Här är jag!

Jag fick ett mejl från en orolig läsare vän som undrade om jag mådde sämre eller om nåt hade hänt eftersom jag inte bloggade så mycket igår. Men här är jag! Tro inte att sjukdomar, med varken liten eller stor bokstav i början, eller människor som vill tysta mig lyckas. Du som har följt mig genom åren vet att jag är som en sån där trind leksaksgubbe med rund botten – varje gång jag knockas till golvet av en flottig barnahand/svettig vuxenhand reser jag mig igen.

För övrigt tackar jag för omtanken! Det är fint när människor bryr sig på ett ärligt sätt och inte bara när de får lite tid eller lust över. Igår behövde jag emellertid leva lite mer i det verkliga livet. Bloggen är en del av mitt liv, men den är ju långt ifrån allt.

Det luktade fortfarande pizza i bilen i morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Plockade nämligen upp henne i farten på väg hem från jobbet igår och sen köpte vi var sin läcker pizza med oss hem. Vi behövde hänga lite med bara varandra igår, för det blir inte så mycket tid för oss de kommande dagarna. Anna jobbar 7 – 16 både idag och i morgon och nästa vecka ska hon vara med sitt yngsta barn. Anna är nämligen mamma också, även när de är höstlov kulturlov för skolbarnet. Det ser ut att bli kalla, men fina dagar framöver, så jag hoppas att de hittar på nåt kul. Jag vet att jag får lunchgäster på jobbet på onsdag och det ska bli kul!

I morse tjugo i sju var det ganska mörkt. Inte många människor rörde sig ute, jag tror jag såg kanske totalt fyra bilar och en buss som var ute och åkte.

Så här svart var himlen, med en och annan stjärna, i morse.

När jag kom hem igen, en fem i sju, hade det redan börjat ljusna. Jag mötte Galna K som kom bärande på prylar till containern – Galna K var hur pigg som helst denna tidiga lördagsmorgon och berättade att h*n renoverar kök… Jisses vilken energi…

Det ljusnar. Notera det konstiga molnet!

Idag står det dammning och dammsugning på mitt schema. Det är nämligen skitigt här hemma. Jag har ingen lust alls, men tyvärr hindrar hälen mig från nån längre utevistelse idag. Dessutom satte mina aliens igång att bråka i morse, vilket gör att jag måste hålla mig inne av olika skäl.

Mamma ska få ett samtal, kroppen min och håret ska tvagas och jag ska laga till en av mina få paradrätter – pippi i lerig tuppgryta! Blev både sugen och inspirerad förr helgen när vännen Rippe berättade att det var en sån hon hade i ugnen. Det visade sig emellertid inte vara helt lätt att få tag i fryst, odelad kyckling. Jag hittade denna gigantiska tyska sak som jag ska tillaga tillsammans med lök och kantareller, vitlök och rödvin, i lergrytan.

Tysk kyckling.

Dagens pippi måste vara en riktig Brünhilde, för den väger 1,6 kilo och lite till. Undras om den kommer med matlagningsöl också, det är ju trots allt oktober(fest)..?

Jag hoppas att det i vart fall inte kommer några barn och plingar på för att skrämmas och tigga sötsaker. Mitt godis vill jag ha för mig själv, tack så mycket! Förresten har jag inte inhandlat nåt lördagsgodis än, det brukar vi göra på vägen hem från Annas jobb.

Nej, nu ska jag sätta lite rotation här och inleda med att bädda. Vill bara slutligen påminna dig om att det blir vintertid igen i natt, det vill säga vi flyttar tillbaka klockan en timma. Kan ju vara skönt att veta att vi får sova en timma längre i morgon bitti, vi som ska upp mitt i natten…

Glöm inte att flytta tillbaka dina klockvisare en timma i natt!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med mat…

Alltså, jag måste få återkomma till det här med mat! Jag gillar verkligen mat och att äta gott, det är en guldkant på tillvaron – vilket också är noterbart (en viss rondör, kan man säga). Men jag är ingen kock. Jag gillar inte att laga mat och jag är inte bra på det. Och när jag för en gångs skull ställer mig vid spisen för att röra ihop nåt är det ofta med motstånd. Eller för att jag ändå vill göra nånting för den som har matlagning som vardagssyssla, efter jobbet. Nej fy, jag skulle aldrig orka laga mat varje dag!

En av mina paradrätter, italiensk pastasås på kycklingfärs och med rödvin.

Fast en del paradrätter har jag ju. Det är mat som är lätt att göra och blir god – trots att det nu är jag som rör i grytorna. Italiensk pastasås på kycklingfärs och med några en deciliter rödvin är en av dem. (Rödvinet kanske döljer eventuella miss-smaker..?). Jag har också en vegetarisk variant av het natur, där viktigaste ingrediensen är etiopisk peppar, eller berbere, som den också kallas. Och min tredje rätt är kyckling i lergryta.

På tre rätter kommer man… inte långt. Visst, jag kan väl laga några vardagsrätter till, typ korv och makaroner, fiskpinnar och sånt. Men när man vill ha det där lilla… extra… Eller framför allt, man ska servera många och man vill inte anstränga sig…

När jag fyllde 40 anlitade jag en cateringfirma som kom med mat och en hel disk på hjul. Det blev gående taco-bord som de cirka fyrtiotalet gästerna bjöds på. När jag fyllde 50… åkte Anna och jag till Stockholm och åt en massa godsaker på egen hand. Underbart!

OM jag nu bestämmer mig för att ha den där ”efterfesten” eller den här andra festen för fast jobb som jag går och väntar på tror jag att jag överväger att köpa färdig mat. På nätet hittade jag Eurocatering i Stockholm, ett företag som kanske skulle kunna bistå mig. Här finns allt från mackor via luncher, färdiga tallrikar och middagar till plockmat och desserter Och till festen kan man till och med få hyra serveringspersonal… Företaget jobbar främst med kunder i Stockholmsregionen och dit kan man väl säga att Upppsala hör, eller hur?!

När får jag festa, tro?

Jag försöker se positivt på framtiden även om det inte alltid låter så. Men är du med mig på det tåget lär du säkert få en inbjudan till Den Stora Festen framöver. Oerhört tråkigt och ledsamt att det finns dem jag inte kan bjuda längre av olika skäl, men jag hoppas och tror att vissa, ingen nämnd och ingen glömd, skulle vara med oss ändå, i anden!

Livet är kort.

Read Full Post »