En rolig affär och lite från igår

Ett inlägg om ett par timmar på stan.

Det blev ett litet glapp mellan frissan och bion. Fästmön hade några ärenden på stan och jag hängde på. Fast det där med klädaffärer roar ju inte mig, förstås. Nu var det inte Anna själv som skulle ha kläder utan Prinskorven, men Anna hade fixat det mesta när vi strålade samman.

Mitt enda inköp blev en ny kalendersats till min filofax. Jaa, även när det gäller kalender kör jag med både hängslen och livrem. Jag använder iPhonens kalender, men gillar att skriva mina bokningar på papper också. Filofaxen ligger därför uppslagen för en vecka i taget på mitt skrivbord.

På ena sidan av gatan där jag trampade i ett hål i lördags låg en jättespännande affär. Vi traskade in och var där inne i säkert trekvart. Massor av kul nyttoprylar. Vem har sagt att pennor, disktrasor, läsglasögon, strumpor, block, hushållsprylar med mera måste se tråkiga ut? På TGR var varenda sak rolig!!! (Fast om man bara kollar in deras webbplats får man ju tråk-utbrott! Tristare webbplats har jag sällan skådat!)

Efter att ha retarderat till tonåren tog vi oss samman och gick för att äta på Thai Village. Medan Anna hämtade ett paket softade jag med en kall Singha. Sen åt vi buffé så magarna blev fyrkantiga.

Till biografen var det typ 100 steg och jag hade hämtat ut biljetterna på väg till restaurangen. Det var bara att sjunka ner i Royals mjuka biofåtöljer och njuta. Förväntansfulla bänkade vi oss för att se Monica Z. Vad jag tycker om filmen kan du läsa här! Men jag kan ju säga att jag tyckte att filmen var så bra att biogodiset följde med hem. Då kanske du får ett hum om HUR bra…

Här kan du se några bilder från våra tisdagstimmar på främst TGR:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort. Har du bråttom att se bilderna kan du föra musen över bilden och klicka på pilarna!

Read Full Post »

Tofflan på Sexårs

Ett inlägg med mig.

Ja. Jag är ful. Jaa, det är kul att va ful… 

Så kan man sjunga (mel: Non, je ne regrette rien) om man ser ut så här:

Ful.

Men om man är SÅ HÄR FUL, då sjunger man fan inte…

Vi med överbett kräver vår… efterrätt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Asså, det här med reklamfilmer…

Ett inlägg om reklamfilmer på TV.

Som bekant har jag en liten herre på besök. Ibland vill den lille herrn sitta ifred och skajpa (eller LAN:a…) med sin kompisar. Då blir jag förvisad ur arbetsrummet som ligger vägg i vägg med lille herrns rum gästrummet. För grejen är att det är ett stort, öppet valv mellan rummen och jag kan ju råka höra eventuella hemligheter.

Förvisningen innebär att jag sitter i vardagsrummet, med laptopen på magen och TV:n påslagen. Det är inget jag vill se på TV, men den måste vara på så att jag inte hör vad som sägs mellan skajparna. Gästrummet har nämligen ingen dörr, bara ett draperi. Det är fördraget. JA, JAG ÄR SKITNYFIKEN, MEN… INTEGRITET, TOFFLAN, INTEGRITET FINNS DET NÅT SOM HETER!!!

Jag sitter med datorn och jag sitter och läser och jag hör TV:n och ibland tittar jag till. Värre än lördagskvällens program är faktiskt reklamfilmerna. Fy te rackarns, betalar företagen för vissa filmer??? Man kan ju undra…

Finns det nån som tycker att reklamfilmerna med den där överaktive killen med överbett är bra? Jag går nästan upp i limningen bara jag hör introt!.. En film jag däremot skrattar åt är den tecknade tjocke mannen i randiga byxor och hög hatt som tittar på TV typ jämt. Fast… jag har ingen aaaning om vad filmen gör reklam för…

Bland de värsta filmerna tycker jag att den sen länge uttjatade filmen med tandläkartanten är. Du vet, hon som gör reklam för en tandkräm som ska ge rena och hela, infektionsfria tänder. Hon låter som om hon har en ENORM infektion i hela förbannade käften när hon pratar! Jag blir… så irriterad att jag blir arg!

De två tjocka tanterna med orange peruker, de som ska föreställa tvillingar, men som pratar olika dialekter, var roliga typ en gång. Sen tröttnade jag. Och hur många år har den ”följetongen” gått? Det hjälper inte att tanterna gör olika saker, de är inte roliga. Punkt.

Är det nån reklamfilm som jag saknar så är det filmerna om den där lille mannen med blå lemmar. Den lille sjungande mannen. Han som är påträngande och överallt. Jag skrattade alltid åt filmerna, vad han är gjorde. Men nu görs det bara urtrist reklam för den tabletten…

He rules!

Det var verkligen en miss av det företaget att sluta använda den blålemmade mannen. Jag köpte faktiskt enbart den tabletten på grund av reklamfilmerna!

Annars är jag rätt trött på följetongsreklamfilmer som typ Falska Tvillingtanterna. Och den där livsmedelsaffären som har kört sin såpa i över tio år… Det är kanske möjligen dags att byta spår nu, eller? Till och med jag handlar i olika affärer, liksom (tänkte det skulle inspirera till nytänkande…) När då en annan livsmedelskedja gör nån sorts försök att härma blir det bara… pinsamt. Kräkstrist…

Har du nån hatreklamfilm eller nån reklamfilm som du verkligen gillar??? Skriv och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »