Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘påverkad’

Ett behandlat inlägg.


 

Plasthjälte

En kraftman – fast i plast.

Idag har jag mött kraftfulla män. Trodde att det skulle bli svårt att vakna kvart i sex efter dessa dagar i mer eller mindre ständig dvala. Jag vaknade fem i halv sex. Av ryggen. Men jag stod ut, för jag visste ju att jag skulle få hjälp idag hos Björn. Ryggen var emellertid riktigt besvärlig i morse. Jag kunde inte alls böja mig över handfatet och tvätta mig, så jag fick inleda med att hasa ner på köksgolvet och ligga där en 20 minuter. Jag har liksom svårt att hinna med sånt när jag ska iväg och jobba, men hela förra veckan gick jag upp en kvart tidigare bara för att få ryggen i hyfsat skick.

När jag väl hade lyckats tvätta och klä mig hann jag till och med sleva i mig lite yoghurt och en mugg kaffe. Dagens nästa etapp var bilverkstan. Sommardäcken låg ju redan i bilen tack vare Johan, så jag behövde bara köra bil sju kilometer. Ryggen var motvilligare än nånsin, men man utvecklar vissa tekniker för att klara vardagsrörelserna.

Att öppna garageporten är en sån rörelse. Jag liksom niger och ser ut som om jag har ett kvastskaft nerstucket i jeansen, får i nyckeln relativt snabbt, förhoppningsvis, låser upp och vrider runt handtaget. Antagligen ser jag urlöjlig ut när jag häver upp porten. Jag vet att jag stönar så där sexanspelande som vissa tennisspelare gör när de servar.

Köra bil går ganska bra. De går till och med hyfsat att ta sig i och ur bilen. Jag har nämligen en ganska hög bil. På bilverkstan hade de dessutom bra stolar och jag kunde vänta medan de skiftade hjulen, det skulle bara ta och det tog bara en halvtimme.

Därför hann jag hem emellan. Och hur jag fick in däcken i kallförrådet vet jag inte. Jag lät ännu värre än när jag öppnar garageporten, jag knuffade, rullade, stånkade, nästan skrek. Runt omkring mig duttade vaktis och plockade upp skräp på marken. Nej, du ska inte tro att h*n för ett ögonblick erbjöd sig att hjälpa mig. Och jag bad inte om nån jävla hjälp heller. Kan själv. Envis som synden.

Nästan omgående blev det dags att åka in till ett av stans gamla sjukhus och träffa Björn, en livs levande naprapat. Jag har aldrig varit hos en naprapat förut. Men jisses, han var både stark och bra. Jag berättade min rygghistoria och han undersökte lite. Jag fick testa att göra vissa rörelser. Björn konstaterade att jag är rejält sned.

Sen fick jag klä av mig… Du-du-du-du-duuuuuu… (hör du strippmusiken?) Jag känner mig nämligen så otroligt snygg med min putmage, mina tromboflebitmärkta ben och ryggen som buktar. (<== ironi!!!) Men upp på britsen skulle jag och jag klarade mig nästan själv. Som jag skrev tidigare i inlägget utvecklar man vissa tekniker. På mage på britsen fortsatte Björn att undersöka, men också att behandla. Det gjorde… väldigt ont. Men efteråt gjorde det väldigt gott. En halvtimme går fort när man har roligt (nåja…), så jag har fått nya tider nästa vecka. Mottagningen har kvällsöppet, vilket är bra eftersom jag måste jobba, men en tid är på torsdag eftermiddag. Skärtorsdag. Jag har tidigare frågat chefen om ledigt då och inte fått nåt mer besked än att han måste kolla med de andra. Nu måste jag i alla fall till naprapaten. För det här var riktigt, riktigt bra.

Pronaxen och naproxen

Pronaxen och naproxen. Jag börjar med den vänstra och slutar med den högra.

Antiinflammatorisk medicin i tablettform tyckte Björn definitivt att jag skulle införskaffa. För ryggen är rejält inflammerad och musklerna runt om det onda är mycket påverkade. I sämst skick är rumpmusklerna, faktiskt. Och mina återkommande sträckningar beror självklart på att jag försöker kompensera och motverka det onda i ryggraden.

Eftersom jag ju knappast får en läkartid inom rimlig framtid (det är ju påsk och så) stannade jag vid apoteket på hemvägen för att köpa Naproxen 250 mg. Den är receptfri. Och jag har i mina gömmor hemma rester (efter en behandling av hälsporre) av dess kompis Pronaxen 500 mg. Så många rester att jag kan äta en kraftigare tablett två gånger om dan från och med idag och till och med söndag. Sen kör jag den mildare. Om ryggen därefter inte är bra, efter två veckors tablettmissbruk medicinering samt naprapatbesök, då blir det doktorn som gäller.

Och nej. Jag har det inte värst.  Jag har antagligen ett ryggskott, en inflammation, som går att behandla och som går över om ytterligare ett par veckor (det är tredje veckan nu). Det finns de som har ont jämt. De som aldrig får en frisk rygg. Såna som Klara, den arga. När jag tänker på henne inser jag hur otroligt stark hon är. Men också vad hon måste plågas. Varje dag och mycket mer än jag, dessutom livet ut. Jag är glad att Försäkringskassan äntligen har beslutat om att hon ska få sjukersättning.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg, bara.


Det varnas för kraftiga vindar.
Orkan, till och med. Fast kanske inte just här där jag bor. Hoppas jag. I skrivande stund blåser det lite grann, men vindarna är ljumma. Jag har varit på promenad. Nog ser det lite mörkt och tungt ut här, alltid…

Mörk himmel mellan husen

Mörkt och tungt mellan husen.


Det är svårt att klura ut nya vägar
att gå. Ett tag funderade jag på att promenera in till stan. Men vad ska jag göra där? Tog mig i stället till ICA Heidan där jag laddade på mitt busskort. I morgon ska jag ju ”åka kommunalt”.

Mörk himmel hus och höstlöv

Svårt att hitta nya vägar.


Jag vill gärna ha ett mål
för mina promenader – i alla fall de dagar det tar emot att komma ut. Idag tog det emot. Hade ingen större lust, helt enkelt. Men jag var ute i knappt en timme och gick nästan fyra kilometer (tog en liten omväg hem). Nu känns det förstås skönt. Jag blir varm och känner mig lite nöjd med mig själv för omväxlings skull.

Medan tvättmaskinen jobbar med tjockis-svart tvätt ska jag fundera lite över morgondagen, typ läsa på och plocka fram kläder. Skodon får morgondagens väder bestämma. Det blir i vart fall inte tofflor.

Det känns verkligen som om det drar ihop sig till nåt. Som lugnet före stormen. Eller är jag påverkad av andras oro???

Solen

Lugnet före stormen, tro?


Är du lugn eller orolig just nu??? Bara undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Solen lyser över Uppsala lite grann även idag på påskafton. Men himlen är ljusare och molnigare och vinden som blåser är kylig. Vi traskade över till Tokerian, mor och jag, för att få lite frisk luft och kompletteringshandla. Det var väldigt kallt och blåsigt, så jag stannade inte för att fota oss. (Vi kan ju inte gå så fort eftersom mamma rollar fram.) Jag skulle inte köra bil utan fingå, och därför åkte finvantarna på!

Orange vantar
Finvantarna från Iréne.


Efter många om och men
tog jag min påskdusch, men då hade nog förmiddagen övergått i lunchtid. Jag har förberett ägghalvor med aioli, räkor, svart rom och orange rom. Halvorna ska slutligen piffas till med lite dill. Vi kom faktiskt ihåg att köpa dill – trots att Somliga (inte jag!) tog med sig en gammal handlingslapp. Jag har fyllt på korgen med svindyrt knäckebröd, så dyrt att det måste ätas med andakt. Gott som tusan och inköpt på ICA Solen, min favorit-ICA-affär.

svindyrt knäckebröd
Svindyrt och skitgott.


Men vi ska inte enbart äta ägg och svindyrt bröd
utan det blir sill, färskpotatis, lax, Janssons frestelse, kalkonetter (jag), prinskorv (mor), rödbetssallad, skinka (mor), kex och goda ostar… Har jag glömt nåt nu??? Mamma ville inte ha påskmust, så hon dricker citronbubbelvatten till medan jag kör på påsköl och Östgöta sädes. Jag har inte så mycket snaps kvar, men det blir några stycken. Och vill jag ha mer finns det faktiskt vodka i kylen. Och ljus rom. Båda flaskorna har varit min pappas, så det är nog inte mycket alkohol kvar i dem*, vilket passar mig ypperligt. Jag gillar inte att bli påverkad, nämligen.

Små söta korgar och fina påskägg har vi skippat nu. Jag har plockat fram var sin rejäl karamellskål som vi har fyllt med allehanda snask, allt med papper på eller  tagit med egna fingrar ur obruten karamellpåse. Ingen magsjuka tack vare bajsiga fingrar på lösgodiset här, inte!

kexchoklad o rollokolor
Kexchoklad och rollokolor dominerar i min skål. Rollokolorna har ju orange papper, mycket sniggt.


För tillfället har jag två Wordfeudmatcher igång,
båda randomspelplan, och båda leder jag. Men den mot Fästmön är väldigt jämn – hon har 164 och jag 166. Lite större är då ledningen på den före detta Stormästaren där jag leder med 428  mot 263. Dessvärre har vi lyckats stänga in oss i ett besvärligt läge. Vi får se hur det hela utvecklas.

Mamma sitter vid TV:n en stund, jag vid datorn. Jag har tagit med mig min styrkeelefant hit. Tror att det är här den får bo, för jag är rädd att den går sönder om jag bär med mig den överallt.

Var starkelefanten
Den är med mig vid datorn.


Nu ska jag ta en surfrunda i media
och kolla om det har hänt nåt. Det verkar synnerligen dött, jag misstänker att massor av murvlar har påskledigt. Själv har jag bara svarat på ett par jobbmejl idag. Det är OK.

Ha en riktigt go påskafton!!!


*Min pappa gick bort sommaren 2006.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jepp, världen snurrar och vi med den. Då kan man inte sitta i sin lilla glasbur (jag har glasväggar och dito dörr i mina båda kontor på jobbet, så det är mig själv jag åsyftar är det bäst att tillägga så Nån inte tar åt sig) utan att följa med. Och härmed inbjuder jag dig att följa med mig ut på en sväng bland våra medier. Frivilligt, förstås.

  • Fler personalminskningar till våren. Framtiden ser allt annat än ljus ut. Nästan vart fjärde svenskt företag aviserar personalminskningar redan i vår. Förskräckligt både för dem som blir av med jobben och för dem som blir kvar – och som kanske tvingas jobba ännu mer…
  • Tågkvinnans åtal kanske hävs. Såväl media som tågoperatör, SL och folk i allmänhet tycktes redan i förväg ha bestämt sig för att den kvinnliga städaren hade snott tåget på Saltsjöbanan och körde in i huset. Nu backar en del, bland annat på grund av viss teknisk bevisning. Och det är väl en jävla tur! Hur tänker folk som dömer nån i förväg? Är vi inte oskyldiga tills vi är dömda? Städaren har för övrigt inte ens kunnat höras, hon har varit för sjuk. Visst, hon kan vara skyldig, men… För övrigt tycker jag att tågoperatörer med flera borde fokusera på tåg som inte går igång – med eller utan städhjälp…
  • Nästa bror Obama gör politisk karriär. Den här gången handlar det om Malik Obama, halvbror till Barack, som ska kandidera i ett guvernörsval i Kenya i vår. Malik säger sig vara inspirerad av Barack.
  • Två av 100 kvinnor luktar inte. Detta visar en undersökning som har gjorts i Storbritannien. De luktfria kvinnorna har en speciell gen som gör att de inte luktar svett. Och syftet med denna undersökning var..?
  • Anställd outsourcade arbetsuppgifter. Eh… ja… man tror inte att det är sant, men… En amerikansk mjukvaruutvecklare lät kinesiska konsulter utföra hans arbetsuppgifter. I stället surfade han på nätet. Mannen, som jobbade mycket hemifrån, tjänade hundratusentals dollar om året. Kineserna fick 50 000 dollar per år. Affärsidé..? 
  • Miljöpartiet vill öppna möten där man pratar om vård. Ha ha ha, vem vill gå på dem? Inte ens de förtroendevalda, för till och med ersättarna skickar ju ersättare ibland. Och hur ska gemene man kunna gå på såna möten, när de flesta jobbar på vardagarna? Hur många vanliga dödliga besöker till exempel fullmäktige, vars sammanträden är öppna för allmänheten? Typ två – varav en vanligen är påverkad av nånting. (Har sett det själv.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev en bra kväll igår, med Fästmöns och mitt sillbord. Det kändes nästan som julafton, men det kom ingen tomte med några klappar. Men ändå. Det var skönt att få göra nånting normalt, att få känna sig lite normal.

Dagen igår var tung och jag mådde inte särskilt bra fysiskt. Jag såg fram emot kvällen och försökte utföra de sysslor jag bestämt mig för att göra – i min egen takt. Två maskiner blev tvättade och hängda, sängen renbäddad. Och så skulle jag förbereda kvällens sillbord genom att koka ägg till våra ägghalvor. Det lyckades!

nakna ägghalvor IMG_0409

Jag lyckades koka ägg. Här de nakna ägghalvorna.


Till sillbordet på julen
hör förstås julöl och snaps. Vi valde var sin Nisseöl. Snapsen dracks ur de små tennsnapsglasen som jag fick för 100 år sen när jag gifte mig. De är lagom stora, det vill säga rätt små, för att inte Kickorna ska bli påverkade.

Nisseöl o snapsglas i tenn

Nisseöl till julsill och snaps i tennglas.


Vi hade bestämt
att bara äta sånt vi verkligen gillar från julbordet. Därför blev det en salig blandning, för jag tycker nämligen att goda ostar hör hemma på ett bra julbord. Så goda ostar blev det! Brungräddat knäckebröd och kex till dem.

3 ostar

Goda ostar i form av bland annat cambozola, ädelost och Babybel. Vi hade även Skrattande kon, en bit Brie och en bit stinkyost.


Ölen öppnades
med min väldigt 70-taliga kapsylöppnare från UK – naturligtvis med Union Jack på! Den kapsylöppnaren måste väl snart anses som vintage och värdefull..?

Union Jack kapsylöppnare

En Union Jack kapsylöppnare från 1970-talet, inköpt i London.


Jag försökte duka fint
med fina silverbesticken jag fick av morfar i 18-årspresent och silvergafflarna från farmor. Och så hade jag äkta julservetter, tack vare Hjärtegoa L som hade lagt dem i julkorgen jag fick förra året av mina snälla, snälla kollegor på fakulteten.

Tomteservetter

Äkta julservetter med snögubbar på.


Bakom oss lyste den svarta stjärnan
i fönstret. Jag gillar den verkligen och är så nöjd med detta köp!

Svart adventsstjärna närbild

Den lyste över oss och var oss nådig.


Tända ljus på bordet
och bara julskivor (fem stycken) i CD-växlaren i köket…

Juleljus o juleljud

Juleljus och juleljud.


Ägghalvorna blev klädda
av mig på eftermiddagen. Nej, jag är inte så bra på att få det att se snyggt ut, men jag använde majonnäs, gravad lax, svart och orange rom samt dill.

Ägghalvor med lax och rom

Klädda ägghalvor.


Det blev lax över
och den serverade vi på sidan av. Ingen av oss är överförtjust i gravad lax, men nån bit var tog vi i alla fall.

Gravad lax

Gravad lax.


Köttbullar och prinskorv
struntade vi, för jag hade ingen ork att försöka ge mig på att göra kycklingbullar. Kalkonetterna (prinskorv av kalkon) frös jag in och sparade till min julafton. Men av rödbetssalladen åt vi till några skivor julskinka (Anna) respektive örtmarinerad kalkon (Petite Moi).

Rödbetssallad

Rödbetssallad går att äta även utan köttbullar.


Sillar hade vi valt fyra favoriter.
Vi gillar mest sillar i klar inläggning – och så senapssill. Det blev därför senapssill, inlagd sill, brännvinssill och ansjoviskryddad sill.

11 sillburkar IMG_0420

Sillar i burk.


Och nej.
Jag orkade inte lägga in sillarna själv. Jag orkade inte ens lägga upp dem på mina fina sillfat, men jag tryckte i alla fall ner farmors silvergafflar i burkarna. Till och med Janssons frestelse köpte jag färdig. Jag orkar inte leka fröken duktig för jag är rätt sjuk. Anna jobbade hela dagen och jag ville bara att hon skulle få komma hem till ett litet sillbord, dukat av mig. Vi åt, drack och njöt ändå. Och Anna var söt nog att diska eftersom hon vet att jag hatar det.

änglar

Anna och jag?


Jag är så tacksam
för all den goda maten och för att jag inte behövde äta ensam, för att jag kunde äta maten med tak över huvudet och för att jag efter maten kunde vila. Kylan har återvänt hit och jag är fullt medveten om att alla inte har det så gott som jag i skrivande stund.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja den som kom var snön. Igår var det mest snöslask som ju knappast är roligare än regn och novembermörker. Under natten har gräsmattorna blivit vita. Snöandet fortsatte i morse och vaktis gav sig ut för att ploga när de flesta av oss redan hade pulsat ut till bussen eller våra fordon. Temperaturen ligger runt nollan eller strax under, vilket gör väglaget mycket halt. Det ska man tänka på när man befinner sig i trafiken! Och det gäller inte bara bilar utan ALLA – cyklister och fotgängare är inte undantagna.

Ganska nära Fästmöns jobb – vi samåkte i morse – kom en karl utan reflexer med en liten hund. Båda gick mitt på gatan trots att det inte var mindre snö där än på trottoaren. Karl’n slet åt sig hunden när jag kom och blängde på mig.

Idiot, jag körde under högsta tillåtna hastighet, 30, mina lysen på bilen fungerade och var påslagna och dessutom körde jag på gatan! Du och din hund gick på gatan, det ställe som är avsett för bilar och andra fordon, utan reflexer. Tror du att ni har nio liv, eller?

För övrigt fattar jag inte hur man kan ge sig ut på cykel i det här vädret och vingla mitt i gatan utan lysen eller reflexer. Ytterligare lite närmare Annas jobb kom en dåre som cyklade mitt i gatan, utan lysen. Vinglade fram och tillbaka i den spåriga snön.

Nää, smartast är de som låter sina cyklar stå kvar i cykelstället en sån här dag. Och de som använder reflexer. Reflexer är inte nåt fult eller skämmigt. Tycker jag, dårå. Vänta åtminstone att ge dig ut på cykel tills det är plogat och se till att du har fungerande lysen och reflexer på cykeln, är mina oombedda råd. Eller… du kanske vill bli påkörd? Hoppas bara att det inte är jag som gör det.

Fotade några smarta utanför mitt hus som hade lämnat sina cyklar hemma. Jag fotade för övrigt trevliga grannars cyklar, inga andras.


Närmare jobbet
blev snön allt mindre vattnig och allt mer snö. Jag la på mitt lilla fåniga (tycker säkert många!) vindruteskydd, men faktum är att jag slipper skrapa framrutan när jag är trött efter en arbetsdag och ska åka hem. Trots snön känns inte den här dagen särskilt mycket ljusare än andra novemberdagar.

Jag håller på med en massa spretiga saker på jobbet och idag är det just inget som är särskilt roligt. Men såna arbetsuppgifter och dagar måste man också ha – hur ska man annars uppskatta de roliga och fantastiska dagarna när man tycker att man uträttar storverk?

Blir dagen lite ljusare kanske jag tar en tur med Ajfånen och försöker ta några vinterbilder med den. Inte det lättaste, ska jag säga, vi kommer inte riktigt överens. Optiken i min gamla Nokia var betydligt bättre. I Ajfånen blir bilderna bara tyngre och sämre. Men tjänstemobilen är den som gäller nu (Nokian ligger hemma och vilar och tar emot en massa säljsamtal som ingen svarar på!) och eftersom fotografering ingår i mitt jobb måste jag bli bättre på det, helt enkelt.

En av flera närbilder jag tog i morse som inte blev suddig. Ett undantag, alltså.


Hälen gjorde sig grymt påmind
igår. Jag skulle aldrig ha sagt att jag var smärtfri, för jag var smärtfri i cirka tre timmar. Sen kom smärtan smygande och ökade timme för timme. Jag har inte haft så ont på länge och jag kände mig riktigt påverkad av smärtan. Men kryckorna får stå kvar hemma, de är för hala att ha ute i snön. Och jag biter ihop käkarna om smärtan och pyser i min blogg.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det kändes lite helgigt att slänga in bilen i garaget efter jobbet och ta bussen tillsammans med Fästmön in till stan! För så blir det ibland att våra ”helger” infaller en måndag. Anna var ledig, inte jag, förstås, men det är sällan vi är lediga samtidigt.

Det primära syftet med stadsbesöket – ja, det ska stavas med d i den här betydelsen! – var ett biobesök. Vi ville se nya Bondfilmen Skyfall. Vi tycker båda att James Bondfilmerna kan vara ganska underhållande, men det klart att kvaliteten varierar, bland annat med en del skådespelare. Tyvärr är det sällan vi går på bio. Det handlar inte bara om att vi inte så ofta är lediga samtidigt och/eller orkar gå på bio. Det kostar ju en hel del ocksp… Men nu fanns det gott om biopresentkort i min ägo, dels från födelsedagen, dels från en namntävling som jag vann på jobbet. Kvällens filmföreställning var till minne av K som gav ett presentkort på 300 kronor till min 50-årsdag.

Tack, vännen K! Vår biokväll var till minne av dig!


Eftersom jag har svårt
att få tilll det med bricklunch numera – ständigt antalet armar som inte räcker till både kryckor och lunchbricka – blir det en macka vid datorn. Och då är jag för det mesta ganska hungrig på kvällen. Vi gick först och köpte våra biljetter och fortsatte sen till en närbelägen Kinakrog för middag.

Anna var också hungrig.


Vi hade som sagt
lämnat bilen hemma och tog bussen in till stan. Därför kunde jag ta en starköl till maten. Men påverkad som i fredags blev jag INTE! Det vore ju lite läskigt med tanke på kryckor och stadsbesök…

Eftersom vi inte hade så mycket tid – föreställningen började klockan 19 och att gå tar numera lite längre tid för mig – valde vi buffé. Som vanligt var det ganska fräsch mat och som vanligt åt vi nog för mycket båda två. Att magarna jobbade blev vi medvetna om i biosalongen när de pep och mullrade om vartannat. Så vi kunde i alla fall skratta åt det, lite så där halvhysteriskt.

Fräsch buffé!


Mer om filmen
kommer i ett separat inlägg senare idag! Men vi hade en fin kväll på stan och i biomörkret!

Nu är min förmiddagsrast snart slut. Morgonen är solig och kall, det var fyra minusgrader när jag åkte hemifrån. Idag sitter jag i min fina, fina kontor på högsta våningen i huset eftersom jag jobbar för institution 1 (alltid på tisdagar). Idag väntar ett förmiddagsmöte. Vidare ska jag prata trycksak med en doktorand och så fortsätta jobba med institutionens forskningssidor på webben. Dagen avslutas med en sen intervju med en av professorerna angående lysande kursutvärderingar!

Idag var det fruset i rabatterna.


Jag hoppas inemellanåt
kunna avsluta ett parti Wordfeud som jag har haft igång sen helgen. Alla spel jag har spelat i helgen har jag förlorat, jag är verkligen usel. Men jag tycker att det är roligt i alla fall och det är faktiskt inte viktigt för mig att vinna. Eftersom jag spelar på tjänstemobilen spelar jag helst där det finns ett nät jag kan koppla upp mig mot trådlöst och gratis – hemma har jag tyvärr inte det, så jag får begränsa mig till ett eller två partier hemifrån/vecka. På jobbet har jag förstås inte så mycket tid att spela, men raster går ju alltid att använda – och toabesök… 😳 (Jag tvättar och spritar händerna – och har särskilt sprit för Ajfånens skärm!!!) Hos Anna kan jag koppla upp mig mot hennes nät och spela gratis också.

Efter jobbet idag ska jag stanna till vid apoteket och hämta ut medicin mot häleländet. I morgon eftermiddag blir det röntgen, jag vill inte gå idag eftersom tisdag är den enda dan i veckan jag jobbar för institution 1.

Vad händer hos dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »