Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ordningsam’

Ett inlägg om omvärldsspaning.


Ifall du är lat
– lämna över i mina händer att kolla vad som fötter sker i omvärlden! Här kommer ett urval nyheter:

Tomt ölglas

Hur får jag påfyllning?

Så blir du serverad först. OK, det är visserligen söndag idag och ingen krogdag, men till nästa helg… Dagens Nyheter presenterar tips för hur du blir serverad först på krogen. Det handlar i grunden om placering vid bardisken och blicken, men att vifta med pengar eller plånbok är oslagbart. Money talks, vet du väl?!


Produktionen av Kexchoklad är stoppad.
VA? FASA!
Gamla, goa Kexchoklad har visat sig innehålla ett ämne som kan leda till allvarliga skador i ryggmärgen. Det handlar om kloramfenikol, ett billigt bredspektrumantibiotikum som bland annat används mot ögoninfektioner. Ämnet har bland annat hittats i Kexchoklad, Sportlunch (som tidigare hette Mellanmål) och smörgåsrån. I EU är ämnet förbjudet. Vad som händer nu är oklart – detta var ju en artikel från TT…

Två pärmar ett usbminne

Ordningsamt för min del – i alla fall på jobbet…

Vad säger ett stökigt skrivbord om dig? Tja, man brukar ju säga att skrivbordet speglar insidan av huvudet och att det då är bättre att ha ett stökigt skrivbord än ett tomt. Men… amerikanska studier visar att de som har det ordningsamt omkring sig också äter bättre. Samtidigt, de som jobbar i kaos är mer kreativa. Så… vem är du? Stökigt skrivbord eller ordningsamt???


Postkodlotteriet granskat.
Inte en dag för tidigt med tanke på att lotteriet kan bryta mot stiftelselagen, lotterilagen och konkurrenslagen. Och skickar oönskad reklam i mängder…

Uppsalatidningen

Vart har UppsalaTidningen tagit vägen? Inte till min postbox på över två veckor, i alla fall.

UppsalaTidningen hallå!!! Vart har du tagit vägen? Har Stormogulen redan lagt ner dig? Jag har inte fått dig i postboxen på över två veckor nu, trots att jag har anmält utebliven tidning. Saknar dig!


Läckberg missar Wahlgrens premiär.
Camilla Läckberg kunde inte gå på premiären av Priscilla där kompisen Pernilla Wahlgren är med. Skälet: en tand sprack. Vilken oerhörd nyhet, Expressen! Camilla Läckberg har i alla fall råd att gå till tandläkaren. Det har inte alla med spräckta tänder och inflammerade tandnerver… DET tycker jag är mer värt att skriva om!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var en rent fruktansvärd natt. Jag tror att jag har sovit högst fyra timmar. Naturligtvis låg jag och ältade saker, framför allt brevet från SKTF:s a-kassa som jag skulle ringa om idag på morgonen. Men också att jag har uppgifter på jobbet som ska slutföras innan jag går på ledighet på torsdag. (Jag trodde ju att jag skulle sluta här i december och tog därför ut alla innestående semesterdagar.)

Vädret var också rätt fruktansvärt i morse. Vaktmästaren höll på att ploga hemma, men det var moddigt och jäkligt, framför allt utanför garaget. Vägarna till jobbet var ganska hyfsade sen, tack och lov. Inte trodde jag att snön skulle ligga kvar när det var plusgrader igår, men det gör den!

På jobbet bet jag så i det sura äpplet och ringde till SKTF:s a-kassa. För första, nej andra gången fick jag tala med en person som var trevlig och hjälpsam och som bemötte mig som en människa, inte som en mindre vetande varelse från jag vet inte var. Jag behövde fixa ett arbetsgivarintyg från Blogvertiser för tiden juni – augusti. Resten av tiden har jag ju inte fått nån a-kassa. Och det handlar totalt om två arbetade timmar den perioden, det kan ju liksom inte klassas som deltidsarbete! Jag mejlade Chef-Anders på Blogvertiser och skickade med en ifylld blankett – bara för honom att granska, signera och posta och det har han gjort. Tänk så skönt det är med ordningsamma människor! Och att SKTF:s a-kassa har serviceinriktade personer anställda där gör ju att betyget åker upp ett snäpp… Stolt var jag också att jag klarade av att ringa detta otroligt jobbiga samtal utan att bryta ihop! Jag klarade det – även om jag inte trodde det.


Jag klarade  att ringa det svåra samtalet – och blev trevligt bemött!

Sen var det dags att sätta fart! Efter ett antal korrekturvändor nu på förmiddagen har jag så äntligen fått iväg nyhetsbrevet – ut på webben, ut på intranät, ut via mejl och ut till tryck. Det gällde att ha tungan rätt i mun och jag är inte säker på att allt blev rätt – men jag klarade det! Jag klarade det!!

Samtidigt skulle jag lägga ut en julhälsning från dekanus och skicka ut det till alla studenter av en viss kategori. Bråttom var det! Jag har än så länge bara lagt ut det på webben, men det är strax på väg ut till studenterna också – jag avvaktar bara sändlistor.

I eftermiddag ska jag sitta i möte innan jag tar svängen förbi Rippe och hämtar lite smaskens till julbordet! Mamma får klara sig själv till dess, men jag tror att hon tycker att det är lite skönt. Jag var ett riktigt nervknippe igår och säkert inte alls så trevlig.

Read Full Post »

Vaknade fram på småtimmarna av att det regnade. Hårt. Låg i nån sorts dvala och jag måste ha somnat om. Älsklingen tassade in 6.15 och väckte mig varsamt. Jag var genomsvettig, hade behövt duscha, men det hinner man inte med när vi är fyra tjejer som ska dela på två badrum – Elias får borsta tänderna i sunk-fåtöljen och Slaktar-Pojken sover och leker med sina kompisar på datorn till dess hans kurs startar nån gång i höst (när då, typ..?)

Morgonen var emellertid solig inom hemmets väggar. Elias har sovit bra i sin egen säng de två senaste nätterna . Det innebär att även mamma har fått sova bra. Linn är självgående när det gäller läggdags och upptstigning. Frida får man pusha lite ibland, men igår kväll duschade hon i bra tid. I morse var hon så pigg att hon till och med varvade tyska med sång i köket!.. är Frida på bra humör och DET känns gott att veta!

Elias var inte först på fritids, men jag tycker att det är tufft med alla dessa småttingar som lämnas, i vissa fall då, FÖRE klockan sju. Medan mamma dukade upp frukost till Elias kring bordet på fritids läste en fröken en saga med STOR inlevelse. Själv smet jag iväg, lyfte på bänklocket till Elias skolbänk och tog en bild.


”Elias är en ordningsam kille!” har ju fröken sagt och det stämmer ju här. Det röda pappret i bänkens botten gör att det ser lite finare ut och den blåa glasslådan till vänster i bild är perfekt för småpryttlar.

                                                                                                                                                               Jag skjutsade Anna till jobbet och for sen hem till mitt. Anna gjorde om Elias schema i ett program igår, så jag skrev ut det nyss på min färgskrivare som jag ju fick igång efter en del ”om” och ett antal ”men” (för att inte nämna alla fula ord…).

Känner mig lite yr idag, men den stora tröttheten har inte överfallit mig än. Jag ska försöka att ta det lite lugnt, sätta mig med lokalblaskan och lite mer java om en stund. Funderar sen på att ta mig till Stormarknaden för att förhandsrösta. Jag har ju en Stockholms-träff på valdagen och det kan bli lite för mycket om jag måste åka in tidigt från Förorten för att rösta först innan jag kliver på tåget. Och sen har jag visst inget bröd till min frukost hemma, så det behöver jag handla.

Idag blir det också lite rörigt. Vi får skynda oss att hämta Elias efter ”mellis” på skolan. Dagens middag blir fiskbullar och ris – alla barnen jublade förstås. Senast 17.45 måste sen jag och Elias och Clark Kent* skjutsa mamma och hämta upp pappa Jerry vid jobbet för vidare färd till det första föräldramötet i Fridas nya klass. Sen åker Elias och jag hem till mig och hittar på nåt kul medan mamma och pappa är på möte och så hämtar vi dem när mötet är slut.

Detta är och blir min dag! Hur blir DIN???

                                                                                                                                                          *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

E hade först inte kunnat sätta fingret alls på något konkret. Det var mest en känsla han fick. En känsla av en inkräktares närvaro, en objuden besökare som vistades i hans hem när han inte var hemma själv… Det kunde vara en uppvikt mattkant, ett till synes helt oskyldigt skräp på golvet, ett veck på handduken, en köksstol på sniskan. För det var just detta ”på sniskan”. E lämnade ALDRIG nåt på sniskan. Han lämnade heller aldrig en uppvikt mattkant, ett skräp på golvet eller ett veck på handduken. Han var alldeles för ordningsam för det.

Men det stämde inte. Det kunde ju inte stämma. Han låste båda låsen när han gick hemifrån och båda låsen var låsta när han återvände om kvällarna. Bostadsrättsföreningen hade inte tillgång till niotillhållarlåsens nycklar, så det kunde inte heller vara ett besök från någon i styrelsen eller någon hantverkare. Det hela var mycket besynnerligt, men av någon anledning skakade han av sig det och tillskrev det stress och tanklöshet.

Men det var när han såg att någon hade varit inne i hans barskåp och så tydligt, och nästan uppenbart för att locka till sig hans uppmärksamhet, vridit konjaksflaskan så att dess etikett var vänd mot skåpets vägg, som han började låsa båda låsen även när han var hemma. Han lät nycklarna sitta kvar i låsen. Och därmed fick han vara ostörd åtminstone under kvällar och nätter.

Dagtid var det emellertid någon annan som vistades i hans hem, det stod helt klart. Frågan var bara vem och hur personen ifråga kunde veta när han själv inte var där. Ty även om det sällan hände sig, så blev ju E sjuk då och då. Visserligen vistades han även under sjukdom på sitt arbete allt som oftast, dock inte alltid.

Av en händelse en dag plockade han ut gåvan, mutan, ur en av sina bokhyllor. Det var nämligen där han hade placerat boken med sitt pekuniära innehåll i avvaktan på… Tja, han visste inte riktigt vad. Denna dag tog E emellertid fram boken och öppnade den. Ut föll då ett papper som inte hade legat där tidigare och ett fotografi av honom själv, på väg mot garaget en tidig morgon, uppenbarligen. På pappret stod textat i spretig handstil:

‘Jag vet var du bor, jag känner dina tider. Sluta att förfölja mig, så upphör mina besök hos dig. Om inte, blir det konsekvenser. Ta pengarna och res. Res bort i några månader. Semester skulle göra dig gott.’

Pappret var inte undertecknat. Han blev varm, sedan kall och så varm igen. E ville inte ha de där pengarna! Han skulle ha lämnat tillbaka boken och dess innehåll så snart han upptäckt det hela. E hade inte längre något behov av pengar. Det var nämligen vid den här tiden han genom ett arv blev miljonär. Inte en miljon, utan många miljoner rikare…

Read Full Post »