Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pension’

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett upplyftande inlägg.


 

För ungefär tre veckor sen hade jag ett antal ärenden inne i stan. I samma veva passade jag då på att hoppa in på Pensionsmyndighetens servicekontor i Uppsala. Syftet med mitt besök var enbart att boka tid för ett personligt möte. Jag är en bit från pensionen, men har ett antal frågor. Min haka föll emellertid ner på bröstet när kvinnan som tog emot mig svarade:

Det går inte, för dom vill helst inte det.

Nån förklaring fick jag inte och inte heller nåt annat förslag mer än

Men en videokonferens går bra!

Eftersom jag liksom inte är nåt företag går det inte alls bra för mig. Och så stegade jag ut, fly förbannad. Jag var så paff och framför allt besviken för jag tyckte/tycker att idén med ett servicekontor, som man delar med Skatteverket och Försäkringskassan, är alldeles ypperlig! Ett medborgarkontor, där man som medborgare kan få hjälp av representanter från staten.

Sen dess har jag haft lite kontakt med Pensionsmyndigheten via Twitter. Jag har berättat vad som hände mig och fått beklaganden och ord som

så där får det inte gå till

Och så har jag fått telefonnumret till Pensionsmyndighetens kundservice så att jag kan ringa. Det har jag inte gjort, för jag har varit så arg. Jag vill inte ringa nån myndighet när jag är arg, jag vill vara klar i skallen när jag ska tala byråkratiska. Vidare tyckte jag att det ju faktiskt var de som hade gjort fel och ville de göra bot och bättring kunde de ju ringa mig.

En telefon som jag fick av en riktig arbetskamrat en gång. Hon var både snäll och rolig.

En Levande Människa ringde.

Till sist föll polletten ner hos den som skötte Twitterkontot (efter vissa hintar från mig). Jag lämnade mitt namn och mobilnummer i ett direktmeddelande och så skulle den twittrande sociala medier-ansvarige kontakta nån på kundservice som skulle ringa mig. Luttrad trodde jag… inte så mycket på det. Men jag blev glatt överraskad! Det tog en kvart, sen ringde
En Levande Människa och talade till mig på mjuk värmländska genom mobilen.

Det som nu ska hända, enligt överenskommelse, är att en rådgivare ska ringa mig för att vi gemensamt ska komma överens om en tid när vi träffas på Pensionsmyndighetens servicekontor här i Uppsala. Denna person bor i Gävle och kan stanna till i Uppsala på vägen till och från jobbet i Stockholm, om jag fattade det hela rätt. Skälet till att personen inte ringde mig direkt var att h*n var sjuk, men troligen frisk igen nästa vecka. Nästa vecka. Kom ihåg det!

Pensionsmyndigheten har alltså ingen anställd person vid kontoret här utan köper viss service av de andra två myndigheterna. Lite konstig organisation, tycker jag, som gick på Pensionsmyndighetens reklam om sina servicekontor. Jag hoppas verkligen att man tänker om och placerar en kunnig rådgivare vid servicekontoret i Uppsala. Det behövs! Vi är många som inte begriper oss på det här med pensioner…

Men… jag vill ändå säga att Pensionsmyndigheten har putsat lite på sin image i mina ögon och gjort det bästa möjliga av situationen. TACK! Nu ser jag fram emot mitt personliga möte!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Nej jag vill inte gå med i en bokcirkelOrden i rubriken skulle ha kunnat vara mina – med tanke på min och FEM:s bokrektangel. Men det är Marie Sharp som uttalar dem i boken med samma titel, Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel. Jag fyndade boken på Myrorna för en tjuga i fin inbunden utgåva med skyddsomslaget kvar.

Marie Sharp har just fyllt 60 och går i pension. Vad ska hon nu fylla dagarna med? Tja, inte med nån bokcirkel, uppenbarligen. Under ungefär två år får vi läsare följa den fiktiva Marie, som säkerligen påminner om författaren Virginia Ironside, när hon skriver dagbok. Dagboken handlar om stort och smått, såväl nya liv som liv som avslutas.

Maries ton är nästan vresig ibland, vilket tilltalar mig. Men annars är boken nog för nån snäppet äldre person än jag själv. Jag är inte så intresserad av barnbarn och stickning och väninnor, som förälskar sig i mycket yngre män. Välskriven, ändå och bitvis rolig. Fast lite… trist för min smak.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett återseende inlägg.


 

Lena Gumman coca colaflaskorNä, det var ingen avtackning igår. Det var den hjärtegoda Lena som ville bjuda ett gäng arbetskamrater och före detta arbetskamrater på buffé sin sista arbetsdag. Det serverades helt fantastiska små rätter i stora konferensrummet på fakulteten. Hon den däringa Lenan hade nog lagat mat en månad i förväg. Minst. Det enda det var brist på var luftcirkulation…

Ungefär 80 personer var vi som kom dit, så Lena är en populär arbetskamrat. Och bara för att hon nu går i pension tänker hon inte sluta jobba – redan idag skulle hon tillbaka till jobbet för att introducera sin efterträdare. Sen är det faktiskt så att hon har semester året ut och pension först från nyår.

För min del var det kanonkul att få krama om denna goa människa. Men det blev också många glada och roliga återseenden med nya blondiner (Maria), ”Lisbeth” (som jag ska luncha med SNART!), Anna-Lena, Inger, Li, Anders, Niclas och alla andra. Jag saknar dem så! Och jag var glad att jag fick en inbjudan till Lenas buffé (vi säger ju inte avtackning).

Lena och Anders

Lena fick höra många goda och roliga ord från goa chefen Anders. Jag tog tre bilder, två blev suddiga och denna bild ser Lena skitsur ut på. Det var hon INTE!

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett verkligt inlägg.


 

höstsol genom trädet

Soligt idag igen! Fast den här bilden tog jag för ett par år sen, ungefär.

Åter vaknade jag till en höstdag med strålande sol! Det är den allra sista dagen i månaden september. Från i morgon går vi in i hösten på riktigt, känns det som. Igår tog jag en härlig promenad, idag blir det bara en kort dito över till Tokerian. Hälen värker en del, nämligen. Inte så att jag inte står ut, men det är dumt att överanstränga och överbelasta.

Som vanligt har jag inlett dagen med att leta nytt jobb, skriva ansökningar, nätverka etc. Men faktum är att jag ska nätverka IRL senare idag, på eftermiddagen/kvällen. Det ska bli så roligt att besöka en av de bästa arbetsplatser jag har varit på de senaste åren! Tyvärr blev min vistelse där bara fem månader lång, men jag fick goda erfarenheter, en boost av självkänslan och gick vidare till ett ännu bättre jobb. På det senare jobbet stannade jag ett år och fem månader. Jag hade gärna stannat längre. Visstidsanställningar kan innebära riktigt spännande uppdrag, men de är också tidsbegränsade. Hade jag haft en rik maka/make som hade försörjt mig skulle jag ha kunnat vara kvar på kanske 50 – 65 procent. Som ekonomiskt ensamstående räcker inte det. Men jag är ändå tacksam att jag fick vara kvar så länge som jag fick. Det blev ju totalt sett nästan två lärorika år.

Ryggsäck och papperspåse

Packat för en firning och bonusmorseverksamhet.

När jag nu återvänder till brottsplatsen (^== skämt!) är det för att fira av en Hjärtegod person som idag jobbar sin sista dag före pensionen. Det blir säkert många kära återseenden! Och så kan man ju alltid luska lite om det inte finns nån som nånstans har behov av en kommunikatör, webbredaktör, skribent eller så…

Efter firningen piper jag ut till Himlen där jag ska bedriva verksamhet som bonusmorsa över natten. Fästmön är nämligen på Lady Gaga-konsert i afton i Globen tillsammans med sin svägerska (<== min sister). Troligen sover Anna därför över i min lägenhet i New Village, medan jag sover över i Himlen och ser till att vårt enda skolbarn gör läxor, äter frukost och kommer iväg till skolan i morgon.

Min sister och jag slog för övrigt telefonirekord igår kväll. Vi pratade nästan lika länge som våra mammor, 47:57 minuter. Men vi enades om att vi är trevligare än mammorna. (Fast genom att tycka så undrar jag om jag känner mig så trevlig..?)

Lite typat att två roliga aktiviteter krockar idag – firning och övernattning hos skolbarn – men jag får försöka räcka till. Det brukar jag göra.

Jag har nätshoppat nya skrivarpatroner till 75 kronor rabatt idag. Kostnaden svider ändå, men billigare än hos InkClub kan man inte handla. Går man dessutom in via deras annons hos Uppsalanyheter.se (i högerspalten) får även Uppsalanyheter nån liten procent i intäkt, tror jag.

Men vad händer hos dig idag, dårå???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nöjt inlägg.


 

Kor

Perfekt present!

För en gångs skull är jag lite nöjd med mig själv. Jag har lyckats lösa ett rejält problem, nämligen att hitta en present till en före detta arbetskamrat vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Det är Den Hjärtegoda, du vet hon som gav mig en påse bröd en gång när jag var utan mat, som går i pension. Man kan inte tro att hon har uppnått pensionsåldern, för hon är baske mig raskare än jag. Visserligen är det lite förtida pension. Och det tycker jag är smart och bra: man ska gå medan man fortfarande är pigg och orkar göra en massa roliga saker på all den fritid man får som pensionär.

I augusti fick jag en inbjudan till en buffé efter Den Hjärtegodas sista arbetsdag på tisdag i nästa vecka. Jag tackade självklart ja. Men sen kom ju problemet med present. Vad ger man en person som har arbetat länge på SLU och som liksom har ”allt”? Idag kom jag på det: KOR! Man ger KOR!

Och KORna har jag slagit in alldeles själv, som synes. Eh… ja…

Snören och paket

Många snören blev det.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Maria Lang vår första deckardrottningEn av dem jag följer på Twitter är Maria Lang (@DagmarMariaLang ). Men det är naturligtvis inte hon som döljer sig bakom kontot, utan jag misstänker att hennes systerson Ove kan ha något med det hela att göra… I år skulle hans moster ha fyllt 100 år. Ove har berättat att han, tillsammans med nån mer, arbetade på en biografi om mostern. Men sen hann Lena Lundgren och Lisbet Wikner före med sin bok Maria Lang: vår tids deckardrottning. Ove Twitter-Maria har varit ganska kritisk mot den boken. Ett skäl kan förstås vara att den satte stopp för utgivningen av Oves och hans författarpartners bok. Det skäl som Ove Twitter-Maria anger är att Lundgrens och Wikners bok är så full av faktafel. Hur det står till med det senare kan ju inte jag avgöra. Jag har bara läst Maria Langs böcker, jag kände henne inte. Men Oves Twitter-Marias kritik gjorde mig nyfiken. Därför köpte jag boken och lät födelsedagspengen från mamma betala fakturan. Tack, mamma!

När jag börjar läsa den här boken är jag alltså påverkad av Ove Hoffners Twitter-Marias kritik. Det kan jag inte bortse ifrån. Ove Twitter-Maria har, som sagt, gjort mig nyfiken, men också lite irriterad. Varför är han hon så kritisk? Det är ju svårt att avgöra för mig som läsare vad som är korrekta fakta och vad som är rena fel. Men jag upptäcker saker som jag också retar mig på.

En bra biografi ska beskriva en viss person och hans/hennes verk, tycker jag. En av den här bokens styrkor ligger främst i när författarna skriver om Maria Langs böcker. Det märks tydligt att de är litteraturvetare! Däremot gillar jag inte att de spoilar, det vill säga avslöjar vem mördaren är. Det är bara dumt, tycker jag.

Men det som blir ännu dummare är det faktum att det så tydligt märks att boken är skriven av två olika pennor. Och det verkar som om de två författarna inte ens har läst varandras kapitel. Belägg för detta anser jag alla upprepningar vara. Upprepningar av fakta som en gång berättats och som senare återkommer i boken och berättas som nya fakta. Det händer flera gånger och handlar till exempel om att systern Ingrid benämns som Dagmars (Maria Langs) bästa vän, att Dagmar flyttade tillbaka till Nora efter pensioneringen, att Dagmar helst drack whisky – även till måltiderna etc. Vidare blir jag förvånad över illa skriven svenska på vissa ställen, som när det skrivs att Dagmar tar hjälp av någon expert för att få hjälp med ekonomin…

Inte heller är jag särskilt förtjust i spekulationerna kring Maria Langs sexualitet. Visst kan man nämna att det gick vissa rykten, men att ägna minst ett kapitel åt att spåna kring hennes eventuella lesbiskhet känns onödigt. Vidare blir jag ganska illa berörd av det avslutande kapitlet som enligt rubriken ska handla om författarens sista tid. Där behandlas i stället hennes ekonomi och dödsboets skulder. Det känns lite osmakligt.

Jag saknar i stället att författarna inte mer lyfter fram att hon var nåt så ovanligt som en disputerad kvinna redan på 1940-talet och tillika rektor. Vidare hade jag gärna läst mer om hennes litteraturforskning kring Pontus Wikner.

Kort sagt, det finns en hel del att racka ner på här och jag skulle verkligen kunna dissekera. Ändå tycker jag att boken helt klart är läsvärd och intressant – men jag är ju ett Maria Lang-fan av stort format: jag äger till exempel ett exemplar av var och en av hennes 43 vuxenböcker (42 romaner och en novellsamling) samt två av hennes ungdomsböcker.

Det slutgiltiga Toffelomdömet blir trots allt medel. Det grämer mig, därför att en biografi över en av mina favoritförfattare borde ha fått högsta betyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om what’s up, babe!


Uppryckning!
Ut i omvärlden och spana, Toffla! Hör så jag peppar mig! För det händer saker utanför min glasbur, helt klart.

 

 

svetslåga

Har nån formgett skydd mot att vara i hetluften, tro?

Prins Carl Philip – formgivare eller inte? Nja, ett gnistskydd från 2010 har lyfts fram i hetluften (!) Det var i själva verket Eric Ericsson, prinsens handledare, som ritade gnistskyddet. Och enligt egen utsago ville EE inte stå med (?) som formgivare. Han är så skygg. Men nu, när allt har avslöjats, träder han fram. Skygg eller modig, Tofflan kan inte låta bli att kommentera: Eh?.. Hovet försvarar dock sin prins.


Churchill stod för den mest dräpande kommentaren.
The Independent har ställt samman en lista över de tio mest dräpande kommentarerna i historien. And the winner is Winston Churchill med denna:

Jag må vara full, men i morgon kommer jag att vara nykter och du kommer fortfarande att vara ful.

Hur dräpande som helst, ju.

 

Antje Jackelén

Ärkebiskop Antje. (Bilden är lånad från Svenska kyrkans webbplats. Foto: Magnus Aronson)

Svenska kyrkan får sin första kvinnliga ärkebiskop. Dags för varannan damernas även i kyrkan? Nåja, Antje Jackelén har valts till den första kvinnliga ärkebiskopen i Svenska kyrkan. Och det var väl på tiden. Vi har haft kvinnliga präster i 50 år. Bara. Antje Jackelén avlöser nuvarande ärkebispen när han går i pension i mitten av juni.


Uppsalas första choklad- och kaffefestival.
 Det är inte bara dags för vår första kvinnliga ärkebiskop. I helgen går Uppsalas första choklad- och kaffefestival av stapeln. Festivalen arrangeras av Kulturhjältarna och frossar på det goda gör man i Svandammshallarna och på Flustret. Det blir utställningar, kaffeceremonier, föredrag och provningar – förstås! Här har du fullt program samt möjlighet att köpa biljetter.


Livet är kort. Choklad och kaffe tillhör dess guldkanter.

Read Full Post »

Ett inlägg om insikter och utsikter.


Med två nej i ryggen
trippade jag iväg på dagens promenad. Men inte en enda tår föll synlig nerför mina kinder!

Fallfrukt äpplen

Bara äpplen föll.


Jag såg en man klättra in
i en lägenhet genom ett fönster. Men nej, inget inbrott pågick, endast fönsterbyte.

Jag såg en kvinna helt i grått – till och med påsen hon bar var grå. Jag lyfte blicken och tackade för att jag har förmågan att se färg!

Rött träd

Tacksam att jag kan se färg.


Jag passerade två unga kvinnor
som samtalade om stillhet. Jag insåg att jag inte är ung längre.

Gula o orange rosor

Inte längre ung…


På väg att blomma ut.
Om jag nånsin har blommat…

 Rosaröd blomma

På väg att blomma ut.


Kom på mig
med att fundera över Det Ofödda Barnet. Tanken svepte också över de giftiga orden. Omdömen som gör sinnet svart.

Svarta bär

Giftiga?


Jag kunde ha gjort andra val,
men de val jag har gjort går inte att förändra nu. Aldrig kommer jag att leka med gossen i nån trampbil. Gossen är en vuxen man nu, trampbilen har gått i pension.

Gammal trampbil

Pensionerad.


När man inte längre är önskvärd…
När det man kunnat ge har tagits ifrån en… Först då blir man lämnad ifred.

Avskalad gren på marken

Avskalad det användbara.


Det närmar sig slutreplik
och ridåfall för allra sista gången. Tack till fellow actors såväl som till publik! Showen pågår emellertid ett tag till. Kritiker, vässa era pennor och skriv lusen av mig! Jag är så trött på att vara skuggan av mitt forna jag.

Skugga

En skugga av den jag var.


Fäll inga falska tårar
över den du har baktalat! Det är försent för ånger. Stå fast vid dina val. Lika fast som mina ord står kvar. För dem kommer ingen nånsin åt.


Livet är kort. Det består av insikter och utsikter.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »