Palme – sista timmarna

Ett inlägg om en TV-dokumentär.

---

 

Det har snart gått 30 år sen statsminister Olof Palme mördades. Varje år vid den här tiden påminns jag, men framför allt Olof Palmes familj, om detta. I år är det som sagt 30 år sen mordet. Då lyfts det fram ännu mer i media.

För grejen är ju att mordet inte är färdigutrett. Det är inte klart vem mördaren är och motivet är därmed inte heller klarlagt. En man dömdes för mordet efter att ha blivit utpekad i en konfrontation av Olof Palmes fru Lisbeth som var med när maken sköts. Senare frikändes mannen i hovrätten. Och nu är han död.

Jag är inte sosse, men jag tycker att den här ovissheten gnaver. Jag vill verkligen veta mördarens identitet och motivet. Frågan är om det nånsin blir utrett. Men förutom detta gör det mig dessutom så ont om Olof Palmes familj. Ingen hustru ska behöva se sin man bli mördad på gatan, inget barn ska behöva förlora sin far genom ett mord.

Under två kvällar har jag sett dokumentären Palme – sista timmarna på TV4. Bakom dokumentären står journalisten Göran Ellung. I programmet medverkar bland annat paret Palmes son Mårten. Han är övertygad om att mördaren är den man som först dömdes för mordet och senare frikändes – Mårten vet ju att hans mamma såg mördaren.

Den första delen i serien behandlar Olof Palmes karriär, men också hans person. Olof Palme kunde vara ganska hätsk i sina anföranden och han var illa omtyckt, till och med hatad, på många håll. Tillbakablickarna består av olika klipp. Vidare får vi höra partikamrater i dåvarande regeringen berätta, liksom kontrahenten och moderaten (och i mina ögon pajasen) Ulf Adelsohn. Första delen handlar också om makarna Palmes sista kväll, från promenaden utan säkerhetsvakter till det ganska spontana biobesöket i stan.

Den andra delen behandlar det som hände efter mordet. Sverige är i chock – ingen kunde nog tänka sig att vår statsminister skulle mördas mitt i Stockholm. Ingvar Carlsson får, som vice statsminister, ta över. Han är givetvis skakad av förlusten samtidigt som han får rollen som ledare för regeringen i vårt land.

Programmet avslutas med Anna Lindhs tal vid Olof Palmes begravning. På nåt vis kändes det som att Sverige inte lärde sig nånting efter mordet på Olof Palme. Anna Lindh blev ju, som bekant, själv mördad sjutton år senare.

Det här är en mycket sevärd dokumentär. Särskilt uppskattar jag att människor som kände Olof Palme får komma till tals. Det blir förstås extra starkt när sonen Mårten syns i rutan.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Morgon i dur

Den här dan har börjat riktigt, riktigt bra! Man kan säga att det blev en morgon i dur.

Men allra först vill jag vara lite politisk – även om detta inte är en politisk blogg, som jag har påtalat i några inlägg.

Valutgången. Jag kan inte låta bli att kommentera den. Ärligt talat är jag inte förvånad – jag såg hur jämnt det var mellan blocken i omröstningen på min blogg och det visade sig stämma med verkligheten. Alliansen vann KNAPPT. Däremot hade jag inte några valmöjligheter för de så kallade småpartierna. Det kanske jag borde ha haft. Men jag tänkte inte så långt utan tänkte nog på att även dessa måste ju liera sig med nåt block – om de nu får tillräckligt många röster för att komma in i riksdagen. Tyvärr visade det sig att det parti jag fett valde bort direkt får en vågmästarroll. Det är mycket olyckligt. Jag ser framför mig att det blir lite… rörigt i riksdagen framöver. För vad jag förstår vill ju inget av blocken samarbeta med partiet i fråga. Hur går det då? Rätt tramsigt tyckte jag emellertid Lars Ohlys beteende var igår när han vägrade sätta sig i sminket samtidigt som partiledaren i det vågmästarpartiet satt där. Det ingav mig känslan av dålig förlorare, inte alls det ”jävlar anamma, vi har inte gett upp!” som jag tyckte mig höra i hans tal till sina partikamrater. Hur som helst, man kan ju verkligen fråga sig varför resultatet blev som det blev och varifrån rösterna på det lilla partiet kom. För nånstans måste de ju ha kommit ifrån. Nåt eller några partier måste ju ha tappat väljare. Dessutom tycker jag att det är mycket anmärkningsvärt att sossarna och moderaterna idag är två nästan lika stora partier. Vad säger det oss? (Detta var en fråga att fundera över…)

Hur blir det i riksdagen framöver? Går det att samarbeta med partiet som fick en vågmästarroll?

                                                                                                                                                         Dagen idag är grå och ser lite kulen ut, men morgonen började som sagt i dur. Vi tog en härlig sovmorgon och har ganska nyligen ätit frukost. Anna börjar inte jobba förrän klockan 16. I kväll blir det jag som far fram med dammvippa och dammsugare. Det behövs…

Men vad var det mer som gjorde morgonen så ”durlig”..? Jo, jag fick ett telefonsamtal vid elvatiden. På måndag eftermiddag ska jag på en anställningsintervju!!! Det är visserligen bara ett vikariat, men det är ett vikariat jag verkligen skulle kunna tänka mig att hoppa på. Mer säger jag inte om detta, utan nu ska jag rota fram papper och arbetsprover och kontakta referenter och… Ja just det, på måndag ska jag åka och lämna blodprover också. Kanske. Vi får se. Just idag mår jag rätt bra även om jag är lite yr. Och om jag känner efter så har jag faktiskt lite ont i halsen… Så nu ska jag inte känna efter, tror jag, utan njuta av att den här dan började i dur för mig. Det var ett tag sen… Men jag skrev ju redan igår att jag längtade efter måndagen, ungefär, så jag gissar att jag nånstans anade att det skulle bli en bra dag. (Ringde naturligtvis mamma också och hon blev jätteglad för min skull, fast jag skojade och skrämdes först!)

En dag som började i dur kräver en liten dans i gult – trots att gult är så fult!..

Read Full Post »