Höstdagjämningen – en spännande dag 2015

Ett spänt inlägg.

---

 

Till höstdagjämningen vaknade jag med huvudvärk. Förstås. Jag fattar ju varför – jag är spänd igen. I eftermiddag ska jag skriva på ett kontrakt som ger mig arbete ett tag. Inte permanent, det lär jag nog aldrig få, men ett tag. Så att jag kommer på banan. Och på den banan kommer jag redan i morgon. Så… lite huvudvärk på grund av spänning får jag allt ta. Det är nog som det ska.

Medan regnet faller utanför funderar jag över klädsel. Såna problem har jag. Det har inte ställts så höga krav på klädseln ett tag. En har gått i mjukisbrax och linne alt. oformlig tischa, ofta med hål i, för det mesta. Inte slita på de få paltor som finns i garderoben! Jag är väldigt glad att jag ändå inhandlade några snygga överdelar i somras. Men de är av det kortärmade slaget. Kan en ha det även när det blir kallare, tro? Jag är ju så varmblodig av mig… Jag känner inte till dresscoden på mitt nya jobb, men jag hade en aning om i förväg att det inte är nåt kavaj-ställe. Det var rätt gissat! Här jobbar människor med jord och vatten, blir smutsiga om händerna.

Höstdagjämningen idag är blöt och fylld av spänning.

 

Clark Kent, my knight in shining armor.

Några miljoner bakom bilhjulen mina lär jag inte hitta, inte som tullen vid Öresundsbron. Men jag ringde bilverkstan igår och har nu bokat tid för service samt beställt nya vinterdäck. Det lilla kalaset går på en bit över 5 000 kronor, men jag behöver nog inte betala allt den 26 oktober när det ska göras utan kan förhoppningsvis dela upp kostnaden. Bilar kostar. Samtidigt hade jag inte klarat mig utan min Clark Kent*. Under den här senaste perioden utan jobb var det mycket och ofta tack vare honom som jag kom ut ur lägenheten. Nu behövs han så jag kan ta mig till jobbet. Jag tror inte att nån vet eller förstår hur det har varit. En del syns på raderna, annat mellan. Men mest får en förstås veta om en vågar fråga. Och det vågar/vill inte alla, har jag noterat. De är lättare att kommentera sånt som är ha-ha än sånt som är tårar och vånda. Det är fortfarande nio procents utrymme kvar här. Jag kör till slutet. Sen vet jag inte vad som händer. Kanske en ny blogg, med nytt innehåll och nya läsare. Eller ingen alls. Var sak har sin tid.

Idag ska jag emellertid åka kollektivt. Prövningar vi möta få… Först kommunalt med UL ner till stan, sen med SJ in till Stockholm och slutligen med SL. Det irriterar mig att jag var så effektiv att jag beställde tågbiljett i förväg, som sms. Igår kväll hörde nämligen Lilla My** av sig och tyckte att vi skulle luncha på Kungsholmen före kontraktsskrivningen. Tyvärr är dessa sms-biljetter inte ombokningsbara. Dumt!

Nu börjar det bli dags att sätta lite fart här, det vill säga trycka i linser, duscha, äta nåt och sticka iväg. Höstdagjämningen 2015 ska bli en bra dag, en spännande dag, för min del. Hoppas den blir det för dig också!

Jag lämnar dig med några bilder på Fästmöns söta busungar, tagna igår. Idag är kattungarna tre veckor gamla.

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = min lille bilman
**Lilla My = före detta kollega och referent

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bron

Fästmön och jag bänkade oss för att se Bron som hade premiär på SvT1 igår kväll. Och visst var den spännande, den nya dansksvenskanorskaskånska serien. Men också väldigt konstig. Så konstig att jag ärligt talat satt och retade upp mig.

På bron hittas ett kvinnolik. Eller egentligen delarna av två kvinnor…

                                                                                                                                                              Det hela börjar spännande med slocknande ljus i en knapp minut på Öresundsbron. Och så ett kvinnolik med halva kroppen i Danmark, halva i Sverige. Danske polisen Martin Rhode ska försöka samarbeta med svenska polisen Saga Norén. Tro mig, det blir en sann ”norénare”. Denna Norén verkar nämligen inte heller riktigt klok… Ännu märkligare blir det när det visar sig att liket egentligen är två – överkroppen är en svensk kommunpolitikers, underkroppen en dansk horas. Samtidigt vävs två historier in – en om en man som ska få ett nytt hjärta, en om en kvinna med två små barn som får en chans att bryta upp från sin misshandlande man. Och ja just det! Bilen som transporterade likdelarna till bron tillhör en journalist. Journalisten blir instängd i bilen – tillsammans med en bomb. Rörigt? Ja man överdriver inte om man säger att det är just rörigt… Snarare underdriver.

Bron är inte bara rörig så här i första avsnittet. Jag retar ihjäl mig på karaktären Saga Norén som inte verkar klok. Eller åtminstone fantasilös och i total avsaknad av empati. Vidare har jag svårt att uppfatta vad hälften av skådespelarna säger på grund av accenter och dialekter som jag är ovan vid. Eller nåt. Snälla, TEXTA för hel***e!!!

Nej, hade detta första avsnitt inte varit så spännande – jag vill ju veta hur det kommer sig att de två kvinnodelarna hamnade där de hamnade – så hade jag nog inte sett mer. För det här var bland det märkligaste TV-program jag skådat. Jag kan bara ge det två tofflor i betyg eftersom jag vill veta vilka, varför och hur.

Read Full Post »

Samtal med en tänkare

En timma, ett samtal med en åttaåring. Vi pratade om hur svårt det är att säga ordet

förlåt

Eller JAG tycker att det är svårt, åttaåringen tycker att det är lätt. Men han gillar INTE ordet

aldrig

Det tycker jag är en sund inställning!

Svära och säga fula ord ska man inte heller, men en gång gjorde han det i skolan fast det är förbjudet.

Vad sa du då?

undrade jag.

Men det mindes han inte. Jag mindes en gång när han sa

jävel

till mig. Då blev jag arg. Länge. Men han visste inte vad ordet betydde, för det var ju några år sen. Nu vet han. Nu är han åtta år.

Sen pratade vi om framtiden, jobb och familj.

Om jag inte kan köra Hemglassbilen, vad ska jag göra då?

Ett dilemma…

Ålder. Han sa:

Nu är jag ung, sen blir jag pappa, sen morfar, sen farfar…

Och jag förklarade om farföräldrar och morföräldrar. Och att han måste ha en fru först så att han får barn. Men hur ska en bra fru vara? Snäll? Söt? Duktig??

SNÄLL! Och lite duktig, för jag är också lite duktig.

Fast det där med att pussas, det gör man inte först. Jag höll med.

Nej, man ska nog lära känna varandra lite innan man pussas.

Han tänkte och så sa han:

Och så måste man pröva sig fram för man vill ju inte bara bråka och så.

Smart grabb! Och vilket intressant och lärorikt samtal vi har haft. Han lär mig massor! Jag inser att tiden flyger och snart är han så stor att han inte vill ha såna här samtal med mig.

Avslutningsvis blev jag intervjuad om min favoritfärg och om vad jag tycker är viktigt och roligt att blogga om… Sen googlade vi på Öresundsbron och lärde oss att den är ungefär 7,8 kilometer lång.

Read Full Post »