Ett inlägg om skriverier, alltså. Och målmedvetenhet.
Jorå! Jag har nog uppfattat att det finns en och annan som tycker att jag skriver alldeles för mycket och ofta på min blogg. Men egentligen är ju inte det nåt problem för den som tycker det – ingen är tvingad att läsa allt. Samtidigt kan det finnas en och annan godbit eller intressant sak man missar. Då får man ta det. Det kan inte jag göra nåt åt.
De fyra senaste dagarna har jag naturligtvis fortsatt att söka jobb. Samtidigt har jag tagit krafttag kring min bok, den som var till en tredjedel färdig ”på papper”. Eller fil/moln, dårå, som vi modäääärna människor använder oss av. Mitt mål var att återuppta skrivandet den 1 september om jag inte hade fått nåt jobb till dess. Nu satte mageländet nästan stopp för måluppfyllelsen. Nästan.
Jag är en envis jävel. Fyra dars arbete har tagit mig ungefär halvvägs i boken, den första i en tänkt trilogi.
För jag har tänkt om lite och tänkt så här:
- den första delen är en självbiografisk del där jag beskriver vissa händelser och mina känslor kring dessa
- den andra delen är en absurd, rätt sjuk, roman som på sätt och vis är en allegori
- den tredje och avslutande delen blir en coachande del. För coacher har jag ju en del erfarenheter av…
Det är första delen jag jobbar intensivt med, men alla tre delar är påbörjade. Vissa dar blir det mycket skrivet, andra dar mindre. Jag har ett digert underlag och många källor att ösa ur. Det tar sin lilla tid, på ren svenska, alltså.
Bara rönnbären skvallrar om att det är september idag!
Ungefär fyra timmar om dagen ägnar jag åt boken. Sen måste jag söka jobb, sköta mitt hem, sköta min hygien, umgås/upprätthålla kontakter med familjen och vänner också. Idag har jag unnat mig en promenad. Man kan verkligen inte tro att det är september! Det enda som skvallrar om det är rönnbären…
Och så lägger jag förstås fortfarande ner en och annan timma på att blogga, läsa andras bloggar och läsa andras böcker. För det är genom andras erfarenheter man får rätt mycket input…
Vem vet, förresten… Du kanske har en plats i min bok/mina böcker? Där förekommer såväl goda vänner som De Andra, men bara de goda får sina namn i pränt. Undantaget gäller dem som behöver vara anonyma av olika skäl liksom De Döda. De kan ju varken samtycka eller protestera.
Jag hoppas att jag har väckt lite nyfikenhet hos dig nu!!!
Livet är kort.
Som rubriken säger: man ska vara snäll mot sig själv. Allra helst när man är sjuk och har ont. Då ska man vara extra snäll mot sig själv och till exempel köpa sig en nyutkommen bok. Inbunden och rätt dyr, trots lite rabatt.
För om ingen annan ger en sjukdomsvinst får en göra det själv. Och det brukar bli så bra så då. En ny bok har aldrig skadat en ond rygg, så att säga. Det finns bara gott i den påsen. Läspåsen. Den påsen jag öser ur när verkligheten blir för tuff.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 