Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘på köpet’

Ett familjärt inlägg.


 

Min familj och nära släkt är inte precis några klaner, snarare tvärtom. Av min ursprungliga familj återstår min mamma och jag. Därför är det väldigt praktiskt och gott att få låna Fästmöns familj. I helgen blev det oväntat besök av yngsta bonusdottern, så Anna och jag tuffade ut till Morgonen igår för att träffas.

Tommy  Maxi Frida Anna Elias Jerry

Tommy, Maxi, Frida,. Anna, Elias och Jerry – nästan hela bandet. Fotografen, det vill säga jag, var visst yr i mössan, för bilden blev tyvärr oskarp.

 


På köpet fick ju också träffa
yngste bonussonen och hans pappa samt Fridas Tommy. (Äldste bonussonen träffade vi först i Himlen, men han blev så arg på mig så han ville inte följa med. Man kan nästan tro att han har fått temperamentet efter mig – som han inte är köttsligt släkt med…) Jag hade föreslagit att vi skulle skypa med äldsta bonusdottern uppe i norr, men ingen av oss har skype på sin mobil, så Jerry körde Facetime. Det gick bra det med och det var roligt att få se Linn i mobilens display och prata några ord med henne. Sen kanske hennes pappa blir mörkrädd när räkningen kommer, för lite oklart är det vad Facetime kostar…

Syltkaka

Syltkaka som Anna köpte med oss. Munken hann jag inte fota.

Jerry är så duktig med sin diet och för den som följer densamma hade han gjort iordning bär med grädde och nötter. Det var nog bara Elias och jag och möjligen Tommy som smockade i oss munkar med glasyr och syltkakor. Ja va 17, man vill ju inte riskera att bli liten och klen och få gå på Frälsningsarmén.

Idag blir det med all säkerhet påfyllning av kakfaten. Vi har en födelsedag i familjen och tänkte ta oss dit för lite uppvaktning. Det är Annas snälla mamma som fyller år. Just det faktum att hon är så snäll gör att man vill uppvakta henne även om det är en ojämn födelsedag.

Det känns lite i hjärtat när jag vet att min egen lilla mamma sitter ensam i helgen. Samtidigt vet jag att hon har stort nöje och fint sällskap av det sportevenemang som pågår just nu. Ibland föredrar hon sporten framför att umgås med sin dotter per telefon, men ett samtal blir det i alla fall senare idag – veckans Trisslott ska ju skrapas!

I kväll ska vi sno ihop en broccoligratäng. Det blir förstås under Annas ledning, jag står bredvid och är i vägen tittar på och lär mig. Men nu är det dags att tänka på det yttre och hoppa in i duschen. Det går inte att åka på kalas med skitigt hår.

Slutligen bara en bild på hur jag återigen KBT-tränar min katträdsla, för dig som inte kan följa mig på Instagram (@tofflisen). Här ser det ut som om Maxi har tagit över och knäppt en ”självisk”, som vi kallar dessa falska selfies. Maxi i förgrunden, alltså och jag bakom:

Jag o Maxi

Maxi tog en ”självisk”.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-deckare i tre delar.


I veckan startade
den tredje säsongen av Morden i Sandhamn, baserad på Viveca Stens böcker och karaktärerna i dessa. Jag lyckades missa programmet, men har nu glott på TV4Play. Där kan man titta gratis upp till sju dagar efter programmet har sänts. Dessvärre får man reklam på köpet. På måndag klockan 21 går nästa avsnitt! (Note to self…) Jag kanske spelar in på DVD:n – då går det ju att spola förbi avbrotten…

Morden i Sandhamn säsong tre del ett

Hennes bästa kompis är försvunnen. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


Den här gången
leker Nora Lindes barn med några kompisar i skogen. En av flickorna hittar en arm… Polisen Thomas Andreasson får förstås hand om fallet. Det visar sig – lite väl snabbt, tycker jag – att armen tillhör en tonårstjej som försvann föregående höst.

Det vimlar av misstänkta, men Nora Linde hjälper förstås polisen. Hon är observant och  snappar upp saker lite här och var.

Starten av säsong tre börjar riktigt spännande, även om det bestäms väldigt fort och utan djupare analyser vem ägaren till armen är, som sagt. Jag gillar Sandhamn-deckarna, både i bokform och på TV.

Toffelbetyget blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev en tuff eftermiddag. Jag bet ihop. Rejält. Och klarade mig helskinnad – tills jag kom hem och ringde Fästmön för att höra om morgondagen. Det är så mycket besvikelse och maktlöshet som finns inuti mig. Jag kan inte säga annat än förlåt.

Alla tårar föll trots att jag hade med mig goda ord som verkligen peppade mig från den kloka L. Om nu L är klok vad gäller mina kompetenser, men… Jag fick beröm som var som salva för allt som skaver inuti och även om jag inte har gjort nånting revolutionerande är jag faktiskt väldigt stolt över mitt Husbygge, webbplatsen jag byggde på i princip 16 dar. Jag gömmer därför L:s ord, även A:s omdöme som jag fick på köpet, långt där inne i det trasiga kommunikatörshjärtat. Det hjärta som brinner sååå för att göra nånting som betyder nåt för nån. Och jag har fått veta att det gör det. Varför är jag så trasig då?

Ett bra sätt att mota tårar för min del är att lösa sudoku. Skitsvåra ska de vara. Så det satte jag mig med en stund medan jag lät effekterna av emla verka. Sen opererade jag. VAD jag opererade bort på mig själv vet bara den stackars äcklade Anna som fått se en bild. Jag tänker inte lägga ut den här, bara meddela att jag är sju stycken fattigare.

Postop dukade jag fram gamla ostar och vindruvor från påsken samt kex och hällde upp ett glas hemgjort rött. Det blev ett glas till, kan jag meddela.

Fredagsmiddag
Du får se den här, betydligt trevligare bilden, än nån bild från kvällens operation.


Huvet sitter kvar,
men jag har blött ganska mycket på vissa ställen. De två värsta fick plåster på sig eftersom det rann ganska friskt. Jag KBT:ade min blodskräck och svimmade INTE. Hail Tofflan!

Har du genomgått några operationer eller så i afton? Rita gärna och berätta. Eller skriv en rad i en kommentar.


Livet är kort. 

Read Full Post »