Ritualen

Ett inlägg om en film.

---

 

Mörkt och kallt och som upplagt för en riktig skräckis. Fästmön och jag tittade på Ritualen (2011) som visades på Kanal 5 i kväll. Somliga var väldigt trötta, men så snart otäckheterna satte igång blev ögonen tefatsrunda, halsen lång och sinnet alert.

Michael driver tillsammans med sin far en begravningsbyrå. För att komma hemifrån söker han till prästutbildningen. Men strax innan han ska prästvigas begär han utträde. Ansvarig präst menar att han kan bli skyldig pengar för utbildningen om han inte går den färdigt. Som en kompromiss går Michael med på att åka till Rom och utbilda sig till exorcist. Genom fader Lucas, fenomenalt spelad av Anthony Hopkins, får Michael vara med om en exorcism med en ung, gravid tjej. Michael har svårt att tro på Djävulen, men det finns saker som inte går att förklara på nåt logiskt sätt.

Det här är en riktigt ruggig film, just av det skälet att vissa saker inte går att förklara med logik. Bitvis kan den kännas aningen seg, men sen hugger rädslan sina klor i mig och håren på armarna reser sig.

Toffelomdömet blir högt. Det här är en bra skräckfilm, regisserad av Mikael Håfström.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Säg det inte till någon

Ett inlägg om en bok.

---

 

En sommarkväll för några år sen var Fästmön och jag på Pridefestivalen i Stockholm. Men just den här kvällen var det inget i programmet som roade oss, så vi stannade inne på hotellrummet och glodde på TV. Det var en film om de ökända Magdalenatvätterierna. Anna berättade om en bok hon hade läst som handlade om detta. Först nu, flera år senare, har jag lånat och läst Kathy O’Beirnes bok Säg det inte till någon av Anna.

I den här självbiografiska boken berättar författaren om sitt liv hos Magnalenanunnorna. Hon skickas dit för att uppfostras. I stället möter hon än värre övergrepp och våld än det hennes pappa utsatte henne för. Kathy O’Beirne berättar rakt upp och ner sin historia, en historia som är så obegripligt grym att jag tvivlar på att den är sann. Ja, du läste rätt. För jag förstår inte hur man överlever så många otäckheter med förnuftet i behåll.

Det är otroligt svårt att betygsätta den här boken. Författaren berättar sitt livs hemska historia. Det är ingen Nobelpristagare som skriver utan en obildad kvinna. Stilistiskt litterärt sett kan jag ge den högst medelbetyg därför. Berättelsen i sig kan jag inte betygsätta. Den är så hemsk. Om detta är sant, har katolska kyrkan ytterligare saker att stå till svars för.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hållplats Sverige – jag, Almina

Ett inlägg om en bok som är så ny att den inte har kommit ut än.

Igår kom den! Anna Nilsson Spets bok Hållplats Sverige – jag, Almina hittade vägen ner i min postbox. Självklart kunde jag inte låta bli att läsa den bums!

Hållplats Sverige – om krigets Bosnien och om en återförening.

Eftersom Sverige har varit förskonat från krig så länge tycker jag att det är bra att det kommer såna här böcker. Böcker som berättar hur det är att leva i krig och fångenskap, med de hemskheter detta innebär. Just den här boken är berättad av femtonåriga Almina.

Boken inleds med en våldtäktsscen som återkommer senare i boken. Den innehåller en hel del otäckheter, boken… Därefter får vi glimtar av hur Almina och hennes familj, som är muslimska bosnier, lever strax före kriget, under kriget och efter kriget. Kriget, som en dag står för dörren. Det börjar med att tant Sauda inte får tag i varor till sin butik…

Det här är den första delen av en planerad trilogi. Boken ska finnas i bokhandeln om ett par dagar, runt mitten av september. Del två är planerad att komma ut våren 2014, del tre till hösten nästa år. Språket i boken är enkelt, men ändå inte torftigt. Det ligger nära talspråket. Jag hittar bara en enda språklig miss i boken, ett ställe där talspråkets tempus står att läsa i verbet som borde ha varit i imperfekt.

Boken, som ju är berättad av en femtonåring, vänder sig förstås till yngre läsare än jag själv. Men jag måste säga att jag läser denna den första delen med stor behållning – särskilt som den slutar med en riktig cliffhanger…

Det kan inte bli annat än högsta Toffelbetyg. Jag är imponerad, Anna ”Sylten”!!!

Läs mer om boken på Uppsalanyheter.se!!!

Livet är kort.

Read Full Post »