Min lilla värld ska utvidgas

Ett utvecklande inlägg.

---

 

Gårdagens middag: sallad från salldsbaren på Tokerian, tzatziki, olivbröd, en kall öl och Linda, min bok på gång.

Man kan tro att jag lever en tämligen vegeterande tillvaro. Ja, till viss del stämmer det. En stor del av dagarna tillbringar jag på ballen* med en bok eller iPhonen i näven. Det är liksom svårt att orka göra nåt avancerat i värmen. Nu klagar jag inte. Jag föredrar värme jämfört med kyla. Men hettan kan vara ganska lamslående för min kropp, framför allt hjärnan. Solen ger mig dessutom eksem, så jag måste undvika den. Det gör jag helst under markisen på ballen.

Med maten blir det annorlunda också nu i värmen. Igår förvånade jag några stycken genom att berätta att jag skulle äta sallad. Fast det har jag ätit många gånger de senaste veckorna. Och lagt ut bilder på. HA! Det är ni som inte läser min blogg/ser på bilderna på min blogg som inte vet detta. Till skillnad från andra som är så besatta av mig att de går in och läser redan klockan 6.12. Så dags är det inte alltid jag har hunnit skriva nåt blogginlägg. (Ja, ja, alla stora bloggare har nån galning som förföljer en, det vet vi ju! <== ironi!)

Idag är en dag när jag ska göra en liten utflykt för att utvidga min lilla värld. Faktum är att jag redan har börjat! Jag har sökt två jobb, som ligger en bit utanför det jag har jobbat med hittills. Men det är jobb där jag är övertygad om att jag kan åstadkomma nåt bra och det är jobb som skulle ge mig rätt sorts utmaning i tillvaron. Visst är det väl lite spännande med jobb där man inte hela tiden blir detaljstyrd utan får ramarna och därefter fria händer att ro det hela i land? Då gör i alla fall jag mina bästa insatser.

Nästa utflykt för dagen går till Himlen i Förorten där jag ska umgås med Fästmön och familjen. Födelsedagsbarnets pappa och jag ska fira vår yngste familjemedlem en dag i förväg, för i morgon på dagtid fungerar det inte så bra för oss av olika skäl. Det känns som om det är evigheter sen jag träffade Anna! Men från i morgon eftermiddag och fram till söndag eftermiddag är det bara vi två och Pride. (Även om Anna förstås aldrig slutar vara mamma ändå!) Dessa dagar – torsdag eftermiddag till söndag eftermiddag – blir vår gemensamma semester, ända ner till Stockholm. Men det är inte resan som är viktig utan sällskapet och vad vi gör.

Det är en lite mulen dag idag, men ack så kvavt! Det har varnats för åska, så jag ska självklart dra ut alla sladdar innan jag far till Himlen! Det är skönt att ha hunnit med att söka jobb före ett eventuellt oväder. Och så har jag ringt Bliwa IGEN (tredje gången gillt?) eftersom jag fortfarande inte har fått några pengar från inkomstförsäkringen. Skälet är att a-kassan har gjort om sitt system till det sämre tekniskt sett. Det blev överenskommet att jag ska mejla min specifikation en gång till, denna gång till en e-post-adress som är bemannad av en människa. Det låter bra. Ny teknik är toppen – när den fungerar. Men människor är oslagbara!

Nu har jag inte tid att sitta här! Nu ska jag ut och vidga min värld. Ha en bra dag! Vi kanske ses i kväll om åskan så tillåter!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En svalkande biltur eller Jag fick i alla fall låna en toalett

Ett inlägg om hur det kan bli fel i semestertider.

---

 

Typiskt åskmoln.

Det är jättekvavt idag. Varmt och klibbigt. Men jag klädde mig i rena jeans, linne och sidenskjorta (jajamens!), stegade ut till bilen och körde ungefär sju mil eller lite till. För att låna en toalett. Vadan detta dårå? För jag skulle ju på en anställningsintervju..?

För det första körde jag fel. Jag körde inte bara fel, jag körde rätt vilse. Men människor är snälla. De talar om för en stackars Toffla som är totalt vilse i pannkakan hur hon ska hitta fram till sylten, så att säga. Fast det krävdes tre människor – en joggande kvinna, en pappa med barnvagn och en taxichaufför. Jag anlände en kvart före utsatt tid. Det gäller att ta gott om tid på sig… Fast jag vet ju att det här med vägarbeten ställer till det medan de pågår. Jag skyller på dem. Mest.

Anländ till företaget möttes jag av en trevlig receptionist. Jag fick registrera mig. Receptionisten ringde efter mannen som skulle intervjua mig. Hon möttes av en inspelad röst som berättade att han var på semester.

Men han kommer väl in ändå!

sa vi båda två. Hoppfulla. Och medan jag väntade fick jag i låna en toalett. Det bubblade i mina öron vid det laget.

Jag fick låna en toalett, dock inte denna.

Jag fick gå innanför spärrarna med mitt nytillverkade besökskort för att låna toa. Det gick bra att komma in, gå på själva Stället och sen komma ut igen. Men nån intervjuare såg jag inte röken av. Receptionisten ringde igen – och fick samma besked: semester.

Då föreslog jag att receptionisten kanske kunde ringa nån kollega till intervjuaren för att fråga om kollegan visste huruvida intervjuaren var på väg in till kontoret för att intervjua mig. Kollegan visste ingenting, men hade som tur var tillgång till intervjuarens privata telefonnummer. Kollegan lovade ringa intervjuaren och sen ringa receptionisten igen.

Under tiden kom en varuleverans. Leverantören blev inte insläppt nånstans, så den trevliga och mycket serviceinriktade receptionisten gick ut för att hjälpa leverantören till rätta. Under tiden ringde förstås receptionistens telefon… Jag berättade detta för receptionisten efter att h*n återvänt till sin desk (det heter väl så på svengelska?). Jaha, det var ju intervjuarens kollega som hade ringt. Receptionisten ringde upp. Det slutade med att även jag fick intervjuarens privata mobilnummer. Jag ringde upp omedelbums.

Intervjuaren råkade komma åt ett antal fel knappar på sin mobil, så samtalet bröts tre, fyra gånger. Men till sist fick vi kontakt. Det visade sig att det hade blivit fel i kommunikationen mellan bemanningsföretaget och intervjuaren. Datum och klockslag för intervjun med mig hade gått till fel e-post-adress. Sånt händer. Fel kan vi alla göra. Fast kanske bemanningsföretaget borde ha efterfrågat en bekräftelse från intervjuaren..? Det gjorde man från mig, i alla fall.

Intervjuaren och jag tar direktkontakt.

Överenskommet är nu att intervjuaren ringer mig direkt, utan att passera bemanningsföretaget, nästa måndag eller senast på tisdagen. Då bokar vi in en ny intervjutid. Vi kom också överens om att båda två ringa den kontaktperson på bemanningsföretaget som bokade tiden med mig via e-post. Det visade sig att en annan person hade haft kontakt tidigare med intervjuaren, men alltså skickat datum och tid till fel adress.

Jag var ganska jämn i munnen och bestämd i sinnet när jag ringde bemanningsföretaget. Nej, jag var inte otrevlig, men bestämd när jag bad om att åtminstone få ersättning för bensin- och parkeringskostnader för den uteblivna intervjun. Man har inte så stora marginaler och fet plånbok när man går på a-kassa, nämligen. Och det var ju ändå bemanningsföretagets fel. Eller nån människas fel. På bemanningsföretaget. Kontaktpersonen lovade kolla upp detta. Jag var väl inte så där jättesäker på att det skulle utfalla till min fördel. Men efter en knapp halvtimme ringde min mobil. Om jag skickar in parkeringskvitto samt uppgifter om resans längd (nej, jag la inte till för att jag hade kört fel!) och mitt kontonummer via vanlig, hederlig snigelpost så får jag ersättning.

Tack, Perido, för att ni inte bara tog på er ansvaret för felet utan också för att ni ersätter mig för mina utgifter! Så behåller man såväl kunder som konsulter.

Jag vill också tacka för att jag inte är ett dugg varm och för att linnet inte klibbar alls på kroppen – AC rules och bilturen var svalkande. Dessutom är det inte var dag jag åker fjorton mil allt som allt för att låna en toalett…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »