Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pålägg’

Nu har jag fajtats med drakar* så jag är alldeles toksvettig. En äkta Svettlana**, alltså. Det gick bra att vila en stund mellan bilfix och drakkamp, men efter kampen har det varit svårt. Skulle precis lägga mig ovanpå min sköna säng när Nån körde igång en trimmer på baksidan. Och det är kvavt så jag måste ha balledörren*** öppen – alltså låter det som om jag sitter utanför en tandläkare, ungefär.

Snoken är täppt som 17, halsen hemsk, men hostan har inte gjort entré än. Huvudet känns emellertid som om det har varit fotbollen på en fotbollsmatch.


Mitt huvud?

                                                                                                                                                                   Jag känner mig alltså väldigt fräsch och frisk (inte riktigt…) och börjar nu sitta och fundera på middag. Eller Medda, som ett av min x:s farfar hade en härlig historia om. Medda var en gubbe som alltid sa

Medda!

när han dök upp. Det betyder alltså

God middag!

Tydligen dök han alltid upp i middagstid ELLER så var

Medda!

det enda han kunde säga. Jag minns inte. Kommer bara ihåg att Sven var så härlig med sina historier!

Nu tänkte jag kanske egentligen inte så mycket på gubben som på mat. Jag har liksom glömt att inhandla nåt ätbart. Mörka moln tornar upp sig på himlen, men jag tänkte försöka hasa över till Tokerian. Behöver visst nåt att ha på frukostmackan också. Fast för tillfället är jag mest sugen på att köra ner en flaskborste i halsen än mat. Samtidigt vet jag att om hungern slår till och jag sitter här och inte har nåt vettigt hemma att äta, då riskerar jag att glufsa en av mina två chokladaskar som jag fick när jag fyllde år.

Ta mig samman nu!

                                                                                                                                                                   *fajtas med drakar = dammsuga
**Svettlana = en svensk städerska som städar så svetten lackar
***balledörren = balkongdörren

Read Full Post »

När jag var ganska liten trodde mina föräldrar att jag skulle bli städerska! Tänk så rätt fel de hade! Jag brukade gå och rätta till saker, kamma mattfransar som låg i oordning, hitta försvunna saker (särskilt min mammas handväska…) som nån ställt eller lagt på fel ställe med mera. Så snart jag hade fixat det hela sa jag förnumstigt:

Ordning här!

Att hitta saker som har kommit bort för andra är fortfarande en förmåga jag har. Men den har nog inte så mycket med mitt ordningssinne att göra. Det är en, vad ska jag säga, inte så fysisk förmåga.

I skrivande stund sitter jag hemma vid stordatorn. Jag stannar här till torsdag. Skälet är att jag har en del att fixa idag, bland annat förberedelser inför morgondagens möten. Det ena är jag ganska klar med, det andra har jag inte tittat på/funderat på än. Men nog ska det bli ordning här på mötena också! Även Johan har ett viktigt möte i eftermiddag och jag håller tummarna för att det går bra!

På onsdag natt kommer Linn och två kompisar hit för att sova över. Det är ju studentskivornas tid och det blir jobbigt, långt och dyrt att ta sig hem för fattiga studenter som bor i Förorten. Enklare då om man kan sova på madrass på golvet hos mammas fästmö. Eller en får sova i gästsängen och två på golvet. Tänkte därför gå ett varv med dammsugaren idag eftersom det var ett tag sen och jag vill ju INTE att de blivande studentskorna ska få astmaanfall av dammråttearmén.

Gissar att jag behöver en dusch efter detta – dagen är HET igen – och håret är jätteskitigt så det ska tvättas noga. Avslutningsvis blir det en tur till Tokerian eftersom väsentligheter som toapapper, kaffe och pålägg är slut. Synd, för resten, att Tokerian inte hade nåt jobb till Linn när hon ringde för att kolla av igår (hon hade tidigare lämnat in sitt CV och ett personligt brev). Där gick de miste om en toppentjej! Nu får nåt annat företag chansen.

Anna och jag åkte tillsammans med Elias till skolan i morse. Igår kväll satt Anna och försökte göra en sommarplanering, bland annat för att fritids måste få in önskemål om barnens tider. Det var inte det lättaste att få ihop det hela… Inte hjälper det att Anna har ont i magen, heller. Det gör mig lite orolig, vi misstänker att det är gallbesvär. Det kan göra så fruktansvärt ont, jag hade lite problem i ungdomen.

För egen del fick jag tag i doktor Anders igår via mejlen, så nu är ett recept på magsårsmedicinen på väg. Skönt att det går så smidigt!

Följde med Anna hem och åt frukost och så skjutsade jag henne till ICA Solen eftersom också hennes kaffe var slut. Hade jag haft min handlingslapp med i plånboken kunde jag också ha handlat, men så smart var jag inte. Den låg här hemma så fint på bänken.

På Solen sålde de lekar på påse. Det är verkligen en rolig affär!


Kull på påse säljer den roliga affären Solen! (Nej tack, ingen översättning behövs, det är norska och jag ordvitsar och tror att de flesta, liksom jag själv,  förstår.)

                                                                                                                                                                                 Clark Kent* flög hem över nya E4:an och inget konstigt dunkande ljud hördes. Skönt!

Hemma upptäckte jag att smarta brevbäraren ställt ett paket till mig OVANPÅ postboxarna. Paketet var för stort för att gå ner i boxen. Men varför inte ställa det vid min dörr, en trappa upp? Hade jag haft otur så kunde ju nån med långa fingrar norpat paketet! Men läskunnigheten verkar inte så stor här på sina håll, så paketet, som ju var från Bokus, fanns kvar. (Dessutom behandlas jag ju som spetälsk här omkring, så man trodde säkert att paketet var infekterat. Dock inte med vägglöss, som har bott hos vissa andra. USCH!)

Paketet var födelsedagspresenten från snälla Rippe som nu hade landat! Tusen tack, Rippe! Och kolla vilka spännande norska författare jag fick:


Unni Lindell, Stig Sæterbakken och Anne B Ragde – bara norskt i paketet!

                                                                                                                                                              Men nu ska jag inleda med en snabbläsning av lokalblaskan innan jag fluffar runt med dammvippan och släpar fram snabeldraken. Under tiden tänker jag ut nåt smart till mötena, det är jag säker på. Städning är en alldeles utmärkt syssla som går att kombinera med tankearbete! En maskin tvätt måste jag nog sparka igång sen också.

Till aftonen blir det förstås en titt på den första semifinalen till Eurovision Song Contest! Desperate Housewives får vänta till i morgon, för musiktävlingar är viktiga saker!

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bilman som hade en skruv lös igår!!!

Read Full Post »

Den här söndagen har varit en riktig snigeldag. Det känns som om jag bara går och väntar och väntar. På nåt. Jag har försökt förbereda mig inför den kommande veckans aktiviteter, men morgondagens möte hade jag helst velat flytta fram.

Har suttit vid pusslet en timma eller två. Idag var det emellertid även snigelljus, så jag har lagt ner.

Hämtade hem Fästmön för knappa tre timmar mitt på dagen. Serverade henne sparrissoppa och knäckebröd, men åt inte själv förrän nyss. Då räcker mättnaden längre och jag behöver inte äta nåt i kväll. Det var så dumt, för när jag hade skjutsat tillbaka Anna till jobbet svängde jag in på Tokerian för att handla och hämta ut min storvinst på 20 kronor på Lotto. Bara det att jag glömde köpa pålägg. Men det finns en torr ostbit, lemon curd och lite Kalles randiga. Det klarar jag mig på en vecka till. Jag äter ju frukost hemma hela veckan, även om jag sover í Himlen, troligen från onsdag till söndag.


Så här kul kan man ha med lite knäckebröd, ädelost och rädisor. Men idag blev det bara knäcke med vanlig ost på.

                                                                                                                                                             Jag har suttit med både Dagens Nyheters och lokalblaskans sudokun, de svåra, förstås. Idag kändes de tyvärr ganska lätta, så det blev inte tillräcklig intellektuell stimulans – eller ens den lilla lyckokänslan av att för en stund få känna sig lite smart…

Läser lite grann av och till. Spill är en märklig bok. Och jag vet inte om jag tycker om den eller inte. Men jag TROR att jag tycker om den. Jag har ungefär hundra sidor kvar.

Magvärken är inte lika intensiv som igår kväll, men den ligger där och molar i den nedre magen. Jag hatar verkligen att vara kvinna – ibland…

Anna stannar till i morgon. Jag räknar med att vara hemma från mötet senast klockan tolv. Gissar att vi åker och handlar då innan vi hämtar Elias från skolan och tjejernas väskor på Morgonen. Jag skjutsar älskling, barn och icke levande kollin till Himlen innan jag far hem till mitt. För att vara så där lagom nervös inför intervjun på tisdag klockan 15. Lagom nervös och laddad. Jag tror att det är därför jag tycker att dagen sniglar sig fram…

Read Full Post »

Vi var VÄLDIGT insnöade, visade det sig. Clark Kent* hade ju stått ute i natt och trots att jag var iväg två svängar igår kväll – och fick sopa och skrapa bilen båda gångarna – var den tämligen dold under tunga drivor. Men jag har ju min lilla skyffel, min lilla borste och min lilla skrapa och efter en halvtimma var Clark utkörbar. Bara det att närmaste vägen ut från Himlen inte var plogad… Några bilar hade kört där tidigare så det gällde att ha tungan rätt i mun och försöka hålla sig i det enda uppkörda lilla spåret. Det gick bra TILL ICA Solen, dit jag åkte medan Fästmön åt en mager middag, för att handla yoghurt och lite pålägg.

På väg tillbaka fick jag backa när jag kommit in på den sista vägen, för där hade en bil på väg ut kört fast. Naturligtvis kommer det idioter och ställer sig bakom mig (två stycken). Till slut fattade de att jag skulle backa ut, men en av idioterna körde in en bit – tills han (ja det var en man vid ratten i bilen) såg bilen som kört fast. Då höll han själv på att köra fast när han skulle backa ut… Dramat pågick under minst en kvart och ingen av gubbarna i de båda bilarna var ute och hjälpte kvinnan komma loss (de stod liksom bättre till än jag med min bil eftersom jag fick backa upp bussvägen och därmed inte kunde lämna min bil ifall bussen kom – då hade jag stått i vägen). Ja hej å hå, gubbar, säger jag bara! Sen var den första så IVRIG att komma in att han prompt körde – varpå tjejen som kört fast –  en TREDJE gång. Själv lämnade jag artigt företräde till henne på den smala vägen…


Väldigt insnöat var det idag…

                                                                                                                                                          Allt som allt tog det mig en timma att gräva fram bilen, åka till ICA, handla och åka tillbaka till Himlen. Så jag blev inte särskilt glad eftersom vi hade lovat att svänga förbi Morgonen med några filmer till Frida. Det var liksom inte plogat över allt i byn… Och det var nog lite svårt att förstå för dem som inte hade varit ute och kört bil…

Efter många om och men levererades filmerna, men ibland önskar jag att jag kunde säga nej. Eller jag sa nej idag och föreslog ett annat alternativ, men det var ingen som nappade på detta. Och jag hade ingen lust att tre människor skulle bli sura på mig, så jag vek mig. Det gör jag inte nästa gång. Jag hjälper gärna till, men nån taxirörelse driver jag ju inte, så… Nästa gång vädrets makter slår till är det JAG som bestämmer om jag kör eller inte. SÅ! Nu har jag rensat ut detta ur mitt system och det är inget som hänger kvar. Inte hos mig, i alla fall.

Anna och jag hann stannat till hemma hos mig. Där blev det till att gräva sig in i garaget först – parkeringsplatsen var ett berg och inte att tänka på med min rygg – innan vi kunde trippa (läs: lufsa) in med våra datorer, väskor och kassar. Vi hann packa upp också, men sen blev det dags att tuffa iväg till Annas jobb. Smågatorna där runt omkring brukar INTE vara särskilt plogade, så jag ville vara ute i god tid. Idag var de emellertid bra plogade och det skedde inga incidenter tur och retur – även om halkvarnaren blippade (= lät och blinkade) några gånger…

Även i stan hade det kommit mycket snö och så här översnöat var mitt gästrumsfönster (det är även gästrumsfönstret ovan i närbild):


Snöigt gästrumsfönster…

                                                                                                                                                            I kväll blir jag ensam ända till klockan 21, för Anna ska jobba över en timma. Nu börjar jag bli hungrig – har inte ätit nåt sen frukost – men jag glömde förstås att köpa nån mat på ICA idag. Risken är stor att det blir kycklingkorv och pommes strips, det är vad som finns i frysen. Och jag är faktiskt inte överförtjust i strips, vill hellre ha frites eller klyftor.

Gissningsvis sätter jag mig sen en stund med pusslet. Kan ju inte låta ramen ligga där och retas…

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lilla snömansbil!

Read Full Post »

Idag var det första gången på evigheters evigheter jag hade gäster hemma, andra gäster än familjen. Jag förberedde mig redan igår med att handla hem gott bröd och pålägg – hoppas jag. Men egentligen är det varken fikabröd eller kaffe som är viktigt när tre goda vänner träffas! Det viktiga är att det finns tid att prata.


Inger och Bibbi har jag känt sen slutet av 1997.

                                                                                                                                                        Inger och Bibbi lärde jag känna i slutet av 1997. Ända fram till i januari förra året hade vi en yrkesrelation eftersom de var två av mina frilansare. Idag är vi ”bara” vänner men det är inte så bara – det är bättre!

Vi tre, tillsammans med en Ewa, gjorde under många år ett nyhetsprogram på teckenspråk som hette Upptecknat. Det visades en kväll i veckan och repriserades en dag på TV Uppsala. När så tekniken utvecklades började vi i stället göra kortare informationsfilmer om aktuella ämnen som hade med min förra arbetsgivare att göra. Filmerna las ut som on demand-filmer på hemsidan. Jag var redaktör för både TV-programmet och filmerna. Det innebar att jag gjorde bakgrundsjobbet, det vill säga valde ut ämnen och skrev manus. Inger och Bibbi översatte sedan dessa manus till teckenspråk – ja, för du vet väl att teckenspråkssvenskan inte är detsamma som den svenska vi hörande pratar?

Jag underlät medvetet fram till nu att berätta att Inger och Bibbi är barndomsdöva. När vi pratar så tecknar vi, det vill säga inte ritar utan använder teckenspråk. Bibbi talar svenska samtidigt, vilket underlättar för mig, men Inger, som en gång var min teckenspråkslärare, vill inte förenkla för mig utan tecknar enbart, i princip. 😉

Tyvärr dröjer det alltför länge mellan gångerna vi ses, så mitt teckenspråk försvinner gradvis. Idag fanns det emellertid så pass mycket kvar att vi hade flera intressanta diskussioner om till exempel minoritetsgrupper. Eftersom vi alla tre tillhör sådana – fast på lite olika sätt – var det intressant att jämföra de ”problem” vi stöter på ute i samhället. I vården, till exempel. Det är inte så lätt att ringa och beställa tid när man är döv – man hör ju inget. Därför måste man ha tolkhjälp. Inte helt enkelt eftersom många mottagningar vid länets vårdcentraler har ynkliga telefontider… Du kan ju räkna ut själv hur knepigt det blir med logistiken…

Jag fick en bukett tulpaner i min älsklingsfärg lila! När jag köper tulpaner till mig själv blir det oftast lila eller vita eller både och. Nu hoppas jag att vi ses snart igen. Kanske blir det nån annan än jag som får blommor då. Jag fick nämligen veta att ”vår” filmare ska gå i pension i vår och kanske får jag vara med på nån sorts uppvaktning till honom då?


Lila tulpaner, som tyvärr nickar lite redan. Kan det bero på elementjusteraren som just varit här?

Read Full Post »

« Newer Posts