Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘påskkärringar’

Ett risande inlägg.


 

Träd på kyrkogården

Ett vackert träd på kyrkogården med alla grenar och kvistar orörda.

På kyrkogården var det rätt dött. Ja, alltså… Oj då, jag menade verkligen inte att skämta om döden. Det jag menade var att några penséer inte hade planterats ut än. Det är för kallt om nätterna fortfarande. De gula påskliljorna vi hade med oss stod som små solar i den lilla gröna plastvasen. Vi var också en tur till mammakusinen B:s föräldrars gravplats och satte några påskisar. Mamma satt i bilen och pekade med hela handen (!) och tyckte att jag skulle slita kvistar från björkarna i backen ner mot det som en gång var Rivoli, ett disko på yngre stenåldern. Jag blev mycket upprörd och hävdade att det var brottsligt. Och så fotade jag ett vackert träd i stället.

Men ett påskris skulle vi ju ha. Jag lovade därför att ta en promme längs med sjön efter middagen (korvkiosken lagade maten i kväll igen) och leta efter fallna eller kapade kvistar som låg på marken. Det blåste ganska kallt och var inte alls lika skönt som igår. Men jag traskade på och utförde mitt uppdrag – med mig hem kom ett knippe av diverse kvistar. Vi får se om nåt slår ut här inne i värmen, med vatten i vasen. Mamma letade fram en låda påskpynt och vi behängde kvistarna med allsköns tuppar, påskkärringar och ägg. Den rätt fula ankungen blev en svan. Det ett owedigt fint owis till slut!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen trätte vi om ett och annat
och saker som hade försvunnit upphittades av mig, trots att mamma INTE hade lagt dem där, det hade Nån Annan gjort. Påskfriden (?) sänker sig över Toffelmammans boning och i natt måste jag försöka sova lite mer än de två senaste nätterna. Men jag vill ju veta om DU har nåt påskris och vad som finns i det. Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

För en gångs skull firar jag påsk hemma. Och då går det ju förstås inte att låta bli att pynta lite, eller hur?

Påskkycklingar m ljus
Påskljus till köksbordet.


Ett litet påskarrangemang
med lila ljus och gula kycklingar hamnade på köksbordet. Jag hittade till och med påskservetter i kökssoffan – och de var inte enbart gula. För gult är, som bekant, bara fult.

I köket hamnade också två hönor på ena bänken. Toffelmamman och Tofflan, kanske..?

Påskhönor
Det är nog jag som är den stora, för mamma har blivit väldigt liten.


Eller också är dessa två
bättre porträtt av hur vi ser ut:

Påskkärringar
Två kärringar i fönstret.


Det är annars väldigt mycket kycklingar
så här till påsk. Den här lilla tjockisen hamnade på brickan i vardagsrummet:

Påskkyckling
Tjockis i gula byxor.


Gissningsvis sitter vi mest i vardagsrummet,
så här kunde jag riktigt explodera med skit påskpynt.

En kvartett kycklingar på skivspelaren
En kvartett sjungande (?) kycklingar hamnade ovanpå locket till skivspelaren. 


Nån som jag har tänkt kanske känner sig ensam är Hopptimisten. Därför fick han lite sällskap idag.

Hopptimisten har fått sällskap
Den fine, orange Hopptimisten fick sällskap av tre små gulingar.


Men jag insåg att jag faktiskt äger
fler rosa prylar än det där märket jag tog 2007. Här en påskhare – i rosa byxor!Påskhare m rosa byxor
Påskhare i rosa byxor – min andra rosa ägodel.


Slutligen hittade jag Påsktuppen
och han åkte ute i köket för att hålla Julgrisen sällskap.

Påsktuppen och Julgrisen bland kryddornaPåsktuppen fick trängas med kryddor och Julgrisen.


Och naturligtvis måste jag ju
ställa frågan till dig om du har påskpyntat och vad du har plockat fram ur dina påskgömmor??? Skriv gärna och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det kändes nästan som hemma när jag blev väckt före klockan sju av klamp och stamp och barnaskrik. Men jag låg och lurade i min bädd, en madrass på golvet, fram till klockan åtta. Sen blev det toabesök. Magen är inte riktigt lika förtjust som jag i allt påskgodis.

Jag kom på att jag ju inte har önskat dig som läser glad påsk. Så det gör jag här och nu:

GLAD PÅSK!

Vi släpper inte in några påskkärringar som bara vill åt vårt godis eller ännu hellre, tigger pengar, så nån sån bild kan jag inte lägga in här i inlägget. Håll i stället tillgodo med att titta på mammas fina, ryska påskägg, en bild jag tog förra påsken!

Fina, eller hur?


Idag ska vi låtsas
att det är min födelsedag. Jag ska få paket och jag vet i alla fall att jag får två stycken, jag har valt dem själv. Till eftermiddagen har vi en Tobleronetårta och i kväll blir det middag på Restaurang Ming. Ming betyder ju pärla och detta ställe är i sanning en riktig pärla med god och vällagad mat och trevlig personal. Det är ju sånt som göra att man återvänder gång på gång…

Det här stället, Ming, är en pärla!


En av mina läsare i Uppsala
lämnade en kommentar här i vilken hon berättade att Uppsala är snöigt. Här väntar vi på snön, inte en flinga har fallit hittills idag, men det kommer väl. Igår var det en fin och solig dag, fast vinden var nordlig och kall. Idag är det väldigt mulet ute, så jag gissar att det är snömolnen. Tur att det inte är sol (!) för nu varnar forskarna för den svenska vårsolen också. Den sägs ha lika stark UV-strålning som vårsolen på Sicilien. Men varför är det då ändå så att de flesta fallen av hudcancer inte finns kring Medelhavet utan här? Kanske nån av läsarna från mitt förra arbetsliv kan svara på det?  (Jag såg att ni läste min blogg igår kväll. Hur vore det om ni ägnade er åt huvudsysslan, vård, när ni är på arbetet? Nu får ni chansen via en direkt fråga!)

Mamma och jag har en ny liten tradition och det är att vi promenerar längs med sjön och letar kvistar till vårt påskris. Vi får se hur det blir med den saken idag, det ser inte ut som nåt skönt promenadväder. Men vi måste ju ha nåt att hänga de fina äggen i.

Annars blir det inte mycket gjort den här dan. Den är liksom bara lååång… Jag ska duscha och tvätta håret och det ska bli skönt. Jag saknar min älskling, förstås, men vet att hon jobbar idag och i eftermiddag får hon hem Elias igen.

På söndag ska jag träffa vännen FEM, det blir nog framåt kvällen ifall vi ska träffa faster E på dan också. Det ser jag fram emot! Och sen måste jag packa, för på måndag vänder Clark Kent* och jag hemåt igen. Men först ska vi fira påsk i några dar… Och fylla på påskägget som jag tömde så fint igår. I bilen på väg ner smaskade jag på innehållet i Annas påskägg, men då var jag väl så mätt på smörgåstårta, för det finns ett par bitar kvar…


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Min pappa sa alltid att jag var ett typiskt aprilbarn – ömsom regn, ömsom solsken. Och sån har jag varit idag. Hela dagen. Gråt och skratt blandat.

I morsePå förmiddagen fick jag födelsedagssång och hurrarop av min hulda moder som dessutom gav mig massor av paket i vackra papper. Dessa paket som hon kämpat med att slå in kvällen innan. Jag hörde nämligen allehanda icke så vackra ord från mammas sovrum, trots den stängda dörren… Jag fick två böcker som jag verkligen ser fram emot att läsa, Unni Drougges Bluffen och Eva Gabrielssons Millennium, Stieg och jag. Och så fick jag MASSOR av choklad och en peng som går till bilreparation och kanske en middag för mig och Fästmön.

Jag åkte från mamma ungefär 12.45 idag. Det blev så konstigt. Det brukar alltid vara mamma som gråter när jag åker, idag var det jag. Hon såg så liten och skör ut när jag svängde ut från parkeringen. Och hon vill så gärna hjälpa mig när jag har det besvärligt.

Ytterligare tårar fällde jag i bilen när jag tänkte på de rader jag läst på en blogg nånstans, vars skribent ÄLSKAR att läsa gnällbloggar för att h*n tycker att det är så roligt när andra har det svårt… Ja, jag är fullkomligt övertygad om att h*n läser min blogg och njuter av att läsa att jag gråter. H*n är nämligen inte särskilt frisk själv. Det kan man inte vara när man sprider förtal om en människa (= mig) som man aldrig har träffat. Bland annat. Men att vara så OND att man faktiskt skriver att man njuter av att läsa om andras olycka, det var nog det elakaste jag har läst på länge. Å andra sidan är det väl sån man blir när man inte har kärlek i sitt liv.

Faster E, 94 bast, ringde mig i bilen – ja, jag har blåtand – och underhöll mig en lång stund. Hon är för häftig!!! Tyvärr var hon sjuk under påsken, så vi kunde inte träffas.

Resan tog under tre timmar idag, men jag stannade inte. Jag hann gå på toa samt mejla iväg en inscannad kopia av en specifikation och ringa mamma när jag kom hem – sen plingade det på dörren. Utanför stod mina kära Anna, Frida och Elias. Linn kom lite senare, från annat håll.

Anna hade med sig en trerättersmiddag. Jag blev alldeles överväldigad. Ingen har nånsin gjort nåt så här fint för mig. Ingen. Och med Linn kom också en hortensia och paket. Paketen innehöll böcker, Sara Lövestams I havet finns så många stora fiskar och den käre Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens bok Cirkeln (en ungdomsbok för att Anna tycker att jag är så ungdomlig)…


Födelsedagspresenter från Anna och barnen.

                                                                                                                                                      Och av Linn fick jag mer godis och en mugg med den tänkvärda texten

Be nice to your kids. They’ll choose your nursing home.

Bäst jag passar mig, alltså…

Just när vi skulle sätta oss till bords ringde en av mina allra äldsta vänner Mia. Det var roligt! Allra helst som hon fyllde år igår och hade hittat min lilla present i guldkuvert i sin brevlåda.

Anna hade som sagt förberett en trerättersmiddag och stod vid spisen med grytorna igår kväll. Hon bjöd på en Toast Skagen till förrätt för oss tre myndiga, medan de två omyndiga fick hemmagjorda pizzasnurror. Huvudrätten bestod av Chicken Tikka Masala med naan och ris. Desserten blev en ljuvligt god och fyllig kladdkaka med bär och grädde.


Ljuvligt god och fyllig kladdkaka med bär och grädde.

                                                                                                                                                    Lillebror och storasyster är för det mesta goda vänner, som här på bilden.


Lillebror och storasyster spexar i köket.

                                                                                                                                                              Men mamma är nog bäst, tycker lillebror.


Mamma vispar grädde och hon är bäst, tycker Elias.

                                                                                                                                                     Frida vill inte vara med på bild och det respekterar jag. Jag är så glad att hon följde med hit i kväll! Och så får jag tacka Johan i förhand för NÄSTA års present, en resa. För då baske mig ska vi ha jobb båda två!!!

Medan barnen vilade en stund efter maten på lite olika håll i mitt hem, tog Anna hand om disken och jag gjorde matlådor.

Så blev det en tur till Tokerian där vi bland annat asgarvade och fantiserade om dessa gigantiska frukter…


De längsta bananerna var säkert 40 centimeter, jag överdriver INTE!

                                                                                                                                                           Vi tyckte att det var tur att Frida inte följde med in i affären för där var fullt av påskkärringar!.. Och som vanligt en massa andra kufar.

Jag skjutsade sen hem kvartetten till Himlen och har nu suttit och läst lite post. Bland annat hade jag fått ett födelsedagskort från en släkting i Finland som vi inte hört av på ganska länge, kul! Jag ringde mamma en snabbis igen och hon lovade att hjälpa mig så mycket hon kan, stackars lilla hon med sin låga pension. Jag skäms! Ja, jag skäms! (Gissar att somliga därborta på andra sidan ån garvar läppen av sig nu.)

Tre räkningar har jag också betalat i kväll. I morgon ska jag ringa några samtal och så blir det till att åka över till Annas snälla mamma som har sett till mina blommor och tagit in min post. Jag har ett litet, litet, paket till henne som tack!

I morgon kväll kommer Mekar-Bruden och ska fixa bromsbeläggen på Clark Kent*. Det känns väldigt bra!

Ett stort TACK igen till alla som har hört av sig – ringt, mejlat, messat och kommenterat här på bloggen! Det värmer ett hjärta som har känt sig väldigt, väldigt ensamt och tomt på vänner ett längre tag.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »