Helgplaner/-happenings av divergerande slag

Det är helg. (Är det nån som har missat det?) Fästmön klev upp mitt i natten (5.45). Det gjorde jag också, men jag kröp ner i sängen igen till 6.30 när det var dags för en biltur till Annas jobb. Inte kunde jag somna om sen heller, när jag kom hem. Satte mig för att skriva lite och läsa lite. Magen värker idag liksom hälen, så det gäller att sysselsätta mig så att jag inte hamnar i smärtghettot.

Igår samlades vi alla två hemma hos mig när min arbetsvecka var slut för gemensam avfärd till Stormarknaden. Där skulle diverse ärenden utföras och inget var roligt. FEL! Det var roligt att träffa A där! En ur den yngre generationen i familjen förknippar fredagar med chips; jag förknippar numera fredagar med A och Huld Moders storhandling! Det är en syn, ska du veta! Igår hittade vi A bärande på ett paket knäckebröd inne på ICA Kvantum. Den Hulda Modern hittade vi däremot utanför affären, spatserandes i rask takt mellan affärerna. Det var nästan så att vi förväntade oss höra en röst ur nån högtalare som vrålade:

A, 44 år, har tappat bort sin mamma – eller tvärtom. Återfås mot beskrivning!

eller nånting ditåt.

Folk var i vägen överallt och vi tycktes vara osynliga eftersom vi hela tiden blev påsprungna. Och konstigt nog hamnade det fem flaskor vin i varuvagnen på Systemet trots att det bara stod två på lappen… Fattar inget…

Av de två flaskor jag skulle köpa var en avsedd till kvällens räkor och en till kollegan M, som deklarerat att h*n nog skulle kunna tänka sig en flaska vin som tack för svampen jag fick. Vitt vin. Och jag är verkligen inte duktig på vitt vin, eftersom jag föredrar rött. Rött vin kan jag ”allt” om! Men vitt… Hur som helst, det hamnade tre vita viner i varuvagnen. Två av dem ser du här på bild, det tredje får du inte se eftersom det är en överraskning till M.

Två vita viner.

Till räkorna senare på kvällen tog vi ett par glas ur den vänstra flaskan som Anna valde för att den hade snygg färg på kapsylen. Den högra valde vi gemensamt, den har vi druckit förut och gillat. Och så är etiketten lite rolig.

De röda vinerna som följde med hem var Copertino och Villa Puccini, två ganska fylliga och synnerligen prisvärda italienare!

+ 

Dessa två italienare följde också med hem.

Innan middagen tog snuskan veckans första dusch, så att hennes kroppsparfym inte skulle konkurrera med räkornas. Men jag hade lika gärna kunnat gå ut och ställa mig och bli avspolad, för det ösregnade. Typ hela dan, från morgon till kväll. Och natt. Och i morse.

Inte blir man pigg av detta regnande och gråväder, inte, men jag ska ändå försöka få lite gjort idag. Det finns en liten strykhög att bli av med, mobilen ska rensas på foton, datafiler ska säkerhetskopieras och mamma ska ringas. Sen ska jag förhoppningsvis hinna äta frukost och klä på mig innan jag åker och hämtar Anna som slutar jobba klockan 14.

Seneftermiddagens evenemang består av ett besök i Kitty Lindstens ateljé, första gången för både mig och Anna. Senast jag såg Kittys tavlor var på Kulturnatten förra året – och innan dess var det nog på en vernissage på Söder i Stockholm för cirka tio år sen. Vem sa att tiden står stilla? Håll mun, i såna fall! Tiden flyger ju iväg!

Men Kittys tavlor är lika färgstarka nu som då – och som konstnären själv! Tanken med besöket är inte bara att titta på Kittys tavlor utan  att kanske inhandla nånting för födelsedagspengen jag fick av mamma i våras. Det hela ska rundas av med en middag nånstans på stan tillsammans med Monica, förstås. Kul, kul!

Den här helgen är det också marknad i Ulva. Tyvärr verkar både helg och marknad regna bort. Det blir bara en stor leråker där ute, så vår ursprungliga tanke att åka dit i morgon läggs nog på hyllan. Jag minns ett annat år när jag var chaufför för ett gäng som skulle dit ut och titta. Vi körde nästan fast på parkeringen. Clark Kent* var lerig från topp till tå, så när vi kom in till stan skulle han tvättas. Men HEPP! så var alla så kallade kompisar som åkt med till marknaden borta. Blir det inte marknad i morgon, kanske jag tar en tur till Bil 3:an och provar en ny bil. Bara för att.

Nästa helg – Anna hade rätt! – är det Kulturnatt här i Uppsala. Vi får hoppas att den inte regnar bort, men det är inte troligt att Anna och jag åker ner på stan i år. Så blir det ibland.

Och nu vill jag ju förstås veta vad DU gör i helgen!!! Eller vad du har tänkt göra…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

”Atjo, atjo, atjooo prosit…”

Tänk att vi kunde sitta ute igår kväll! Inte ett dugg frös jag heller – tills jag klev av bussen hemmavid. Då kände jag hur kylan hade bitit sig fast i mig. Det är som om mitt inre termostat inte riktigt fungerar, för Lisa satt med jacka och två filtar på sig till sist igår kväll, jag tog på mig tröjan strax innan det var dags för hemfärd. Det är väl allt underhudsfett, när man är tjock fet har man rikligt med sånt. När jag kröp under täcket igår kväll var jag emellertid genomfrusen och så kall att det bara blev ett kapitel läst i Eld. Men det var nog bra, för jag släckte inte förrän vid midnatt, nånstans. Det var för många saker som snurrade i huvudet.

Jag borde ha tagit till filten jag också igår.

I morse vaknade jag varm om näsa och kropp, men för den som är intresserad – andra kan ju skita i att läsa – nös jag fyra (4) gånger när jag satt på toa. Håller bestämt på att bli förkyld – och det var länge sen. Sist blev det ju bara nån töntförkylning. Vilken tur att jag tittar på ett paket ingefärskarameller! Jag tror nämligen på att dessa kan stoppa en förkylning, så jag får väl börja knapra. (Fast nu när jag sträckte mig efter paketet var det tomt… Varför sparar jag på tomma karamellaskar? Idiot!)

Funkar att mota förkylning med.

Det var fyra grader vid sex-tiden när jag klev upp. Mötte H på väg till garaget och han skulle cykla som vanligt. Särskilt påpälsad var han inte, men han tyckte att det var kallt och höstlikt. Massor med bilar var det på väg till jobbet, vilket indikerade att jag var senare än vanligt. När jag anländer till jobbet har jag ett par saker som jag bara måste göra (annars går det dåligt för mig under dan…) och de sinkar mig ytterligare. MEN… i alla fall är en av dem guld värd. Jag måste

1. gå in genom ”karusellen” i entrén, inte nån av dörrarna
2. hälsa på åtminstone en av städarna

Naturligtvis är det hälsningsceremin som är viktig! Jag har uppfattningen att alltför många inte ser städarna. De är osynliga för vissa. Skulle tro att det beror på att somliga sätter sin näsa i vädret och ingenting annat. Vi har flera gäng städare som jobbar ett par veckor i taget på ett ställe, för att sen jobba på ett annat ställe på området. Det tror jag är bra både för dem och för oss kontorsråttor. Det skulle nog bli urtråkigt att städa samma kontor dag ut och dag in. Inte särskilt bra städat heller, tror jag. Nej, omväxling förnöjer! Men naturligtvis har jag ett favoritgäng, det som anförs av JJ, som brukar förse oss med hembakade bullar och karameller då och då. JJ påminner jättemycket om Margit, som städade på min första arbetsplats. Margit kunde också lämna påsar med kaffebröd åt oss. Sen fick hon cancer och gick bort – hastigt och alldeles för ung. Somliga älskar Gud så mycket att han hämtar hem dem tidigt. Och Margit var en av de vänligaste människor jag har mött!

Har jag ringt doktorn om hälen? Nej. Igår hade jag för mycket att göra, men kanske gör jag ett försök idag. Bara det att jag lär vara lite på språng idag och då är det svårt att prata med doktorn. Jag har fått OK och tack för sidorna på webben som jag gjorde igår, men nya väntar förstås. Sen har jag slängt ut en förfrågan om en intervju med en sektionsledare vars gäng har varit på planeringsdag. Det märks att det saknas ett kitt här i huset! Ett sånt kitt som den gamla personaltidningen var. Men jag kör stenhårt med intranätet och de flesta som kommer med tips på vad de skulle vilja läsa där får sina önskningar uppfyllda. Det är viktigt att känna att man hör ihop!

Roligast idag blir lunchen med ”Lisbeth”. Jag förväntar mig stora och många flatskratt (ja, det är jag som skrattar åt ”Lisbeths” roligheter) och skvaller. Efter jobbet ska jag göra en avstickare in i industriområdet och åka på stoljakt åt Fästmön. Det finns en historia bakom detta som jag GÄRNA hade velat visa upp i rörliga bilder, men det finns inga såna. Dessutom lovar jag att jag hade blivit huvudamputerad om jag hade visat detta på en blogg nära dig…

Livet är kort.

Read Full Post »

Weekend – ett bögdrama som bryter mark?

Läser i Dagens Nyheter idag om det rubriksättaren kallar bögdramat Weekend. (Ja, det är Pride snart, det märks redan i media!) Enligt artikelskribenten har homosexuella varit antingen helt osynliga eller ganska stereotypt skildrade genom filmhistorien. Detta vill jag väl inte helt hålla med om, även om en sån bra TV-serie som L Word också var ganska bra på att visa stereotyper trots att den gjordes så sent som under 2000-talet… Men det finns filmer som sticker ut och jag skulle vilja säga att Boys don’t cry är en av dem, liksom svenska Kyss mig. Så vad är det nu som gör att TT-recensenten menar att Weekend

bryter mark???

Handlingen utspelar sig i Nottingham där två unga män, som inte verkar ha så mycket gemensamt än att de föredrar att ha sex med män, träffas. Och har sex. Med varandra. Men sexet förvandlas till en helg av samtal och känslor, enligt skribenten.

Russel och Glen blir kära i varandra. Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.

Regissören Andrew Haigh säger att han tycker att en relation är mest intressant i början därför att då avslöjar man så mycket om sig själv. Men Andrew Haigh hade svårt att få sin film finansierad, trots att efterfrågan på såna här filmer sägs vara stor. Själv tror han att han kanske hade haft lättare att få pengar till filmen om de två huvudpersonerna hade varit lite struliga. Nu är de inte det utan två ganska vanliga killar som råkar vara bögar och kära i varandra. Och det kanske är just detta som gör att filmen bryter mark. Eller? Jag blir onekligen nyfiken och hoppas få tillfälle att se filmen!

Read Full Post »