Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘parad’

Ett inlägg om vårt gästspel på Stockholm Pride 2013.


Inte så långt,
men ändå: vi gjorde ett gästspel på Stockholm Pride i år över helgen. Mini-semester på sköna Clarion på Ringvägen, med underbara hotellfrukostar, öl och nötter i baren och många intressanta tvåbeningar att beskåda.

Det viktigaste var Paraden. Det var Fästmön och jag och 59 998 andra som gick den, en lite större bedrift än att stå bredvid och se på, om jag får tycka. Vi gick från Skanstull till Stadion. Vet inte hur långt, men långt var det. Och varmt. Tre flaskor vatten gick åt, en och annan bit druvsocker. En häl som gjorde mig orolig. Fast vi klarade hela vägen och vi kom fram. Mina gjutna inlägg är helt klart bättre än de andra jag har gått med, men jag har väldigt ont idag, kan jag meddela. Det tänker inte hindra mig dock från fortsatta äventyr.

Avslutningskvällen i Pride Park på Stadion var det tråkigaste i kvinnominne. Vi hade kunnat göra betydligt roligare saker för de 2 x 485 kronor vi betalade för biljetterna. OK, visst var det kul att glo på folk och träffa V, men det kan vi gör när och var som helst, egentligen. Vi slapp i alla fall Jonas och Mark, alltid något.

Nästa gång vi åker till Stockholm tar vi en långhelg med museibesök och shopping. Det hanns inte med nåt sånt den här gången.

Här är massor av bilder från vår helg, en helg som faktiskt fortsätter i New Village för oss båda:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hälsningsinlägg!


Nu stänger jag bloggen
för en tripp till Stan och Stockholm Pride. Den som lever kanske kan få se bilder från paraden nån annan dag, när Pride är passerat.

Det blir en mini-Pride för oss, Fästmön och mig. Det vill säga, planerna är att gå paraden (om hälen och hälsan håller för det) i morgon samt att mingla i parken därefter. I kväll huserar vi på Söders höjder nånstans…

Happy Pride!

Regnbågsflaggor

Från Pride 2011, när jag inte kunde gå paraden på grund av tromboflebitskiten.

 

Livet är kort. Vår Pridevistelse 2013 är kortkort.

Read Full Post »

Tro inte att jag glömmer den som är en go vän! Det gör jag inte! Jag sparar er i hjärtat! Och fast jag inte såg er när vi gick i paraden igår, B och C, herr och fru Hatt med flera (tack för sms!), så tillhör ni mitt gäng goa vänner som jag sparar i hjärtat. Tänk på det ibland.

En alldeles särskild tanke och ett tack går till vännen FEM som hade skickat den här underbara kylskåpsmagneten.

”Life is nothing without friendship…” Svårt att förstå för en del, lätt att förstå för andra.


Och så har vi landat
efter våra dagar i Stockholm. Vi har varit och ätit gott på Restaurang Maestro. Vi är mätta och nöjda och trötta, fast Fästmön städade lite  där också. Själv fick jag ta till reservkrafterna för att ta mig hem med ett helt ben som inte lydde först. Men till slut funkade det och jag kunde gå.

Anna städade lite på Maestro. Att hon orkade…


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi grundade med en rejäl frukost. Det gör man när man bor på hotell. Man äter. Frukost. Man äter mycket till frukost. Onaturligt mycket. Dagen var jättevarm, så trots mina principer valde jag klädsel tjockis-svart linne till överkroppen. Detta fick till följd att axlar och nacke nu är synnerligen osniggt rosa. Och svider som fan.

Fästmön var smart och hade med sig sin boa som skyddade axlarna. Värmde lite också. Söt var hon i alla fall.

Söt!


I Humlegården strålade vi samman med Gunilla.
Det är alltså hon som gillar att ventilera sina brallor, ta män i skrevet och dricka ur blomvaser.

Vi fick vänta länge innan paraden kom igång. Jag passade på att fota lite, förstås.

Den här damen hade först promenerat till Humlegården från Söder. Och nu skulle hon gå paraden… Tufft och modigt!


Till och med trista elskåp
var Pridesmyckat dagen till ära.

Pride!


Många var väldigt uppklädda.

Rött är sött.


En del ekipage
var väldigt enkla…

World of chocolate!


Vårt favoritmuseum
var med i paraden!

Fotografiska i paraden.


De glada gossarna i Gaykören
sjöng inte, men dansade fram.

Glada Gaykören dansade fram.


Tyckte du att det såg glest ut?
Tja, jag kan meddela att det tjocknade till ordentligt. Faktum är att vi var 50 000 som gick…

Vi noterade en enda läskig incident med en kille som hade lite för bråttom och som snavade och slog sig på käften. Såg jävligt ont ut…

Tjockt i paraden…


Vi hoppade ur nära slutet
och stack iväg in på en tvärgata på Söder för att äta och dricka. Det var då Somliga hinkade ur en blomvas.

Den berömda blomvasen.


Själv skötte jag mig
och åt lite mat, lax och pommes, samt drack en ljuvligt kall starköl.

Jag var så hungrig att jag till och med åt upp morötterna.


Därpå skildes våra vägar.
Den törstiga bloggerskan från Dalarna hade nåt ärende inne i stan igen och vi linkade till Tanto för att vara med om avslutningsgalan.

Men avslutningsgalan på Tanto skilde sig inte mycket från resten av kvällarna. Den var så trist. trist! Det kändes som om den hade mina Iorstrumpor över hela sig.

Artisteriet på Pride tycktes hela tiden ha mina Iorstrumpor på sig. Varje kväll. Mina Iorstrumpor fick jag för övrigt från en före detta vän som tycks ha vänt mig ryggen numera efter att jag avslöjade hur lite jag hade att leva på tidigare. Ibland förstår jag mig inte på människor.


Den enda gången det glimmade till rejält
var när proffsiga Lena Ph kom på scenen. Då gungade varenda Tanto-besökare, jag lovar!!! TACK, Lena!!!

Nä, man fick sannerligen roa sig med annat. Men först blev det lite allvarligt när vi mindes alla dem som inte längre finns med oss och kören sjöng Ovan regnbågen (Over the rainbow). Så kom en kort regnskur och sen… kom regnbågen fram… Det var magiskt…

Regnbågen kom fram.


Jag kände inte igen särskilt många av artisterna
och låtarna. Och de som jag kände igen var bara gapiga och tråkiga. Nej, då hade jag roligare åt vår egna kommentatorer, de två herrarna på bilden. De hängde vid vårt bord och om jag inte har fel var det Gunilla som lockade dit dem. Hon är ju, som bekant, svag för herrar. Gunilla hade nämligen anslutit sig till oss igen.

Anna, Gunilla och våra egna personliga kommentatorer.


Min fot gjorde vid det här laget så ont
att jag bävade för att gå på toa eller köpa öl. Samtidigt var jag rädd att sitta alltför stilla och bli stel, så jag VILLE röra på mig.

Tog några nattbilder och lekte med mobilkameran, som nu alltså inte längre är tejpad eftersom jag har hittat reservdelar till den (på förekommen anledning berättar jag detta, för nån ny mobil har jag inte köpt).

Nattexistens på Pride.


Känner du igen
denna här???

En älskad silhuett.


När det är mörkt
behövs strålkastare. Den var gul.

Gul strålkastare.


Vi slängde en sista bläng på scenen
och gick sen och köpte remmar. Och jag köpte vistelsens enda bok, Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Eld. Den var 40 spänn dyrare i Hallongrottans tält än hos Bokus på nätet, men nån gång måste man ju gynna andra bokhandlare. Till min sorg hade de inte Sara Lövestams senaste bok, Tillbaka till henne. Enligt författaren själv hade de fåtal exemplar som Hallongrottan tagit med till försäljning efter Sara Lövestams framträdande tagit slut direkt.

Pridenatt. Tillbaka nästa år? Den som lever får se.


Hur det blir nästa år
med Pride är det bara den som lever som får se. En del av oss kanske från ovan regnbågen. Who knows what tomorrow brings…

Idag kom vi hem till Uppsala och New Village vid 13.30-tiden. Jag packade upp, vattnade mina krukväxter (alla hade överlevt utan blomvakt!) och ringde mor. Sen tog vi en tur till Gamlis där min älskling bjöd på kaffe, macka och kaka.

Mackorna var så tjocka i omkrets att Anna nästan inte fick in sin i käften.


Suveränt goda Briemackor
med gott om grönt i. Salamin gav jag till Anna.

Suveränt god Brie-macka.


Vi tog en tur ut till Himlen
och även där hade krukväxterna överlevt. Anna packade om lite grejor i en mindre väska och innan vi återvände till NewVillage stannade vi på ICA Solen för att köpa middag till i morgon – ingredienser till Västerbottenpaj och ett kilo kräftor… För vi går nämligen in i vår fjärde och sista semestervecka i morgon och det vill vi fira på detta sätt!

I kväll orkar ingen av oss laga mat, så det blir utgång till Restaurang Maestro som ska ha grillkvällar nu på sommaren. Underbart att bara få sätta sig till bords igen och bli serverad! Men jag tar kryckan med i kväll, för nu börjar min häl ta alldeles slut. Vad gäller övriga krämpor är jag förvånad och överraskad – på ett positivt sätt. Kroppen är en märklig sak…


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså vi hade en helt fantastisk Pride-lördag! Eftersom vi i skrivande stund är på väg att packa ihop, kommer här bara en kort resumé. Ett längre inlägg kommer senare:

  1. Somliga gick paraden med gylfen öppen i minst en kvart. Notera att denna blotterska gick i vårt sällskap.
  2. När blottandet upptäcktes, blev somliga så uppspelta att h*n tog en man på skrevet. Rejält.

Alltså, när man har väninnor som påstår sig gilla kvinnor och som sen både blottar sig och tar män på skrevet, då blir man liiite tveksam om väninnans läggning…

Efter att ha gått hela paraden, så gott som, höll min fot på att ramla av. Vi traskade till kvarterskrogen Rosen på Söder och intog middag. Men Somliga greppade blomvasen, slängde bort blommorna och hinkade…

Somliga och blomvasen.


Efter måltiden skildes vi åt ett tag.
Det var då… Strax efteråt… Som Fästmön kläckte ur sig:

Jag har fläsk mellan benen.


To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagen började så bra! Vädret var mulet, vilket är perfekt när man ska marschera i en parad runt Stockholm, med början på söder och ändhållplatsen på Sergels torg. Vi laddade som vanligt med en grundlig frukost och gav oss sen iväg med t-bana mot Tanto, där starten skulle gå.

På väg upp ur t-banan mötte jag V som jag inte sett på år och dag! Det blev en sån chock att vi bara kramades och bara kom oss för att fråga hur den andra mådde – ingen svarade sanningsenligt, tror jag. Jag blev så paff att jag helt kom av mig och glömde presentera Fästmön och allt! Skäms på mig!

Däremot blev det presentation och mer kramkalas på väg ner mot Tanto. Där träffade vi nämligen på Uppsalaprofilerna Kitty the Artist och Monica the Starinterpreter.


Kitty och Monica tog en lunchöl. Notera att Kitty har en snygg färg på sin väska.

                                                                                                                                                     Gissningsvis var vi nere nån halvtimma före utsatt starttid. Vi stod fem minuter i toakön, sen gav vi upp. Vi försökte hitta ett gäng vi ville gå med, men det var omöjligt. Vårt första alternativ var QX för där brukar det vara bra musik. Men nån QX-bil såg vi inte. Däremot såg vi Babsan i bil från Patricia. På tal om Babsan bad Pride-ledningen henne om ursäkt med blommor efter incidenten i onsdags kväll och på schlagerkvällen stod hon på scenen och ylade efter sin spanjor som om inget hade hänt. Men är man diva, så är man.

En annan diva som sprang omkring och muttrade och var sur var Jonas Gardell. Han hördes meddela nån att han var jätteförbannad på nån som hade nåt med paraden att göra. Nåt nytt eller..?

Det gäng som vanligen får mest applåder i paraden är Stolta föräldrar. Här en bild på dessa.


Stolta föräldrar till homo-, bi- och transbarn. Under dessa banderoller får man aldrig se de sina.

                                                                                                                                                             Annars var det tunnsått med mera festivalliknande paraddeltagare. Vi såg en bödel som stod framför oss och luktade armsvett och sen två gossar i glittriga shorts och plymer. Kunde vi gå med dem, kanske???


Kunde vi gå med dessa, tro?

                                                                                                                                                           Nej, QX-bilen kom aldrig, bara en massa bilar från våra politiska partier samt facken. Typiskt var väl LO-människorna som åkte i ett riktigt vrålåk… Vi bestämde oss för att gå med Gaypoliserna, tryggt och bra! Fast… vi hade ju inga uniformer… Rådvilla stod vi och såg hur bil efter bil, gäng efter gäng gav sig av.

Till sist var det emellertid ett trevligt gäng som frågade om vi ville gå med dem. Och vi var ju lite svartklädda så det passade ju bra. Var sin flagga fick vi också att vifta med.


Anna viftade med en flagga.

                                                                                                                                                             Men… eh… vänta nu… vad står det egentligen på flaggan??? Ja du ser rätt! Vi blev helt enkelt fotbollsflator bara så där!


Gnaget är laget!

                                                                                                                                                                   Det var onekligen en speciell känsla att tåga genom Bajenland (=söder) med AIK-flaggorna!..

Men nu ska jag berätta att några personer som är mer ointresserad av sport och idrott i alla former är Anna och jag. Jag har aldrig varit på en fotbollsmatchs i hela mitt liv. Däremot, som Anna sa vid frukosten i morse, kändes det bra att gå med ett gäng där det är extra tufft att vara öppen med sin läggning. Jag kände mig också solidarisk med släkten i Fruängen och fick peppande sms från mammakusinen!

Vid 16-tiden anlände vi så till finalplatsen, Sergels torg. Vid det laget hade jag börjat få fruktansvärt ont i magen och Anna hade blåsor på fötterna och problem med sin onda vänsterfot. Vi gick upp till hotellet för att vila. Anna grejade med sina fötter och jag försökte piggna till med en dusch.

Framåt kvällen gick vi till Michelangelo och åt pasta, men min magvärk tilltog så jag kunde inte äta upp. Det var med nöd och näppe jag tog mig tillbaka till hotellet och kröp ner i sängen. Ärligt talat trodde jag att jag skulle dö alt. att vi skulle få tillkalla ambulans, för den magvärken jag hade var inte av denna världen. Anna var rädd att jag skulle få en propp eller en bristning av nån väsentlig åder eftersom jag egentligen inte ska äta cyklo-f. Men tro det eller ej, ont krut förgås inte så lätt och här sitter jag idag. Det känns som om nån har kört över min mage med en lastbil, men jag lever. Kanske var det nån AIK-motståndare som gjorde voodoo på mig???

Inget trevligt slut på vår minisemester, men jag ska försöka hitta på nåt som piggar upp min älskade framöver. Eftersom jag ska börja jobba den 1 september har jag inte tid att vara sjuk, så vi får se vad som händer. Men klart är att jag ska ta kontakt med doktor Anders, för så här ont vill jag inte ha igen.

I Uppsala regnar det som 17. Det kändes grått och trist att komma hem igen…

Read Full Post »

Fredag skulle vi se foton, hade vi bestämt. Efter en bastant frukost, där vi naturligtvis satt och kommenterade allt och alla, gav vi oss ut i fotriktiga sandaler, vi är ju två robusta fruntimmer… Efter fem minuter träffade vi bekantingarna A och J från Metropolen Byhålan, ett kärt återseende. Tyvärr har mycket tråkigt hänt sen sist, men ändå står vi här idag… Livet kan ta märkliga vändningar…

Vi promenerade genom Kungsan. Lite kul att se i dagsljus vad som fanns där och inte bara nattens mystiska människor och ställen…


Anna i Kungsan.

                                                                                                                                                            Min Pride-flicka poserar mycket ovilligt, men här fick jag henne att ställa sig nedanför den gigantiska scenen.


Min Pride-flicka!

Solen var lika stark som dagen innan. Och överallt vimlade det av regnbågsflaggor…


Sol och regnbågsflaggor över allt!

                                                                                                                                                            När vi passerade Slottet såg vi en härlig fontän. Jag försökte få Anna att göra en Anita Ekberg, men hon vägrade.


Vatten, utan Anita och Anna.

                                                                                                                                                                Kung Gustaf III stod rak i ryggen och syntes försöka dirigera flaggorna att blåsa åt Kungsträdgården till. Men de var olydiga, flaggorna.


Flaggorna blåste åt ett annat håll än kungen dirigerade.

                                                                                                                                                                 Vi promenerade som sagt till Fotografiska museet. Det var varmt och jag solbrände mina axlar lite, upptäckte jag senare. Vid hamnen passerade vi bussar som gick till Paradiset… Undrar var det ligger…


En Birka-buss till Paradiset.

                                                                                                                                                              Vi stannade och fotade en del. Och så fläktade det så härligt vid vattnet…


Anna vid vattnet, här mixtrar hon med sin mobilkamera.

                                                                                                                                                    Fotografiska hade flera spännande utställningar som jag verkligen rekommenderar! Det enda som är mindre bra är inträdet, hela 110 pix. Det är dyraste laget, tycker jag som lever på a-kassa.

Bäst var förstås Robert Mapplethorpe-utställningen, men man får vara beredd på att en del av bilderna är väldigt nakna och, ja, pang på, så att säga. Vidare såg vi en utställning om nordiska modeller i Chanelutstyrslar samt kinesen Liu Bolins märkliga utställning Den osynlige mannen. En utställning om en anorexiasjuk flicka var gripande och nästan alltför svår att ta in. Utställningen av Jacob Felländers analoga foton kändes mest rörig. Men utställningen Circle of memories av Eleonor Coppola var den i särklass mest berörande. Jag kände en sån sorg i bröstet hela tiden jag gick bland höet och alla handskrivna lappar…


Mest berörande.

                                                                                                                                                                Så strosade vi tillbaka igen, genom Gamla stan. Vilade ut med var sin kall öl och passade på att skriva några rader till lilla mamma.


En hälsning till mamma.

                                                                                                                                               Naturligtvis satt vi och spanade på folk och deras klädsel. Vi är fortfarande snyggast klädda själva. Eller i alla fall mest diskret klädda…

På Drottninggatan stannade vi och köpte med oss lite gottis. Anna fick först betala lite väl mycket för sina små bitar, men till sist blev det rätt.


Det var lite Goddag Yxskaft – eller Hello Kitty på godisaffären…

                                                                                                                                                                 Vi vilade en stund på hotellet och tog var sin svalkande dusch. Ursprungliga tanken var att traska tillbaka till Gamla stan och äta, men vi valde ett ställe intill hotellet, Taverna Efes.


Taverna Efes, en grekisk restaurang, finns intill vårt hotell.

                                                                                                                                                            Där underhölls vi – NOT! –  av en kvartett varav en dam i 55-60-årsåldern med basröst och tillika megafon höll låda hela tiden. Anna satt med ryggen mot sällskapet och fick uppfattningen att det var en ung man i 30-årsåldern som talade. Inte ens när jag nämnde ett par bekanta till mina föräldrarsom Bastuban och hennes man påminde om fattade Anna. Men sen såg hon. Och då skrattade vi förstås ännu mer…


Jag åt lax.

                                                                                                                                                              Sen bar det av till Kungsan. Vi träffade både mindre trevliga och trevliga bekantskaper och vänner. Blan de trevliga märktes G från Västerås (ses alltför sällan!), Gunilla och Anna (äntligen)  och Siv och K (jamen varför har vi inte träffats tidigare?!). Tyvärr lyckades jag endast fånga Gunilla och Anna på bild, men visst är de väl söta???


Gunilla och Anna.

                                                                                                                                                                      Så småningom strosade vi hem i julinatten augustinatten. Köpte med oss räkmackor och kaffe upp på rummet och somnade – framför TV:n. Två trötta tanter.

Och nu laddar vi förstås för den stora paraden! I den lär Anna vara sötast!


Anna är sötast!

                                                                                                                                                              To be contiued…

Read Full Post »

Inte borde jag sitta här och knacka ner ord nu! Eller lyssna på det stackars barnet som har skrikit rakt ut i säkert en kvart utan att bli tröstat. Man kan ju inte låta bli att undra lite… Pratade just med en bekant igår om att barnet ifråga ju aldrig får lämna sin inhägnad. Man undrar lite över stimulansen då, samtidigt som skriken blir mer förståeliga. Jag läser just nu en bok, en bok som jag inte gillar därför att jag tycker att den består av fragment och inte är den roman den utger sig för att vara. Hur som helst, i den förekommer en flick-apa som sitter i bur och studeras av en vetenskapsman. Jag får vissa associationer…


Apa i bur som inte ser så glad ut…

                                                                                                                                                                     Jag har jordens strykhög att ta tag i. En tredjedel av högen ska sedan vikas och nedläggas i Ö&B-stinky väska på hjul. Stor mening med att stryka då… Ja ja, i värsta fall finns det kanske nåt järn på hotellet. Fästmöns väska var knökfull, ännu fullare än när hon skulle till Berlin i fem dar. Vi ska vara borta tre… Men vad gör man när väderprognoserna är fram och tillbaka – sol, regn, sol, regn. En klok kvinna packar då kläder för alla sorters väder, oder was?!

Inget skojsigt har vi packat för paraden heller, men jag tänker att man alltid kan köpa nåt skit grejs som är lite färgglatt. Anna hade velat ha sin boa, jag själv har ju mina huvudvippor, men de känns mest bängliga att försöka trycka ner i nån väska. Ja, jag erkänner! Jag har en ryggsäck också. Två väskor för tre dar, slå det om du kan!


Så här färggranna var vi på Pride 2009. Bilden togs av en människa som strax efterpå blev skitsur på mig. Men den är bra, bilden. Människan har jag dumpat. Energitjuvar har inget att hämta hos mig längre. 

                                                                                                                                                               Ja, jag har verkligen inte tid att sitta här och skriva, som sagt… Soporna måste knytas ihop och bäras ut, jag måste in i duschen och få till nån annan frisyr än raggarfrillan jag har just nu (vi ska liksom inte på American Car Show utan på Pride…) och så måste jag äta nånting. Anna och jag ska ses på centralen, hon åker direkt från jobbet medan jag åker lite tidigare hemifrån och köper biljetter. Vi beräknas anlända vid 17-tiden om allt går enligt planerna. Och med SJ kan man ju inte riktigt räkna med att det gör det… Förhoppningsvis blir vi inte avkastade heller, för vi talar svenska, är blonda och ska ha biljetter. Vår storasyster är inte på toaletten. (GAH, jag blir så arg när jag tänker på det stackars avslängda barnet!!!)

Kaffet i muggen är slut, ett skäl att resa sig härifrån och hämta nytt samt sätta lite fart. Men jag måste nog ta en liten runda och kolla vad en del andra har (haft) för sig innan jag blir seriös.

För övrigt kan jag meddela att cyklo-f inte verkar ha minsta effekt på mig. En stor besvikelse, förstås. Gissar att jag får propp igen i stället, det vore ju toppen! 👿

Read Full Post »

Kränkande kommentarer och påståenden utan belägg kring HBTQ-frågor publiceras inte vid detta inlägg!

Jag har gluttat lite i olika tidningar, främst pappersvarianter och på nätet, för att kolla hur mycket och vilken sorts uppmärksamhet Pride och HBTQ-frågor får så här i Pridetider. Generellt sett kan man säga att det flirtas rejält. Det är som om vissa tidningar lyfter fram ”ALLT” de har sen ett år tillbaka som rör HBTQ-frågor. Ett exempel av den dummare arten är ju det idiotiska gaytestet jag skrev om häromdagen. Där gjorde Expressen är riktigt bottennapp…

I dagens lokalblaska hittar jag två notiser och en omnämning av HBTQ i en kulturartikel. De båda notiserna handlar om att Prideveckan har inletts respektive att det blir partiledardebatt under Pride. Det sistnämnda är alltför tydligt baserat på ett pressmeddelande. Suck… Kulturartikeln behandlade en författares comeback och underlåter förstås inte att nämna att hon under en period av sitt liv hade en lesbisk relation. På tidningens hemsida finns en något längre artikel om att Pride-veckan har startat, men den är tämligen intetsägande. Här nämns partiledardebatten, transpersoners rätt till vård och att festivalområdet har flyttat från Tantolunden till en plats utanför Sjöhistoriska museet. Museet har på sin hemsida mycket information om vad som händer där under Pride-veckan, en hel del barnaktiviteter bland annat! Utmärkt service!!!


Sjöhistoriska museet flaggar för Pride! Bilden är lånad från museets hemsida.

                                                                                                                                                       Dagens Nyheter sällar sig delvis till fånerier och har på sin hemsida ett Pridetest. Självklart hade jag tolv rätt av tolv möjliga – och frågorna var inte av det tramsiga slaget. Men ändå. Är tester seriösa? Nej, men roliga att göra. Ibland. När de inte är idiotiska… DN har annars på sin hemsida en större artikel där man lyfter fram att RFSL fyller 60 år, MYCKET värt att notera, tycker jag själv! Vidare finns på hemsidan ett antal artiklar om Pridefestivaler runt om i världen samt några glimtar ur veckans program i Stockholm. Vidare finns en debattartikel signerad Katri Linna med rubriken ”HBT-personer får inte den vård de har rätt till”.

Svenska Dagbladet väljer att basunera ut att Pride-veckan har dålig ekonomi. Det är ju i och för sig en riktig och viktig iakttagelse, men ändå. Kunde det inte finnas nåt positivt att lyfta fram i stället? Fler negativa artiklar som finns på tidningens hemsida är att man förväntar sig trafikkaos och att tidningen nog tycker att det är mycket ytligt glitter – vilket dras in i en kulturartikel om en debutpjäs av britten Alexi Kaye Campbell. På hemsidan finns också en hänvisning till Katri Linnas debattartikel i Dagens Nyheter om att HBT-personer och vård – se ovan. En positiv artikel hos Svenska Dagbladet är emellertid den om att museer gör särskilda satsningar under Pride!


En milstolpe (?) från Pride förra året.

                                                                                                                                        Aftonbladet slår, något förvånande men positivt överraskande, in på den något mer seriösa vägen och lyfter fram problemen som transpersoner som vill byta kön råkar ut för. Bland annat finns en film om Amanda och socialstyrelsens förslag på lagförändringar att se på hemsidan! Filmen är ungefär fem minuter lång. Jag applåderar!!! Amanda, för övrigt kandidat till riksdagen för Folkpartiet, skriver också om HBT-frågor i en debattartikel i på Aftonbladet  Wendela. Aftonbladet har på sin hemsida också en artikel om homosexuellas svåra tillvaro i andra länder, en artikel av RFSL-ordföranden om den pågående HBT-kampen samt en ledarartikel om att Pride-veckan inleds. Känns mycket seriöst och bra, Aftonbladet!!!


Tofflan i paraden förra året. Personerna i bakgrunden på bilden är endast åskådare som står vid sidan av paraden.

                                                                                                                                               Expressen har idag på sin hemsida en artikel om Pridefestivalen, paraden och några aktiviteter under måndagen och tisdagen. Ganska tunt, alltså. Däremot är Johanna Koljonens debattartikel om att Sverige kanske inte är så homovänligt som vissa tror mycket intressant!

Byhåle-Bladet 1 har en tämligen intetsägande artikel på sin hemsida om att Pride har startat (verkar vara baserad på ett pressmeddelande som en del andra artiklar).

Hos Fria Tidningen, som bland annat gör Uppsala Fria Tidning, hittar jag inte ett ord om Pride har jag fått uppgift om att man har Tema Pride. Igår morse när jag skrev detta inlägg fanns ingen nypublicerad artikel om Pride, men senare på eftermiddagen publicerades på hemsidan en kulturartikel om konst på Pride och på kvällen publicerades en intressant och annorlunda artikel om den anarkistiska HBTQ-festivalen Anarchopride.

Uppsala-Tidningen har sommarstängt.

P4 Radio Stockholm hade ett inslag i morse om att Pride-veckan har startat. En artikel finns att läsa på hemsidan och där finns också en länk till morgonens inslag. På hemsidan finns också en kort artikel om att det är flest homoäktenskap i Stockholm, ett inslag som gått i P3:s nyheter idag… Artikel och länk finns på P3:s hemsida.


Några samkönade brudpar hittade jag på ett konditori i Upplands-Väsby förra året.

                                                                                                                                                            Tja, detta var något om Pride i media, just nu, allt serverat för dig som liksom jag inte kan vara där…

Läs även andra bloggares åsikter om ,  och .

PS Till alla som skriver kränkande kommentarer rekommenderar jag Kims svar till svenska folket. Till alla andra rekommenderar jag läsning av desamma för ett gott skratt! Kim träffar verkligen mitt i prick! Vasst!

Read Full Post »

”Lårkan slår i skyn sin drill…” Nääää, det gör den INTE! Inte jag heller. Jag SVÄR över den. Jag är inte nån tålmodig sjukling på nåt vis. Jag vill bara vara… frisk. Idag när jag fotade lårkan gick inflammationen inte att se på EN bild, så jag tog två.


Översta delen av inflammationen. Den startade längst till höger och har dragit sig åt vänster. Jag har mest ont i början, längst till höger. Där är det som en liten knuta också.

                                                                                                                                                      Inflammationen har gått från högt uppe på låret ner till knävecket nu. Idag gör det ondast i början och i slutet. I början känner jag en liten knuta. I slutet, det vill säga närmare knävecket, gör det så ont att jag har svårt att smörja in kletet.


Här var det aj aj ont! Ondast neråt knävecket.

                                                                                                                                                        Färgen har mörknat något där upptill och förhoppningsvis tyder det på att inflammationen håller på att läka ut. Men jag överväger i alla fall att slänga iväg ett mejl till min doktor Anders som kommer tillbaka från semestern idag. Jag är nämligen inte så säker på att hans kollega visste riktigt vad han sa och gjorde i fredags…

Sen fick jag ett tips från en vän igår som gick ut på att jag skulle testa en viss sorts superduperlappar från Japan. Men se det vågar jag INTE, misstänker starkt att dessa lappar skulle fungera som direkt vodoo alternativt ge hallucinationer och det räcker med den smärta jag har! 😉

Trist att vara ensam är det, men det är mitt eget val. Jag måste bli bättre i lårkan innan jag kan och vill göra nåt som kräver mer än fem steg. För sen gör det rejält ont. Och det känns inte riktigt rätt att vara ett hinder för Anna och barnen när och om DE vill göra nåt som kräver nån sorts rörelse. Så jag bidar min tid här hemma ett par dar och hoppas att inflammationen går tillbaka. Fick i alla fall träffa hela bandet igår och fick en gosig, gosig kram av Elias – det värmde!


Den här donnan får jag drömma om ett par nätter nu. Bilden togs igår efter buffén på Odinsborg.

                                                                                                                                                             Idag inleds Pride-veckan. Och på nåt sätt är det väl tur i oturen att jag sålde biljetterna. Jag är ju ganska orörlig här där jag sitter, menar jag… Men eventuellt, eventuellt blir det ett besök in på lördag för att titta på paraden. Mycket hänger på vädret, emellertid. Elias fyller åtta år den dan och han ska firas på morgonen först och främst. Om vädret sen tillåter och födelsedagsbarnet och förhoppningsvis äldre syster/systrar vill, åker vi sen in till Stockholm tillsammans med pappa O. Men som sagt, det bygger på att det inte spöregnar och att jag kan gå, förstås…

Fram till lördag får jag nöja mig med att läsa i media som nu är full av HBTQ-artiklar och annat. En lite fånig flirt med Pride, kan jag tycka, men ändå, det är väl kul och bra att HBTQ-ämnen uppmärksammas åtminstone EN period om året… Jag ska ”bläddra” igen de artiklar som finns och återkommer eventuellt med ett inlägg om detta! En del artiklar är säkert väldigt bra, men jag har också sett en del trams, ärligt talat…

Nu ska jag nog försöka knåpa ihop ett mejl till doktor Anders och ett nytt mejl till Personlige Göran, min bankman, som jag också vill träffa. Båda herrarna återvänder från sin semester idag och vad passar väl bättre då än att Tofflisen stör friden? 😈

Read Full Post »

« Newer Posts