Skumbananer och barnvisor

I morse vaknade jag till när det fortfarande var mörkt ute. Hade smaken av skumbananer i munnen. Ingen parfymdoft denna morgon, alltså, bara denna skumma smak. Bananer i sig är fulla av vitaminer och mineraler, men skumbananer är väl inte särskilt nyttiga med socker och fulgula färgämnen och vad de nu innehåller..?

Skumt!

                                                                                                                                                           Och strax därpå hörde jag tydligt och klart en barnvisa spelas upp, som på nån speldosa. Men det fanns ingen speldosa i sovrummet heller och barnvisan kände jag inte igen. Kanske ett hörselminne från mycket länge sen?

Jag blundade och somnade om och vaknade först runt 6.15 av att min kära varsamt väckte mig. Hennes arbetsdag började klockan sju idag och jag hade lovat skjutsa. Men det satt långt inne hos Anna att ta emot det, för hon smackade med tungan och skakade på huvudet och svor på  att hon skulle ta bussen. Nu är jag emellertid en morgonmänniska och jag tycker att det är skönt att kliva upp tidigt. Jag har ofta mer kraft och ork på morgonen än på kvällen. Så sagt och gjort! Väckt av de mjukaste läpparna startade min dag riktigt fint! Och Anna är på jobbet ända fram till 13.30 när jag åker och hämtar henne.

Min agenda för dagen är att som vanligt fördjupa mig i lokalblaskan efter att ha sparkat igång datorn och skrivit några rader. Idag blir det inga latinska övningar, min vän (mina ovänner tilltalar jag inte – för att de inte tilltalar mig)! Det var ett PS till en viss person enbart och eventuella övriga kunde som vanligt välja att läsa eller att hoppa över stycket. Men jag har den lille sandalmannen med de utstående öronen att tack för mina kunskaper!

På tal om lärare berätta mamma för ett tag sen att min allra första lärare bor i samma hus som en av mammas miljoner kusiner! Det var roligt att veta att fröken G fortfarande lever, och vad jag förstår, är riktigt pigg trots sin höga ålder. Ja, jag är ju själv född på stenåldern tycker somliga och då kan du ju själv räkna ut när min första fröken är född…

Nästa gång jag är hemmavid ska jag nog ta en sväng och faktiskt plinga på. Det borde jag ha gjort för länge sen. Hon betydde mycket för mig, fröken G! (Hon var ju inte fröken-fröken utan fru, men man sa ju fröken och så efternamnet, ett namn hon gift till sig. Fröken G blev emellertid änka tidigt – jag tror maken knappt hade fyllt 50. Ledsamt och ensamt, för de tre barnen hade redan blivit vuxna och lämnat hemmet. Torsten var yngst, honom minns jag bäst, men sen fanns det en äldre syster och en äldre bror som jag inte kommer ihåg namnen på.)

Fröken G lär ut sedelärande historier om Tofflan så att de andra eleverna inte skulle falla i samma fällor. Arkivbild från yngre stenåldern.

                                                                                                                                                        Nu har jag svamlat länge nog och det är dags att ta itu med verkligheten som den är idag. Jag har inte alls nån lust, men jag har inget val om jag ska uppnå mitt mål. Dagen D närmar sig och till dess måste jag ha nått fram.

Read Full Post »

Söndag i stugan

Klockan 6.26. Är det OK? Nej, inte ens för en arbetssökande tillika sjukling är det en vettig tid att vakna en söndagsmorgon. Och har man dessutomväldigt ont i magen känns det extra tufft.

Jag förstår inte vad det var jag vaknade av. För efter en stund kände jag en doft i rummet. En ganska stark… parfymdoft. Mig veterligen har jag ingen iförd parfym på besök just nu. Det var en märklig känsla!

Nån som sovit hos mig iförd endast denna? Nej, det tror jag inte!

                                                                                                                                                            I vart fall låg jag kvar i sängen och filosoferade* till klockan åtta. Då spratt det i såväl Piskrappsben** som högerben och jag skuttade upp för att ta min medicin som jag blir så pigg av (OCH spyfärdig…) Fy vad jag gnäller! Men som många har sagt så är detta MIN blogg och på den gnäller jag så mycket jag vill.

Det är soligt idag och ett av dagens mål borde vara att försöka sticka ut den frusna nästippen och få lite sol på den. Om bara för en liten stund… Och ett annat mål är att duscha och tvätta håret, det orkade jag inte igår. Jag blir rätt slut efter den kvart, 20 minuter det tar. Slut och trött – men blek och smal (nåja…). Mja, alltså färgen har inte kommit tillbaka och igår kväll visade min opålitliga våg på minus fyra kilo. Ibland visar den på en viktförlust på sex kilo. Men det GÖR inget! Jag har PLENTY att ”ta av”, så att säga.

Nej men ingen SÅN våg!  En PERSONVÅG. Fast den här är vackrare, tycker jag, så den får ligga kvar.

                                                                                                                                                               Idag är det söndag i stugan. En väldigt tyst söndag. Då var det än mer livat igår kväll. När jag hade lagt mig kring midnatt lät det som nån hamrade nånstans. Men det kanske var Svenssons som hade roligt med varandra så där på lördagskväll. Jag vet så lite om sånt, jag.

Det enda jag vet är att kära Fästmön kommer hit i kväll. Det hade varit mysigt att åka på marknad ute i Ulva idag, men är förstås inte att tänka på för min del. Jag sa till Anna igår kväll att jag kanske kunde komma ut och skjutsa barnen och hämta henne framåt kvällen, men det beror förstås på formen. Det går inte att lova nåt nu för tiden. I vart fall vill jag poängtera att

det går framåt. Det blir bättre. Men väldigt långsamt.

Så är det!

                                                                                                                                              *filosoferade = snygg omskrivning för ältade
**Piskrappsben = från början Onda Lårkan, men det onda spred sig från högt uppe på låret ner till halva vaden, slingrade sig som en orm – eller ett piskrapp

Read Full Post »