Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘otrevligt bemötande’

Hurtig behandling till hård hud

Ett thrillerartat inlägg om otrevliga myndighetspersoner, trevliga dito och mina bokhyllor.


 

Hurtig behandling till hård hud

”Hurtig behandling till hård hud..” Tänk om det fanns en teoretisk sån också och inte bara den här krämen, som är till fötterna…

Flera gånger har jag försökt få ett Besked av viss ekonomisk natur från en myndighet, vi kan kalla den Otrevliga myndigheten. Varje gång har jag nämligen bemötts otrevligt, av olika personer, när jag har kontaktat den. Jag har till exempel fått ta skit för att andra människors barn har de senaste mobiltelefonerna och paddorna, men också hånats för att jag vill ha just Viktiga Besked med snigelpost, på papper (”tänk om alla skulle vilja ha det…” Ja, tänk om… Då hade ni fått arbeta lite…). Och Otrevliga myndigheten står fast: Besked kan inte lämnas förrän mina dagar är över.

I kontakterna med just den här myndigheten behöver man ha hård hud. Det har jag inte just nu. Jag har blivit en rädd mes som ofta fäller en tår i stället för att spotta upp mig och bli sträv och krävande. Men idag fick jag hjälp. Min handläggare vid en annan myndighet, vi kan kalla den Den Andra myndigheten, hade lovat ringa mig – och jag i min tur hade lovat att inte prata länge. Det handlar om ett möte jag är kallad till på måndag och om framtiden. För är det så att jag får ett Besked i positiv bemärkelse från Otrevliga myndigheten, behöver min handläggare och Den Andra myndigheten inte dra igång ett samarbete kring min person med Den Tredje myndigheten. Låter det krångligt? Ja, men det är så här verkligheten är för en sån som undertecknad. Jag försöker lära mig att stava till byråkrati, men det är svårt…

Min handläggare och Den Andra myndigheten vill självklart inte dra igång nånting med Den Tredje myndigheten om det inte behövs. Det är ju rätt mycket byråkrati även för dem, som du kanske förstår, och onödigt arbete. Så när min handläggare ringde mig och jag uttryckte min starka oro erbjöd hon sig att ringa Otrevliga myndigheten för att efterfråga Besked. Jag tackade lättad och fick löfte om mejl angående samtalet. Sen gick jag och hängde tvätt…

Efter nån kvart ringde min mobil igen. Det var min handläggare.

Jag har aldrig blivit så otrevligt bemött!

sa hon. Ungefär.

Välkommen i klubben!

svarade jag. Ungefär.

Min handläggare hade, förutom att hon blivit otrevligt bemött, också förvägrats svar med anledning av att 6,5 dar återstår (fast den sista halva dan var igår, men jag kan inte skicka in nån redovisning förrän tidigast måndag eftersom allt ska redovisas två veckor i taget hos Otrevliga myndigheten). Det enda hon kunde få var ett Preliminärt besked i positiv riktning. Hon skulle nu anteckna detta så att personen jag ska träffa på måndag är medveten om allt strul.

Jag tyckte att det var lite bra att min handläggare fick göra upptäckten hur otrevligt bemötandet är på Otrevliga myndigheten. Men självklart vill jag egentligen inte att varken hon eller jag eller nån annan ska bemötas otrevligt av nån enda på nån myndighet. Varför är det så svårt att vara trevlig mot nån som befinner sig i underläge och i en utsatt position och som ringer för att få svar på sina frågor?

Allt sånt här krångel skapar mycket oro. Jag har fått eksem och konstant ont i magen. Det är svårt att sova igen, vaknar vid fyratiden varje morgon och ligger och grubblar. Försöker hitta lösningar. Och visst, jag har en joker i i fickan som kanske kan leda till nåt där jag slipper alla tre myndigheterna ovan. Ett tag, i alla fall.

Medan allt detta pågår försöker jag understundom sysselsätta mig med roligare ting, bland annat för att skingra tankarna. Jag grejar med mina bokhyllor. Hyllorna i hallen är nu fulla av deckare och thrillers, medan hyllorna i arbetsrummet inrymmer annan skönlitteratur, biografier, lyrik, litteratur om skrivande och journalistik, litteratur om litteraturvetenskap med mera. Här har blivit glesare på hyllplanen och jag har ”knyckt” två hyllplan och tryckt in i hallhyllorna. Men böckerna från att läsa-högarna kommer inte att få plats som det är nu och jag har planerat lite för en eventuell ”ny” tredje rödbrun Billyhylla som en vän till mig möjligen har och har lovat skänka mig. Och kanske en låg, vit hylla till får plats i sovrummet…

Men fram till ett eventuellt hylltillskott går jag och plockar och arrangerar om, tar ut, sätter in, stuvar om, försöker snygga till. Och så gör jag fynd, som den där gamla tidningen jag skrev om i morse och som noga sorterade arbetsprover från tidigare arbetsplatser, Skrivrummet vid Upsala Nya Tidning, UppsalaNyheter med mera. Detta plockande ger min själ lite ro. En stund.

Och by the way… Otrevliga myndigheten är A-kassan Vision, min handläggare Alexandra – stort TACK till dig! – jobbar vid Den Andra myndigheten, det vill säga Arbetsförmedlingen (där man borde få göra rätt saker och ge rätt hjälp och stöd till de arbetssökande) och Den Tredje myndigheten är Försäkringskassan.

För allas information: det enda jag vill ha är ett jobb.

För allas information 2: Clark Kent* fick en anmärkning på en trasig bromslampa, men slipper ombesiktning!


Här är de senaste hyllbilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 *Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

För sjuhundrafyrtiofjärde gången fick jag idag i min postbox reklam från Postkodlotteriet. Jag har bloggat en hel del om detta lotteri och vad jag tycker om det. Och konsekvent har jag, varje gång jag har fått nån skit reklam från det i postboxen, kryssat över mitt namn och adress på kuvertet, skrivit

Ej beställt material! Åter avsändaren

intill och lagt kuverten på nån gul brevlåda. Varje gång jag har fått reklam från Postkodlotteriet har jag gjort det. I minst två år. Varför i hel***e fattar de inte att jag inte vill ha nån post ifrån dem? Ska det vara så svårt? Jag vägrar att stödja ett lotteri där VD får massor av miljoner i lön och där mindre än en tredjedel går till välgörenhet – trots att man ständigt och jämt lyfter fram det behjärtansvärda. Det är inget behjärtansvärt alls i Postkodlotteriet, det är ett lotteri. Capice?!

Häromdan gjorde jag ett nytt försök att slippa telefonförsäljare från Bredbandsbolaget. Telefonförsäljare från Bredbandsbolaget är ett folk för sig och jag vill verkligen inte prata med dem. Jag köper ingenting från nåt företag per telefon. Bredbandsbolaget är inget undantag. Jag vet inte hur många gånger den uppringande har sagt att h*n ska anteckna att jag inte vill ha säljarsamtal från dem. Nu får vi se om det funkar bättre med mejl… Särskilt hoppfull är jag inte. Ett starkt skäl till att jag inte ens vill prata med företagets säljare är att företaget självt har en urusel telefonsupport. När man får krångel med bredbandete eller har frågor uppmanas man att söka svaren på hemsidan eller mejla. Men hur lätt är det när bredbandet krånglar??? Inte alls.


Jag blir så arg att jag kokar och måste klä av mig alla kläderna! (Närå, jag skämtar bara!)

                                                                                                                                                          Idag var jag och hämtade ut ett härligt bokpaket från Bokus. Det var för stort för att gå ner i min postbox, annars brukar posten faktiskt leverera ända hem. Nu är jag glad ägare till Johan Theorins Sankta Psyko, Christina Stiellis Jag älskar dig inte och Elly Griffiths Janussten. Tre böcker, som jag beställde från min favoritbokhandel på nätet, Bokus. (Jag är väldigt långsint och jag är fortfarande surAdlibris för att man i princip sjabblade bort en jobbansökan från mig eftersom man på Twitter uppgett en e-postadress som man inte alls skulle skicka ansökningar till. Och den som tog emot min ansökan – och kanske flera – brydde sig naturligtvis inte om att kontakta mig och de eventuella andra. Detta uppdagades av en tillfällighet av mig. Jag fick inte ens en ursäkt utan bara otrevligt bemötande. Så jag surar ett tag till, Adlibris. Det har snart gått ett år och min ilska går säkert över. Typ nästa år, eller nåt.)


Elly Griffiths är en av mina nyare favoriter bland deckarförfattarna.

                                                                                                                                                              Men… – och nu är jag på god väg att bli irriterad på Bokus också! – så fort jag handlar nånting hos Bokus så exploderar det en flod av e-post från dem i min inbox! Jag får ta mig tusan mejl från dem varenda dag. Och vad händer då? Jag blir… irriterad. Jag kan tänka mig att prenumerera på ett nyhetsbrev som liksom det från Månpocket kommer en gång i månaden. Sen vill jag bestämma – och eventuellt beställa – själv. Jag vill inte ha mejl från Bokus varje dag så fort jag gör en beställning. Förr i tiden svämmade postboxen över med reklam, nu är det inboxen…

Så. Nu har jag hävt ur mig lite och det känns betydligt lättare inombord. Tack, bloggen! 😛

Read Full Post »