Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘osalig ande’

Ibland står jag bara inte ut – varken med företeelser eller vissa människor. Idag stod jag mest inte ut med min skröpliga lekamen. Har du försökt handla med två kryckor? Då vet du att det är rätt omöjligt eftersom armarna inte räcker till att hantera fler saker än två – kryckorna.

Min lunch idag var ganska torftig och intogs efter strykning och telefonsamtal med mamma. (Ja, jag  behövde fylla på sockerdepåerna efter detta.)

Kexchoklad, lokalblaskans bostadsbilaga och vatten – en ganska torftig lunch.


Så därför fick jag för mig
att åka till en kvarterskrog och käka pizza. Det är inte direkt min kvarterskrog, men en friskfotad person promenerar sträckan Toffelhemmet – Kvarterskrogen på 20 minuter. Jag tog bilen.

Men innan jag kom ut till bilen noterade jag att det låg nåt i min postbox. Jag stapplade fram – och blev skitbesviken och förbannad! Först var det en lapp där jag uppmanades att bli vän på Fejan med en jävla förskola. Förskola! Sen var det ett kuvert från det här skiten:

Postkodlotteriet som aldrig ger sig. 


Sen flera år tillbaka
returnerar jag all skit – och det är inte lite! – som jag får från Postkodlotteriet. Jag stryker ett kryssöver mitt namn och mina adressuppgifter och så skriver på nånting som innehåller

Åter avsändaren!

och så lägger jag det på en gul brevlåda nästa gång jag passerar en. Men mitt budskap verkar inte gå hem och jag tänker inte slösa bort ett telefonsamtal eller mejl igen på dem, för det hjälper ju uppenbarligen inte heller. HUR FAN SKA MAN FÅ POSTKODLOTTERIET ATT FATTA ATT MAN INTE VILL HA MER SKRÄP FRÅN DEM???

Kvällens returnerade kuvert. Ja jag vet, jag skriver skitfult, men det står: ” Åter avsändaren. Sluta skicka er skit till mig!”


I vanliga fall
brukar jag ha en skarp men hövlig ton på kuvertet. Jag brukar skriva

Ej beställt material.

Men nu orkar jag inte vara hövlig längre, utan provar att vara arg och otrevlig. Vete fan om det hjälper, Postkodlotteriet är ju lika envist som jag. Tänk att år ut och år in skicka grejor till en människa som varje gång returnerar dem… Då är man jävligt envis. Eller bara korkad…

Såå… jag var på rätt dåligt humör när jag anlände till Nån Annans Kvarterskrog. Precis utanför dörren stod två puckon och rökte. Det ena puckot hejade på mig, jag hejade tillbaka. Nån ansats för att hjälpa mig att öppna dörren gjorde puckot inte, det hade ju fullt sjå att hålla i sin giftpinne.

Jag stapplade in och satte mig. Ganska fullt på stället. Jag tänkte att de har ju bra mat här, varför ta en pizza? När servitrisen såg att jag hade satt mig ner vid ett bord kom hon fram och frågade:

Ska du äta här?

Jag svarade:

Jaa…

Men jag tänkte svara:

Nej, jag ska gyttjebrottas.

Hon sa:

Då går jag efter menyn.

Jag tänkte:

Ja gör det, du jobbar ju här.

Tre sekunder efter att hon hade lämnat mitt bord kommer ett av röktrollen fram till mitt bord, rätt dragen och säger:

Får jag spå dig?

Alltså… vid det laget var jag explosiv. Men som den alltmer behärskade Toffla jag ändå är svarade jag, tydligt och klart:

Nej tack, jag vill vara ifred!

Varpå puckot morrade:

Så jävla sur man kan vara då...

Men puckot lommade iväg, tack och lov. Annars hade jag gjort det. Fast jag hade ju inte lommat, jag hade stapplat.

Under hela den halvtimme jag var där och åt min lax med pommes och drack mineralvatten – längre tid stod jag inte ut – sprang detta pucko som en osalig ande mellan olika bord och störde ätande gäster. Däremellan var puckot ute och sög i sig giftig luft. Det hade varit ganska skönt om nån ur personalen lite fint hade försökt be puckot att sätta sig ner, men icke. Personalen kanske inte jobbade där, vad vet jag.

Jag stod inte ut med att be om notan och sitta och vänta på att den skulle anlända med servitrisen, utan jag gick fram till kassan för att betala. När jag hade lämnat min peng bad jag att få 50 kronor tillbaka. Fick det och skulle stoppa ner den när servitrisen med förbryllad min gav mig en tjuga och sa…

Men… du ska ju ha 70 kronor tillbaka..?

Inte vet jag om hon tror att alla människor med funktionshinder är dumma i huvet eller inte kan räkna… Jag svarade matt:

Det var ju dricks…

Sen kryckade jag ut och åkte hem i min tysta, fridfulla boning dit ingen rök sipprar in och inga puckon kommer över tröskeln – mer än jag själv… Och jag står knappt ut med mig själv just nu.

Jag undrar om jag har PMS…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är verkligen kolsvart ute just nu! Inte verkar det som om folk är hemma heller i sina lägenheter, för många har bara nån enstaka stjärna eller stake tänd. Gissningsvis är de på såna jobbiga ställen som Stormarknaden och trängs. Idag var det bara fruktansvärt… Och betänk då, att jag inte har handlat nån som helst julmat än…


Gott, men när ska jag hinna, orka och palla handla julmat?

                                                                                                                                                      Dessutom pågår nåt som kallas Julkörskampen just nu – med Stormarknaden som arena. Orka!!! Jag vill inte lyssna på en massa galande röster av folk som tror att de sjunger underbart – och så är det i själva verket…. Ja, jag vet inte vad jag ska likna det vid. Närboendes ylande, kanske. En del kan säkert sjunga, men jag slipper gärna julsångsgalande i mina stackars öron när jag måste trängas med idioter folk som har fått lim under skorna och står i vägen för ToffelTrafiken-mot-julklapparna, typ!..

Jag fick ett mejl häromdan. Jag kan inte avslöja från vem, men det var en byråkrat, kan jag avslöja, som uppenbarligen tyckte att det var fel att jag inte hade fått Tjänsten jag hade sökt. H*n skrev bland annat:

[…] Lite gift i morgonkaffet förtjänar de…… tycker jag! […]

Jag kunde faktiskt inte hjälpa det, jag skrattade lite mitt i allt elände. Och så mejlade jag och förklarade att jag inte kan mäta mig med en person som har tio års erfarenhet av verksamheten, typ. Men det klart att jag inte kan se annat än svart på framtiden…

Trött blir jag också på vissa gamla X som tror att de är välkomna på den här bloggen efter att de har beskrivit mig som

sjuk i huvet,

ungefär, till vilt främmande människor och dessutom påstått att jag har lurat dem på pengar. Jag har ”en papperslapp” som bevisar att detta är fel, 70 000 kronor fel. Varför har somliga så svårt att ta att de blev lämnade för att känslorna tog slut? Låt mig vara ifred! Det går inte att göra mig illa mer, jag är redan på botten! Och jag vill inte ha nåt med somliga att göra nånsin igen. (När jag skriver de här raderna avslöjar jag mer än jag har tänkt. Och ovanför mitt huvud svävar ett stort, svart moln.)

Nej, människor gör ont och det är svarta tankar idag som far genom hjärtat. En dag ska som sagt ”allt” avslöjas och jag lovar att jag ska sväva som en högst osalig ande ovanför somligas huvuden när de ligger i sina sängar om nätterna och inte kan sova. Precis så som jag har tvingats göra de här helvetesåren.

Och eftersom jag har skrivit så snälla saker kommer här nu min önskelista. Tomten, jag får väl allt jag önskar mig?

  1. Ett jobb.
  2. En ny bil, minst en Volvo, för det visar att man har det gott ställt.
  3. Ett hus där jag kan bo med Fästmön och alla barnen och slipper alla WT som har gapiga ungar, ingen humor och som är allmänt tröga.
  4. En ny dator, för min stora är trött och döende och min lilla och mina ögon passar inte ihop.
  5. En ny mobiltelefon. Min tejpade lägger nämligen av rätt som det är och kräver laddning. Sen håller den typ fyra timmar innan den skriker på laddning igen.
  6. Min pappa tillbaka! Det går inte att fira jul utan Tomten himself.

Detta fixar du väl åt mig, Tomten??? Det är ju bara sex önskningar.

Read Full Post »

En rapport BASERAD på verkliga händelser…

Ja jag var ju som sagt tvungen att hasa över till Tokerian för att inhandla kyckling. Det hamnade en liter mjölk i påsen också. Nu skriver jag påse. För om jag skriver ett tvådelat ord som börjar med mat och slutar med kasse är det nån konstig sajt som länkar till mig. Och jag vill ju helst vara osynlig.

Att gå till Tokerian kan i sig vara en prövning. Men att gå dit UTAN ATT GÅ PÅ TOALETTEN FÖRST – det är en sann utmaning! Därav denna något… krystade..? rapport (som vanligt är kön, färger, mönster, släktskap etc utbytta och i själva verket helt andra – detta så att ingen Vanlig Människa ska råka känna sig utpekad):

Det hela började så bra med att jag möte en trevlig granne med en vit hund som hälsade. Ja, mannen hälsade, hunden sniffade. Jag dristade mig till att säga

Vilket härligt väder!

som den supersociala människa jag är. Mannen med hunden svarade jakande och log brett.


Här har inte varken mannen eller den vita hunden hoppat, utan en hare.

                                                                                                                                                     Men sen kom jag in på Tokerian…

  • I entrén vankade en osalig ande omkring så jag blev alldeles nervös och höll på att stoppa pantburkarna i sopnedkastet och påsen i pantmaskinen.
  • Vid ett bord i förbutiken utanför grindarna satt två tanter med fingrarna i näsan. De såg ut att vara tvillingar.
  • En tjej i ful mössa som såg ut att klia och rutig jacka stegade omkring bland grönsakerna.
  • En gaphals i röd jacka med idrottsklubbtryck på ryggen hördes över hela affären. Hela tiden. I sällskap hade han en söt pojke med en likadan röd jacka med idrottsklubbtryck samt en rosa mössa. Tack vare gaphalsens megafonröst vet jag nu precis vad de ska äta till både lunch och middag. Men när han förvägrade pojken semlor blev jag riktigt arg! Tänkte lägga mig i skeendet, slita av pojken det gräsliga reklamplagget och ge honom TVÅ (2) semlor.
  • En karl i grön mössa gick och pratade för sig själv. Det är så man får bäst svar.
  • I boklådorna fanns det bara tråkiga och trasiga pocketböcker omgivna av massor av hyllor med coca cola. Jag dricker inte coca cola och kände mig ännu mer irriterad.
  • En man talade i mobiltelefon i mittgången och var uppenbarligen arg på den han talade med.
  • En kvinna utan varuvagnskörkort hade parkerat sin vagn på snedden i en smal gång.
  • Vintervitchokladen var SLUT!!! Katastrof! Och ologiskt. Vintern är ju för f*n inte slut…


Mount Nyby idag. Mount Nyby är alltså en av stans snöavlämpningsplatser.

Read Full Post »

Vaknade tidigt i morse och kunde inte somna om. Låg så i en två, tre timmar i morse och ältade allt som är svart i mitt liv. Väldigt konstruktivt – NOT! Jag tror att det handlar om att en sån som jag inte ska få göra roliga saker och ha det bra och få slippa tänka på det svåra i ett par veckor. Nej, vi ska stå med mössan i handen och skrapa med foten till höger och vänster och be och tacka och förnedra oss. Och framför allt inte vara lite glada. Men när jag sa detta till Anna för en stund sen, svarade Anna den kloka:

Men man måste ju få göra roliga saker så man orkar med att ta tag i de tunga sakerna…

(Har jag förtjänat henne???)


Ältande toffla bland sina älskade böcker.

                                                                                                                                                           Jag har ont idag. Inte så mycket i benet utan i magen. Mitt vanliga smärtlindringsknep hjälpte inte, men jag tror att magvärken kommer av oron. Och jag ska ju träffa doktor Anders i eftermiddag så jag får väl skriva en lång lista med alla krämpor. För nånstans tror jag att allt hänger ihop. Jag är ju en kropp, en människa. Så klart att det blir fel i systemet när oron rusar runt som en osalig ande inuti.

Tiden börjar krympa nu. Jag har legat och funderat på hur jag ska gå tillväga, vilka alternativ jag har. Det enda jag vill är att få använda huvud och händer och kunna betala mina räkningar. Det är liksom en grund i livet. Om den inte finns så…

Nu ska jag blaska av mig nattens och morgonens ältande och ställa fram lite frukost åt oss. Vi åker nog en sväng till Slottet mitt på dan och kollar om Slottsfrun har lite kaffe åt oss. Dagen började ljust och soligt, men nu kommer fler och fler mörka moln. Hade en tanke om en tur till kusten i morgon med Anna – det har stått överst på hennes att-göra-på-semestern-önskelista – men vädret har varit och är alldeles för osäkert för att man ska kunna planera nåt. Så vi får se. Idag blir det i alla fall Slott och doktor.

Read Full Post »