Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pärmbärare’

Ett inlägg om veckans sista vardag och arbetsdag.


Fredag och jag är en aaaning trött i mössan,
kan jag meddela. Det har varit en… omtumlande vecka, med start på nytt jobb, pendling och allt som hör därtill. Jag är tillbaka in i byråkratins värld, men nån äkta byråkrat blir jag förstås inte. Lär nog alltid vara en outsider även i offentlig verksamhet bland pärmbärare. Förresten bärs det sällan några pärmar nu för tiden. Det mejlas. Eller besöks. Det personliga mötet är fortfarande oslagbart i kommunikationssammanhang!

Per jobbade sin sista dag idag och har arbetat intensivt med att slutföra saker. Jag har grejat med diverse, typ lite omvärldsspaning, lite pressfrågor, lite intranät. Kände mig stolt när jag kunde hjälpa en besökare på enheten med en webbverktygsfråga. Tycker att jag gör för lite skäl för min lön. Än så länge.

På lunchen kom Stefan Fotograf och tog en massa bilder av mig. Utomhus, i solen, inomhus. Med ytterkläder, i enbart jeans och kortärmad pikétröja, med de härligt snigga orange vantarna som jag fick av Irene som färgaccessoar till allt det tjockis-svarta. Kan inte påstå att jag gillar att bli fotad, men nånstans borde jag ha blivit van – särskilt med tanke på att pappa alltid fotade och morfar alltid filmade när jag var barn. Men man vänjer sig aldrig. Stefan lovade i alla fall att när bilden är publicerad, i en svensk veckotidning i samband med en artikel om mig och en av mina krämpor, skulle jag få använda den på bloggen. Kul!

Orange vantar

Vilken färgklick till dagens tjockis-svarta!


Fästmön är ute med sina kollegor
i afton. Jag ska försöka hålla mig vaken tills hon kommer hem. Det blir nog inte sent, i alla fall.

I morgon funderar vi allvarligt på en tripp till Stockholm. Vi har en del ärenden att utföra på stan och en del går faktiskt lika bra att göra i Kungliga Hufvudstaden som hemma. Sen vore det kul att träffa FEM och hennes gäng på en fika. Naturligtvis beger vi oss till sedvanligt konditori – Hurtigs på Drottninggatan. Dock med viss reservation ifall vi definitivt inte orkar. Men Hurtigs räkmackor…

Räkmacka

Typisk räkmacka från Hurtigs! Denna åt jag som nybliven 50-åring föra året.


Nu ska jag ägna mig
åt min bok på gång, ett fynd jag gjorde på Antikvariat Alfa tidigare i höstas. Eller vad sägs om 90 pix för en inbunden bok, utgiven i år, som jag tycker känns helt oläst??? Ska bli skönt att bara sitta och läsa… läza… läz-z-z-z-z-a-h-h-h-h…


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså det går knappt en dag utan att man retar upp sig på nåt. Nu är det Sjukstugan i Backen igen. Det senaste idiotiska därifrån (kommer det nåt som inte är idiotiskt från det hållet..?) är att 325 personer som jobbar där ska bort nästa år. Och hur tror man då att man ska kunna beta av alla vårdköer, huh???

Högsta Tuppen, ja för nu är det ju en tupp i spiran igen, säger det alla före honom har sagt, ungefär

[…] det kan ske inom ramen för naturliga avgångar. […]

Men samtidigt ska scheman ses över och avdelningar slås ihop och… antalet vårdplatser minskas. Jaa, som jag ser det räcker det alltså inte med några naturliga avgångar för att spara 350 miljoner och minska antalet anställda med 300 under 2012 och 2013.

Som vanligt, också, hävdas det att patientsäkerheten inte ska påverkas, men Tuppen tycks medveten om att trycket på personalen ökar. I februari nästa år tas beslut i frågan, men politikerna, som ska fatta beslutet, kallar inte detta för ett sparförslag utan för ett kostnadsneddragningsprogram. Ursäkta mig, men vad 17 är skillnaden?

Bland kommentarerna till lokalblaskans artikel på nätet hittar man en del förslag som jag undrar om inte ledningen för Sjukstugan i Backen borde titta närmare på. Ett är att anställa flera sjuksköterskor – det går nämligen tre såna på en doktor och sjuksköterskor är faktiskt högskoleutbildade idag. Ett par av kommentarerna föreslår att verksamheten läggs ut på andra i samhället och att nuvarande kolossorganisation av byråkrater läggs ner. Tycker jag är ett synnerligen bra förslag. Denna kolossorganisation som fyller 150 år i år är synnerligen förlegad. Dessutom var dess initiala syfte att ha hand om brännvinsskatten. Borde man ha hållit fast vid, anser jag, för det här med sjukvård kan man inte!

En annan av dem som kommenterar uppmanar lokalblaskan att fortsätta vända på stenar, för personalen får bara tillrättalagd information via intranätet. Tycker jag vore väldigt bra om det lät sig göras – om nu inte lokalblaskan faller för svågerpolitik – det har ju hänt förr… Jag skulle också kunna bidra med ett och annat, för övrigt.

Signaturen Kalle tycker att man ska göra sig av med fler pärmbärare och politiker. Tja, vari ligger det rimliga när de så kallade pärmbärarna i ledningen har löner på 80 000 pix och uppåt när medellönen för en undersköterska i vårt län ligger på 19 200 kronor i månaden och motsvarande för en sjuksköterska är cirka 24 000 kronor??? Det är skamligt!!! Jag sällar mig till dem som tycker att

  1. i första hand, lägg ner kolossorganisationen
  2. i andra hand, rensa upp i ledningen och slimma den
  3. i tredje hand, låt en extern konsult sköta den interna kommunikationen – externa konsulter sköter ju i princip all annan kommunikation, så…

Detta kan ju inte bli annat än en stor, fet och svart bak! 

En svart bak för sparförslag – eller konstnadsneddragningsprogram – på Sjukstugan i Backen.


Livet är kort och kortare blir det för oss som väntar i en eller annan operationskö…

Read Full Post »

Alltså jag är ju, som bekant, arbetssökande. Och börjar bli smått desperat. Tar vilket jobb som helst, typ, som jag kan tänkas utföra bara det ger en inkomst. MEN… Det finns ett undantag och det är säljarjobb. Jag skulle ALDRIG kunna jobba som säljare. Och jag har svårt att förstå dem som gör det. Men gissningsvis handlar det om vilken person man är, vilken människotyp. För mig är det emellertid inte ett alternativ. Jag menar, jag kan ju uppenbarligen inte sälja in ens det jag känner till bäst i hela världen – mig själv – till arbetsgivare. Hur skulle jag då kunna sälja en vara eller en tjänst?


Skulle du köpa nåt av den här surtanten? Nej, tänkte väl inte det!

                                                                                                                                                                Ändå är det säljarjobb som trillar in i inboxen. Varje dag. Jag är listad hos ett antal bemanningsföretag. Ytterst sällan (läs: så gott som aldrig) får jag erbjudanden om den typ av jobb jag innehaft i 23 år. Däremot får jag VARJE DAG erbjudanden om lediga säljarjobb…

I veckan som gick fick jag telefonsamtal från ett telefonnumer i Karlstad. Jag känner ingen där så jag sökte förstås upplysning på nätet eftersom nån hade ringt från numret flera gånger. (Jag var hos Anna på kvällarna och missade alla samtal.) Samtalen kom från ett undersökningsföretag. Är detta ett sätt att komma runt NIX, som jag är ansluten till?

Så gott som varje kväll i förra veckan har man ringt. Ett par tre kvällar har man ringt tre (3) gånger. Och samtliga gånger vid ungefär samma klockslag. Men hallå! Är det nån som inte är så smart, eller? Om man har ringt vid samma klockslag ett antal gånger kanske man ska prova nån annan tid att ringa, eller? Vardagskvällar var jag liksom upptagen med annat förra veckan.


Ring, ring, för hel***e!

                                                                                                                                                            Men den trettonde gången svarade jag. Då ringde man i lördags, vid tolvtiden mitt på dan. Bara för att fråga om jag planerade att lägga nya golv… När jag svarade nekande tackade säljaren för sig och sen dess har det varit tyst. Alltså jag blir så trött… Och den stackars säljaren då… Jag menar, är man desperat när man JAGAR mig, en arbetssökande tant på 48 vårar bara för att få fråga om jag tänker lägga nya golv… Jag kan ju säga att den här tanten (= jag) blev ju bara ÄNNU mer ovillig efter 13 gånger…

Trött jag blir…

Och när jag ändå har andan uppe har jag god lust att dra en harang om pärmbärarna som springer omkring på gågatan inne i stan och attackerar folk för att vädja till deras samveten så att de skänker pengar till utrotningshotade djur, fattiga barn eller fängslade människor. Tre mycket lovvärda ändamål att skänka pengar till men se det vill jag göra när och framför allt om jag kan. Droppen var ju liksom häromdan när en människa stack en sparbössa under näsan på mig och tyckte att jag skulle skänka en slant. Hon sa inte ens till vad… Vilken TUR att jag nästan aldrig är i stan numera!!!

Möjligen skulle jag kunna tänka mig att skänka pengar till hemlösa. Men då väljer jag ut dem som får mina pengar. För jag har sett både en och två gånger personer som stått med bössor trava iväg till Systembolaget lite senare. Att sponsra nån i hans/hennes alkoholfördärv/-förvärv vill jag INTE medverka till.

Nej, och hemlös vill jag inte heller bli, men nu finns det ju viss risk. Det har jag ständigt i tankarna. För nåt säljarjobb tänker jag inte ta. Jag är för värdelös.

Read Full Post »

Äntligen fredag! Jaaa, till och med jag säger så den här morgonen! Jag har lidit med kära Fästmön, som började sitt vikariat som pärmbärare i måndags. Jobbet innebär också att hon några timmar om dan även ska jobba ”på golvet”, så att säga. Resten av tiden ägnas åt administration såsom att fixa rätt löner till folk och att se till att det finns tillräckligt med folk som arbetar. Varje dag har hon fått jobba över, minst en halvtimma och det är många kvällar den här veckan som hon har somnat i soffan framför 21-filmen… Så nu är hon väl värd en ledig helg och jag ska försöka pyssla om henne så mycket jag bara kan! För på måndag drar jag söderut och hon får hem barnen, så då blir det ett annat liv.


Den Mest Älskade fångad på bild för ganska precis ett år sen.

                                                                                                                                                       Jag åker alltså ner till Metropolen Byhålan på måndag, men redan på fredag kommer jag tillbaka hit – och då har jag med mig min mamma. Det blir hennes semesterresa, en vecka hos mig i Uppsala. Under tiden hon är här fyller hon 75 år och det ska firas med fin middag och presenter som hon förhoppningsvis blir glad över. Sen blir det lite dagsutflykter, exakt VAD beror på vädret och annat som hör semester till. För semester behöver man – även om man är 75 år.


Här sitter mamma nere i hamnen i Metropolen Byhålan. Bilden togs för nästan precis ett år sen den också!

                                                                                                                                                             Själv är jag 48 år och semester har jag glömt bort vad det är för egen del. Hjulet snurrar på och jag är tacksam så länge jag orkar snurra med och livet – och framför allt ekonomin – snurrar med. Men i november tar pengarna slut och har jag inget jobb till dess kan jag lika gärna lägga mig ner och dö. Så är det bara. Då har världen visat att den inte vill ha mig som arbetskraft och utan ett jobb kan man ju faktiskt inte överleva. Jag har svårt att tänka mig att gå till Arbetsförnedringen igen, för där får jag ju ingen hjälp – i stället har jag antingen fått hjälpa handläggarna med deras datorer eller fått försvara mig för att jag inte vill starta eget företag. Ungefär.

Idag blir det nog en stekhet dag igen, för himlen är knallblå och solen skiner. Termometern i köket, åt solsidan, visade redan i morse på 23 grader… Min intention idag är att städa – ja, nu kommer jag inte ifrån detta! Men jag har bara dammning och dammsugning på agendan. Och så måste jag köra en maskin tvätt till. Agendan ser ut som så att jag inleder med tidningsläsning, fortsätter med dammvippan och tar sen min härliga morgonpromenad. Därefter serverar jag mig frukost innan jag tar fram snabeldraken*. Det hela avslutas med en dusch och hårtvätt. Låter väl rätt OK, ändå, eller?

Ser sen fram emot en fredagskväll med Anna. Vi ska äta sill och färskpotatis, den senare grävde jag upp i slottsträdgården igår kväll, gräddfil och gräslök. Östgöta sädes och nån ljus starköl intages till. Svensk sommar… Och kanske, kanske inhandlar jag jordgubbar när Anna efter jobbet smiter in på ett apotek för att hämta ut lite medicin…


Röda och goda gubbar blir det kanske till kvällen också!

                                                                                                                                                             Till sist: Stort TACK till alla som har röstat på mina bilder! Jag låter omröstningen ligga kvar ett tag, så fortsätt rösta! (Fast man kan ju bara lämna sina röster en gång…) Just nu är det lite för jämnt mellan bilderna – jag kan ju bara skicka in fem bilder. Men jag ska låta er läsare avgöra vilka fem bilder det blir!

                                                                                                                                             *snabeldraken = dammsugaren, enligt min bloggvän Stattinskan

Read Full Post »