Jag vet inte hur många gånger jag har bloggat ilsket om telefonförsäljare. Det är ett antal… Så jag blir inte särskilt förvånad när jag läser att allt fler anmäler telefonförsäljare.
Jag har lärt mig av mitt misstag att aldrig köpa nåt av en telefonförsäljare.
Anmälningarna till Konsumentverket har stigit från elva år 2008 till 198 hittills i år. Men de allra flesta anmälningarna kommer från kommunernas konsumentvägledare och då finns ingen statistik att tillgå. Låter lite konstigt, tycker jag, dårå, men…
Många företag anlitar så kallade call centers som ringer och säljer varor eller tjänster. Telefonnumren de ringer ifrån kan se ut som vanliga privatpersoners telefonnummer. Ofta får kunderna ingen betänketid och om man ber om att få skriftlig information hemskickad blir det nobben. Kunde ska bestämma sig där och då. Det känns inte som nån seriös affärsmetod, anser jag.
De flesta inser inte heller att ett samtal med en telefonförsäljare kan vara ett bindande avtal. Vi är många som har drabbats av snabbpratande telefonförsäljare. Jag råkade också ut för en telefonförsäljare från Telia som talade mycket dålig svenska. När det efter några dar kom hem ett avtal med posten som det visade sig att jag hade sagt ja till blev jag förskräckt! Som enskild person kan man emellertid ofta utnyttja ångerrätten. Det kunde jag i det aktuella fallet. Men jag lärde mig att aldrig, aldrig köpa nåt av en telefonförsäljare…
Värsta telefonförsäljarna har Telia, ComHem, Bredbandsbolaget och Dagens Nyheter, tycker jag. Varför? Telia och ComHem är luriga som 17, Bredbandsbolaget och Dagens Nyheter är skittjatiga. ComHem har jag dessutom haft besök av och man har betett sig väldigt otrevligt mot mig som tvångskund (jag är inte kund frivilligt, avtalet är slutet av min bostadsrättsförening). Jag gjorde en anmälan till ComHem och jag hoppas att de har gjort nåt med den. Nåt besked om detta har jag inte fått. Och faktum är att jag skulle vilja veta vad som gjordes. Om nu nånting gjordes…