Ett inlägg om en bok.
En bok som länge stod på min inköpslista men som jag förlorat hoppet om att finna och tagit bort var Åsa Jinders Kärlek störst av allt, smärtsammast. Därför blev jag så glad, så glad när jag hittade den på Alfa i Stockholm för några veckor sen, den där lördagen Fästmön och jag träffade FEM och Soffan. 80 kronor gav jag för boken.
Bokens huvudperson är Rebecka. Rebecka, vars mamma lämnade henne som barn och pappan för att i stället ta livet av sig. Rebecka har nu skilt sig från Gabriel, köpt en lägenhet med takfönster i badrummet på Östermalm och ska fira jul ensam, utan sonen Andro. Det är inte det lättaste när ångesten knackar på. Samtidigt knackar emellertid vännerna på, en efter en. Både de som har det svårt själva och de som bara bryr sig.
Det här är en sorglig bok, den gör ont. En skilsmässobok kallar författaren själv den. Ångesten skildras så starkt och påtagligt att den träffar läsaren som örfilar. Slutet känns emellertid lite… ihoprafsat.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.