Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘orörlig’

Melodifestivalen 2015: Finalen

Ett musikaliskt inlägg.



 

MelodifestivalenSnart är det dags för finalen i Melodifestivalen 2015. Ifall du skulle ha råkat missa den information kan du läsa mer på SvT:s Melodifestivalwebb. Somliga är på plats, medan andra jobbar och vissa får glo på tävlingen från sitt vardagsrum. Nä, det var länge sen jag trodde att livet var rättvist. Men, men, vi missar möjligen början, då en viss korvdam ska dyka upp. Är det äkta vara blir jag putt, annars gör det mig inget. Förhoppningsvis hinner jag hämta hem Anna innan själva tävlingen börjar i alla fall.

Jag ska försöka liveblogga medan jag smaskar ost och kex och vin, men jag Det betyder att jag uppdaterar det här inlägget lite då och då under programmets gång. För att du ska se uppdateringarna rekommenderar jag dig att använda knappen F5 på din dator. Eller bara symbolen för uppdatering på din mobils webbläsare. Lämna gärna en kommentar – jag svarar på alla kommentarer jag publicerar!

Vad jag tror om kvällen och eventuell vinnare? Min favorit är Magnus Carlsson Möt mig i Gamla stan, men jag gillar också Måns Zelmerlöws låt – om han får till det med rösten. Med tanke på åldersgrupperna som röstar gissar jag att det blir Samir och Viktor, Dinah Nah eller Måns Zelmerlöw som vinner. Eller möjligen horsejazzfarfar själv, Hasse Andersson.

Så här ser kvällens startfält ut:

  1. Samir och Viktor: Groupie
    Tyvärr (?) missade vi det första bidraget.
  2. JTR: Building it up
    Luggar har de i alla fall. Ganska skrikig låt och en del falsksång. Nej det här var inget för mig!
  3. Dinah Nah: Make Me (La La La)
    Detta tilltalar nog dem som är yngre än jag. Jag är inte imponerad.
  4. Jon Henrik Fjällgren: Jag är fri (Manne leam frijje)
    Det är för mycket konstigheter på scenen. Jag tappar koncentrationen på låten. Artisten själv jojkar suveränt, men är lite för orölig. Och när han snurrade runt lite försvann han ur bild. Men hallå, SvT!
  5. Jessica Andersson: Can’t Hurt Me Now
    Balladdags. Fin röst, men ärligt talat… Det känns lite… tråkigt… Artisten står väldigt stilla och här händer inget på scenen.
  6. Måns Zelmerlöw: Heroes
    NU
    höll rösten ända från start. Men nu känner jag att det händer lite väl mycket på scenen. De där tecknade gubbarna – stjärngossar? – är ju riktigt roliga. Låten? Nja, jo, men inte bäst. Fast bäst hittills!
  7. Linus Svenning: Forever Starts Today
    Eh… Har han lånat Måns scenklädsel? Nej det här är lite pampigt, men inget jag går igång på.
  8. Isa: Don’t Stop
    Tyvärr, mitt hjärta är iskallt. En liten flicka i slätt hår som visar en platt mage och står och juckar på scenen… Stark röst, ska dock sägas.
  9. Magnus Carlsson: Möt mig i Gamla stan
    Underbar röst. Glad kille. Och framför allt: skjortan är instoppad i byxorna. Vinn, Magnus, vinn!!!
  10. Eric Saade: Sting
    Lite häftig scenshow, svartvit historia. Men låten har ju ingen vidare genomarbetad text, tycker jag. Dansa och sjunga kan han, lille pojken. Trots det vill jag nog se en vuxen man i Vin. Eh, jag menar Wien, förstås.
  11. Mariette: Don’t Stop Believing
    Otroligt fin röst, men lite väl mycket rök och blåsande tygskynken på scenen. Man ser ju inte den lilla människan hela tiden. Jag undrade bara när låten skulle… komma igång. Lite segt i mina öron, med andra ord.
  12. Hasse Andersson: Guld och gröna skogar
    Vad sjunger han på för språk? Äh, jag skojar bara, förlåt. Det svänger ju, men håll med om att detta vore lite pinsamt i valsernas Wien..?


Kvällens internationella jury:
Mr Klitous Klitou rules. Och Måns, dårå. Magnus fick i alla fall poäng. Nä vänta! Conchita Wurst, förstås!

Kvällens – och flera andra kvällars miss:  Hjärtappen

Kvällens stad: Vin. Eller nej… Det stavas Wien, va..?

Kvällens skratt: Förvånande nog från mig när Filippa Bark erbjöd sig att sortera Mariettes hår.

Kvällens Bill och Bull: The Päivärintas!

Och så förstås… kvällens vinnare, den som åker till Österrike för att tävla som representant för Sverige: Måns Zelmerlöw. Inte mitt val, men lycka till!


Vi ses i Vin! Nej, jag menar Wien!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt drygt inlägg.


 

Idag var det rätt drygt med jobbsökeriet. Jag dammsög nätet igår kväll och i morse och hittade bara en enda annons som var intressant. Den var å andra sidan jätteintressant, men… Jag ligger på två minus och det är inte bra.

Sovit lite för dåligt i natt, fortfarande svagt molande värk i magen och huvudvärk är inga bra förutsättningar. Därför har jag bestämt mig för att träffa Fästmön idag en stund mitt på dan. Då brukar jag må bättre och få energikickor, jag menar energikickar. Men det finns bra saker som magontet har fört med sig:

  1. eftersom jag har varit ganska orörlig känns hälsporren bättre. Hälsporrar läker ut under vila, det vet jag sen tidigare. Men hur ofta och länge kan man vila en fot?
  2. jag har gått ner… vänta lite… Oj, drygt två kilo. Snacka om smalis… (<== ironi)

Jag har nästan ingen aptit och det är bra. Det underlättar ju om man vill gå ner i vikt. Men jag försöker samla in tips på bra, lätt och billig mat. Mat som funkar med både min mage och min plånbok. Det kom ett jättebra tips i en kommentar från Anders om nudlar och frysta grönsaker. Jag köpte tre påsar nudlar för 3.90 kronor styck med olika smaker igår samt en påse frysta grönsaker. Till kvällen tillredde jag sen denna kulinariska måltid och kompletterade med ett rostat bröd med ost och två glas mjölk. Och nu är jag inte ironisk, för maten var både god och mättande!

Nudelmiddag med mjölk bröd o bok

Nudelmiddag kompletterad med mjölk, bröd och bok.

 

Vad som står på menyn idag är oklart. Möjligen om jag ska försöka mig på potatismos och en kycklingkorv. Möjligen… Till helgen hade jag hoppas palla med lasagne på kycklingfärs eftersom jag hoppas och tror att Anna kommer på fredag. Just nu känns det emellertid alldeles för bastant.

I eftermiddag blir det alltså en dejt med Anna. Det betyder att jag skjuter på författandet till senare idag. Och jobbsökeriet. För du tror väl inte att jag ger upp när det saknas två poäng? Eller när jag har kommit till år tre efter Katastrofen?

Gissar att du är på ditt jobb och tjänar pengar. Själv är jag hemma och funderar på hur jag ska spara pengar. Jag tar gärna emot tips! Det är lite drygt med ekonomin också. Mina linser är snart slut och jag behöver cirka 800 pengar till 90 par nya. Glasögonen är för svaga och ger mig huvudvärk, tror jag. (Jag hade dem två dar på raken nyligen och huvudvärken kom för att stanna, värk… nä, verkar det som.)

Och ja just det! Du vet väl att Anja Kontor påbörjade arbetet med åtta nya avsnitt av När livet vänder i måndags? Det kan du läsa om i UppsalaNyheter! Det är inte drygt, det är nåt att se fram emot!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Mina ögon ser ett skådespel de inte tycker om. Hur föräldrar gör skillnad på ”mina” barn och ”dina” barn, ungefär. Utan att säga för mycket.

Jag har sett de uteblivna smekningarna. De som inte ens flyger i tanken och inte ens till det älskade barnet, Det Äldre Syskonet.

För det görs skillnad på barnen. Det är svårt att se. Det är svårt att titta på och inte få röra en fena, inte på nåt sätt visa medlidande, ömka, trösta… Bara vara nollställd.

Jag har hört Det Äldre Syskonet

pjata med bebisjöst

när nån utomstående hör. När Det tror att ingen hör har orden varit annorlunda, tonfallet som ett piskrapp. Jo, jag har hört det.

Jag har sett de uttråkade minerna när Lillungen vill visa upp något. Jag har sett de vuxna göra som Det Äldre Syskonet – minus

bebisjösten.

I stället är tonen mjuk och det sägs gulliga saker – när det has gäster. Det är inte så ofta. Resten av tiden är ansiktena som pappfigurers. Orörliga. Platta.

Mitt hjärta gråter för Lillungen. Lika mycket som jag hör Lillungen gråta om kvällarna eller när helst våra själar möts.

Men mitt hjärta värms av Lillungens leende när blicken faller på mig! Och jag ler och blinkar och vinkar i hemlighet. För om det upptäcks… Jag vågar inte ens tänka på konsekvenserna.


Konsekvenserna vågar jag inte tänka på.

                                                                                                                                                            Det finns inget jag kan göra – mer än hemliga tecken och gråta. Det finns inget att ta på, inget som gör det möjligt att agera – när ett barn behandlas illa utan att det syns några blåmärken…

Read Full Post »