Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘överviktig’

Idag känner jag mig ful. Därför tänkte jag blogga om det. Jag är ju, enligt somliga, ingen Vanlig Människa, så jag tänkte berätta om hur det är att vara ful. Idag.

Igår kväll upptäckte jag två äckliga finnar på höger näsvinge. De var röda och gula. Att ha äckliga finner, två, dessutom, är inte roligt när man är tant. Då ska man bara ha rynkor och grått hår. Jag har också rynkor i ansiktet.

Det gråa i håret döljer jag med slingor – min frissa M gör underverk med mitt huvud, som bekant. Ibland är mitt hår nämligen väldigt fint. Det är när jag kommer hem från M.

Idag är mitt hår inte väldigt fint. Jag tvättade det igår, men det känns redan smutsigt och livlöst. Dessutom har mitt hår alltid en egen vilja. Idag stämmer den inte överens med MIN vilja. Det kan kallas OVILJA det mitt hår ägnar sig åt idag. Dessutom har jag en ”antenn” i håret. Snart kan jag ropa:

Tofflan anropar jorden! Tofflan anropar jorden!

Lite användbart när jag vill roa mig själv. Och vem vet. Jag kanske får ett svar.

Här är en bild hur jag såg ut för några minuter sen. Jag fotade med webbkameran. Och inte kan man säga annat än att jag är rätt ful.


Rätt ful.

                                                                                                                                                       Vidare kan man säga att jag är överviktig, har båtar till fötter, en gigantisk nässa och Dumbo-öron.

MEN… Och nu kommer det… Jag är GLAD! Jag är GLAD som f*n idag, trots att jag är skitful och trots att jag har så ont i huvet att jag mår illa.

Nu har jag sugit Fästmöns hem och därpå tagit en liten paus. Kanske ska gå och kolla om jag ska göra nåt nyttigt. För även om jag är ful så är jag ju glad och ganska bra på att städa.

För övrigt, den som vill titta på Vanliga Människor kan glo på SvT 1 klockan 20 i kväll. Där förevisas Vanliga Människor med Antika objekt. Och det är helt safe idag, för jag har inte tid att titta!

Read Full Post »

Idag läser jag i lokalblaskan om vad experterna tycker att samhället ska göra för att ändra samhällsmedborgarnas matvanor:

  • Högre skatt på läsk och godis
  • Mer hemkunskap i skolan
  • Utbyggd individuell rådgivning

Det är nämligen så att vi medborgare inte klarar av att förändra våra vanor själva – nästan hälften av vår befolkning, 44 procent, är överviktig. (Procenten kommer från Statistiska Centralbyrån.) Om vi nu är så många – ja, för jag är en av dem – hur 17 ska man ändra vårt beteende. För det är ju faktiskt så att övervikt påverkar min hälsa negativt – förr eller senare.

Redan 2005 fick Folkhälsoinstitutet i uppdrag av regeringen att ta fram ett nationellt handlingsprogram så att våra matvanor ska bli bättre och att vi rör på oss mer. Men vad hände sen? Inget, är ingen underdrift att säga.

Kloka dietisten Åsa Andersson på Gottsunda vårdcentral i Uppsala jobbar med många överviktiga patienter. Hon tycker att höjd skatt visst kan vara bra, men det måste till mer. Åsa Andersson säger i lokalblaskans artikel att det behövs mer riktad information och att affärerna måste ta sitt ansvar för hur de saluför produkter. Just när det gäller informationen menar hon att det är stora kunskapsskillnader mellan olika grupper i vårt samhälle.

Centerpartisten och kommunalrådet Stefan Hanna hade ju sitt speciella recept som gick ut på att höja skatten för överviktiga. Men nu sitter Stefan Hanna löst – partiet är splittrat och det är många som vill avsätta honom på grund av hans bloggande om överviktiga…


Tjock eller smal… Tittar vi på svenskarna är nästan hälften av oss överviktiga.

                                                                                                                                                           På TV, en av dessa mediakanaler som brusar i de svenska hemmen – åtminstone om kvällarna – visas för det mesta dokusåpor och matprogram. Några få andra program sticks in mellan såporna och maten, men annars är det dessa två genrer som gäller. Ofta lyfts skönhet och kroppsfixering fram i programmen. Det blir lite absurt. Många av dessa människor som fläker ut sig på TV är udda personer – på ett eller annat sätt. Och så matas (!) vi av udda personer och matlagning där vi sitter stilla framför våra ”dumburkar”. Så en liten tanke vore att kanske utnyttja en av de kanaler som vi VET finns i de flesta hem..? Men det är bara en liten, liten tanke. Jag tittar inte på dokusåpor eller på matprogram, men jag är tjock ändå.

Jag läste också i lokalblaskan om en ny metod som sägs ge lägre vikt, Handfast (artikeln finns att läsa på lokalblaskans hemsida mot sms-betalning). För en gångs skull verkar det vara en sund metod! Den är utvecklad ur Livsmedelsverkets tallriksmodell, men i stället för tallrik ska man titta på sin hand och äta:

  • lika mycket protein som handflatans storlek utan fingrar
  • lika mycket kolhydrater som knytnävens storlek
  • lika mycket rotfrukter eller bär som två knytnävar.

Hur lätt som helst, ju, att komma ihåg – handen har man ju alltid med sig! Den som har råd kanske kan prova. Själv ska jag rota i skåpen efter några rester till middag. Rester som jag har lagat till utan hjälp av matlagningsprogram och utan att ha kikat på tallriksmodellen eller Handfast. Det får gå ändå. Jag måste ju (över)leva… Fast om jag fortsätter klättringen uppåt i vikt lär jag inte leva så länge till…

Read Full Post »

Idag blev det minsann ingen sovmorgon. Jag har skjutsat Fästmön till jobbet och insett att det lär bli snudd på OUTHÄRDLIGT att vara utan henne till på fredag. Vi har blivit så otroligt tajta och nära. Det är väl det enda goda som har kommit ut av den här annars rätt tragiska historien.

När jag pratade med mamma igår hade hon börjat göra listor. Jag bloggade om ett citat häromdan där listor dissades. Eftersom några personer tydligen missförstod så handlade citatet om PROTESTLISTOR. Andra listor är bra. Kom-ihåg-listor är VÄLDIGT bra. Handlingslistor är ett MÅSTE. Och så vidare. Mamma har nu påbörjat två listor: dels en handlingslista, dels en lista över sånt som vi måste fixa. På graven, till exempel, måste vi göra fint inför Allhelgona. Och så är det ett antal prylar jag ska bära upp från källaren. Sen ska vi gå till banken för nu tycker jag att de har krånglat till saker för mamma. Tja, såna saker, typ. På min egen kom-ihåg-lista står att köpa en kalender för 2011 – hade TOTALT glömt bort det! – samt en kassabok, båda till min Filofax. (Ja, så gammalmodig är jag!) Och sen står det också på min lista att fika med FEM. Det sistnämnda är förstås viktigast!


”Gösta” och ”FEM” i våra glans dagar.

                                                                                                                                                        Igår kväll var det livat i byggnaden här. Det megafonerades* så det ekade i mitt sovrum när vi gått och lagt oss. Och i morse har det klumpats omkring i nån barnkammare nära mig. Gissa om det ska bli skönt att åka härifrån i några dar!.. Fast en av mammas grannar ovanpå är en kraftigt överviktig kvinna som älskar dans. Och som älskar att utöva sin hobby i rummet ovanför där jag brukar sova hos mamma… Att människan kedjeröker på sin balle** gör ju inte saken bättre, för ”skitlukten” känns även om röken stiger.

På tal om rök så träffade jag gulliga MO på ICA Kvantum igår och fick en varm och gosig kram. MO är en kille som inte backar för sånt som är besvärligt och han tar tag i saker. Bland annat har han räddat mig från en och annan snuskhummer, han har engagerat sig i barn som far illa med mera. Tyvärr har han inte slutat röka – och det kände jag och påtalade på en gång. Då skrattade han förläget, men jag påminde honom om att han faktiskt har fyra minderåriga barn… I vart fall var det kalasdags hemma hos MO – igår för frun och idag barnkalas. Jippi! Han såg lite trött ut, den gode mannen…

Nu ska jag sätta lite fart och hoppa in i duschen innan det blir frukost och lokalblaskeläsning. Sen bär det av… Men innan jag åker ska jag förstås lägga ut en ny Toffelundran, så håll utkik i högerspalten!

                                                                                                                                                   *megafonera = tala i telefon med meganröst, det vill säga MYCKET högt
**balle = balkong

Read Full Post »

Eftersom det är onsdag behövde Tofflan handla – viktigast av allt TV-tidningen med tyvärr vidhängande kvällsblaska. Jag stegade alltså ånyo ut på promenad, men denna gång till Tokerian i rondellen. Passerade Tant och vinkade till Sonen, svängde tillbaka och fick en liten pratstund. Det känns skönt att veta att Tant har barn som bryr sig om henne så att hon slipper vara ensam! Hon har så härliga, djupröda pelargoner i sina köksfönster, men hon sitter där så sällan, numera… Tant blev glad att jag tittade in, jag är visst den enda utomstående som gör det. Jaa, vad ska jag säga? Folk är ju så förbaskades upptagna med sitt…

Från det allvarlig till det mer tramsiga. Här är en rapport, förstås, tillägnad BN som kanske kan GISSA hur mycket som faktiskt är sant och vad som faktiskt är påhittat i nedanstående – man ska inte tro ALLT man läser…

  • två mycket överviktiga män gick alldeles för nära mig på väg in i affären. Den ena trodde nog att jag är intresserad av karlar…
  • en blondin hasade ljudligt runt bland grönsakerna


Han var ute och shoppade idag!

                                                                                                                                    

  • jultomten var ute och köpte bröd
  • en räddhågsen dam stirrade förskräckt på mig vid konserverna
  • en puckad kund lyckades nästan krossa sina solbrillor i varuvagnen genom att upprepade gånger försöka trycka ner filmjölkspaketen – HÅRT – på dem
  • samma pucko höll på att inte bli utsläppt efter betalningen i scannerkassan. VARFÖR ska man bli inlåst i denna ”sluss”???
  • en man med kippande skor passerade
  • en liten tant hade lyckats få sin femkrona att fastna i varuvagnen – och varuvagnen satt fast i en kedja. Den lilla tanten gjorde misstaget att be mig om hjälp. Hur jag slet och drog! Men vagn och peng satt fast! Jag erbjöd mig att vakta hennes shoppingkasse medan hon hämtade hjälp hos personalen. Döm om min förvåning när hon återvänder med en man som bor nära mig och som mig veterligen INTE är anställd på Tokerian. Inte heller han lyckades utan lommade iväg och sa till tanten att hon ju kunde höra med nån i personalen… Den lilla tanten blev oerhört generad, men orkade inte med mer tjafs utan plockade upp en ny femkrona och stoppade i en annan varuvagn. Så kan det gå om man som kund är likadant klädd som affärspersonalen! Fast om personalen, å andra sidan, skulle klä sig som sina kunder, då kunde man tro att precis alla är puckon på Tokerian…

Read Full Post »

« Newer Posts