Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ord och inga visor’

En liten tur i cybermedierna så här på lördagseftermiddagen.


Jag hade inte tänkt göra det, men…
Unge Herrn sitter vid sin dator och håller på med nånting som skrattar som ett spöke. Gamla Tanten sitter därför vid sin dator och kollar in vad som spökar i medierna.

 

iphone-4s

Min gamla kanske ger företaget en hacka om den byts in.

Värdecheck för gammal iPhone. Apple är ett smart företag, inte tu tal om annat. Nu har man infört en sorts inbytessystem där man kan lämna in sin gamla iPhone och få rabatt på en ny. Fast bara i USA, än så länge. För övrigt kommer ju två nya modeller i september, så detta var ju smart marknadsföring genom goodwill om nåt!


”Humaniora nödvändigt för ett kreativt näringsliv”.
Det tycker finansmannen Robert Weil. Och i en debattartikel förklarar han varför. Ett skäl är att humaniora är en absolut förutsättning för att skapa ett bättre samhälle! Det var ord och inga visor! Dessa ord estimerar vi dessutom!

 

Böcker i bokhyllor på Röda Rummet

Böcker, böcker, böcker… I Uppsala har boken en egen dag, dessutom.

Författarna till Bokens dag 2013 klara. Lokalblaskan har ju kört stenhårt på Bokens dag ett antal år. Årets dag går av stapeln den 28 oktober, men redan nu är författarna klara. Vad sägs om Kjell Espmark, Lena Einhorn, Anna Williams, Linda Skugge, Tomas Bodström och Johan Theorin? En rätt häftig samling i år, tycker jag!


Matfestival i Botaniska.
På bondens egen matfestival hade jag gärna spankulerat för att få se vad som erbjuds. Men vem vet… Festivalen pågår hela helgen och helgen är inte slut än!

 

ULkort

Det funkar inte. Inte det gamla heller just nu.

Strul med biljettsystemen. Dagens ”Vad var det jag sa?”, liksom… Tydligen fungerar inget av biljettsystemen på bussarna just nu – varken det gamla eller det nya. Så himla dumt.


”Kristallen” tråkigare än stupstocken.
Ja det kan man säga. Personligen studsade jag i TV-fåtöljen vid ett felstavat ord (tårka), men det som fick mig att gå i taket var den uttråkade publiken. Jag menar, om man nu masar sig dit kan man väl åtminstone låtsas att man har roligt? Incestfest, för tusan! Programledarna var i jämförelse med publiken riktigt bra. Den som känner mig förstår då hur illa det var… Pristagarna… Tja, en del betedde sig så knäppt att det blev till en enmanskvinnasshow i morse vid frukostbordet här hemma…


Varför blir LCHF:are så aggressiva?
Berglin har svaret – verkligen!

 

Skor i höstens färg.

Skor i höstens färg.

Och vilken är höstens färg? Enligt Isabel Adrian (har aldrig hört talas om tidigare) är det… rosa! Thank God! Vad som helst utom turkos!!


Extramamman kommer till Motala.
Kan man säga att Metropolen Byhålan får en alldeles egen mammis? Nej, det är faktiskt ett helt företag som har skrivit avtal med kommunen om olika sorters personlig hemtjänst.


Livet är kort.

Read Full Post »

Av en slump började jag läsa en krönika signerad Johan Esk på Dagens Nyheter.  Krönikan har den tämligen provocerande rubriken:

Vilket är viktigast – att tävla eller att twittra?

och handlar som du kanske förstår om OS och Twitter. Twitter, som enligt Johan Esk, har blivit

[…] den största sociala snuttefilten i OS. De aktiva vill ha tröst och trygghet där, men på alla snuttefiltar kan det landa en spya – det är inget att tjura över. […]

Jisses anoga, det var ord och inga visor! Johan Esk kallar Fejan och bloggar för

[…] forntida företeelser […]

till skillnad mot Instagram och Twitter som, enligt Johan Esk, är yngre. Instagram kan till exempel användas för att klä av idrottare som det inte har gått så bra för i OS.

Det står faktiskt ”I love sport” på den här tischan och jag köpte den förstås inte.


Idrottarna själva twittrar som bara den,
hävdar Johan Esk. Han undrar vad som är viktigast i OS – att göra ett bra resultat i tävlingen eller att twittra fortast. Och det klart att det handlar om att man vill bli sedd – även på Twitter. Dummare är jag inte än att jag fattar det. Sen kan man ju få rätt mycket skit på Twitter också… Johan Esk lyfter fram några exempel i sin krönika där idrottsmännen faktiskt stängt ner sina twitterkonton när hatet, taskiga tweetsen, Twitter-mobben, eller vad du nu vill kalla det, har känts övermäktigt.

Tweet, tweet!


Krönikan mynnar ut i en beskrivning
av en kram mellan en idrottare och ett fan. En häftig historia!

Vad ville jag säga med det här inlägget? Kanske att en del av oss lever genom Twitter. Jag är inte särskilt intresserad av OS, än mindre vill jag läsa OS-tweets. Om jag vore intresserad av OS tittar jag väl på skiten, inte på Twitter?!  En annan sorts tweets som jag irriterar mig är dessa twitterkommentarer genom hela TV-program. Vad är det av för intresse? Då är det väl bättre att jag ser programmet själv och SEN twittrar och kommenterar dess innehåll? Information i andra hand, genom andras ögon är inte alltid det jag vill ha, i alla fall. Det räcker så bra med det urval jag får via gammelmedia…

Nä, Twitter för mig är en chans att få mig till livs korta nyheter snabbt. Eller ha tramsdialoger med vänner och bekanta. Eller att tipsa om intressanta artiklar eller annan läsning, till exempel bloggar. Det är inte att få iväg så många tweets som möjligt. Vad är Twitter för dig???


Livet är kort.

Read Full Post »