Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘överviktig’

En brittisk studie visar att det är svårt att gå ner i vikt med hjälp av primärvården. Forskare har jämfört olika kommersiella metoder med de metoder den brittiska motsvarigheten till vår primärvård erbjuder.

Totalt deltog 740 överviktiga eller feta (Vad är skillnaden??? Jag tror att det handlar om kiloövervikten, men är osäker.) att testa olika viktminskningsprogram under tolv veckor. En grupp fick gratiskuponger för att träna på gym tolv gånger. Brittisk primärvård erbjöd tolv enskilda samtal med personal som var specialutbildad. I Sverige skulle vanligen primärvården erbjuda liknande fast i grupp.


Detta buksvin med buken hängande över linningen skulle behöva ta tag krafttag för att gå ner i vikt. Fästmön fotade – och det är ett tag sen, magen är inte direkt mindre…

                                                                                                                                                       Resultaten talar för sig själva: Viktväktarnas program gav mest viktminskning, 4,4 kilo, medan primärvårdens program gav en viktminskning på endast 1,4 kilo. Ett år senare visade alla program viktminskning utom primärvården. Primärvårdens program var också sämst när det gäller fysisk aktivitet.

Nu är jag medveten om att detta gäller Storbritannien och dess primärvård, men med tanke på att svensk primärvård uppenbarligen erbjuder liknande program kanske man bör tänka om och snegla på exempelvis Viktväktarna. Vad har Viktväktarna som är så bra och som gör metoden så effektiv?

Read Full Post »

Det är populärt att banta – eller att hålla vissa dieter. Jag råkade nämna en diet som jag personligen inte tror på i ett inlägg tidigare i höstas – och fick ett gäng fanatiker att skriva kommentar på kommentar. Sen stängde jag av kommentarsmöjligheten. Jag är ju ändå bloggens ”ägare” och faktum var att inlägget egentligen inte handlade om dieten i fråga utan om hur media bevakar vissa kändisdoktorer.

Men nu blir det ett inlägg om dieter. Jag läser nämligen att Stephan Rössner, vår svenske doktor Bantning, har talat vid en mag-tarmkongress idag. Och bland annat har han berättat att nästan hälften av oss svenskar har fetma eller är överviktiga. Med tanke på alla populära dieter kan jag inte låta bli att fundera hur detta är möjligt. Jag menar eftersom den som förespråkar en diet ju ofta är väldigt positiv.

Det forskas mycket kring fetma och övervikt, ändå händer det ingenting annat än att vi blir allt fetare. Enligt Stephan Rössner gäller emellertid fortfarande det gamla receptet (garanterat low fat!) att gå ner i vikt:

[…] Folk tycker inte om att höra det här, men en bra kost, beteendeförändringar och motion är det som fortfarande gäller. […]

Och för den som försöker gå ner i vikt gäller det att inte

[…] gapa efter mycket […]

enligt Stephan Rössner. (Det var ju till och med lite roligt sagt – gapa, liksom..!) Det är bättre att satsa på att nå mindre delmål i stället för en gigantisk viktminskning så snabbt som möjligt. Bara att gå ner fem procent förbättrar många värden.

Och när jag tänker efter låter detta lika klokt som det gamla receptet för viktnedgång. Logiskt, liksom.

Read Full Post »

Idag regnade det inte. Stort X i taket! Men marken måste vara genomblöt, så nån utflykt med kaffe på en filt blev det inte. I stället kollade vi tidningen (nej jag tänker inte länka till lokalblaskan om jag inte får kommentera hos den och lämna länkar! HA!)  efter intressanta loppisar och hittade två stycken som vi bestämde oss för att åka och kika på.

Men först blev det ett besök på apoteket för Fästmön behövde medicin och jag fotkräm. Och så lämnade jag in Lotto – och fick veta att mamma och jag hade vunnit 21 kronor igår! Wow, liksom!

Det som var det bästa med den första loppisen, i Husbyborg, var att det var skyltat längs med vägen ända från andra rondellen hemifrån mig sett! Och det var faktiskt väldigt bra! När vi kom fram, tack vare alla bra skyltar, var det lätt att parkera. Det fanns ganska mycket böcker och en bok var det enda som fick följa med hem härifrån. Jag såg några små fina ryska saker, men alla prylar var liksom belagda med nån sorts fett. Och sånt är ju liksom inte roligt att köpa. Det var det dåliga med just den här loppisen, att grejorna kändes ofräscha.


Vic Suneson för fem kronor fick följa med hem från den feta loppisen, i alla fall. Visst är omslaget läckert?!

                                                                                                                                                               Dagens andra loppis var på Fyris Park utomhus, tack och lov. Jag har varit på två loppisar där inomhus och det går nästan inte att andas. Fy så äckligt! Men utomhus var det ganska trevligt och solen värmde oss faktiskt, om än lite av och till.

Som vanligt irriterades vi och vissa andra försäljare av såna där uppköpare som går och köper – och prutar jättefräckt! – fina saker bara för att sälja dem själva, till ett högre pris. Men se, den här vinylskivan var det ingen som ville ha:


Mina favoritflickor, men var är det tredje???

                                                                                                                                                            Jag såg en jättefin burk som jag tänkte köpa, men när jag kom tillbaka efter ett varv var den borta. Anna såg också en jättefin burk, men den var alldeles för dyr. Vi ägnade oss därför helt åt att glo – på saker och folk.

Folket var till 99,9 procent WT, det går inte att komma ifrån. Vi själva var diskret klädda i jeans och tjockis-svarta t-shirtar, men dem vi mötte räddes inte att klä sig liksom hur som helst. Värst var nog en överviktig mamma som drog en barnvagn. Brallorna var åtdragna runt buken som hängde över i ett rejält däck. Överdelen bestod av en åtsmitande aprikosfärgad top. Under magen hängde en bältesväska. Nej, våra tjocka magar och feta lår och stora arslen till trots kände vi oss super-snigga! Det blev en fika på det!


Sockerbullar och kaffe, inhandlade av en ung kille som var tusen gånger mer förvirrad än jag. Underligt att han fick nånting sålt överhuvudtaget…

                                                                                                                                                             Det fanns en del saker för barn – och för vuxna som gillar Katten utan mun. Vad sägs om dessa söta aftonväskor – eller plånböcker???


Hello Kitty för aftonbruk eller pengar.

                                                                                                                                                               Det fanns massor av spel och pussel. En del spel var roligare än andra.


Spelet till vänster gillade jag, spelet till höger kanske hade varit nåt för min coach??? (Retas lite.)

                                                                                                                                                               Jag såg även ett spel som kunde tänkas passa Slaktar-Pojken. Han har ju en stor fäbless för kokt potatis – NOT!


En het potatis för Johan?

                                                                                                                                                           Nej, vi strosade omkring och hittade ingenting annat vi ville köpa än burken som såldes till nån annan och burken som var för dyr. Jag fotade en helt onödig burk i Annas favoritfärg för att visa nåt som Svenska Tandläkarförbundet borde reagera på.


Nattgodis är väl inte bra? På natten ska man ligga med tandborstade och tandtrådade tänder och bettskena i käften, inte äta godis!

                                                                                                                                                          Slutligen hittade jag en flaska som var lika trind om magen som jag. Och man ser det i speglingen, faktiskt!..


Fotografen, med kalaskula, syns spegla sig i kulflaskan.

                                                                                                                                                               Nej, sen gav vi upp alla loppiga saker och for till ICA Maxi för att glo på nya varor. Där har vi nästan aldrig varit förr, fast Anna brukar tro att vi åker dit ofta. (Internt skämt.) Vi ville inte glo på mat, men av nån anledning glodde vi på leksaker. Är vi barnsliga, eller?..


Jag hittade Lilla My till extrapris, men köpte hennI* inte.

                                                                                                                                                                      På gosedjursavdelningen förfärades jag över vissa hiskeliga färger och nyanser på gosedjur, som jätterosa och turkos. Men Anna hittade ett riktigt gulligt djur att gosa med. Frågan är vem som är sötast – elefanten eller Anna?..


Två sötnosar, men den till höger i bild gillar jag bäst.

                                                                                                                                                                      Det enda vi kom ut med var klutt, det vill säga häftmassa, för 19:90. Varför 19:90 när det inte finns några tioöringar? Nåja, jag var hur som helst glad att jag kom ihåg kluttet för jag har tänkt köpa sånt länge. Nu gäller det bara att komma ihåg vad jag skulle använda det till…

Så skjutsade jag hem Anna till New Village innan jag for vidare Ut på Uppdrag, det nästa sista på ett tag. Hemma igen vid 16-tiden blev det på med en maskin tvätt, en kopp java, lite godis och en dusch. Nu lagar jag mat – lax, potatis, hollandaisesås med morötter, sparris och körsbärstomater. Det är därför jag sitter här vid datorn… Hoppas maten är klar snart, för jag börjar bli hungrig. Och jag vet att Anna sitter i vardagsrummet och tuggar på lördagsgodis, för hon svarar med enbart konsonanter när man frågar hennI nåt, typ…

Mmmmmmmmmm…

                                                                                                                                                                  *hennI = småländska för henne

Read Full Post »

Idag känner jag mig ful. Därför tänkte jag blogga om det. Jag är ju, enligt somliga, ingen Vanlig Människa, så jag tänkte berätta om hur det är att vara ful. Idag.

Igår kväll upptäckte jag två äckliga finnar på höger näsvinge. De var röda och gula. Att ha äckliga finner, två, dessutom, är inte roligt när man är tant. Då ska man bara ha rynkor och grått hår. Jag har också rynkor i ansiktet.

Det gråa i håret döljer jag med slingor – min frissa M gör underverk med mitt huvud, som bekant. Ibland är mitt hår nämligen väldigt fint. Det är när jag kommer hem från M.

Idag är mitt hår inte väldigt fint. Jag tvättade det igår, men det känns redan smutsigt och livlöst. Dessutom har mitt hår alltid en egen vilja. Idag stämmer den inte överens med MIN vilja. Det kan kallas OVILJA det mitt hår ägnar sig åt idag. Dessutom har jag en ”antenn” i håret. Snart kan jag ropa:

Tofflan anropar jorden! Tofflan anropar jorden!

Lite användbart när jag vill roa mig själv. Och vem vet. Jag kanske får ett svar.

Här är en bild hur jag såg ut för några minuter sen. Jag fotade med webbkameran. Och inte kan man säga annat än att jag är rätt ful.


Rätt ful.

                                                                                                                                                       Vidare kan man säga att jag är överviktig, har båtar till fötter, en gigantisk nässa och Dumbo-öron.

MEN… Och nu kommer det… Jag är GLAD! Jag är GLAD som f*n idag, trots att jag är skitful och trots att jag har så ont i huvet att jag mår illa.

Nu har jag sugit Fästmöns hem och därpå tagit en liten paus. Kanske ska gå och kolla om jag ska göra nåt nyttigt. För även om jag är ful så är jag ju glad och ganska bra på att städa.

För övrigt, den som vill titta på Vanliga Människor kan glo på SvT 1 klockan 20 i kväll. Där förevisas Vanliga Människor med Antika objekt. Och det är helt safe idag, för jag har inte tid att titta!

Read Full Post »

Idag läser jag i lokalblaskan om vad experterna tycker att samhället ska göra för att ändra samhällsmedborgarnas matvanor:

  • Högre skatt på läsk och godis
  • Mer hemkunskap i skolan
  • Utbyggd individuell rådgivning

Det är nämligen så att vi medborgare inte klarar av att förändra våra vanor själva – nästan hälften av vår befolkning, 44 procent, är överviktig. (Procenten kommer från Statistiska Centralbyrån.) Om vi nu är så många – ja, för jag är en av dem – hur 17 ska man ändra vårt beteende. För det är ju faktiskt så att övervikt påverkar min hälsa negativt – förr eller senare.

Redan 2005 fick Folkhälsoinstitutet i uppdrag av regeringen att ta fram ett nationellt handlingsprogram så att våra matvanor ska bli bättre och att vi rör på oss mer. Men vad hände sen? Inget, är ingen underdrift att säga.

Kloka dietisten Åsa Andersson på Gottsunda vårdcentral i Uppsala jobbar med många överviktiga patienter. Hon tycker att höjd skatt visst kan vara bra, men det måste till mer. Åsa Andersson säger i lokalblaskans artikel att det behövs mer riktad information och att affärerna måste ta sitt ansvar för hur de saluför produkter. Just när det gäller informationen menar hon att det är stora kunskapsskillnader mellan olika grupper i vårt samhälle.

Centerpartisten och kommunalrådet Stefan Hanna hade ju sitt speciella recept som gick ut på att höja skatten för överviktiga. Men nu sitter Stefan Hanna löst – partiet är splittrat och det är många som vill avsätta honom på grund av hans bloggande om överviktiga…


Tjock eller smal… Tittar vi på svenskarna är nästan hälften av oss överviktiga.

                                                                                                                                                           På TV, en av dessa mediakanaler som brusar i de svenska hemmen – åtminstone om kvällarna – visas för det mesta dokusåpor och matprogram. Några få andra program sticks in mellan såporna och maten, men annars är det dessa två genrer som gäller. Ofta lyfts skönhet och kroppsfixering fram i programmen. Det blir lite absurt. Många av dessa människor som fläker ut sig på TV är udda personer – på ett eller annat sätt. Och så matas (!) vi av udda personer och matlagning där vi sitter stilla framför våra ”dumburkar”. Så en liten tanke vore att kanske utnyttja en av de kanaler som vi VET finns i de flesta hem..? Men det är bara en liten, liten tanke. Jag tittar inte på dokusåpor eller på matprogram, men jag är tjock ändå.

Jag läste också i lokalblaskan om en ny metod som sägs ge lägre vikt, Handfast (artikeln finns att läsa på lokalblaskans hemsida mot sms-betalning). För en gångs skull verkar det vara en sund metod! Den är utvecklad ur Livsmedelsverkets tallriksmodell, men i stället för tallrik ska man titta på sin hand och äta:

  • lika mycket protein som handflatans storlek utan fingrar
  • lika mycket kolhydrater som knytnävens storlek
  • lika mycket rotfrukter eller bär som två knytnävar.

Hur lätt som helst, ju, att komma ihåg – handen har man ju alltid med sig! Den som har råd kanske kan prova. Själv ska jag rota i skåpen efter några rester till middag. Rester som jag har lagat till utan hjälp av matlagningsprogram och utan att ha kikat på tallriksmodellen eller Handfast. Det får gå ändå. Jag måste ju (över)leva… Fast om jag fortsätter klättringen uppåt i vikt lär jag inte leva så länge till…

Read Full Post »

Idag blev det minsann ingen sovmorgon. Jag har skjutsat Fästmön till jobbet och insett att det lär bli snudd på OUTHÄRDLIGT att vara utan henne till på fredag. Vi har blivit så otroligt tajta och nära. Det är väl det enda goda som har kommit ut av den här annars rätt tragiska historien.

När jag pratade med mamma igår hade hon börjat göra listor. Jag bloggade om ett citat häromdan där listor dissades. Eftersom några personer tydligen missförstod så handlade citatet om PROTESTLISTOR. Andra listor är bra. Kom-ihåg-listor är VÄLDIGT bra. Handlingslistor är ett MÅSTE. Och så vidare. Mamma har nu påbörjat två listor: dels en handlingslista, dels en lista över sånt som vi måste fixa. På graven, till exempel, måste vi göra fint inför Allhelgona. Och så är det ett antal prylar jag ska bära upp från källaren. Sen ska vi gå till banken för nu tycker jag att de har krånglat till saker för mamma. Tja, såna saker, typ. På min egen kom-ihåg-lista står att köpa en kalender för 2011 – hade TOTALT glömt bort det! – samt en kassabok, båda till min Filofax. (Ja, så gammalmodig är jag!) Och sen står det också på min lista att fika med FEM. Det sistnämnda är förstås viktigast!


”Gösta” och ”FEM” i våra glans dagar.

                                                                                                                                                        Igår kväll var det livat i byggnaden här. Det megafonerades* så det ekade i mitt sovrum när vi gått och lagt oss. Och i morse har det klumpats omkring i nån barnkammare nära mig. Gissa om det ska bli skönt att åka härifrån i några dar!.. Fast en av mammas grannar ovanpå är en kraftigt överviktig kvinna som älskar dans. Och som älskar att utöva sin hobby i rummet ovanför där jag brukar sova hos mamma… Att människan kedjeröker på sin balle** gör ju inte saken bättre, för ”skitlukten” känns även om röken stiger.

På tal om rök så träffade jag gulliga MO på ICA Kvantum igår och fick en varm och gosig kram. MO är en kille som inte backar för sånt som är besvärligt och han tar tag i saker. Bland annat har han räddat mig från en och annan snuskhummer, han har engagerat sig i barn som far illa med mera. Tyvärr har han inte slutat röka – och det kände jag och påtalade på en gång. Då skrattade han förläget, men jag påminde honom om att han faktiskt har fyra minderåriga barn… I vart fall var det kalasdags hemma hos MO – igår för frun och idag barnkalas. Jippi! Han såg lite trött ut, den gode mannen…

Nu ska jag sätta lite fart och hoppa in i duschen innan det blir frukost och lokalblaskeläsning. Sen bär det av… Men innan jag åker ska jag förstås lägga ut en ny Toffelundran, så håll utkik i högerspalten!

                                                                                                                                                   *megafonera = tala i telefon med meganröst, det vill säga MYCKET högt
**balle = balkong

Read Full Post »

Eftersom det är onsdag behövde Tofflan handla – viktigast av allt TV-tidningen med tyvärr vidhängande kvällsblaska. Jag stegade alltså ånyo ut på promenad, men denna gång till Tokerian i rondellen. Passerade Tant och vinkade till Sonen, svängde tillbaka och fick en liten pratstund. Det känns skönt att veta att Tant har barn som bryr sig om henne så att hon slipper vara ensam! Hon har så härliga, djupröda pelargoner i sina köksfönster, men hon sitter där så sällan, numera… Tant blev glad att jag tittade in, jag är visst den enda utomstående som gör det. Jaa, vad ska jag säga? Folk är ju så förbaskades upptagna med sitt…

Från det allvarlig till det mer tramsiga. Här är en rapport, förstås, tillägnad BN som kanske kan GISSA hur mycket som faktiskt är sant och vad som faktiskt är påhittat i nedanstående – man ska inte tro ALLT man läser…

  • två mycket överviktiga män gick alldeles för nära mig på väg in i affären. Den ena trodde nog att jag är intresserad av karlar…
  • en blondin hasade ljudligt runt bland grönsakerna


Han var ute och shoppade idag!

                                                                                                                                    

  • jultomten var ute och köpte bröd
  • en räddhågsen dam stirrade förskräckt på mig vid konserverna
  • en puckad kund lyckades nästan krossa sina solbrillor i varuvagnen genom att upprepade gånger försöka trycka ner filmjölkspaketen – HÅRT – på dem
  • samma pucko höll på att inte bli utsläppt efter betalningen i scannerkassan. VARFÖR ska man bli inlåst i denna ”sluss”???
  • en man med kippande skor passerade
  • en liten tant hade lyckats få sin femkrona att fastna i varuvagnen – och varuvagnen satt fast i en kedja. Den lilla tanten gjorde misstaget att be mig om hjälp. Hur jag slet och drog! Men vagn och peng satt fast! Jag erbjöd mig att vakta hennes shoppingkasse medan hon hämtade hjälp hos personalen. Döm om min förvåning när hon återvänder med en man som bor nära mig och som mig veterligen INTE är anställd på Tokerian. Inte heller han lyckades utan lommade iväg och sa till tanten att hon ju kunde höra med nån i personalen… Den lilla tanten blev oerhört generad, men orkade inte med mer tjafs utan plockade upp en ny femkrona och stoppade i en annan varuvagn. Så kan det gå om man som kund är likadant klädd som affärspersonalen! Fast om personalen, å andra sidan, skulle klä sig som sina kunder, då kunde man tro att precis alla är puckon på Tokerian…

Read Full Post »

« Newer Posts