Gamla mönster och nya

Ett mönstrande inlägg.

---

 

Vad är det här för mönster???

Sorg kan se så olika ut och upplevas så olika beroende på vem som upplever vad. Sorgen som nu åter står och knackar på min dörr är en välbekant gäst. Jag säger inte att den är helt ovälkommen. Jag menar, om vi alltid upplever livets glada dagar och aldrig en sorglig… blir vi inte lite… blasé då till slut..?

Den här gången känner jag mig mer redo att möta sorgen. Aningen  mer… beredd… Jag borde visserligen ha gjort så mycket mer och i god tid, men mellan saker och ting vill en ju bara leva lite också. Denna söndagseftermiddag har jag tagit mig lite i kragen trots allt, mellan samtalet till mamma och en gigantisk strykhög med nästan bara tjockis-svart (ett uttryck som härstammar från fru Hatt, ska sägas). Strykjärnet och jag brukar vara kompisar, men idag brände jag mig på högerarmen och skrek ett fult ord.

Jag duschade utan att använda övervåld.

Jag har gjort iordning min jobbväska till i morgon och plockat fram kläder. Sen tog jag en söndagsdusch. Det var ganska fantastiskt att bara behöva peta på kranarna i stället för att använda övervåld. Jag är så tacksam att rörmokaren fixade detta. Nu hoppas jag bara att räkningen för utfört arbete inte gör att jag svimmar. Medan vattnet strilade över mig funderade jag på det här med söndagsdusch och i hur många hushåll detta sker. Det skedde i mitt hem när jag var barn. Fast då badade jag i badkar – varje söndagskväll. Som vuxen duschar jag förstås lite oftare än en gång i veckan, men jag gör det nästan alltid på kvällstid. Det finns inget bättre än att ren glida ner mellan svala lakan vid läggdags…

 

Nu ska jag laga söndagsmiddag. Det blir min söndax-lax, tillagad i grillpannan, förstås, och med kokt potatis, kall sås på crème fraiche, rödlök och röd orange rom samt ett glas vitt vin. Sen ska jag läsa en stund innan London Spy börjar.

Jag lämnar dig med en liten bildgåta! Ser du vad den översta bilden föreställer??? Gissa på!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ovälkommen

Synnerligen ovälkommen är besökaren från Japan, mitt webbtroll som är där för att hälsa på en familjemedlem. Betänk att människan var inne på min blogg 26 gånger igår. 26 gånger. Det är fler gånger än dygnet har timmar. Timmar man borde ägna åt familjemedlemmen som man väl inte träffar så ofta. Kan jag tycka, dårå.

26 gånger.

Nej, det här är inte friskt beteende, tycker jag. 

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag med traktor och annat trams

I natt sov vi med takfläkten på. Det hjälpte något. Men det är verkligen otroligt varmt… Även i morse hördes den lilla traktormannen ivrigt trampande utanför på asfalten, men idag hade hans pappa (för jag tror att det är pappan) inte släppt ut honom förrän halv nio. Och det är ju överkomligt trots att Fästmön har semester. Vi har ju liksom lite att pyssla med…

Varje morgon jag hör en sån här utanför fönstret har jag god lust att leta upp en större variant och köra över nån med den… (Nåt jag naturligtvis ALDRIG skulle göra i verkligheten, men…)

                                                                                                                                                            Idag blir det en snabb tur in till stan där Anna har ett ärende klockan tolv. Efter det ska Clark Kent* få en dusch, för han blev inte riktigt ren från fiskmåsarnas toalettbesök i helgen, trots att jag handtvagade honom på plats.  (Vilket var svårt eftersom mamma inte längre har nåt garage med vattenslang och brunn…). När Clarkan är ren blir det att fara i sporrsträck till Stormarknaden där mat och dryck till studenten ska inhandlas.

Detta kan vara en av de skyldiga som sket ner Clark! Fyyyyy!..

                                                                                                                                                          Vi tar med oss kylväska och klampar till Stormarknaden, för jag måste in och packa ihop lite grejor jag ska ha med mig. Vi sover nämligen i Himlen i Förorten i natt, för i morgon bitti ska jag ju skjutsa in den blivande studenten ganska tidigt för fotografering. Efter den resan far jag hem till mig själv och klär om – det blir enklast så. Måste stryka min nya piké också som jag tänka klämma mig i. Ibland skulle det onekligen vara enklare att ha ett ställe att bo på, men jag vill att Anna och jag bestämmer det själva och inte påverkas av vad andra tycker och tänker. För min del handlar det om att jag måste ha ett jobb först, jag vill inte vara nån belastning för nån.

För övrigt funderar jag på hur människor är funtade när de vet att de inte är välkomna och ÄNDÅ hälsar på. Skulle du göra så??? Kommentera gärna den som kan!

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min biiiiil

Read Full Post »