Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘parkbänkar’

Idag är allt som vanligt igen. Friden varade knappt ett dygn, nu vaknar man åter tidigt som tusan av stoj och skratt och hostningar och jag vet inte vad. Nej, jag vet! Jag skulle gärna bo i ett hus i skogen, mycket hellre det än att vakna till oljud varje ledig morgon, så gott som. Mycket hellre i enslighet än att en besökare glor på mig och mamma, uppifrån och ner, nerifrån och upp, med elaka och illvilliga ögon, utan att skämmas för sin nyfikenhet.

Jag börjar fundera på om jag inte är två personer i alla fall. Ibland känner jag mig from som ett lamm, ibland har jag så mycket ilska och ledsenhet inuti att jag blir ond och elak. Men det är inte lätt att bita ihop när man har en besökare som har bjudit hit sig själv i över tre veckor. Jag saknar min ensamhet!!!

Dessutom saknar jag förstås Fästmön. Vi har ju knappt träffats på ett par veckor, bara nåt kort möte. Det är inte roligt att fira jul på var sitt håll, det samma blir det ju med nyår. Om jag lever nästa år vill jag ha det på ett annat sätt och då tänker jag vara bestämd och säga att

Jag vill bestämma vad jag ska göra och var jag ska vara för en gångs skull!

Men jag har ingen aning om var jag är nästa år. Det kan vara kallt på parkbänkarna.

Kallt lät det som om det var i natt i alla fall! Det blåste som 17 och ett tag trodde jag att taket skulle blåsa av. Tänk vilken traumatisk upplevelse för alla grannar som hatar mig att få se mig naken i min säng!

Media har förstås ridit på stormen i dess dubbla bemärkelse. Idag är det ju stora hemvändardan och det är redan, strax efter klockan nio, totalkaos vad gäller tågavgångarna, enligt Dagens Nyheter. Läget är akut även på vägarna, dundrar Aftonbladet. Jag tänker på alla stackare som måste sova utomhus. Gör inte du?


Kan ju vara kyligt att behöva sova här…

                                                                                                                                                               För media tycks den här julen ha varit händelselös annars. Inte en enda kändis som har dött kring jul som man kan skriva om, endast drottning Elizabeths man prins Philip blev hastigt sjuk och fick hjärtopereras. I Aftonbladet har Andreas Lundstedt bekänt att han vissa dar inte har velat leva. Nej, det är tufft att ha en kronisk sjukdom och få äta massor av mediciner varje dag… Och så har Lasse Åberg berättat att han blev mobbad som barn. Men den artikeln får bara den som betalar läsa. (Vem vill, liksom???) Nej, det är synd om alla våra kändisar! Trots det, ingen av dem har dött i jul, vilket förstås ställer till det för media, men väl är tur för dem själva…

Men hör och häpna, nånting har inträffat! En man har hittats mördad i Uppsala. Media är redan på och Svenskan så gott som toppar med nyheten, baserad på ett pressmeddelande.

Nej, idag tänker jag nog skippa promenaden och ägna mig åt att läsa böcker och försöka stilla min inre. Det planeras en familjesammankomst till slutet av veckan och den ser jag fram emot. Äntligen nåt kul!

Read Full Post »

Allt fler beviljas skuldsanering. Och det är gott så. Men alla dessa människor tvingas leva på det så kallade existensminimum. Är det överhuvudtaget möjligt? I dagens lokalblaska finns en intressant artikel om detta!

Citatet i rubriken kommer från Tony Westman. Han driver föreningen Fattiga Riddare, ett nätverk för skuldsatta. Han menar att man kan överleva på existensminimum, men inte leva. Skälet är att man inte kan göra saker som vanliga människor kan. Detta leder, enligt Tony Westman, ofta till ett av två alternativ:

  1. man jobbar svart
  2. man tar till flaskan

Förra året beviljades ungefär 4 000 personer skuldsanering. Det innebär att Kronofogden tar större delen av det man har i inkomst för att betala av skulderna. Det man får behålla kallas existensminimum. Summan ska täcka allt utöver boendekostnaden och skiljer sig lite beroende på ens livssituation:

  • en ensamstående får 4 482 kronor i månaden
  • ett par får 7 405 kronor i månaden
  • 2 378 kronor ges per barn under sex år
  • 2 737 kronor ges per barn över sju år

Tony Westman är kritisk till TV-program som Lyxfällan. Visserligen har programmet gjort problemet med skuld känt, men deltagarna har alltid så mycket saker de kan sälja för att lösa sina ekonomiska problem, menar Tony Westman. Så är inte läget för de flesta vanliga skuldsatta.

Intill artikeln har sen ett antal personer på stan fått frågan om vad de skulle dra in på om de var tvungna att spara pengar. Nöjen, krogbesök och mat, nämns. Och så säger en blond 16-åring att hon är villig att

[…]försöka dra in på klädshopping. Jag har redan dragit ner några hundra i veckan på det. Och fika, det är dyrt.

Detta uttalande måste kännas som ett riktigt hån för dem som drabbas av ekonomiska problem. För även den som INTE har såna problem lägger väl så mycket pengar på klädinköp varje vecka att man skulle kunna minska denna utgift med ”några hundra i veckan”… Själv lägger jag inte ens några hundra på kläder i månaden, möjligen i halvåret.

Den här artikeln tar upp ett aktuellt ämne och problem. Vi får inte blunda för att de skuldsatta människorna blir allt fler i samhället – och allt fler klarar inte av att betala sina skulder. Vad händer när alla parkbänkar blir upptagna?

Read Full Post »