. Men inte bra. Långt ifrån bra. Jag vill bestämma själv vilka annonser som ska få förekomma här! Dessutom tycker jag att det är fel att andra ska tjäna pengar på min blogg.

Jag kan köpa mig fri från reklam. Men det kostar flera hundra spänn och det anser jag mig inte ha råd med. Det alternativ som återstår är att blogga nån annanstans. Tips tas tacksamt emot!!! Jag tror faktiskt att många bloggare med mig börjar se sig om när det blir så här. Att inte ens få ha ett ord med i laget vilken typ av reklam som ska få förekomma bland mina ord och bilder känns INTE OK, WordPress!

Idag fick jag besked om torsdagens övningar. Det blev ett nej och det var väntat. Men jag fick positiv respons på min person och min kompetens och jag fick veta att valet hade varit svårt. Att vi valde bort varandra beror nog till största delen på att jag anser att det tjänsten ska innehålla inte kan rymmas inom 50 – 75 procents tjänstgöringsgrad, om man ska vara realistisk. Dessutom behöver jag ett heltidsjobb som ger motsvarande lön och det var jag tydlig med. Men… tjänsten som sådan är mycket spännande och vad gäller tankarna bakom den och kring behoven var dessa väldigt kloka och sunda. Därför önskar jag den som får jobbet lycka till! Jag tror att det kan bli en både spännande och lärorik upplevelse.

Jag har skrivit en artikel till Uppsalanyheter.se idag och jag har hittat tre intressanta jobb som jag ska söka under dagen. Min UN-artikel kan du läsa här! Stackars Fästmön har fått roa sig själv under morgonen och förmiddagen och strax ska hon iväg till jobbet. Jag själv ska ringa lilla mamma innan jag lägger pannan i djupa veck och skriver tre fantastiskt bra ansökningar! Ett av jobben jag ska söka vill jag nämligen verkligen, VERKLIGEN ha…

Skriver du några spännande saker idag eller gör du nåt annat kul??? Berätta gärna i en kommentar, jag tycker sånt är roligt och intressant!


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »