Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘p-nisse’

Ett inlägg om denna novembertisdag.


Det slutade regna
framåt dan. Jag lämnade New Village vid lunchtid och hetsade ut i trafiken.

Yiiiiiihaaaaaaaaaaaaa!

Vägarbeten sinkade mig. Men till slut mötte jag Klara. Det var alltför länge sen!!!

Klara

Klara fipplar med sin mobil.


Jisses så nervös jag var!
Ja inte för att träffa Klara, utan för intervjun! Att hänga med Klara var bara så kanon – jag glömde nästan bort nervositeten. Nästan, vill säga.

 Jag o Klara

Klara är den normala till höger i bild. Jag är den med dubbelhakorna till vänster på bilden. Den som har en bebisscarf runt halsen.


Syftet med träffen
var att fika. Det är inte precis så att vi har jätteråd med det, men när det har gått typ nästan två år sen vi sågs tyckte vi nog att vi kunde unna oss köpefika.

Mindre kul var det sen att komma ut till bilen och finna en P-Nisse som just hade skrivit ut en p-bot. Smarta jag hade visserligen betalat p-avgift – men i fel parkeringsautomat… Och eftersom automaten inte ens tillhörde det aktuella p-bolaget åkte jag på 300 spänn i böter. Precis vad man vill ha när man är arbetslös och lever på a-kassa – NOT!!! 👿

P-böter

P-böter på 300 spänn var inte vad jag önskade mig av dagen.


Just böterna
var inte vad jag önskade mig av den här dagen, men vi får ändå se om ”hela grejen” var värd pengarna! Mer om detta kommer förstås i ett lösenskyddat inlägg strax! Men jag kan avslöja att vi bland annat tittade på denna…

 Raket

Månen tur och retur? Snart kommer Tintin!


Klara följde mig
ända till porten och det var nog tur. För då slog den riktiga nervositeten till! Men jag kom i alla fall ihåg att byta skor – tack vare Klara…

Jag fick skriva in mig i en besöksdator och fick ett besökskort som ledde mig in i byggnaden. Interiören påminde mycket om min förra arbetsplats, med glasväggar och dörrar och korridorer…

Stol o matta

Typisk stol och matta.


Trots att jag var tidig
behövde jag inte vänta mer än högst fem minuter innan jag träffade en trevlig och pratglad man – som kunde lite teckenspråk! – i Hav (rummet hette så).

Vägen hem var inte längre än vägen dit, men det var betydligt mer trafik och längre köer. Riktigt läskigt på vissa ställen. Men helskinnad kom jag hem och gladde mig åt nånting som inte var en räkning i postboxen:

Kort från New Zealand

Vykort ända från New Zealand!


Tack snälla Hvita Frun för kortet! Jag blev jätteglad!!!

Medan Fästmön förberedde middagen skenade jag över till Tokerian för att köpa bröd och annat. Det snurrar mycket i huvudet nu… En del av er kan, som sagt, strax läsa mer om det snurrande i det lösenskyddade inlägget. (Ska bara skriva det först!) Men jag kan säga till alla att det har varit en finfin tisdag – förutom p-boten, dårå…


Livet är kort. Det är mitt hår också.

Read Full Post »

Vi satt och spånade en stund här på seneftermiddagen framför (bakom?) våra kaffemuggar och pecanwienerbröd (ja, ja, vi åt middag tidigt idag och detta var EFTER middan!) om våra föräldrar. Min mamma är ju ensam och Annas pappa, som är bonde, är ju också ensam. Kanske skulle vi anmäla dem till några TV-såpor där de kan tänkas hitta en man respektive en fru.

Men Anna hade svårt att se sin pappa på TV i Bonde söker fru. Jag hävdade att han skulle vara ett uppfriskande element och jag tror att han skulle få många kvinnor på halsen. Det vore roligt om han till exempel satt i rutan och berättade vad han skulle göra med p-boten i p-nissens käft om det var så att han fick parkeringsböter. Grejen är att farbror Bosse* faktiskt FICK p-böter i fredags när han var och gratulerade sitt barnbarn Frida som fyllde 16… Jag kan se scenen framför mig… Bosse högröd i ansiktet, jagandes en uppskrämd p-nisse med sitt gevär, laddat med korkar … Och allt detta på TV, på bästa sändningstid. Tänk så manlig han skulle framstå! Jag är övertygade om att kvinnorna skulle falla som furor.


Kvinnorna skulle falla som såna här, furor, för den manlige farbror Bosse!

                                                                                                                                                             Min mamma skulle vi förstås anmäla till Ensam mamma söker. Fast det skulle bli snudd på pinsamt när det kom frågor om hennes barn och dess ålder.

Jaa, min dotter är alltså 48 år…

Nä, skämt åsido, jag tror nog att vi ska låta bli att anmäla våra ”päron” till nåt TV-tjosan. Men jag skulle verkligen unna dem att möta kärleken på nytt på äldre dar…

PS Vi tror dessvärre INTE att min mamma och Annas pappa skulle passa så bra ihop, annars hade ju DET varit ett alternativ!

                                                                                                                                                      *farbror Bosse = Annas pappa

Read Full Post »