Så mycket jag skulle kunna…

Ett om om-saker-och-ting-hade-varit-annorlunda-inlägg.

---

 

Nej, jag har inte fotat den rosa barnkoftan. Du får titta på en ljusrosa ros i stället, en ros som inte var till mig.

Det finns så mycket jag skulle kunna… både göra och skriva om. Jag skulle kunna skriva följetongen om den rosa barnkoftan, den jag ser varje dag på min promenad runt Kexfabriken eller Besticklådan. Koftan, som inget barn verkar sakna. Eller så skulle jag kunna skriva om det förtroliga samtalet på bänken i bersån. Den berså vars baksida jag råkade passera. Kanske om det faktum att jag lunchade ensam med min bok – som vanligt – medan arbetskamrater i olika konstellationer klev in på restaurangen och satte sig ner i just sina konstellationer. Ett gäng valde till och med ett annat rum i stället för bordet bredvid mitt, för, som en person sa:

Vi måste ju kunna prata!

Ja, tänk vad jag skulle kunna skriva!.. I stället får jag uppdrag i efterhand. Som idag, till exempel. En presentation idag på morgonen skulle refereras på ett visst ställe. Först i efterhand fick jag veta att det skulle refereras på två helt andra ställen, med två andra målgrupper i fokus. Tror du att det är lätt att göra ett bra jobb då? Nu har jag jobbat med kommunikation i +25 år. Men ändå. Eftersom jag hade ett ursprungligt uppdrag lyssnade jag med ett öra specifikt för det och inte andra öron. Det blir inte bra, kort sagt.

Och rollerna… Lika oklara som under det senaste halvåret och lite till. Kunde i alla fall känna och uppfatta att även andra uppfattar oklarheterna hos vissa. Det gör att jag inte känner mig helt dum och blåst. Fast ju oklarare, desto otydligare – och desto sämre resultat i slutet. Tror jag. Och försöker kommunicera med nån som inte vill höra det jag säger utan går iväg medan jag pratar.

Medicinen jag svalde i morse sitter fortfarande kvar där bråcket finns. Jag har nästan kräkts flera gånger. I vissa fall kan jag dock behärska mig. Önskar att även jag hade kunnat vara på en annan plats idag, hört Den blomstertid nu kommer i stället för

Gör det, gör det! Och gör det så här? Gör det ont? Håll tyst och utför.

Kommunikation är svårt, men det är så mycket jag skulle kunna… Och vem vet. Snart…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vigsel, vittnen och vin

Ett inlägg om gårdagens vigsel och lite annat.

Igår eftermiddag hade Fästmön och jag äran att vara vittnen när min nästanbror Magnus och hans Eva-Lena gifte sig i Stadshuset. De tu, som har levt i synd under 34 (!) år, hade beslutat att barnen (26 och 23?) äntligen skulle bli äkta. (<== detta är skämtsamt kärvänligt skrivet och sagt av makarna själva) Dessutom älskar de varandra – det är så uppenbart när man ser dem! – att vigseln främst av allt var en kärlekshandling.

Efter diverse akuta skilsmässor (!) anlände så vi vittnen sist.

Fint folk kommer sent

har man ju hört, men i det här fallet var det för att jag hade varit otydlig och Anna hade glömt en sak. Jag tror att vi var mer nervösa än de som skulle gifta sig.

Själva ceremonin var inte nån utdragen historia och vi vittnen fick intyga redan i förväg att det verkligen var Magnus och Eva-Lena som skulle gifta sig. Vigselförrättaren var högtidlig och samtidigt normalbeteende. Vi fick till och med fotografera honom.

Eva-Lena bar Magnus mormors svarta kinesiska sidenjacka. Magnus mormor, en syster till min morfar, var en otroligt vacker och nätt kvinna. Jackan passade Eva-Lena perfekt, som om den var sydd till henne!

Magnus hade valt sin farfars vigselring som sin vigselring, medan Eva-Lena fick en ring i vitt guld. Genom sidenjackan och farfarsringen var de som inte längre går på denna jord ändå med.

Efter vigselakten traskade vi till en låst Teaterbar på Uppsala Stadsteater. När vi så skakat galler ett tag visade det sig att dörren var öppen. De nygifta bjöd oss på eftermiddagslunch bestående av ljuvlig räkmacka och öl.

Här kommer några bilder från vigseln etc:

Detta bildspel kräver JavaScript.

De nygifta blev senare upphämtade av Taxi Moa. Gissningsvis skulle de hem och göra barn nu när det är tillåtet. Skämt åsido, vi tyckte att det skulle få kvällen för sig själva. Men vad skulle de ostyriga vittnena hitta på?

Det var bara fem minusgrader ute, men kändes som 25 grader kallt. Vi laddade på våra busskort och gick sen till Paris för att äta. Men hovmästarinnan lämnade oss i sticket och där stod vi som två fån. Så gör man verkligen inte mot två presumtiva gäster! Jag tvingades dessutom möta en Mytoman med sällskap. Nej, till Paris går vi aldrig mer för att försöka äta.

Vi bestämde oss i stället för att traska vidare till Vaksala torg och Soul food. Även om det inte är nån mångstjärnig restaurang serveras där god mat av trevlig personal.

Soulfoods meny är finfin och har gott i alla prisklasser.

Menyn är åt det amerikanska hållet samt inkluderar även pizzor. Anna valde en köttbit medan jag tog kycklingspett. Till båda serverades grönsaksgrillspett också, mycket gott! Idaho potatis med olika såser blev tillbehören. Och husets röda var ett enkelt, men gott vin.

Anna var jättefrusen.

Tack vare blåsten kändes det som sagt som om det var -25 grader ute. Vi var verkligen frusna! Därför ordinerade drUlrika var sin fyra konjak till kaffet på maten.

Ett glas konjak hjälpte oss att få upp värmen.

Vi tittade in på Torgkassen och fick med oss lördagsgodis hem. Vi kom lagom i tid för Stjärnorna på Slottet. Vår kväll avslutades sen med en hemsk film om en kvinna som dog alldeles ensam samt en film där två homosexuella män hängdes. Nej fy, det var fel avslutning på en annars förträfflig dag.

Och kanske blir det vår egen vigsel som firas nästa gång det är nån familjehögtid..? Vem vet…

DEN vigseln blir nog emellertid kanske inte i Jukkasjärvi som vi först tänkte… Möjligen om vi fryslortar får väldigt mycket konjak…

Livet är kort. Kortare än du nånsin vet.

Read Full Post »

Destruktiva chefer – bevare oss väl!

OBS! Jag har en MYCKET bra chef idag, men jag har sannerligen erfarenhet av destruktiva chefer.

Personal- och ledarskapsfrågor intresserar mig! Det sägs ofta i verksamhetsberättelser

Personalen är vår viktigaste resurs.

Men det är inte lika ofta en organisation eller ett företag agerar på det viset…

[…] En destruktiv ledare får snabbare resultat men de långsiktiga konsekvenserna för arbetsplatsen eller organisationen blir negativa […] 

Det säger Maria Fors Brandebo, forskningsassistent och doktorand i psykologi vid Försvarshögskolan, i en artikel i Svenska Dagbladet Näringsliv. Hon menar att när vi talar om destruktiva chefer lyfter vi gärna fram de uppenbara psykopaterna, alltså de aggressiva eller de ständigt kritiserande cheferna. Men den hyggliga chefen och den populära chefen kan också vara väldigt destruktiv. [Tell me about it…]

När Maria Fors Brandebo frågar anställda vad de tycker karakteriserar en detruktiv chef svarar de bland annat:

[…] Psykopat, maktmissbrukare, någon med kontrollbehov, en lynnig och obalanserad person, en person med låg självkänsla, eller någon som favoriserar vissa anställda. […]

Men så behöver det inte vara. En destruktiv chef kan vara den vi minst anar – och ganska populär. En destruktiv ledare når ofta bra resultat, men på lång sikt kan h*n vara skadlig för organisationen eller företaget:

[…] man tappar medarbetare, det blir sjukskrivningar och andra negativa konsekvenser […]

Den närmaste chefen har stor inverkan på medarbetarnas motivation. Samtidigt måste positiva händelser vara minst fem gånger starkare än de negativa för att upplevas som just positiva…

Det här är definitionen som Försvarshögskolans forskare använder på ett destruktivt ledarskap enligt de norska forskarna Einarsen, Aasland och Skogstad:

En ledares systematiska och upprepade beteende, det ska inte vara en engångsföreteelse; en ledare som kränker eller bryter mot eller överträder organisationens legitima intressen genom att underminera eller sabotera organisationens mål, resurser, uppgifter, effektivitet eller motivation, välmående eller arbetstillfredställelse hos underställda 
De underställda blir omotiverade av beteendet och upplever orättvisa. 

Här är fem beteenden som karakteriserar ett destruktivt ledarskap:

1.Arrogant, orättvis
-fördummar underställda
-uppträder arrogant
-behandlar personer olika
-är otrevlig

2. Hot, bestraffningar, överkrav
-visar aggressiva tendenser
-straffar underställda som gör fel eller inte når uppsatta mål
-använder sig av hot för att få sin vilja igenom
-ställer orimliga krav

3. Ego-inriktad, falsk
-tar åt sig äran av underställdas arbete
-sätter sina egna behov framför gruppens
-litar inte på sina underställda
-håller inte sina löften

4. Passiv, feg
-vågar inte konfrontera andra
-visar sig inte bland underställda
-visar inte engagemang
-tar inte tag i saker

5. Osäker, otydlig, rörig
-är osäker i sin roll
-är dålig på att strukturera och planera
-ger otydliga instruktioner
-uppträder förvirrat

Konsekvenserna av ett destruktivt ledarskap blir…

frustration
likgiltighet
förstörda karriärer
bortkastade resurser
skamkänslor
depressioner
sjukskrivningar
…och företaget får dåligt rykte som arbetsgivare

Read Full Post »