Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ostpaj’

Ett luskande inlägg.


 

Nej, jag tänkte inte köra vilse i morgon när jag ska på anställningsintervju. Därför tog jag en tur idag mitt på dan för att kolla så att jag hittar till destinationen. Jorå, nog hittar jag. Men att ta sig in på området verkar vara lika lätt som att ta sig in i Fort Knox. Själva bilresan tar högst tio minuter, det är resten som nu känns oklart. Fast det får vi ta i morgon. Jag kunde ju liksom inte säga till grindvakten att

Hej! Jag är här och rekar lite inför en intervju jag ska på – i morgon.

Då verkar man rätt blåst. Det är jag ju i och för sig, tycker många. Men det gäller att inte verka vara korkad – när man ska söka jobb, i alla fall…

På hemvägen stannade jag till för diverse ärenden. Bland annat köpte jag jumbokräftor till vårt kalas på lördag. Hade tänkt köpa lite ostpaj också, men den var slut. Jag får väl göra ett nytt försök senare i veckan, jag ska ju ändå köpa nåt gott bröd till kräftorna.

Röda paprikor

Snart dags för skördefest!

Det blev inget möte med Kommunalrådet i eftermiddag. I stället hade jag balle-konferens* med Lucille. Hon har nämligen semester igen den här veckan. Vi satt en lång stund och avhandlade ett och annat. Lucille avslöjade att hon är sugen på att göra en utrensning. En utrensning bland mina krukväxter – eftersom jag ju aldrig byter jord och uppgraderar krukstorlekar… Ja ja, jag tänkte att det kan vara nåt att pyssla med om min ledighet blir långvarig. (Inget hört än från intervjuaren som hade semester förra veckan och lovade ringa igår eller senast idag.) Men mina paprikor på ballen** är fredade från Lucilles kastarfingar – de bär ju frukt. Det är faktiskt nästan rimligt med en skördefest snart!

Lucille berättade också om en annan idé – förutom den om utrensning bland mina krukväxter: en fest för oss i huset. Eh ja… jag är ju populärast (<== ironi), så jag får väl ta med mig en bok så jag har nåt att umgås med. Närå, jag ska göra mitt bästa och försöka vara social och trevlig. Om nu nån ens vill prata med mig. Jag får väl göra ett försök med de nya, finska grannarna. Men som Lucille sa kan det ju vara ett bra tillfälle att lära känna varandra. Att kommunicera med varandra utan att vara arga och irriterade…

För övrigt har det kommit några fjantiga störtskurar med regn. Det har varken gjort till eller från. En åskknall hörde jag mitt på dan. Solen är på väg fram igen och svetten rinner. Jag funderar på att läsa ut min bok på gång. Den har varit på gång lite för länge… Och så laddar jag naturligtvis för säsongsavslutningen av Morden i Midsomer i kväll klockan 21! Sen är sommaren utrensad, om du frågar mig.

Vad händer hos DIG idag???


*balle-konferens = en lååång pratstund på balkongen

**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att överraska sig själv – och sen falla tillbaka i gamla ovanor.


Ibland överraskar man sig själv.
Idag överraskade jag mig själv genom att micra ostpaj och göra en sallad till. Grönsaker!!!

Ostpaj sallad mjölk och bok

En överraskande nyttig tallrik.


Äta nyttigt är bra, men svårt.
Och inte så roligt. Så jag föll strax tillbaka i gamla ovanor. Men vad gör man när Tokerian har extrapris på lösgodis – som jag bara har köpt två (2) gånger sen den förskräckliga magsjukan i december förra året… (Du vet, bajsiga fingrar bland smågodiset…)

godispåse

Smått & gott hamnade i den här påsen.


Dessutom var jag inte ensam
vid lösgodiset. På ena sidan en äldre dam och en mamma med två små barn, på andra sidan en pappa med en bebis… Som om sällskap skulle vara nåt argument för att köpa godis… 😳  Jag ska ju goffa det till Maria Wern på TV4 i kväll klockan 21!..


Livet är kort. Godis är gott!!!

Read Full Post »

Nu är vi hemma igen, Clark Kent* och jag – och Fästmön, förstås! Annas första dag på sitt vanliga jobb efter sommarens administrativa vikariat slutade redan klockan 13. Det hade nog varit lite konstigt att gå tillbaka, men min älskling är ju bäst så det gick finfint.

Jag har nyss varit och hämtat Clark från Ryds Glas där han har fått ett nytt öga, det vill säga en ny vindruta. Det var en alldeles utmärkt service därifrån, med lånebil och allt. Rutan har nu inte en endaste prick – ta i trä! – så i morgon ska jag skramla ihop några spänn så att Clark får en New Car Scent- Wunderbaum! Det är han värd! Vidare ska ha få en ny biljettficka till insidan för de kostar bara tio pix på Biltema. Lånebilen är återlämnad och Clark vilar nu ut i garaget efter dagens operation.


Lånebilen var inte så diskret, precis…

                                                                                                                                                        Självrisken var det jag behövde betala på rutan, det vill säga 1 500 spänn. Rutan i sig plus arbetet gick på betydligt mer. Tack och lov för kreditkort, säger jag! Och särskilt TACK till vännen som erbjöd ett lån. Det är i såna här svåra situationer man inser vem som är ens riktiga vänner.

Den hela bilmannen och det tomma kontot ska vi fira med ostpaj och RÖDVIN i kväll! Ja, för jag tappade ju upp merlot i lördags och hade inte flaskor så det räckte. Sista skvätten hamnade därför i en enliterskaraff… Ja, ja, Anna är ledig i morgon och jag behöver trösta mig, det erkänner jag. Jag är i vart fall evigt tacksam att det finns försäkringar, för notan hade blivit betydligt större annars.

För övrigt har jag jädrigt ont i magen idag och det kan bero på nerverna som varit på helspänn. Det har dessutom regnat hela dan och man blir trött och less på det blöta och mörka.

I morgon blir det några ärenden samt en tur ut till Himlen med lite mat samt för att hämta några andra skor än sandaler till Anna. Det plaskar om fötterna, så att säga…


Plaskblött! Bilden tog jag i somras med min fyraåriga, tejpade Nokia N95, för nån Ajfån har jag inte.

                                                                                                                                                            *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

Så var det dagen för Clark Kents* eh… ska vi säga… starroperation? – ett ingrepp naturligtvis utfört inom den privata vården. I det här fallet Ryds Glas i Boländerna. Ja du kanske minns den spräckta vindrutan. Idag var det dags att lämna in bilen och få rutan utbytt. Till den facila kostnaden av 1 500 kronor. I skrivande stund vet jag inte var jag ska hitta dessa pengar fram till klockan 15. Men jag noterade när jag lämnade in bilen att de helst tar kort. Och på kortet har jag en flertusenkronig kredit sen min tid som högavlönad. Kommer väl till pass nu. Inte väl som uttalas ”väll” utan väääl med långt ä.


Min man.

                                                                                                                                                                    Jag har hittills fått bra service från Ryds, ett företag som mitt försäkringsbolag rekommenderade. Gratis lånebil ingår och jag har kört hem en liten Polo därifrån vars bromsar nyper till vid minsta touch. Detta får mig att undra vad Mekar-Bruden egentligen har gjort med Clark Kents bromssystem… Du anar inte vilken stor lust jag har att hänga ut människan med namn och allt, men jag gör det inte av olika skäl. Ett är väl att jag nånstans tycker synd om en person som jobbar på bilverkstad och som uppenbarligen tror att hon klarar av att byta bromsbelägg… Hur som helst, den lilla Polon är kvick också och jag begriper mig inte riktigt på alla funktioner, men hem kom jag i en bil vars lackade ytor gjorde 100 procent reklam för… Ryds glas. Dessutom fick jag lånebil nummer sex, det tar jag förstås som ett tecken på att man förstår mig!


Grundfärgen på lånebilen är nog vit, men nu är den rätt grön också.

                                                                                                                                                       Fästmön började arbeta på sitt vanliga jobb idag och hennes arbetsdag startade klockan sju. För att hinna med blev hon därför avlämpad redan tjugo i på jobbet, för sen skulle jag ju ta mig ut till Boländerna. Hon slutar redan klockan 13 idag, så vi får en hel eftermiddag och kväll tillsammans. Bilen ska inte hämtas förrän klockan 15, så eventuellt äter vi middag innan dess. Idag blir det rester, det vill säga ostpajen från lördagen. Till den tänker jag göra en god sallad.

Onsdag – fredag börjar Anna klockan sju, vilket innebär tidig uppstigning på morgnarna. För det känns väldigt mycket tidigare än när hon började klockan halv åtta… Två långa dar har hon också, onsdag och torsdag, så jag får väl se till att ha nåt gott till middag klart när hon kommer hem. På fredag slutar hon klockan 13, men då bär det väl diretk iväg för att storhandla eftersom Elias och tjejerna kommer till kvällen.

Nästa vecka blir jag hos Anna i Himlen några dar, men sover sen hemma den 31:a. Den 1 september smäller det nämligen! Innan dess har jag mappen med inläsningsmaterial att ta mig igenom. Det känns inte alls betungande, bara roligt!

Snart dags att vika tvätt från igår och köra igång ett nytt lass. Troligen bli det två maskiner idag, en med tjockis-svart tvätt och en med jeans. Annars har jag betat av bra på min Att-göra-lista, den som ligger på bänken i köket. Kvar att göra är emellertid att sätta en ny vinsats och det gör jag nog nån dag i veckan. Det är inte så betungande mer än för ryggen.

Nu är det dags att kolla om det har hänt nåt lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Sen blir det kanske det där avsnittet av The Killing från i torsdags som jag inte har hunnit se än.

                                                                                                                                                            *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

När eftermiddagen började gå över i kväll simmade vi till Tokerian för att handla sparris och lördagsgodis. Sparrisen är till söndagsmiddagen, men lördagsgodiset var förstås till i kväll. Där var fullt med folk ute i samma ärende som vi (lördagsgodis, inte sparris), varpå slevarna tog slut. Och när de blev ”lediga” var de uräckliga. Hur som helst plockade vi ihop var sin sån här BUNKE – och tro det eller ej, vi har inte drabbats av magsjuka än!


HA! Nu blev nog allt både fru Hatt och Soffan sugna på lördagsgodis, kan jag tro!

                                                                                                                                                              Det var för övrigt inte bara bunkarna som var inspirerade av den lilla katten utan mun. Där fanns också sånt godis…


Kattgodis, jajamens, som BJ skulle ha sagt!

                                                                                                                                                               Väl hemma igen började vi ladda för aftonens goda. Men vi tog faktiskt lite godis först så att vi skulle komma i lördagsstämning. Sen började vi duka fram…


Var sitt kräftljus fick vi.

                                                                                                                                                       Kräftorna jag hade köpt var pandalusiska, kinesiska vildfångade. De var goda i smaken och lagom hårda i skalen.


Ska jag ha nån liten kritik mot kräftorna så var det kanske att de kändes lite bleka i färgen.

                                                                                                                                                                         I kräftpaketet låg, enligt framsidan och verkligheten, 16 – 20 kräftor samt ett gäng kräftstjärtar. Och det var väl en alldeles utmärkt idé, för hur många är det som bara äter stjärtarna på kräftorna, egentligen? Jaa, en hel del. Rikligt med stjärtar var det dessutom.


Rikligt med stjärtar låg det i paketet.

                                                                                                                                                                 På bordet hamnade också rostat bröd med smör och ost samt Fästmöns ostpaj, den här, som du kanske minns:


Västerbottenpaj gjord på tex mex-ost. Anna lyckades – som vanligt!

                                                                                                                                                             Övriga tillbehör blev faktiskt inte Östgöta sädes utan Göta Kanalbrännvin samt starköl. Anna hade nog föredragit Östgöta sädes. Östgöta sädes är ju whiskybaserat, medan ”kanalspriten” bland annat är gjord på vete.


Det slank ner några klara i struparna, mest i min, förstås.

                                                                                                                                                                 Vi åt och drack, men ingen byxa sprack. Ingen blev full och ramlade av kökssoffan eller spydde. Som de duktiga kickor vi är diskade Anna medan jag gick ut med skalsoporna.


Anna tar årets första kräftor.

                                                                                                                                                             Kvällen avslutades med Kommissarie Banks, kaffe och var sin päronkonjak. Livet är gott ibland och det här sista glaset tog jag för Gunilla!

Read Full Post »

Regnet bara fortsätter. Ska man ge sig ut gäller det att ha klarat av minst simborgarmärket. Mamma ringde förut och där har regnet nu upphört, men de har haft ett likadant regndygn som vi har nu.

Vi har inte fått så mycket gjort här idag, men Fästmön har fått till en ostpaj som doftar ljuvligt där den står på lite svalning i köket.


Annas ostpaj!

                                                                                                                                                                 Själv har jag tappat upp 25 flaskor Merlotvin – inte illa att det blev så många flaskor när jag ändå hade tappat upp en karaff på en liter igår…


Många flaskor blev det i stället…

                                                                                                                                                                    Annars är jag besviken. Jag är fruktansvärt besviken på Upsala Nya Tidning som uppenbarligen censurer mina kommentarer. Två gånger skrev jag några rader invid artikeln om Gunilla Lindberg, rader som även inkluderade en länk till mitt förra inlägg. Och två gånger har man tagit bort mina kommentarer. Utan att ge nåt skäl till varför, utan att förklara varför jag censureras. Jag förtalar ingen i inlägget, jag har inte publicerat nån bild som jag inte har tagit själv, jag har inte gjort reklam för nåt företag. Jag länkade till ett inlägg på min egen, privata blogg. Det var allt. Sen använde jag inte mitt namn utan en signatur. Kan nån förklara var och hur jag har brutit mot tidningens kommentarsregler??? För när man kontaktar tidningen får man aldrig några svar.

Vi funderar på om vi ska simma över till Tokerian och införskaffa lördagsgodis till tröst. För godis måste man väl ha om det är lördag, eller?

Read Full Post »

Idag bar det av en tur till Stormarknaden. Fästmön skulle köpa en hårvårdsprodukt och jag hängde på som chaufför och för att få komma ut och glo på folk och varor ett tag. Jag är sån att jag kan valsa runt i Stormarknaden i flera timmar – och inte köpa nåt annat än det jag skulle ha på ICA Kvantum, typ mjölk.

Men dagens utflykt hade som mål Coop, för ovanlighetens skull. Nu är jag inte nåt större fan av Coop – än mindre sen en mycket otrevlig kärringjävel (ja, jag kan inte kategorisera henne på annat sätt!) på Coop i Förorten stoppade Frida och mig i dörren och påstod att affären var stängd en kväll i förra veckan. Det var den INTE, det var fem minuter kvar till stängningsdags och Frida skulle köpa en påse chips. Men hur som helst, på Coop i Förorten handlar vi inte längre, Coop i Stormarknaden är en annan affär och får därför fortsatt förtroende.

Och efter en tur in på Expert,  en av skoaffärerna, en låååååång tur på  Lagerhaus (där man får betala för att gå omkring och göra reklam för affären…) och en fruktansvärt kort tur på 3butiken (deras säljare var alltför påträngande för att vi skulle palla att vara där en längre tur) med mera hamnade vi så på Coop. Vid det laget bultade venen i mitt vänsterben och klaffarna tycks nu vägra fungera vid och strax under knävecket. (Min plan är att söka akutvård i annat län om det behövs – vi åker ju till ”annat län” på torsdag…) Anna hittade det hon skulle ha ganska bums och jag föreslog att vi skulle inhandla nåt smaskens till eftermiddagskaffet. Det blev två Napoleonbakelser. Jag menar, vad gör man inte för att fira Lars?! (Inte för att jag känner nån vidare Lars som jag gillar, kommer inte på nån just nu, i alla fall, men ändå. Mormors man heter Lars och jag gillar faktiskt honom, till skillnad från flera andra som är mindre entusiastiska. Vi utbölingar i familjen måste hålla ihop! Lars har namnsdag och han ska firas!)

Nu råkar det vara så att mitt hushåll saknar ett par väsentliga ting: små bakelsegafflar. Därför serverades bakelserna (efter var sin bit ostpaj och ett halvt glas rött) på glasassiett med vacker, hamrad smidessked (40-årspresent från mina duktiga frilansare). Trots detta undrade jag om vi hade barn på besök…


Nä, Anderssons Lill-Kicka* var inte så duktig på att äta bakelse fint. Söt var däremot hennes lilla tåsa** som sticker fram till vänster i bild, vid pilen.

                                                                                                                                                          Stor-Kickan*** däremot är uppenbarligen mycket van att äta bakelse med gott bordsskick. Se bara så föredömligt!


Minimalt med kladd på assietten när Stor-Kickan äter bakelse!

                                                                                                                                                           Hur som helst, gott var det med bakelser, men en tugga till så hade i alla fall jag vomerat. Det var hemskt sött… Grattis Lars på Lars-dagen!

Nu ligger ett kilo jumbokräftor på tining i köket. Dem ska vi inta lite senare i afton. Tyvärr tycks vi få äta inomhus – balkongvädret lyser med sin frånvaro.

Hur firar DU Lars-dagen???

                                                                                                                                               *Anderssons Lill-Kicka = Farbror Bosses yngsta dotter Anna
**tåsa = tå
**Stor-Kickan = Tofflan, som ju är fem (5) år äldre än Lill-Kickan

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »