Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘överkomligt’

Ett gnissligt inlägg.


 

Istappar

Mitt hus måste ses om. (Istapparna på bilden är dock från 2010, tror jag.)

Den här måndagen stavas frustration. Jag tänker inte gå in på detaljer, men jag känner mig väldigt… oarbetad efter arbetsdagen. Det går att spekulera i orsakerna och det gör jag för mig själv, inte här på bloggen. Glad och tacksam är jag emellertid för fina kollegor. Förändringar är bra. Samtidigt blir det lätt så att vissa saker hänger i luften under pågående förändring. Jag kan bara hoppas att slutresultatet blir bra för mina kollegor som jag upplever som aningen luttrade och frustrerade, men väldigt kompetenta. För egen del ser jag om mitt hus på flera sätt. Jag letar, söker och utnyttjar kontakter på olika plan.

Jag ser om min bil också. I morse sjöng Clark Kent* så vidrigt i falsett att jag bara kände att det var nog. Jag ringde bilverkstan och bokade tid för dels det där rostskyddsarbetet som behöver göras, dels för byte av fläktrem. Slutnotan lär hamna på cirka 1 600 kronor. Överkomligt, men svidigt. Bäst av allt är att jag kan åka dit på torsdag i nästa vecka klockan sju och vänta medan de opererar Clark**. På så vis slipper jag be chefen om ledigt IGEN och dessutom slipper jag jobba över, också det IGEN.

Det har regnat hela dan och om jag hade fått välja idag skulle jag nog ha stannat i sängen med min bok på gång. Jag tänker nog ägna den en stund i kväll i alla fall. Men först blir det strykbrädan där jag ångar av mig lite frustration, helt enkelt.

Hur har DU haft det idag – frustrerat eller flyt? Har du reparerat nåt eller vad har du haft för dig? Skriv några rader i en kommentar och berätta. Men gör det nu, för nu är det bara ju procents utrymme kvar här!

93 procents utrymme använt

93 procents utrymme är använt. Alltså finns det bara sju procent kvar.


*Clark Kent = min lille bilman

**operera Clark = lagar min bil

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hemvändande inlägg.


 

Nja, jag vet inte om rubriken stämmer, men 30 mil är väl överkomligt att köra. Fast… jag lär ju inte vara ensam ute på vägarna idag, så vi får hoppas att vi alla kan köra vettigt och bra och framför allt nyktert. Jag tog tre snapsar till maten igår samt en påsköl. Därför väntar jag en god stund med att köra. På väg ut ur stan tänkte jag hoppa in hos vännen M och säga hej, men det blir bara ett kort besök.

Motalabron svänger.

Motalabron åker jag tyvärr inte idag på hemfärden. Men igår nyttjade jag bron två gånger och det var sååå häftigt!


De här dagarna har gått fort.
I morgon är jag hemma i vardagen igen och det har jag blandade känslor inför. Jag har sett att det finns ett visst behov av att jag stannar kvar och hjälper till med det ena och det andra, men det är inte lätt att försöka hjälpa nån som inte vill och som nio gånger av tio inte är snäll. Nu är detta inte nåt nytt fenomen, däremot kan jag säga att det har förstärkts. Det blir nog säkert så för den som är ensam en stor del av tiden. Jag behöver bara gå till mig själv. Ursäkter får jag aldrig i form av ord. Däremot fick jag ett mycket generöst bidrag till min skrala kassa igår kväll. Det gör att jag känner mig riktigt rik – jag fick ju en påskpeng av vännen G tidigare också. Tack vare detta tänker jag köpa mig ett par nya gympaskor. Det är lite pinsamt att komma i trasiga skor när man ibland ska göra vissa saker som kräver stil. Sen är gympaskor kanske inte vad gemene man kallar stil. För mig är det vad som funkar ihop med hälsporren. Vidare ska jag använda pengarna till mat och kanske en bakelse till mig och Fästmön på min födelsedag.

Solglitter i sjön

Sjön och promenaderna ska jag sakna.

I morse vaknade jag till en kall, men solig sista dag här i Metropolen Byhålan. Jag vet att jag saknar sjön och promenaderna så snart jag har lämnat stan – Fyrisån hemma i Uppsala är inte nåt vatten att skryta om. Jag har administrerat hit och dit nu på morgonen. Gjort det jag ska, helt enkelt. För att inte tappa sugen har jag en del små ljuspunkter att se fram emot nästa vecka. Bland annat ska jag åka till vännen A i morgon kväll och provsitta skrivbordsstolar. Kanske följer nån av stolarna med hem till mig. Min skrivbordsstol hemma är ju numera inte trasig bara i sitsen utan färdig att kollapsa rent allmänt. Jag tror inte att mina grannar skulle estimera om fettberget jag dråsade i golvet. Vidare ska vännen FEM få ett långt telefonsamtal endera kvällen, för det var lite tråkigt att vi inte kunde ses. Och vännen I och jag blev avbrutna mitt i en mening igår. Den meningen vill jag gärna att I avslutar.

I kväll hoppas jag att jag somnar i min egen säng. Jag har emellertid inte haft nåt emot att sova på golvet – ryggen har varit tacksam. Min säng hemma är väldigt mjuk och sängbottnarna har nog gjort sitt. Men det får vänta till bättre tider. Och blir inte tiderna bättre får jag väl göra som hos mamma – sova på golvet. Under förutsättning att jag har nåt golv att sova på. Det vill jag hoppas och tro.

Min säng hos mamma

Min säng hos mamma är en madrass på golvet. Det gillar ryggen.


Var sover DU bäst??? Skriv gärna några rader och berätta så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan klappar sig på huvudet.


Klockan är just nu tjugo i ett.
Jag har hunnit med det jag ska. Det är ganska mycket jul i mitt hus. Fast… gästen har inte kommit än, men dyker väl upp nånstans mellan klockan 13 och 14. Jag har förberett lite julfika – med julservetter och ett änglaspel som bara väntar på att få tändas. (Och nej. Jag ska inte glömma att släcka ljusen sen. Jag gör inte som somliga puckon, lämnar rummet med tända ljus och småbarn…)

Änglaspel o julservett

Änglaspel och julservett – allt är förberett för mammas ankomst.


I regnet (!) traskade jag över
och köpte en gran i hörnet mellan Tokerian och Kaj. Nog tittade jag suktande på de fina kungsgranarna, men de är alldeles för stora för att passa in i ett hörn av min lägenhet. Så det fick bli en vanlig rödgran för 340 kronor. Helt överkomligt. Den håller förhoppningsvis över jul, sa försäljaren…  Jag bar hem den och jag blev både yr i skallen och mådde illa. Men nu är den här!

Nätad gran

Vår nätade gran får pusta ut på ballen* fram till dan före dopparedan.


Det blev en hel del spår
efter granen utanför min ytterdörr. Nu står den, nätad och ihopklämd, i ett hörn på ballen. Inte ser den särskilt fin ut, ganska sned och gles i toppen. Men sen, när den är klädd, vet jag att den blir den vackraste julgranen i hela världen. Och blir det jul på riktigt i mitt hus.

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

För ett tag sen fick jag ju nya fönster i hela mitt hem. Fick och fick, är väl inte helt sant. Dalkarlarna kom och sågade ut de gamla fönstren och satte in nya. Det väntar en höjning av månadsavgiften på min bostadsrätt efter årsskiftet. Men jag tycker att det helt klart var värt att byta ut fönstren och höjningen har jag beräknat till överkomlig. (Betänk emellertid min dyskalyli…)

Hela fönsterarbetet gick väldigt snabbt från hantverkarnas sida. Men det återstår tyvärr saker att göra. Jag upptäckte att en av persiennerna inte går att dra upp, för då fastnar den halvvägs, till exempel. Det var inte det lättaste att hitta nåt telefonnummer att ringa och anmäla detta, men till sist lyckades jag. Då ville Dalkarlen att jag skulle försöka

haffa nån av killarna på gården

dan därpå och felanmäla. Men jag såg dem ju knappt eftersom de var inne i husen och jobbade om dagarna och jag var på mitt jobb. Till sist gick det i alla fall att felanmäla per telefon – såsom det stod i informationspappren jag hade fått.

Det som däremot inte stod i papperen var hur man manövrerar persiennerna. Jag saknar nämligen inte bara matteförmåga, jag är inte heller utbildad ingenjör. Det står bara hur man gör rent dem – och ärligt talat, hur ofta rengör du dina persienner? Harkel… Snörena är JÄTTELÅNGA och jag tycker att det är svårt att fälla och vinkla persiennerna på rätt sätt. Om jag vinklar åt ett håll syns det jättebra ut när vi jagar varandra nakna här inne om kvällarna. Vinklar jag åt det andra hållet, är det stora glipor mellan persiennerna. Och det ena sättet släpper in ljus, medan det andra stänger ute. SÅNT hade jag önskat få information om!

Sen fattar jag inte heller låsanordningarna på fönstren. (Som sagt, jag har ingen ingenjörsutbildning.) Jag tycker att fönstren aldrig är låsta – mer än när jag ska stänga dem. måste jag använda båda händerna. Det stod nånting om att de ska vara

barnsäkra.

Skiter jag totalt i, men de verkar vara lite Toffelsäkra dessutom och det skiter jag inte i. För om man bara kan öppna fönstren med en hand är det väl inget svårt för en unge att göra det?

Men nu ska jag inte klaga, jag är mest nöjd med mina nya fönster. Och det bästa med dem är att de går att vipp-öppna. Det betyder att jag slipper flytta på alla krukväxter när jag ska vädra.

De två mindre fönstren är vippöppnade idag eftersom solen ligger på och värmer upp. Men alla mina krukväxter kan stå kvar ändå!


En annan sak
som jag har noterat är att de nya fönstren är betydligt tätare än de gamla. Det innebär att de inte släpper ut värme lika mycket och naturligtvis, att de inte släpper in varken kyla eller värme (på sommaren) heller! Äntligen är det dräglig temperatur inne i lägenheten! Kallast är det i gästrummet, 19,9 grader idag. Det är överkomligt, tycker jag, som alldeles strax ska ställa mig och stryka där.


Livet är kort.

Read Full Post »