Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘påsar’

Att storhandla är aldrig roligt. Att handla mat är aldrig roligt heller. Att storhandla mat inför en storhelg är… f*n i mig tortyr! 

Idag skulle vi göra alltStorhandla Mat till en Storhelg. Redan när vi anlände blev det stirrigt. Mamma stack iväg innan jag hade hämtat scanner och påsar. Plötsligt var det raketfart in på ICA Maxi.

Mamma hade inte varit på ICA Maxi sen jag var hemma i somras. Och jag är ju som sagt inte på ICA Maxi så ofta. Det betyder att ingen av oss hittar. Det är för övrigt ingen idé att försöka memorera var saker och ting finns, för nästa gång har personalen flyttat om. Påminner starkt om en arbetsplats i mitt före detta liv där man hela tiden omorganiserade för omorganiserandets skull. Man lät ändå alla gamla rävar och hönor som var de verkliga bromsklossarna vara kvar, så inget blev liksom nånsin bättre. ICA Maxi i Metropolen Byhålan påminner mycket om den arbetsplatsen.

En gammal höna.


Åter till Metropolen.
Betänk att mamma och jag hade utfört några ärenden i centrum först. Jag träffade gamla bekantingen AS som jag alltid träffar här eller på Pride. Jag tror alltid att jag inte känner nån här, så jag blir lika förvånad varje gång nån ropar på mig.

I centrum inhandlades två presenter till Petite Moi. Vi ska nämligen fira födelsedag här i morgon, vi har till och med köpt en tårta. En Toblerone-tårta! På ICA Maxi. Och dit styr jag er nu tillbaka i tanken…

Redan när vi anlände till ICA Maxi var jag kissnödig. Du vet så där så det riktigt bubblar i öronen. Men mamma sprang som sagt in i raketfart. Jag ville stanna och titta på ett sniggt duschdraperi, men det hade vi inte tid med. In i smeten, bara.

Smet… Jaa, så kan man ju kalla kärringar som aldrig har kört varuvagnar förr och gubbar som kan konsten att stå i vägen hur och var de än står. Och sen, redan vid frukten, började mamma gaffla om leverpastej.

Leverpastej ska vi ha. Leverpastej måste vi ha. Det äter du väl? Men var är leverpastejen? Var ÄR leverpastejen?

Jag svarade nånting om att jag trodde att den var längre fram, bortom osten. Men i en kvart irrade mamma omkring, hängandes på vagnen och ältandes om leverpastej, jag for som en vante i hennes kölvatten. Till sist kastade hon sig på en gosse som såg ut som han kom direkt från dagis, men han jobbade faktiskt i affären.  Och han sa precis vad jag hade sagt:

Leverpastej finns bortom osten, på höger sida.

Nöjde sig mamma med det? Nej. Vid sillburkarna, som stod före osten, var hon igång igen.

Här finns ju ingen leverpastej. Var ÄR leverpastejen? Va?  Vavava??? Det är skamligt!

Jaa,

tänkte jag,

det är säkert nån som hela tiden flyttar på leverpastejen när vi närmar oss den. Bara för att.

Men jag sa det inte. Mamma var inte på skämthumör.

Till sist nådde vi i alla fall vårt mål och därefter var det verkligen

Tack och hej, leverpastej! 

Vi skulle bara köpa lite Findusmiddagar och lösgodis, sen var vi äntligen klara. Fast… alla andra skulle också

bara

framför allt vad gäller lösgodiset. Folk var som galna! Men vi överlevde! Vi kom helskinnade ut genom kassan och medan mamma rullade in på apoteket kastade jag mig in på en toalett. Jag hann.

När vi kom hem fyllde mamma det här vackra ägget med lösgodis, en trisslott och en peng till mig!


Hemma igen smusslade mamma lite
innan hon överlämnade ett vackert påskägg fullt av leverpastej godis samt en trisslott och en peng. Jag kan säga att jag grävde djupt i ägget innan jag pallade göra nåt annat.

Men jag har fått 

nåt annat gjort

idag också! Jag har jobbat lite. En timma eller knappt två. Övrig tid har jag försökt lossa på det trasiga, fettiga lysröret i köket samt letat efter mammas lila skohorn. Ingetdera var framgångsrikt, möjligen den lilla stundens arbete…

Denna händelserika dag avslutade jag på kyrkogården med att göra fint hos mormor och morfar och pappa. Sen åkte vi till korvkiosken och köpte middag. Det var lite ledsamt att höra att den unge ägarens morbror gått bort i januari. Men, som han sa så klokt:

Det är en del av livet.

Jag hoppas pappa tyckte om penséerna, de mörka blålila var hans favoritfärg…

Penséer till mormor och morfar och pappa.

Read Full Post »

Jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag läser i Aftonbladet om bloggen Macho i kollektivtrafiken. Bloggen, som publicerar bilder på män som sitter med benen brett isär. Det handlar, enligt bloggen, inte om hyfs utan om utrymme.

Ett tänkbart straff för män med benen brett isär?


Argumenten för att män
ska få sitta med benen brett isär haglar i kommentarerna. Det har med kroppskonstitution och fertilitet att göra, enligt somliga (män).

Men kvinnor då? Med en massa påsar och väskor som tar upp plats, även dubbla sittplatser ibland? Dessutom använder de ju parfym! (Och en del män badar i rakvatten…)

I tunnelbanan i New York ska en passagerare som står ha minst två kvadratdecimeter till sitt förfogande; en som sitter har 43 centimeter, för så breda är sätena. Sätet är 39 centimeter djupt och benen ska inte sticka ut längre än 16 centimeter från det. Säger Pra… Aftonbladet. SL säger ingenting. De bara beställer vagnar som har internationell standard. Och de får inte många klagomål på att folk tar för stor plats…

Read Full Post »

Dagen hade nästan blivit kväll när vi anlände till Metropolen Byhålan. Det tog sin lilla tid att bära in mammas väskor och alla påsar. Själv hade jag bara med mig min lilla rygga och leksaks-datorn. Ett par gympadojor ligger kvar i bilen och tröjan tog jag fram först senare i kväll.

Det var ett förfärligt resväder! Från Västerås och nästan ända fram till ett par mil utanför Byhålan öste det ner. Vi stannade en gång för att sträcka på benen, gå på toa och ta en fika. Inget utesittarväder, precis…

Men som sagt, i Byhålan lyste solen. Jag tog en tur upp till graven för att kolla hur tagetesen jag planterade sist såg ut. Blommorna var jättefina, så i morgon åker vi bara upp med några lösa blommor. Jag for sen vidare till ICA Maxi där jag storhandlade till mamma så att hennes förråd ska vara påfyllda. Sist, men inte minst, stannade jag till vid Nattkröken och hämtade mat.

Kom tillbaka hem till mamma strax före klockan 19 och då åt vi förstås. Sen slog det mig att jag lovat höra av mig till vännen FEM, så jag slängde iväg ett sms. Tänkte att hon nog inte hade tid, lust eller ork att ses, men det hade hon! Vi träffades i Hamnen och gick in på ett av ställena som hade en fungerande kaffemaskin… För FEM ville ha cappuccino och kaka, medan jag ville ha en starköl.


Cappuccino och muffins för FEM.

                                                                                                                                                              Ja, den där FEM har alltid varit ett kakmonster. Och inte är det lätt att ta en bild på henne där hon ser normal ut, men jag lyckades rätt bra! 😆


Kakmonstret a k a FEM. (Jag FICK tillåtelse att lägga ut bilden på bloggen!)

                                                                                                                                                              Vi satt och kacklade nån timma eller två medan mobilerna lät. Både Fästmön och fru Hatt var lite med i vår pratstund. Eller nåja, sms:en gick i vissa fall om varandra så det blev lite lustiga missförstånd…

På vägen hem sjönk solen och jag tog fram min tejpade mobil och fotade.


Så här vackert kan det vara när solen går ner vid Vätterpromenaden…

                                                                                                                                                               Vände mig om och insåg att även ett gammalt hus kan vara vackert. Idag kallas det Platenhuset och där finns bland annat Bostadsstiftelsen Platen som hyr ut lägenheter.


Ett vackert gammalt hus. Enligt mamma var det ett grossistlager här förr i tiden.

                                                                                                                                                                        På vägen hem kom passerade en ung kille i ett vrålåk. Ett tyskt par kommenterade sinsemellan att den där bilen nog var sponsrad av pappa och jag kunde ju inte låta bli att briljera med min gymnasietyska:

Ja, ganz sicher!

Tänkte lite på min gamla gymnasiekompis CS som lärde mig en hel del tyska UTANFÖR läroplanen…


På väg hem till mor längs sjön. Men på höger sidan finns också huset där CS bodde…

                                                                                                                                                               En sista kväll med doften av vattnet i min enorma kran. Lär somna ovaggad för jag är trött som 17. I morgon blir det ett nytt besök till graven och lite kompletteringshandling innan jag och Clark Kent* styr kosan hemåt igen. Förhoppningsvis hinner jag hem till Morden i Midsomer, veckans höjdpunkt…


En trappa ner till sjön…

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Bara för Inna och för alla andra turkos-förvirrade själar. Här kommer några glimtar från ett smakfullt och sniggt inrett hem – i orange, såklart!

Kökshanddukar ska naturligtvis vara i orange.


Kökshanddukar ska naturligtvis vara i orange. Men det där emellan, i gult som är så fult, det måste ha slunkit igenom kvalitetskontrollen.

                                                                                                                                                            Vi tar en titt på Tofflans skrivbord. Här sitter hon till exempel med sin ekonomi och gråter försöker räkna ut vad hon kan dra ner på. Anteckningspappret är förstås – orange.


Ekonomiska anteckningar blir så mycket roligare – på orange lappar!  (Nåja…)

                                                                                                                                                          En titt ute i hallen visar att man handlar från ett apotek med orange påsar, förstås.


Mediciner från ett apotek med orange påsar, förstås!

                                                                                                                                                       När man känner sig lite… ehum… politisk… eller stolt eller så, viftar man med en regnbågsflagga i det här hemmet. Gärna så att fältet med orange syns ordentligt.


Regnbågsflaggan har ett orange fält som är mycket prominent i det här hemmet. Kryckan slår man turkosklädda tanter med.

                                                                                                                                                    Slutligen, när man blir bombarderad av okvädningsord från sina så kallade vänner om sin favoritfärg, ber man Madonnan om hjälp. Madonnan är förstås… orange.


Den orangea Madonnan hjälper förstås mot vänner som inte har nån smak.

                                                                                                                                                         Nu är det väl baske mig minst TIO – noll, eller hur??? 😆

Read Full Post »

Ja som rubriken säger, nu är jag värd MINST en rackabajsare! Fast jag ska ingen ta, för jag är inte sugen. Ville bara skryta över det Under Av Effektivitet som är… jag.

Förmiddagen ägnade jag åt att städa och ”julmöbla”. Det senare hann jag bara nästan klart, så jag avslutade med att slänga ut garntomtar här och var där man kanske minst förväntar sig att se en tomtej***l i afton. För jag behövde duscha och tvätta håret innan jag hämtade Fästmön för en inköpsrunda av säsongsbetonade presenter *wink wink, nudge nudge, get the picture?*

Först for vi till… låt oss säga ett leksaksvaruhus. Jag har ju redan handlat klart mina klappar, men Anna hade några att införskaffa (hon har ju liksom fyra barn och alla vill fortfarande vara barn när det är julafton, typ). Men lite sugen blev jag på det här spelet. Är det nån som har testat det???


”Barbro, spelet som går över gränsen…” lät ju lovande, men tyvärr hade jag inga pengar till det.

                                                                                                                                                              Det första leksaksavaruhuset hade inte mycket annat som var intressant, så vi for vidare, bland annat till… ett ANNAT leksaksvaruhus. Vid kassan kände jag mig iakttagen. Vände mig om och fick då syn på detta hiskeliga troll.


Ett lyckotroll i barnstorlek! Hujedamej, för att härma en viss piga.

                                                                                                                                                         Nästa etapp på inköpsresan blev… leksaksvaruhus nummer tre. Där fanns väl en del intressanta saker, men gulligast var nog denna ”katta” som jag fotade och mms:ade till Fru Hatt – hoppas hon fick bilden till sin mobil???


Bilen spelade musik när man stod nära den och blinkade med lysena.

                                                                                                                                                          Vid det här laget hade våra magar börjat knorra lite, så vi svängde in till XL-grillen och åt onyttigheter med stark sås (så nu har stora törstsjukan drabbat mig, i vart fall…). Men TACK för maten, älskling som bjöd!

Så var det dags att shoppa vidare. Anna gick i andra affärer än jag, för jag utnyttjade krediten på mitt ICA-kort och handlade lite julmat till. Nu fattas bara det mest väsentliga – en skinka! Eftersom det bara är mamma som ska äta grisen letar jag efter en rätt liten sak. Men det är visst lögn att hitta nån! Jag vägrar att köpa gris på 2,5 – 3 kilo för en person.

Sista etappen på inköpsresan var att hämta två stycken paket på ICA Heidan. Och trots ett litet retsamt korrfel (en textrad som låg för nära en bild) blev jag väldigt nöjd med Världens Dyraste Namnsdagspresent som jag har ”gjort” alldeles själv, nästan,  till mamma. Mamma har nämligen namnsdag strax efter nyår och jag har layoutat och låtit trycka en grej i kombinationen ”bok” och ”foton”. Lova att inte säga nåt till mamma!

Klockan var närmare halv sju när vi ramlade in med alla påsar här hemma. Anna har suttit och strukit på sina listor och jag har, förutom att slänga ut tomtej****r, betalat två räkningar (lagt in på nätbanken för betalning senare), slagit in en namnsdagspresent och fikat med Darlingen. Det var så att vi i princip totalt glömde bort att det var Lucia igår, men idag skedde två Luciaunder:

  1. jag hittade en liten keramiklucia i julsakslådan som jag inte hade saknat (hade ställt fram en stjärngosse och två tärnor, men lucian hade jag missat…)
  2. Anna köpte var sin lussekatt som vi smaskade i oss tillsammans med kvällskaffe och några ischoklader (man måste ju kvalitetstesta julgodiset)

Nu blir det softning och Desperate Housewives klockan 21 för Detta Under av Effektivitet. Anna sitter säkert fortfarande med sina listor och sin röda bok och hon är sååå hemlig…

Read Full Post »

Förmiddagen har passerat och datorn har fått stå på! Men vi grejar för fullt. Ett litet roligt avbrott blev det emellertid när mobilen ringde och det var gamla vännen MLK. Hon ringde för att tacka för födelsedagskortet och gratta mig i förskott. Vi fyller ju år dagarna efter varandra, hon först, jag sen. Jag ska försöka ta en paus i uppackningen nån kväll nästa vecka och åka över och hälsa på!

Här i huset börjar det gro igen och bli så där äckligt skitigt. Det knastrar under tofflorna och sånt som denna på bilden är så ÄCKLISCH att man nästan spyr:


En superäcklisch disktrasa som ingen vill ta i…

                                                                                                                                                      Hallen börjar bli full av påsar och portföljer och jag ska sätta på mig jeansen nu och bära ut allt i bilen för frakt över till lägenheten. Man kan undra om vi håller på att bli bagladies… Jag kanske tränar inför min inte alltför ljusa framtid..?


Diverse påsar och portföljer med mestadels kläder och accessoarer…

Read Full Post »

« Newer Posts