Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘oskuld’

Ett diskutabelt inlägg, helt enkelt.


 

Sepiahimmel

Tisdagen den 8 april klockan 4.15 låg jag och sov. En minut senare vaknade jag av sju stycken skott som följde tätt på varandra. Jag vet att det var sju skott, för jag räknade automatiskt. Det var som en reflex. Kanske för att jag nånstans har hört att man som vittne ska räkna antal skott om man hör några. Självklart önskar jag förstås att alla slipper räkna skott, än mindre vakna av dem.

Men jag blev väckt av skotten den där tisdagsmorgonen i våras och jag räknade dem till sju stycken. Det som hände var att en anhörig till en granne till mig blev skjuten av polisen. Mannen avled. Skjutningen föregicks av att mannen hade hotat sina anhöriga och därefter tillkallad polis med knivar. Säkert har massor av vittnen och grannar blivit förhörda, men inte jag. Och det nog ingen miss, jag tror inte att jag kan tillföra nåt.

Idag läste jag på Radio Upplands webbplats att utredningen drar ut på tiden. Det man anger som skäl till dröjsmålet är att det inte kommer några besked från Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL (ja, man hette SKL långt före Sveriges Kommuner och Landsting snodde versalerna!) om de kulor och vapen som användes vid dödsskjutningen. Enligt vad det verkar prioriterar laboratoriet inte de fall där man redan vet vem som är inblandad och den/de inblandade inte är frihetsberövade på grund av detta.

Det är naturligtvis jättejobbigt för alla inblandade – såväl anhöriga som de skjutande poliserna – att utredningen, nu inne på femte månaden, tar sån tid. Inte blir saken mindre komplicerad heller av att det var en ganska känd person som sköts till döds av polisen – det var Mesut Sahindal, bror till Fadime. Du vet, hon som blev mördad av deras gemensamme pappa.

En vanlig tid för analys av vapen brukar vara nånstans mellan 20 och 30 dagar för SKL. enligt laboratoriechefen Tore Olsson. Men inte nog med att SKL inte tycks prioritera fallet – om jag nu tolkar inslaget på Radio Uppland rätt – man skyller på att det är brist på vapenanalysspecialister.

Min spontana reaktion är att det ytterst märkligt. Och så klart jag undrar vad det egentligen beror på att analyserna dröjer. Det kan ju liksom inte vara så mycket krångel, eftersom man ju har både vapen och kulor. Som allmänhet blir man i stället fundersam om det handlar om nånting annat. Jag tycker själv att ett fall där poliser är inblandade i en dödsskjutning borde få högsta prioritet. För vad hände med de tre poliserna som sköt mot mannen den där aprilmorgonen? Jobbar de eller är de tjänstebefriade?

Jag kan förstå att det uppstår kaos i en otroligt pressad situation där man känner sig trängd och hotad. Jag kan också förstå att de anhöriga vill få svar på om polisen agerade fel. Samtidigt undrar jag om man nånsin får det. En av kulorna träffade bevisligen Mesut i huvudet och han avled. Men berodde det på att polisen siktat på huvudet eller var det en kula som helt enkelt träffade fel, ett skott som avlossats i en trängd situation? Hur ska man veta?

Redan den 8 april kände jag att det bara finns förlorare i den här händelsen – en 34-årig man förlorade livet, en familj förlorade sin son och den polis av de tre på plats som avfyrade ett skott förlorade på sätt och vis sin oskuld.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-program om deckarförfattare i Norden.


Ett franskt program,
skulle det vara, om alla bra deckarförfattare i Norden. Och så var det en brittisk berättarröst! Nåja, intressant var det, även om inte så mycket var nytt för mig. Fästmön och jag bänkade oss och glodde på Det nordiska deckarundret på TV4.

Änglamakerskanlåt den rätte komma inDen farliga lekenHuvudjägarna
Nordiska deckarunder?


Så många nordiska deckarunder
var det väl inte, snarare svenska och norska. Författare som Stieg Larsson nämndes och andra, nu levande, fick uttala sig, till exempel Mari Jungstedt, Camilla Läckberg, John Ajvide Lindqvist med flera.

Vad är det då som skapar den här framgången i två så fredliga länder som Sverige och Norge? Någon av författarna tror bland annat att det beror på mörkret vi lever i här uppe. Att här är ganska folktomt och öde och som gjort för läskigheter.

Samhällskritik finns i nordiska deckare sen Sjöwall-Wahlöös tid. Innan dess hade deckarna mest varit parodier på amerikanska hårdkokta detektivromaner eller Agatha Christies pusseldeckare. De senare är emellertid en stor inspirationskälla för Camilla Läckberg, avslöjade hon.

Händelser som mordet på Olof Palme och hemskheterna i Oslo och på Utöya 2011 gjorde att vår oskuld försvann, konstaterades det. Och det ligger mycket i det! Vi här uppe har tidigare varit ganska skonade från sådana mord. Detta har också påverkat författarna och deras sätt att skriva deckare.

Ett intressant TV-program som inte gav så mycket nyheter, utan snarare bekräftade det jag redan visste.


Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag, ledig och barnhelg innebär att jag åker till Fästmön på lördagen. Men jag hade en del att greja med hemma igår så klockan blev ganska mycket innan jag kom iväg. Dessutom är jag både glömsk och synsvag. Jag hade fyra soppåsar som stod i hallen hemma att gå ut med innan jag skulle hämta min rygga och lilla datorn uppe i lägenheten och gå till garaget. Vad händer? Jo, jag glömmer en påse i hallen. Det var ju bara att ta med sig den till och kasta den i soprummet närmare garaget, en omväg på typ 2 x 50 meter. Inte så långt, men irriterande.

Hemma hos Anna var det nystädat och renbäddat. Jag har en egen krok i tjejbadrummet och på den kunde jag hänga en ren handduk. Min älskling är snäll, hon. Den där kroken – eller snarare bokstaven över den – har en egen berättelse som vi numera skrattar åt internt i familjen.

U krok
Min krok i badrummet.


Det var en solig och fin lördag,
vi var trötta efter allt fejande (det tar på krafterna att ha tio rum, två badrum, två dusch- och toarum samt två kök att städa – TACK, jag undanber mig kommentarer som med ”goda råd” om att vi ska flytta ihop -. det gör vi när vi vill och kan!) så jag föreslog att vi skulle dra till Kreta och äta mat. Typ en för tidig födelsedagsmiddag. Dessvärre fick vi inte med oss alla ”barnen” – en var ute med kompisar och två var justerade (hostig respektive svåra skavsår). Vi blev bara tre. Men vi hade det vi tre!

Elias o Anna
Elias och hans busiga mamma, mitt middagssällskap.


Vi promenerade till och från restaurangen
 och det var skönt att få både ljus och luft före och efter maten. Jag hade solbrillorna och mina fina vantar, förstås.

Solbrillor och vantar
Solbrillorna och mina fina vantar fick följa med till Kreta.


Restaurang Kreta
är det väldigt god mat och personalen är trevlig. Däremot kom det en del gäster som var ganska högljudda och naturligtvis blev de placerade vid bordet intill vårt. Åtta pers inklusive fyra ungar varav framför allt flickebarnen hade gälla röster och massor av myror i brallorna. Elias satt snällt med oss och varken gapade eller skrek, trots att han var i samma ålder som barnen i sällskapet bredvid. Efter måltiden blev det lite spring i benen även där, men då gick han ut och sprang. Inne i en restaurang springer man inte.

Anna kom på att hon ska börja fota en viss detalj när vi går på restaurang. Jag kom på att jag ska fota salt- och pepparströare. Här kommer därför den första:

2 Salt och peppar
Salt och pepparströare på Kreta.


God mat och trevlig personal är det,
som sagt, på Kreta, men dekorationerna lämnade oss lite konfunderade. En död ros i en vas med en gul servett i..? Vad menas? Ett stilleben? Nog för att konst ska engagera, men…

Torr ros i vas med gul servett
Nån som tycker nåt? Jag tycker… fult!


Vi körde hela racet igår – förrätt, varmrätt och dessert (jag blir ju snart arbetslös och då får a-kassan försörja mig – IRONI!!!). Elias nöjde sig med varmrätt och dessert. Jag tog hipititi till förrätt.

Hipititi förrätt
Förrätt.


Till förrätten valde jag
en grekisk öl av märket Vergina. Virgin… oskuld… Eh… harkel… ja, det var ju passande…

Verginaöl
Verginaöl.


Till huvudrätten delade vi på en halv karaff husets röda vin. Anna tog
souvlaki, jag fileto kotas. Kycklingen var stor, men inte riktigt så hårt grillad som jag skulle ha önskat, så jag åt inte upp den. Men tzatzikin var ljuvlig – som alltid!

Fileto kotas med klyftpotatis
Fileto kotas som inte varit tillräckligt grillad för min smak, men tzatzikin uppvägde den – nästan.


Elias ville ha glass till dessert
och valde blandad topping, det vill säga både jordgubb och choklad. Vi tanter rundade av måltiden med friterad camembert, glass, persilja och hjortronsylt. Underbart gott!

Friterad camembert med glass o persilja
Friterad camembert – underbart gott!


Så rullade vi hem
för att se sista delen av Mr Selfridge och äta ytterst lite lördagsgodis. En bra avslutning på vår lördag – men för mr Selfridge blev det aningen tuffare.

Söndagen vi vaknade till var grå och kall. Ingen snö dock, tack! Anna har skrivit en storhandlingslista och vi ska strax iväg för att fylla stridsvagnen varuvagnen med mat och förnödenheter för några dag framöver. Det går åt en del när familjen är femhövdad…

Jag tuffar hem till mitt i eftermiddag. Har fortfarande en del att fixa med, lite kontorsarbete och annat. Mamma ska få ett samtal och innan jag ser Brottet ska jag ta en lååång dusch och smörja in mig med sheabutter så att jag blir fet och luktar doftar nöt. Vad gör du idag, tro???


Livet är kort.

Read Full Post »

Jepp! Du har rätt! Jag har gjort en runda i omvärlden och hittat följande… ska vi säga… lite udda nyheter? Som vanligt är ingen nödd och tvungen att läsa och det blir inte heller nåt förhör på innehållet. Du som känner för det, häng med!

  • Oskuldskräm skapar debatt i Indien. Nu lanseras en ny kräm i Indien med namnet 18 Again. Nä, det handlar inte om att bli av med sina rynkor utan att kvinnor som använder krämen ska känna sig som oskulder igen. Enligt tillverkaren ska krämen nämligen göra det kvinnliga könsorganet trängre. Det här låter ju som rent nonsens för mig. Hur låter det för dig???
  • Singel-kurser även för HBTQ-singlar. Ja du läste rätt. Det är år 2012 och Medborgarskolan i Stockholm anordnar särskilda kurser för HBTQ-singlar. Så himla trist att alla fyra kurserna handlar om matlagning. Men vad är det här?! Seriöst, eller? Inte särskilt fantasifullt i alla fall…
  • Man svårt besatt av sopor. Men det här är ju tragiskt! En man som åker på sopbilar, ligger i containrar och filmar sopåkarnas arbete i Metropolen Byhålan har polisanmälts av kommunen. Jag hoppas verkligen att han får vård och inte straff!!!
  • Mårten blev jagad av en elefant. Jajamens! Du läser rätt! Mårten i Linköping jagades av en ilsken elefant – efter att han hade fotat bjässen. Elefanten hade rymt från en cirkus i närheten och kunde så småningom återföras dit utan att ha gjort större skada än att ha rivit upp en vägskylt.
  • Lagligt i Nordkorea. Joråsaatte… nu är det lagligt att äta pizza, hamburgare och pommes frites i Nordkorea. Dessutom får kvinnor tillåtelse att gå i platådojor och brallor. Gentil man, den där Kim Jong-Un…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är med bestörtning jag läser den senaste tidens artiklar om råd från läkare, i ett vedertaget vårdprogram, till unga kvinnor att de ska skada sig själva. Det handlar om gynekologråd inför bröllopsnatten. Råd som svenska gynekologer uppmanas att ge flickor/kvinnor med rötter i hederskulturer. Rådet går upp på att kvinnorna ska gömma nålar i klänningsfållar och toalettväskor och sticka sig i slidan på  bröllopsnatten för att få blod på lakanet. Hur kan man ge såna råd???

Det handlar om ett vårdprogram med titeln Omhändertagande av kvinnor med oskuldsproblematik. Programmet gavs ut för sju år sen av Karolinska sjukhuset och SESAM, Enheten för sexuell hälsa. Lotti Hellström, som har skrivit rådet, säger att det ska ses som sista utvägen för en skräckslagen flicka.

För mig är det helt uppåt väggarna att ge såna råd till unga kvinnor i ett utsatt läge. Enligt gynekologen Carl Magnus Ekström i Norrköping, som är en av de professionella kritikerna av råden i vårdprogrammet, är det inte ens så att de flesta blöder vid första samlaget. Han menar att detta bygger på ren okunskap. Och i stället bör man erbjuda kvinnorna annan hjälp.

Och värst av allt, jag läser att Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK, i Uppsala refererar till vårdprogrammet i sin handledning för hälso- och sjukvården när det gäller stöd till flickor som drabbas av hedersproblematik. En handledning som blev klar i juni i år. Nationellt Centrum för Kvinnofrid. Ja, du läste rätt!

Heder (!) åt jämställdhetsministern Nyamko Sabuni som säger:

Flickor som söker hjälp ska få stöd som bygger på korrekt kunskap. Svensk sjukvård ska inte ägna sig åt att upprätthålla myter.

Read Full Post »

Gratis är ju som bekant gott. Pormaskar är inte gott. Dessa utgöra ett OTYG. Ungefär som en kvinnas oskuld ju är

en vagel i djävulens öga

Medan jag sover min skönhetssömn en stund och inte skriver en massa putslustiga eller argsinta inlägg, kan ju du, som är mycket sniggare än jag och vaken, roa dig med att lära dig hur du klämmer en pormask. Denna informativa text sitter i mitt badrum och kommer från Dagens Nyheters dåvarande bilaga På stan.


Informativt om hur man klämmer pormaskar! Men inte ens på Dagens Nyheter kan man stava till ”lugnt” utan skriver ”lungt”. Suck…

Read Full Post »

Det är svårt att vara seriös i den här hettan. Just för tillfället är jag glad att jag slipper ikläda mig jobbuniform om dagarna och kan gå omkring i shorts och linne. Samtidigt är det ju inte riktigt nån drömtillvaro jag lever i. Verkligheten tränger sig på, om jag säger så…

Trots värmen händer det en del utanför min lilla sfär. Jag känner mig så ytlig, jag har mest bloggat om shopping och försökt dela med mig av några vackra bilder – men jag är ingen mästerfotograf.

Det är mycket jag borde kommentera, blogga om. Valet, till exempel. Almedalsveckan. Men jag känner mig mest luttrad när politikerna sätter igång med sitt tugg och vet att hälften av vad de säger bara är valfJäsk – det blir noll och intet sen när valet är över…


”Om vi X-partister får makten, då lovar jag att vi…”

                                                                                                                                                         Jag ska  kommentera Littorin lite också. Denne östgöte som nu dragit sig undan offentlighetens ljus. Trodde han. Och skälen till tillbakadragandet känns ju faktiskt lite… oklara. Jag gillar inte alltid kvällstidningsjournalistik. Jag kan tycka att kvällstidningarnas journalister är lite för när det gäller kändisar. Samtidigt är det ju skillnad i graden av kändisskap. En offentlig person, som en minister, är ju en sorts kändis men ändå en kändis som borde veta att han har ögonen på sig och som lika mycket borde ha vitt mjöl i sin säck. Som läget är nu, med diverse påstådda brottsliga handlingar, har man ju som privatperson inte en aning om vad som är sant eller falsk. Avgick han för barnens skull eller för att en brottslig handling han begått var på väg att avslöjas?


Vad är färgen på påsens innehåll???

                                                                                                                                                      Och så denna tystnad… Den är ju så talande i sig i det här fallet! Som informatör råder man ju ”de sina” att ALLTID tala sanning. Att ljuga är förbjudet! För om en lögn avslöjas då är det kört! MEN… man kan också ta initiativet och ge sin version – idag bloggar ju till exempel många, även politiker. Fast om man inte orkar ens det… Tja, då undrar jag som väljare hur rent det där mjölet är… Det går inte att komma ifrån. Jag tvivlar på oskulden.

Och så tycker jag synd om barnen. För barn till kändisar och offentliga personer får ju så ofta läsa om sina föräldrars skilsmässa eller brott eller andra jobbiga saker i framför allt kvällspressen. Barnen är väl ändå oskyldiga?

Med dessa lite mer seriösa tankar och frågetecken avrundar jag här för natten. I morgon ska det visst bli ÄNNU varmare än idag… Hört det förut???

Read Full Post »