Ett inlägg om slottsliga bär och grönsaker.
Det gick som en dans att handla idag. (Ja, jag är lite ironisk.) På Stormarknaden, dit vi for, var vi inte ensamma. Fler människor än vi behövde mat och dryck. Men efter att vi fyllt på våra förråd gjorde vi en visit på Slottet – lagom till eftermiddagskaffetid. (Ful får en vara, men inte dum!). Annas snälla mamma hade gjort hallonbakelser, vilket inte hindrade hennes yngsta dotter från att palla ett och annat bär från buskarna. Också…
Anna pallar hallon i Slottsträdgården.
Papperssvalan fungerar utmärkt som fågelskrämma, enligt Annas snälla mamma.
Det blev en härlig stund i Slottsträd-gården där såväl flora som fauna är vida representerade. I buskarna hittade jag till exempel en svala som landat för evigt… Svalan var årets variant av Annas snälla mammas fågelskrämma och enligt konstruktören själv fungerar den bäst av alla varianter hon hittills har testat!
Kvarlämnat hallon.
Vi avnjöt kaffe och bakelser i skuggan under ett parasoll. L visade sig vara en riktigt bra tränad butler. Han servade oss med kaffe och påtår. Som om inte detta var nog fick vi med oss en massa gott från landen – färskpotatis, sallad och lök. Potatisen blir finfin till sillen vi tänkte äta i morgon! En burk hallon slank också ner i påsen, samt norsk firre från Annas brorsa. Tänk att vara bortbjuden och få med sig en massa godsaker därifrån! Själva medförde vi bara ett stycke före detta hallonburk (lånad för 100 års sen) samt saxen som råkade komma med hem i en rabarberpåse en gång… Men ett och annat hallon lämnade vi kvar.
Nu väntar vi på att räkorna ska tina och vinet ska bli tillräckligt kylt. Jag tror att jag får kolla om det inte finns var sin Ginger Joe som är alldeles lagom kall i kylen. Och kanske lite salta nötter till… Tungan och strupen känns underligt torra…
Underligt torr tunga. (Grodan står i Slottsträdgården och enligt Slottsfrun lyser den när det blir mörkt.)
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 